petersteindl skrev:E skrev:petersteindl skrev:Jag extraherar kanalerna d v s Lout, Rout och C på mitt eget speciella sätt och det är inte såsom andra system som jag har tittat på. Därmed finns det möjlighet att patentera systemet eller delar av det.
Så L spelar inte L, och R spelar inte R?
Mvh E*
 
Jag har vissa krav på vad Bremen-Lout och Bremen-Rout och Bremen-C skall innehålla  

 Det är just det som jag tänkt patentera  

 så jag får skriva tillräckligt lite så att det inte ligger som ett nyhetshinder till själva ansökan  
 
  MvH
Peter
 
Ja, det är lite klurigt det där. 
Jag provade lite på 80-talet att spela med tre högtalare matade med två 
kanaler, och då ha L och R placerade i +/-45 grader. Då matade jag L och R 
med just L och R, medan C matades med L+R (jag nivåjusterade för varje 
inspelning separat, vilket behövdes). Det var stundtals en hisnande (på ett 
positivt sätt) upplevelse, men nackdelarna var legio, i varje fall om man ville 
vara fler lyssnare än en och ville slippa hantera varje inspelning med en ny 
injustering. 
Sedan provade jag att placera L och R rakt ut åt sidorna, och då fick jag 
mata på samma sätt, men med mera amplitud i mitthögtalarens L+R. Det 
blev ännu sämre dock. Men upp till +/- 60 grader för L och R fungerade det 
hyfsat, men lite mindre än så var bättre. 
Sedan har jag med a2-riggar lekt med samma 3-högtaliga arrangemang och 
matat med de tre främre kanalerna från 5.1-källor, och då har jag vid breda 
placeringar funnit det bäst att mata L med L+c, C med C och R med R+c 
(litet C är försvagad signal). Jag har även lekt med att mata L med L+c-r 
och R med R+c-l, samt med bara L-r och R-l. Har även lekt med både 5 och 
6 högtalare, och då har en (5) eller två (6) centerhögtalare, sedan två som 
matats med L+c och R-c och längst ut åt sidorna (strax bakom lyssnaren) 
högtalare som matats med L-r respektive R-l.  
Ibland har det fungerar rätt bra, både med avseende på "upplevelsen" och 
att åstadkomma en rimlig likhet med ursprungshändelsen, men... 
Samtidigt har jag också med önskvärd tydlighet kunnat konstatera att det 
är känsligt, på ett trist sätt. Dels märks att motfaselementen hos sidokan-
alerna bara fungerar rimligt bra vid sweet spot-lyssning, och att det dess-
utom är en metod som fungerar bäst på de koincidenta inspelningarna. Det 
vill säga inspelningar gjorda med många mikrofoner + mixerbord, och de som 
användt X/Y-teknik/Blumlein-stereo. 
Jag fördrar dock nästan alltid A-B-stereo, alltså tidsskillnadsinspelningar. 
Och att göra matriskopplingar på sådana inspelningar (de med de bästa 
rumsliga kvaliteterna kan jag tycka) blir väldigt dåligt. Så min uppfattning, 
allt som allt, är att matrisdekodning (alla tekniker som går ut på att man 
blandar signaler med varandra i eller ur fas) är en dubiös teknik, om man vill 
ha den till något annat än det den fungerar prima till: Surround-dekodning 
av koincidenta inspelningar. 
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten 
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D 
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).