adagio skrev:Att välja förstärkare som en väg in i hornhögtalarvärlden är ju ett sätt, lite oortodoxt men en väg som alla andra.
Jag har i 30 år provat ganska många högtalare och lyssnat på ännu fler. Vägen in i horn för min del var via Magnetostater Magnepan för att vara exakt. Jag hade testat div olika vanliga lådhögtalare i många år. Jag kunde inte tänka mig Maggies ännu mindre horn!
Hursomhelst som så fick jag av olika anledningar (sura grannkärringen) för mig att prova Maggies eftersom de dels inte drog igång rummet och skapade bas på samma sätt som konventionella högtalare och att de inte tappade verkningsgrad med avståndet enl samma modell som vanliga lådhögtalare. Detta föll extremt väl ut och jag ägde tre generationer/modeller av Magnepan.
Det jag gillade var den till synes avsaknaden av lådljud/färgning, lättheten/snabbheten i anslagen och detaljrikedomen.
Horn förstod jag fortfarande inte alls. Så kom det sig att jag hjälpte Stefan på Akkelis audio med ett antal demos på mässor där vi spelade på Avantgarde. Första gången var det ett par stora Duo och jag fattade knappt något av vad jag egentligen hörde men det sådde ändå ett frö. De lät stort, mäktigt och brutalt dynamiskt. Men jag fick ändå inte ihop det i huvudet.
Andra och tredje året demade vi på lilla Zero, nu var det lättare för mig att få ihop ljudbilden och soundet. När vi gick runt på kvällarna efter mässan och lyssnade på anläggningar utan besökare slog det mig hur det enda som egentligen lät riktigt kul när man tillfälle att sitta i sweetspot och lyssna på precis vad man ville var Avantgarde, det mesta annat lät som att handbromsen var åtdragen. När jag kom hem lät det iofs bra som vanligt, hemvan som de flesta av oss är.
Men det blev liksom inte kul.... det var fint släpp fin ton mm. Men njae. Jag investerade i dubbla REL till mina 3.7 och lyckas bra med intregrationen. Det tillförde ytterligare en dimension men ljudminnet satt kvar.
Flera resor ner till Akkelis Audio och många lyssningar på Avantgarde hade skadat mig rejält.
Så kom mässan när deras nya ”lilla” UNO Fino edition lanserades. Äntligen en avantgarde som jag kanske skulle kunna finansiera förutom Zero som ändå inte riktigt hade samma dragningskraft som de stora modellerna.
Det var helt enkelt en tvungen investering sagt o gjort, de e bare o köp.
Detta köp drog såklart med sig en snöbollseffekt eftersom högtalare ställer lite olika krav på övrig utrustning.
Jag hade nog tänkt att jag skulle kunna köra vidare med min Cary V-12r fast i ultra linjärt läge med endast 50W som skulle räcka mer än väl. UNO Fino Edition ligger på 107db/1W i känslighet.
Det visade sig snabbt vara helt fel. Ett brum, brus och sus som överhuvudtaget inte ens anades med Maggies på full volym, blev nu outhärdligt. Som tur är hade Stefan tagit med sig två monoblock från samma tillverkare som jag då körde försteg från. Dessa monoblock var bestyckade med 2A3-40 och gav väl ca 10W ut. Plenty i detta sammanhang.
Fantastiska steg, väldigt tysta med försteget. Tillverkaren var JJ. här kunde ju allt stannat om det inte var för en viss pandemi som satte stopp för tillverkningen av ovan sagda rör. Jag behövde nya rör vilka inhandlades, jag minns inte allla resor men ett rör var trasigt vid leverans och ersättningsrör kom. Allt fungerade fint tills ett av rören började bete sig märkligt. Svaret från leverantören var att denna modell var slut och att pga av Corona väntades ingen produktion förrän tidigast om 6 månader. Jag insåg att ett reservsteg måste inhandlas, valet föll på en DIY Pass konstruktion för väldigt rimliga pengar, en return of Zen. Denna lät så bra och så likt rörmonoblocken som var bestyckade med de rör som fungerade OK. Enda stora skillnaden var kontrollen i basen som faktiskt var bättre på Return of Zen.
Detta ledde sedermera in på att prova First watt från nämnda Nelson Pass. Och valet föll på F7 som jag fortfarande älskar.
Här kunde man tala om svärta, karusellen var igång och i princip alla delar i min anläggning byttes ut. Bör nämna att jag provat ett tiotal olika steg, både rör och trissor, likaså olika försteg. För mig blev det ett korståg mot brus och brum. I slutändan sitter jag nu med en rigg som är helt tyst trots 107db som sagt
Jag älskar dynamiken, det oansträngda, snabbheten, auktoriteten, spelglädjen. Jag har en kompis som under våran tid som kompisar ägt massor av spännade anläggningar och högtalare. Han har även han numera horn nämligen JBL m2 med dubbla 18” subbor och det låter riktigt bra ändå föredrar jag Avantgarde ljudet med endast två små 10” basar.
Fint skrivet inlägg!
Jag väljer oftast slutsteg före högtalare (source first) men ibland högtalare först.
Bara att lyssna - utan förutfattade meningar.
Även jag älskar dynamiken, det oansträngda, snabbheten, auktoriteten, spelglädjen - i horn.
Förälskad i JBL men hos Akkelius hört en he del olika horntalare som är riktigt kul, tex Avantgarde
Horn kanske inte det det mest riktiga, men det i min smak roligaste och det som i mina gamla musikeröron (trummor - men en dålig sådan) uppskattar de posittiva egenskaperna mest i.
Har en dröse JBL, lyssna på deras Pro Cinema-modeller (äger flera tex 3677, 4645C sub) och Synthesis-serien. Bäst gillar jag Synthesis som heter berg i efternamn. Skitdyra och skitbra. En dröm!
Här en tråd om 3677 där jag beskrivit lite mer.
viewtopic.php?f=9&t=66831&hilit=Jbl+3677Vill du snacka JBL, skicka tfn-nummer i PM