Hornhögtalare - erfarenheter & tips?

[distad]

Lyssna på detta. https://www.youtube.com/watch?v=TG2JtdU ... =ZZTopVEVO Och lyssna på gitarren.

Jävligt BRA!

Kul ochså att det munhuggs lite i den här tråden

Har man bra datorhögtalare eller lurar så hör man ju gitarren, men det svänger som fan.En av deras bästa låtar, med bra trummor också.

[distad]

En helt annan låt som låter fantastiskt bra på Carlsson högtalare https://www.youtube.com/watch?v=Aenq4S0 ... Anne-Topic
Och som jag inte skulle valt att lyssna på en del andra högtalare om jag hade ett drös av dem hemma.

[bensnake]

Ytterligare ett raljant och osakligt inlägg utan bäring på hifi.

Okej. Skit i förslaget som inkluderade sprit och könsord och fokusera på den förlösande spelglädjen. Det är ju den vi är ute efter. Hoppas jag. Hur den nås, är inte upp till dig att avgöra. Även om du älskar att mästra.

Du bjuder på en osedvanligt tråkig ton.

Ge mig förslag på bra hornhögtalare, som jag eftersöker. Om du är av uppfattningen att sådana inte existerar, vilket du uppenbarligen är - vänligen sluta skriv i tråden. Om du framhärdar - bered dig på mothugg. Och lägg ned din förment kränkta approach. Den klär dig icke.

[I-or]

Lägg ned din von Oben-attityd. När jag läser dylika kommentarer, tänker jag att författaren skulle må bra av att halsa en 37:a Skeppet Explorer helt öppet på det lokala torget och kort därefter skrika könsord så starkt personen förmådde. För att känna att hen lever, liksom. Vad sägs om lite förlösande spelglädje?

Men likafullt har han helt rätt i sak.

Problemet är att det inte tillför tråden något. Om det primärt är jämn frekvensgång och ultralåg distorsion som får det att resa sig i brallan, är hornkonstruktioner inte rätt väg att gå. So what?

Sakligt korrekt information är alltid av värde, även när den inte uppskattas av mottagaren. Om man inte är intresserad av god återgivning så har man naturligtvis alla möjligheter att hitta på precis vad som helst, kanske t.o.m. bygga en högtalare av sina gamla Explorer-tomflaskor (man undrar ju vad Sollentunas finaste, CP, gjorde med sina), men även då får man nog räkna med att man i all välmening kommer att upplysas om att det finns mer rationella vägar. Man kan alltid välja om man ska ta till sig av denna information eller ignorera den. Om bara hyllningskörens inlägg accepteras så har ett diskussionsforum inget större existensberättigande.

Om vi återgår till mer intressanta saker så kan man trots allt utnyttja sig av typiska hornkonstruktioner även om målet är god återgivning förutsatt att man ekvaliserar (om man inte har utvecklingsresurser som framförallt JBL och kan FEM-beräkna optimala drivers och horn, då man kan komma ganska långt även utan ekvalisering). Nackdelen kan vara en väl begränsad spridning, men i problematiska, d.v.s. mycket reflektiva, miljöer så erbjuder hornen ofta en lösning som direktstrålande konstruktioner inte klarar. Dessutom erhåller man alltid en del extra andratonsdistorsion i diskanten, vilket dock inte behöver utgöra någon katastrof. Känsligheten för moderata nivåer av distorsion är, till skillnad från frekvensgång, högst individuell för lyssnarna. Man erhåller naturligtvis även vid ekvalisering den klassiska fördelen av hög verkningsgrad och extrem maximal ljudtryckskapacitet (även om man tappar en aning eftersom man måste fylla igen åtminstone bredare dalar).

[Morello]

Frågan är som sagt felformulerad - berätta vilka egenskaper du söker så kan du säker få goda råd. Är det hög känslighet som drar dig mot horn?

[Chris71]

Men likafullt har han helt rätt i sak.

