sprudel skrev:IngOehman skrev:Ja.
Något behov av att uppfinna några mystiska distorsioner har jag inte
träffat på, för att kunna förklara någon upplevelse.
Däremot är det inte alltid så lätt att veta exakt vad skälet är till en upp-
levelse. Det kan behövas en del mek för att isolera orsaken.
Att bara höra något som sedan titta på mätningen och se något som
gått att mäta - och stipulera att är just det som orsakat det man har
hört är ju inte förnuftigt.
Skall man anta sådana saker så bör de åtminstone relatera på ett bra
sätt till vad man vet om hörseln. Man vill ju ha en plausibel förklaring,
inte vad för dum/irrelevant spekulation som helst.
sportbilsentusiasten skrev:IngOehman skrev:Och här ville jag peka på det oförnuftiga att underkänna en tes om att en
förstärkare med verifierade mätproblem skulle kunna maskera problem från
tidigare i kedjan och kalla den XXX
Och tillika det oförnuftiga att däremot hålla det för troligt att återgivningen
från samma förstärkare är defacto bättre - alltså skadar signalen mindre -
trots att det inte finns något överhuvudtaget som utgör ett förnuftigt skäl
att tro så överhuvudtaget.
Inte om man undersökt samverkanseffekter mellan olika apparater och är
bekant med hur samverkan kan yttra sig, vill säga. Att maskeringar kan få
totalupplevelsen att bli både trevligare och mera illusorisk är ju inget myster-
ium utan det är välkänt.
- - -
Men mest av allt frågar jag - vad är det som gör att den som slår bort teser
som är plausibla, men håller fast vid en tro som det inte finns något stöd
för, inte vill undersöka saken?
Vi kommer liksom inte längre än så här genom att älta trosföreställningar
mot hypoteser. Vill vi veta så måste saken undersökas.
Vh, iö
Jo men nu kanske det är så att i detta fall, vill sprudel ha kvar allt annat i systemet och är därför mest intresserad av att testa ut det slutsteg han bäst trivs med.
Så sett till det, HAR han ju testat & undersökt
Mitt intryck är att sprudel är intresserad av en diskussion avseende VARFÖR mätningar o hans upplevelse inte mappar.
Och det kommer han ju inte att få några svar på genom att be folk
spekulera om det.
Dessutom är upplevelsen att de inte mappar inte verklig. Den är bara
en effekt av hans förutfattade meningar om hur saker borde låta när
de mäter på olika sätt.
Om de inte mappar för honom så är det hans begreppsvärld som behö-
ver modifieras, han behöver överge de fördomar som gör att han inte
får ihop det. Det handlar inte om att någon mystisk distorsion behöver
uppfinnas för att mätningar och upplevelser skall gå ihop.
Jag har inte läst något som ni rapporterat som visar att något är skumt.
Jag har å andra sidan inte läst något som visar att några skillnader ens
existerar.

Så kanske För femtielfte gången

) så skulle man börja med att under-
söka den saken? Min gissning är att det finns mycket små hörbara skill-
nader, men det är ju helt omöjligt att bedöma när infomationen om appa-
raterna är så knapphändig. De mätgrafer som visats är för rudimentära.
Vh, iö
Nej, nej, nej käre IÖ!
Ehh... Alltså, jo!

Vad är det vi nejar eller joar om?
Om det är att inget är visat och att det kanske vore vettigt att under-
söka saken istället för att spekulera om det, så framhärdar jag, trots
ditt nej.

sprudel skrev:Jag bryr mig inte hur de mäter egentligen. Jag bryr mig om hur de låter och har inga förutfattade meningar om hur de ska låta beroende på mätningar för jag vet inte.
Men hur en apparat låter kan man aldrig veta.
Man kan bara veta antingen hur specifik musik låter uppspelad av en
anläggning där den där apparaten är en länk av många.
Eller också kan man ta reda på hur en apparat färgar (alltså de tillägg
den gör, till musiken som ju i grunden är det som låter när man lyss-
nare). Och det tar man reda på med F/E-lyssning.
sprudel skrev:Där för undrar jag om man kan veta det, och vad vet man?
Ja, och det har jag försökt svara på sedan trådens början.
Och jag ser inte att det finns någon annan väg till vetskap om den sak-
en än via upplevelser.
Det spelar ingen roll vad jag berättar för dig - du måste testa själv och
göa det på ett sätt så att de kan dra slutsatser från det, inte bara lyssna
på lite av varje utan att något av det som hörs har något vetbar koppling
till varför det låter som det gör.
- - -
Enkla steg är att börja med att lyssna på t ex en equalizer. Lyssna på vad
som händer när man ställer om tonkurvan. Ställ om den på många sätt,
be någon annan göra det och ta en paus innan ni lyssnar, se om du kan
beskriva tonkurvan genom att lyssna på hur det låter.
När man lyssnar samtidigt som man vrider så uppfattar man som regel
bara att klangen ändrar sig, men om någon annan vrider, man tar en
paus sedan man lyssnade "ovridet" och försöker hitta sätt att förklara
det man hör så är det faktiskt vanligt att (i synnerhet "ovana" lyssnare,
och med ovana så menar jag inte att de är ovana att lyssna, bara att
de inte har skaffat sig kunskap om vad som får vad att låta hur och var-
för) de beskrivningar av skillnaden mot nyss inte alls blir i form av klang-
skillnader, utan beskrivningarna som kommer har med rumsåtergivning,
närhet, och andra subtiliteter att göra.
Det är inte så konstigt om man vet lite om hur hörseln fungerar. Det är
det undermedvetna som spelar än spratt, och liksom kompenserar utan
att komma till noll.
Trots att man kan tappa bort det absoluta klangperspektivet så förblir
olikheten kvar men den blir klädd i nya kläder.
- - -
Sen kan du testa något som färgar väldigt mycket på något annat sätt.
T ex en kompressor, eller en kraftigt överstyrd liten single end-rörförstär-
kare. Eller kanske ett reverb.
På så vis lär man sig hur de kraftiga mätbara effekterna låter.
De subtila nyanserna är svårare. Många av dem som man vill tillskriva
magisk distorsion (sådan man inte anser vi kan mäta) är i verkligheten
enkla olinjära egenskaper och förvånansvärt ofta tonkurveeffekter.
Det som är allra svårast brukar vara att skaffa sig erferenhet en med
återkoppling (utan så upplever man bara något men utan att veta vad
det är så man kan koppla ihop dem) är hur klurigare linjära fel låter, t ex
de små "gryniga" tonkurvepåverkningarna som högtalare och rum kan
ge. Men också sådana från vissa förstärkare som delvis skapas av hög-
talares impedanskurvor. Det är därför små variationer i förtärkares ut-
impedanser kan ge skillnader som inte alls beskrivs av lyssnarna som
en upplevd tonkuvepåverkan, men som oftast är just det.
Det är tonkurva det också, och även om avvikelserna är små så kan de
påverka upplevelsen massor, och på HELT andra sätt än det man kan
höra när man vrider på vanliga tonkontroller (som bara ge i jämförelse
stora och mjuka ingrepp) och därför så finns en väl förankrad fördom/
ett missförstånd, om att det man hör inte är tonkurvefel, för sådan tror
de flesta att de vet hur de låter.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).