screen skrev:Hej IÖ!
Jag undrar då (med tanke på allt du nu skrivit om dämpning av rum) om du själv anser att det som du har som demo-rum, är någorlunda optimalt dämpat? Tänker då först på lågfrekvens-regionen.
Ja, det är "någorlunda optimalt dämpat". Visst går det att åstadkomma optimalare miljö ytterligare, men inte med så enkla medel.
Efterklangstiden är extremt kort vid alla frekvenser över 100 Hz, och ståendevågorna därunder har
mycket låga Q-värden. Kort sagt - efterklangen sedd spektralt är mycket välbalanserad klangligt. Det är nog därför ingen (hittills) klagat på att det låter överdämpat, trots att efterklangen är erhört mycket
kortare än de flesta rum som kallas överdämapde (av icke akustiskt kunniga).
screen skrev:Eftersom de flesta enl. dej har problem kvar (även de som anser sig har överdämpat)...
Njae, jag känner inte till några fall där folk har
ansett sig ha överdämpat. De fall jag känner till där begreppet "överdämpat" använts har det alltid varit någon annan än den som har "åstadkommit rummet" (och underdämpat basen) som klagat på "överdämpning".
screen skrev:...med frekvenser under 200Hz, vad anser du är de enklaste sättet (om vi bortser från helmholtz-absorbenter(stavning?) som absorbent) att absorbera dessa frekvenser med?
Det finns inget tumregelsvar på den frågan, eftersom det beror helt på hur rummet ser ut. I många rum behöver man ingen extra dämping alls!
Möjligen skulle jag kunna ange denna enkla (tum)regel: Man måste karlägga problem innan det är någon idé att försöka lösa dem.
screen skrev:Typ: Möbler, Byggnationssätt, eller annat som inte direkt ser för j-vligt ut
Ja, alla dessa saker, och många andra, kan man arbeta med. I varje rum blir lösningen annorlunda. Innan man varit där är det nästan omöjligt att veta vad som behövs göras.
screen skrev:Nått tipps kanske du kan förmedla ur bakfickan, även om det är en svår uppgift att få till det inser jag också?
Ja, tipset att kartlägga innan man väljer lösning!
- - -
Callisto skrev:Hej Iingvar,
Självklart blir "huvudreflexen" (om man kan kalla det så) mindre och då menar jag riktningsmässigt. Eftersom en diffusor så att säga "splittrar" upp ljudvågen i många olikriktade ljudvågor.
Ja, det var ungefär det jag skrev. En diffusor diffuserar, vilket minskar reflexens storlek i en given riktning, men totala mängden reflekterad energi förblir densamma.
Callisto skrev:Fördelen blir att man inte får den störning som man annars lätt kan få av en reflex som enbart härrör från en plan vägg. Funkar helt suveränt.
De lyssningar av dipolhögtalare jag gjort i fritt fält har talat sitt tydliga språk - det är väldigt bra att
dämpa bakväggen. Då slipper man nämligen dubblingen helt av alla transienter (i ljudbildsriktningen).
En annan sak som också är bra när man använder dipoler är att ha MYCKET stort avstånd till bakväggen (gärna >2 meter). Det handlar inte bara om reflexen från bakväggen, utan även om basområdet.
Dipoler spelar fylligare och ofta också mera välartikulerad bas mitt i rummet! Tvärtom mot vad de flesta tror alltså.
Callisto skrev:Kan starkt rekomendera de med bipolära högtalare att använda diffusor bakom och även lite dämpning. Man får helt enkelt pröva sig fram.
Klargörande: Dipoler och bipoler är INTE samma sak.
Dipoler är en högtalare som sprider som en åtta, sett uppifrån.
En bipol däremot är inget riktigt fysikaliskt begrepp utan ett låtsasbegrepp som dessutom är kraftigt missvisande. En normal "bipolär högtalare" är snaras rundstrålande - monopolär alltså, alternativt ser spridningen ut som en murkla.