Problemet är att det inte tillför tråden något. Om det primärt är jämn frekvensgång och ultralåg distorsion som får det att resa sig i brallan, är hornkonstruktioner inte rätt väg att gå. So what?

Sakligt korrekt information är alltid av värde, även när den inte uppskattas av mottagaren. Om man inte är intresserad av god återgivning så har man naturligtvis alla möjligheter att hitta på precis vad som helst, kanske t.o.m. bygga en högtalare av sina gamla Explorer-tomflaskor (man undrar ju vad Sollentunas finaste, CP, gjorde med sina), men även då får man nog räkna med att man i all välmening kommer att upplysas om att det finns mer rationella vägar. Man kan alltid välja om man ska ta till sig av denna information eller ignorera den. Om bara hyllningskörens inlägg accepteras så har ett diskussionsforum inget större existensberättigande.

Om vi återgår till mer intressanta saker så kan man trots allt utnyttja sig av typiska hornkonstruktioner även om målet är god återgivning förutsatt att man ekvaliserar (om man inte har utvecklingsresurser som framförallt JBL och kan FEM-beräkna optimala drivers och horn, då man kan komma ganska långt även utan ekvalisering). Nackdelen kan vara en väl begränsad spridning, men i problematiska, d.v.s. mycket reflektiva, miljöer så erbjuder hornen ofta en lösning som direktstrålande konstruktioner inte klarar. Dessutom erhåller man alltid en del extra andratonsdistorsion i diskanten, vilket dock inte behöver utgöra någon katastrof. Känsligheten för moderata nivåer av distorsion är, till skillnad från frekvensgång, högst individuell för lyssnarna. Man erhåller naturligtvis även vid ekvalisering den klassiska fördelen av hög verkningsgrad och extrem maximal ljudtryckskapacitet (även om man tappar en aning eftersom man måste fylla igen åtminstone bredare dalar).

Finns det en sakligt åsikt om hur bra eller dåligt ett företag som Danley lyckas med sina horn även om det är lite OT då de främst inte är avsedda för vardagsrummet.
De är ju tydligen även inblandade i en del försvarsrelaterad utveckling om jag förstått det så lite R&D mellan sågning av plyfa lät de ju syssla med, frågan är fullkomligt seriös och mottagaren tål avvikande åsikter

[jansch]

Jag är skadad i egenskap av rockgitarrist. Förstärkare först, lämplig högtalarlåda därefter. Innan Morello eller någon annan pedagogiskt förklarar att det är en helt annan sak och att gitarrförstärkare har som uppgift att sätta ljudsignaturen, vill jag ha till protokollet att jag ingalunda har några problem med musikförstärkare med visst signaturljud, så länge det får mig att uppleva känslan av att musiken som presenteras känns "på riktigt". Lite harmonisk dist kan göra underverk för den saken, har jag lärt mig den empiriska vägen.

Jo....... vad är en gitarr utan lite dist, även när det låter odistat.
Alla som har kört en elgitarr eller elbas via en hifi-anläggning vet ju hur trist en elgitarr egentligen låter.

Mätnissarnas poäng, ehuru teoretiskt korrekt, är ju att det blir "kaka på kaka" med en inspelad distad gura och därefter lite harmonisk distorsion pålagd via rörhäcken. Och så kan vi ju inte ha det.

Poängen är väl att det är skillnad på subjektivt bra ljud, helt enkelt vad människor tycker om, och en oförvanskad signalkedja.
Vår hörsel är inte utvecklad för att höra "rätt", framförallt inte när det gäller musik när känslor är inblandade*. Evolutionen har utvecklat hörseln till förmån för överlevnad, inte som ett mätinstrument. Egentligen är vi helt kassa på att värdera ljud fysikaliskt.
Hörseln är extremt lättlurad, framörallt när inga andra sinnen och erfarenheter hjälper till att tolka. Detta borde vi se som en fördel då annars skulle t.ex klassisk stereoåtergivning vara omöjlig.

