petersteindl skrev:E skrev:petersteindl skrev:Jag extraherar kanalerna d v s Lout, Rout och C på mitt eget speciella sätt och det är inte såsom andra system som jag har tittat på. Därmed finns det möjlighet att patentera systemet eller delar av det.
Så L spelar inte L, och R spelar inte R?
Mvh E*
Jag har vissa krav på vad Bremen-Lout och Bremen-Rout och Bremen-C skall innehålla

Det är just det som jag tänkt patentera

så jag får skriva tillräckligt lite så att det inte ligger som ett nyhetshinder till själva ansökan
MvH
Peter
Ja, det är lite klurigt det där.
Jag provade lite på 80-talet att spela med tre högtalare matade med två
kanaler, och då ha L och R placerade i +/-45 grader. Då matade jag L och R
med just L och R, medan C matades med L+R (jag nivåjusterade för varje
inspelning separat, vilket behövdes). Det var stundtals en hisnande (på ett
positivt sätt) upplevelse, men nackdelarna var legio, i varje fall om man ville
vara fler lyssnare än en och ville slippa hantera varje inspelning med en ny
injustering.
Sedan provade jag att placera L och R rakt ut åt sidorna, och då fick jag
mata på samma sätt, men med mera amplitud i mitthögtalarens L+R. Det
blev ännu sämre dock. Men upp till +/- 60 grader för L och R fungerade det
hyfsat, men lite mindre än så var bättre.
Sedan har jag med a2-riggar lekt med samma 3-högtaliga arrangemang och
matat med de tre främre kanalerna från 5.1-källor, och då har jag vid breda
placeringar funnit det bäst att mata L med L+c, C med C och R med R+c
(litet C är försvagad signal). Jag har även lekt med att mata L med L+c-r
och R med R+c-l, samt med bara L-r och R-l. Har även lekt med både 5 och
6 högtalare, och då har en (5) eller två (6) centerhögtalare, sedan två som
matats med L+c och R-c och längst ut åt sidorna (strax bakom lyssnaren)
högtalare som matats med L-r respektive R-l.
Ibland har det fungerar rätt bra, både med avseende på "upplevelsen" och
att åstadkomma en rimlig likhet med ursprungshändelsen, men...
Samtidigt har jag också med önskvärd tydlighet kunnat konstatera att det
är känsligt, på ett trist sätt. Dels märks att motfaselementen hos sidokan-
alerna bara fungerar rimligt bra vid sweet spot-lyssning, och att det dess-
utom är en metod som fungerar bäst på de koincidenta inspelningarna. Det
vill säga inspelningar gjorda med många mikrofoner + mixerbord, och de som
användt X/Y-teknik/Blumlein-stereo.
Jag fördrar dock nästan alltid A-B-stereo, alltså tidsskillnadsinspelningar.
Och att göra matriskopplingar på sådana inspelningar (de med de bästa
rumsliga kvaliteterna kan jag tycka) blir väldigt dåligt. Så min uppfattning,
allt som allt, är att matrisdekodning (alla tekniker som går ut på att man
blandar signaler med varandra i eller ur fas) är en dubiös teknik, om man vill
ha den till något annat än det den fungerar prima till: Surround-dekodning
av koincidenta inspelningar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).