I mikrofonvärlden kallar man;
dipolupptagning (dubbelsidig motfasig) för
åtta.
enkelsidig upptagning kallar man för
njure, och,
bipolupptagning (dubbelsidig ifasig) kallas för
kula.
Det är ett korrektare sätt att anver riktverkan.
- - -
ptr skrev:IngOehman skrev:Observera att även detta inlägg är en extrem förenkling. Rumsakustik är ett mångdimensionellt ämne och inte ett som man kan hantera med tumregler.
Bygger inte all diskussion via internet på "extrema" förenklingar?
Jo, visst är det så, men det är inte alla ämnen som tarvar komplexa svar. I många fall är frågor enkla och enkla svar är tillfyllest. Då behöver man inte komma med några påpekanden.
När frågor LÅTER enkla, men kräver svar som är en hel 100-sidig bok långa, tycker jag det är viktigt att påpeka detta, så ingen tolkar en förenkling som ett dugligt och komplett svar.
ptr skrev:Jag, utgår i alla fall i från detta. En diskussion som denna kan i bästa fall ge lite impulser till att man gräver ner sig och studerar den litteratur som finns i ämnet.
Det är bra att du har den insikten, men vis av erfarenheten vet jag att vissa alltid tolkar förenklingar (presenterade utan reservation för just detta) som indikationer på att det var en lätt fråga, och tror att svaret är generellt applicerbart.
ptr skrev:Överdämpade = oskickligt dämpade rum ser jag som liktydigt. I min ringa erfarenhet är överdämpade rum det rum, precis som du säger som har absorbenter som suger åt sig frekvenser över 200Hz.
Njae... Det jag skrev var att det som kännetecknar de rum som fått epitetet "överdämpade" (av akustiskt okunniga) har varit att de haft
för LITE dämpning under 200 Hz. Inte att de haft för mycket över 200 Hz.
Förvisso har de flesta i basen underdämpade rum, som kallats "överdämpade" av vissa, haft en hel del dämpning över 200 Hz - som "satt fokus" på problemen vid låga frekvenser. Men de bästa rum jag känner till för musikåtergivning har haft ännu högre dämpning vid frekenser över 200 Hz.

Problemet har alltså inte varit överdämpning, utan underdämpning.
Vad jag ville ha fram är alltså att begreppet "överdämpning" använt för att beskriva "
för lite dämpning under 200 Hz" är väldigt vilseledande - och användningen av det borde sluta!
ptr skrev:Eftersom jag har bort åt 25 års erfarenhet av hur akustisk musik låter i konsertsalen är det den erfarenheten som hjälper mej bedömma hur lyssningomgivningen klingar när inspelningar återges.
Jag är säker på att dina synpunkter på rum är omdömesgilla med avseende på lämplighet, men jag är inte säker på att ordet du använde är relevant för problemet.
ptr skrev:Problemet är som oftast att när man försöker klä erfareheten av hur akustisk musik (Musik i allmänhet) skall låta när den reproduceras blir det ganska tafat. Jag har i alla fall inte kunnat skapa en språklig beskrivande brygga mellan hur det låter när instrumenten klingar i realtid och hur dom låter när dom är inspelade. Ofta blir det allusionsrikt blommigt språk som är svårtolkat..
Håller med till 100%.
Tror ibland att svårigheterna att beskriva blir mindre dock, om man försöker fokusera på att beskriva "felen som tillkommit jämfört med originalet", snarare än att beskriva "hur det låter".
Att klara att separera själva förvrägningen kräver väldig mycket större erfarenhet dock.

Men dialogen blir mycket entydigare.
Ju bättre återgivningen blir desto enklare blir det att "beskriva felet" dessutom, eftersom det blir mindre att beskriva. En dålig återgivning däremot kan ju ha tusentals fel, som dessutom ligger på varandra och fördärvar, och då blir det kanske trots allt lättare att beskriva "hur det låter"...
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).