* Ta FBK:s ZZ Top låt som exempel. Den kräver helt enkelt rådist för att upplevas och det gör inget att inte bara gitarren är distad utan hela inspelningen.
Min far skulle kalla det "jävla helvetes oväsen" medan han tyckte att 50.000 fotbollsskådares vrålande på tv i 75-80 dB var vacker bakgrund till tv-bilden.
Smaken och den känslomässiga upplevelsen är trots allt olika.

Jag är ju mätnisse men känslor går inte att mäta genom elektroakustik.....

[I-or]

Lägg ned din von Oben-attityd. När jag läser dylika kommentarer, tänker jag att författaren skulle må bra av att halsa en 37:a Skeppet Explorer helt öppet på det lokala torget och kort därefter skrika könsord så starkt personen förmådde. För att känna att hen lever, liksom. Vad sägs om lite förlösande spelglädje?

Men likafullt har han helt rätt i sak.

När ska du lära dig att det finns något som heter smak, annars skulle det inte finns så många olika högtalare. Alla gillar i blodpudding eller ärtsoppa. Det är exakt likadant med ljud.

Detta är en vanlig missuppfattning, men det finns mängder av studier som visar att så inte är fallet. Endast minimalt tränade lyssnares intryck överensstämmer vanligen häpnadsväckande väl med varandra i kontrollerade lyssningstest. Skälen till att folk väljer olika utrustning handlar nästan aldrig enbart om de ljudande kvaliteterna och dessutom har konsumenterna mycket sällan haft möjlighet att testa under kontrollerade förhållanden.

De enda personer som jag har råkat på som konsekvent tycks vara döva är professionella kineser inom audioområdet som alltid har den knasigaste uppfattningen om hur det ska låta.

[distad]

https://www.youtube.com/watch?v=gEPmA3U ... l=acdcVEVO AC/DC - Highway to Hell (Live At River Plate, December 2009) Inget för Carlsson direkt i mina öron, men högtalare som kan prestera en massa dynamik och bas skulle inte få mig att kunna sitta still. Lyssnar man uteslutet på äldre hårdrock av den här sorten krävs en visst sound för att det skalla låta bra och inte några korrekta tråkiga burkar, det behövs helt enkelt fyllas på neråt annars blir inte roligt alls annars. Syrran som lyssnar på sådan här musik och ännu värre med massor av dist måste ha högtalare som har en mjuk diskant och en bas som trycker på annars står hon inte ut att lyssna, men låter det som hon vill så sitter hon och diggar, är hon knäpp för det Så om bensnake går igång på ett visst sorts sound, vad är problemet Ni har fastnat totalt i något korrekt träsk, det är ert val. Men acceptera att andra "kan" ha en annan smak. Det bästa är naturligtvis en massa basar och delat system med dsp trolleri låda så man kan ändra efter musik. Men de flesta har inte den möjligheten och då köper de högtalare som låter bra med sådan musik de lyssnar på, svårare än så är det inte.
Ps. Jag gillar tex KLIPSCH, "om de tonade ner diskanten lite". För de har ett bra driv och rejäl bas. Lyssnade på Wharfedale Linton förra veckan som är en annan sorts högtalare som jag gillar skarpt då de var grymma på röster.

[distad]

Men likafullt har han helt rätt i sak.

När ska du lära dig att det finns något som heter smak, annars skulle det inte finns så många olika högtalare. Alla gillar i blodpudding eller ärtsoppa. Det är exakt likadant med ljud.

Detta är en vanlig missuppfattning, men det finns mängder av studier som visar att så inte är fallet. Endast minimalt tränade lyssnares intryck överensstämmer vanligen häpnadsväckande väl med varandra i kontrollerade lyssningstest. Skälen till att folk väljer olika utrustning handlar nästan aldrig enbart om de ljudande kvaliteterna och dessutom har konsumenterna mycket sällan haft möjlighet att testa under kontrollerade förhållanden.

Jag skulle verkligen vilja delta i sådan studie. Spela en massa olika sorters musik och att det hamnar på att man tycker bäst om EN högtalare.

[I-or]

Finns det en sakligt åsikt om hur bra eller dåligt ett företag som Danley lyckas med sina horn även om det är lite OT då de främst inte är avsedda för vardagsrummet.
De är ju tydligen även inblandade i en del försvarsrelaterad utveckling om jag förstått det så lite R&D mellan sågning av plyfa lät de ju syssla med, frågan är fullkomligt seriös och mottagaren tål avvikande åsikter

Danley Sound Labs verkar osedvanligt kompetenta och har speciellt på sistone tagit fram en serie mycket intressanta aktiva konstruktioner för hemmiljö som åtminstone tycks uppvisa en vettig frekvensgång på referensaxeln: https://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?f=9&t=71944#p2174077 (även om The Hyperion m.fl. hornhögtalare inte tycks finnas tillgängliga på marknaden än).

[PerStromgren]

Frågan är som sagt felformulerad - berätta vilka egenskaper du söker så kan du säker få goda råd. Är det hög känslighet som drar dig mot horn?

Troligen, det tyckte jag framgick rätt väl av ursprungsinlägget som talar om slutsteg med begränsad uteffekt. Och om så vore: hur skulle du besvara inlägget i så fall?

[Morello]

Ja, men vill man ha triodljud och hög effekt kan man ju komplettera med en konstlast, följt av en dämpsats och till sist ett ordentligt transistorslutsteg om ett par hundra watt. Fördelen med en sådan uppkoppling är att man har möjlighet att justera den effekt och därmed distorsion som triodslutsteget levererar. Inte heller behöver man bekymra sig om högkänsliga hornhögtalare och alla artefakter slika konstruktioner inte sällan bjuder på.

[I-or]

När ska du lära dig att det finns något som heter smak, annars skulle det inte finns så många olika högtalare. Alla gillar i blodpudding eller ärtsoppa. Det är exakt likadant med ljud.

Detta är en vanlig missuppfattning, men det finns mängder av studier som visar att så inte är fallet. Endast minimalt tränade lyssnares intryck överensstämmer vanligen häpnadsväckande väl med varandra i kontrollerade lyssningstest. Skälen till att folk väljer olika utrustning handlar nästan aldrig enbart om de ljudande kvaliteterna och dessutom har konsumenterna mycket sällan haft möjlighet att testa under kontrollerade förhållanden.

Jag skulle verkligen vilja delta i sådan studie. Spela en massa olika sorters musik och att det hamnar på att man tycker bäst om EN högtalare.

Du må vara ironisk, men så är det med allra största sannolikhet. Det är dock ganska trist, vanligen ganska korta stycken följt av betygsättning - ofta relativt en referenskälla (vilket förstås pekar lyssnaren bort från egna preferenser), men ibland utan referenskälla. Allt naturligtvis under blinda förhållanden. Rangordningen av högtalarna förändras märkligt nog knappt alls av testmetodiken så länge som testet sker blint. Om lyssnarna ser högtalarna kommer dock allehanda inbillning in i bilden och de större eller mer formgivningsmässigt imponerande modellerna erhåller högre betyg.

När du är klar kommer du att se att du ganska tydligt föredrog en av de högtalarmodeller som du lyssnade på om testledningen har valt dem slumpmässigt i ett visst prissegment (vilket medför att de låter ganska olika).

[I-or]

Ja, men vill man ha triodljud och hög effekt kan man ju komplettera med en konstlast, följt av en dämpsats och till sist ett ordentligt transistorslutsteg om ett par hundra watt. Fördelen med en sådan uppkoppling är att man har möjlighet att justera den effekt och därmed distorsion som triodslutsteget levererar. Inte heller behöver man bekymra sig om högkänsliga hornhögtalare och alla artefakter slika konstruktioner inte sällan bjuder på.

Helfestligt, en ren rörsignalprocessor. Nästa GDS-projekt, kanske?

[bensnake]

Frågan är som sagt felformulerad - berätta vilka egenskaper du söker så kan du säker få goda råd. Är det hög känslighet som drar dig mot horn?

Det framgår, som Per påpekade, i trådstarten. För att ge bästa premisserna för en SET-förstärkare att leverera på topp, krävs högeffektiva burkar. Jag har hittills använt dynamiska varianter, de senaste 10 åren ett par Audio Note som lät fantastiskt men mina 2x7W kändes något i underkant. Nu byter jag rubbet. För att det är kul. Och för att jag kan. Jag är ute efter storslagen, engagerande, dynamisk och realistisk (upplevd) återgivning. Hittills har jag endast upplevt detta med SET och lättdrivna högtalare. Kan horn ge mig det jag är ute efter?

[bensnake]

Jo....... vad är en gitarr utan lite dist, även när det låter odistat.
Alla som har kört en elgitarr eller elbas via en hifi-anläggning vet ju hur trist en elgitarr egentligen låter.

Mätnissarnas poäng, ehuru teoretiskt korrekt, är ju att det blir "kaka på kaka" med en inspelad distad gura och därefter lite harmonisk distorsion pålagd via rörhäcken. Och så kan vi ju inte ha det.

Poängen är väl att det är skillnad på subjektivt bra ljud, helt enkelt vad människor tycker om, och en oförvanskad signalkedja.
Vår hörsel är inte utvecklad för att höra "rätt", framförallt inte när det gäller musik när känslor är inblandade*. Evolutionen har utvecklat hörseln till förmån för överlevnad, inte som ett mätinstrument. Egentligen är vi helt kassa på att värdera ljud fysikaliskt.
Hörseln är extremt lättlurad, framörallt när inga andra sinnen och erfarenheter hjälper till att tolka. Detta borde vi se som en fördel då annars skulle t.ex klassisk stereoåtergivning vara omöjlig.

* Ta FBK:s ZZ Top låt som exempel. Den kräver helt enkelt rådist för att upplevas och det gör inget att inte bara gitarren är distad utan hela inspelningen.
Min far skulle kalla det "jävla helvetes oväsen" medan han tyckte att 50.000 fotbollsskådares vrålande på tv i 75-80 dB var vacker bakgrund till tv-bilden.
Smaken och den känslomässiga upplevelsen är trots allt olika.

Jag är ju mätnisse men känslor går inte att mäta genom elektroakustik.....

Sant. Problemet uppstår när det läggs en värdering i vad som är "rätt", vilket inte är helt ovanligt bland dem som förespråkar mätdata som allena saliggörande referens, framför upplevelse. Det anses helt enkelt "fiiinare" att föredra lågdistande trissestärkare framför rörförstärkare på grund av distorsionen som de senare adderar. Eller att hornkonstruktioner är mindre "fiiina" på grund av nämna "artefakter". Kalla det gärna von oben-attityd, om du vill. Det är synd att det förkommer ehuru oundvikligt.

[bensnake]

Edit: Felcitering

[bensnake]

Edit: Dubbelpost

[RogerGustavsson]

https://www.youtube.com/watch?v=gEPmA3USJdI&ab_channel=acdcVEVO AC/DC - Highway to Hell (Live At River Plate, December 2009) Inget för Carlsson direkt i mina öron, men högtalare som kan prestera en massa dynamik och bas skulle inte få mig att kunna sitta still.

Dynamik för odynamisk musik? Basen tappar rätt bra från typ 50-60 Hz. Jag tror du mera är ute efter ljudnivån. Passar säkert bra för horn.

[sprudel]

Nej bensnake. Jag tror du läser in något som ”rätt”, och det ordet har inte använts av varken Morello eller Ior.
Ior uttryckte ”god återgivning” vilket lätt förleder en att tro att det är det ”rätta”. Ett förrädiskt begrepp enligt min mening, troligen avses en kedja för återgivning av ljud där mätdata enligt gängse mättraditioner visar på minimal distorsion.
Vissa förfäktar ”god återgivning” som nirvana lyssningsmässigt, andra bryr sig mindre, men noterar på avstånd intresset för ”god återgivning”.
Se min signatur.

[bensnake]

Nej bensnake. Jag tror du läser in något som ”rätt”, och det ordet har inte använts av varken Morello eller Ior.
Ior uttryckte ”god återgivning” vilket lätt förleder en att tro att det är det ”rätta”. Ett förrädiskt begrepp enligt min mening, troligen avses en kedja för återgivning av ljud där mätdata enligt gängse mättraditioner visar på minimal distorsion.
Vissa förfäktar ”god återgivning” som nirvana lyssningsmässigt, andra bryr sig mindre, men noterar på avstånd intresset för ”god återgivning”.
Se min signatur.

I-ors användning av "god återgivning" följt av att "man kan bygga sina högtalare av gamla vodkaflaskor om man vill..." (läs: men då är man ju dum i huvudet) är signifikativ och bekräftar problemet jag tog upp. "God återgivning" i sammanhanget ska läsas som "hög trohet mot originalet" (läs: inspelningen), vilket i deras värld är målet och bekräftas av uppmätt minimal distorsion och vilket vi också debatterat till leda. Icke desto mindre anses det "fiiinare" att förespråka detta synsätt.

[sprudel]

Åter till ursprungsfrågan. Liksom Adagio har jag haft fina upplevelser av trattar som inte låter så mycket tratt, tex Avantgarde.

[bensnake]

Åter till ursprungsfrågan. Liksom Adagio har jag haft fina upplevelser av trattar som inte låter så mycket tratt, tex Avantgarde.

Har du lyssnat till någon Klipsch i Heritage-serien?

[sportbilsentusiasten]

Att välja förstärkare som en väg in i hornhögtalarvärlden är ju ett sätt, lite oortodoxt men en väg som alla andra.
Jag har i 30 år provat ganska många högtalare och lyssnat på ännu fler. Vägen in i horn för min del var via Magnetostater Magnepan för att vara exakt. Jag hade testat div olika vanliga lådhögtalare i många år. Jag kunde inte tänka mig Maggies ännu mindre horn!
Hursomhelst som så fick jag av olika anledningar (sura grannkärringen) för mig att prova Maggies eftersom de dels inte drog igång rummet och skapade bas på samma sätt som konventionella högtalare och att de inte tappade verkningsgrad med avståndet enl samma modell som vanliga lådhögtalare. Detta föll extremt väl ut och jag ägde tre generationer/modeller av Magnepan.
Det jag gillade var den till synes avsaknaden av lådljud/färgning, lättheten/snabbheten i anslagen och detaljrikedomen.
Horn förstod jag fortfarande inte alls. Så kom det sig att jag hjälpte Stefan på Akkelis audio med ett antal demos på mässor där vi spelade på Avantgarde. Första gången var det ett par stora Duo och jag fattade knappt något av vad jag egentligen hörde men det sådde ändå ett frö. De lät stort, mäktigt och brutalt dynamiskt. Men jag fick ändå inte ihop det i huvudet.
Andra och tredje året demade vi på lilla Zero, nu var det lättare för mig att få ihop ljudbilden och soundet. När vi gick runt på kvällarna efter mässan och lyssnade på anläggningar utan besökare slog det mig hur det enda som egentligen lät riktigt kul när man tillfälle att sitta i sweetspot och lyssna på precis vad man ville var Avantgarde, det mesta annat lät som att handbromsen var åtdragen. När jag kom hem lät det iofs bra som vanligt, hemvan som de flesta av oss är.
Men det blev liksom inte kul.... det var fint släpp fin ton mm. Men njae. Jag investerade i dubbla REL till mina 3.7 och lyckas bra med intregrationen. Det tillförde ytterligare en dimension men ljudminnet satt kvar.
Flera resor ner till Akkelis Audio och många lyssningar på Avantgarde hade skadat mig rejält.
Så kom mässan när deras nya ”lilla” UNO Fino edition lanserades. Äntligen en avantgarde som jag kanske skulle kunna finansiera förutom Zero som ändå inte riktigt hade samma dragningskraft som de stora modellerna.
Det var helt enkelt en tvungen investering sagt o gjort, de e bare o köp.
Detta köp drog såklart med sig en snöbollseffekt eftersom högtalare ställer lite olika krav på övrig utrustning.
Jag hade nog tänkt att jag skulle kunna köra vidare med min Cary V-12r fast i ultra linjärt läge med endast 50W som skulle räcka mer än väl. UNO Fino Edition ligger på 107db/1W i känslighet.
Det visade sig snabbt vara helt fel. Ett brum, brus och sus som överhuvudtaget inte ens anades med Maggies på full volym, blev nu outhärdligt. Som tur är hade Stefan tagit med sig två monoblock från samma tillverkare som jag då körde försteg från. Dessa monoblock var bestyckade med 2A3-40 och gav väl ca 10W ut. Plenty i detta sammanhang.
Fantastiska steg, väldigt tysta med försteget. Tillverkaren var JJ. här kunde ju allt stannat om det inte var för en viss pandemi som satte stopp för tillverkningen av ovan sagda rör. Jag behövde nya rör vilka inhandlades, jag minns inte allla resor men ett rör var trasigt vid leverans och ersättningsrör kom. Allt fungerade fint tills ett av rören började bete sig märkligt. Svaret från leverantören var att denna modell var slut och att pga av Corona väntades ingen produktion förrän tidigast om 6 månader. Jag insåg att ett reservsteg måste inhandlas, valet föll på en DIY Pass konstruktion för väldigt rimliga pengar, en return of Zen. Denna lät så bra och så likt rörmonoblocken som var bestyckade med de rör som fungerade OK. Enda stora skillnaden var kontrollen i basen som faktiskt var bättre på Return of Zen.
Detta ledde sedermera in på att prova First watt från nämnda Nelson Pass. Och valet föll på F7 som jag fortfarande älskar.
Här kunde man tala om svärta, karusellen var igång och i princip alla delar i min anläggning byttes ut. Bör nämna att jag provat ett tiotal olika steg, både rör och trissor, likaså olika försteg. För mig blev det ett korståg mot brus och brum. I slutändan sitter jag nu med en rigg som är helt tyst trots 107db som sagt
Jag älskar dynamiken, det oansträngda, snabbheten, auktoriteten, spelglädjen. Jag har en kompis som under våran tid som kompisar ägt massor av spännade anläggningar och högtalare. Han har även han numera horn nämligen JBL m2 med dubbla 18” subbor och det låter riktigt bra ändå föredrar jag Avantgarde ljudet med endast två små 10” basar.

Fint skrivet inlägg!
Jag väljer oftast slutsteg före högtalare (source first) men ibland högtalare först.
Bara att lyssna - utan förutfattade meningar.

Även jag älskar dynamiken, det oansträngda, snabbheten, auktoriteten, spelglädjen - i horn.
Förälskad i JBL men hos Akkelius hört en he del olika horntalare som är riktigt kul, tex Avantgarde
Horn kanske inte det det mest riktiga, men det i min smak roligaste och det som i mina gamla musikeröron (trummor - men en dålig sådan) uppskattar de posittiva egenskaperna mest i.

Har en dröse JBL, lyssna på deras Pro Cinema-modeller (äger flera tex 3677, 4645C sub) och Synthesis-serien. Bäst gillar jag Synthesis som heter berg i efternamn. Skitdyra och skitbra. En dröm!

Här en tråd om 3677 där jag beskrivit lite mer.
viewtopic.php?f=9&t=66831&hilit=Jbl+3677

Vill du snacka JBL, skicka tfn-nummer i PM

[sportbilsentusiasten]

Åter till ursprungsfrågan. Liksom Adagio har jag haft fina upplevelser av trattar som inte låter så mycket tratt, tex Avantgarde.

Har du lyssnat till någon Klipsch i Heritage-serien?

Jag har, men inte jämfört med något, eller hört dom med känd elektronik och i känd miljö - så låter andra beskriva mer.

[sprudel]

Åter till ursprungsfrågan. Liksom Adagio har jag haft fina upplevelser av trattar som inte låter så mycket tratt, tex Avantgarde.

Har du lyssnat till någon Klipsch i Heritage-serien?

Nope, men vill gärna!

[distad]

Mätnissarnas poäng, ehuru teoretiskt korrekt, är ju att det blir "kaka på kaka" med en inspelad distad gura och därefter lite harmonisk distorsion pålagd via rörhäcken. Och så kan vi ju inte ha det.

Poängen är väl att det är skillnad på subjektivt bra ljud, helt enkelt vad människor tycker om, och en oförvanskad signalkedja.
Vår hörsel är inte utvecklad för att höra "rätt", framförallt inte när det gäller musik när känslor är inblandade*. Evolutionen har utvecklat hörseln till förmån för överlevnad, inte som ett mätinstrument. Egentligen är vi helt kassa på att värdera ljud fysikaliskt.
Hörseln är extremt lättlurad, framörallt när inga andra sinnen och erfarenheter hjälper till att tolka. Detta borde vi se som en fördel då annars skulle t.ex klassisk stereoåtergivning vara omöjlig.

* Ta FBK:s ZZ Top låt som exempel. Den kräver helt enkelt rådist för att upplevas och det gör inget att inte bara gitarren är distad utan hela inspelningen.
Min far skulle kalla det "jävla helvetes oväsen" medan han tyckte att 50.000 fotbollsskådares vrålande på tv i 75-80 dB var vacker bakgrund till tv-bilden.
Smaken och den känslomässiga upplevelsen är trots allt olika.

Jag är ju mätnisse men känslor går inte att mäta genom elektroakustik.....

Sant. Problemet uppstår när det läggs en värdering i vad som är "rätt", vilket inte är helt ovanligt bland dem som förespråkar mätdata som allena saliggörande referens, framför upplevelse. Det anses helt enkelt "fiiinare" att föredra lågdistande trissestärkare framför rörförstärkare på grund av distorsionen som de senare adderar. Eller att hornkonstruktioner är mindre "fiiina" på grund av nämna "artefakter". Kalla det gärna von oben-attityd, om du vill. Det är synd att det förkommer ehuru oundvikligt.

Ja visst finns det en viss von oben-attityd. Skulle ju vara trevligare om folk kunde erkänna att alla har inte samma smak Förr skulle alla ha Ino annars, annars hette det med en nedlåtande ton att man gillade färgat ljud. Nu så är det istället mätdata och dist som gäller och nedlåtande ton om man inte följer efter . Och nu pratar vi vuxna människor som inte längre är 30år åldern som på den tiden."Illa"
Verkar som ingen kan ge bensnake råd om högtalare som kan passa honom mer än att påpeka att han att han är fel ute och har fel smak. Du får nog kontakta några butiker som har modeller som kan intressera dig och åka lyssna. Musik är känslor och när ska ni inse att alla människor är inte likadana? Kommer det ske, nja knappast med denna inställning till känslor. Man kan lyssna på samma musik stycke ur olika högtalare och få helt olika känsla för musiken. För mig kommer alltid musik handla om känsla för den och hur den presenteras. Sedan skiter jag i resten, men jag är ingen siffernisse eller dist rädd människa. Utan njutningen är det som är viktigt. Njuter jag så är det bra och det räcker för mig och många andra jorden över. Njuter man inte av musiken man lyssnar på, så slutar man att lyssna, "så enkelt är det". Lycka till i din jakt efter "din njutning" "bensnake"

[Morello]

Att välja slutsteg innan man vet vad det skall driva är i paritet med att välja flygplansmotor innan man vet hur flygplanet ser ut och vad det kräver.

[Morello]

JBL:s hornbestyckade högtalare torde ligga i toppskiktet vad teknisk förfining anbelangar.