phloam skrev:Problemet är att den typiske hifi-nörden har en sjuklig fixering vid återgivningen, inte innehållet eller budskapet.
Problemet med att diskutera sådana här saker kanske är att inte alla inser att en perfekt återgiving faktiskt innebär just att respektera innehållet/budskapet...
Förvisso är just innehållet/budskapet rätt ofta häpnadsväckande robust, och tål en del återgivningsmisshandel utan att sargas alltför illa, men eftersom innehållet/budskapet inte är alldeles väldefinierat, och dessutom sträcker sig ut över olika dimensioner från fall till fall, är det möjligen bra att ta det säkra före det osäkra, och sträva efter en god återgivning.

Fast när man tar del av vissas debattinlägg får man ibland intrycket att de underförstår ett omvänt förhållande mellan återgivning och budskapets förmedlande!

De måste verkligen ogilla live-musik...
phloam skrev:Ingen konstnär skulle fokusera till den grad på att återskapa exakt hur tavlan upplevdes i ateljen där den skapades, som hifi-nörden gör på att uppleva musiken exakt så som det lät när den spelades in.
Det kan vara så att du har rätt i det, även om jag faktiskt tror du har fel. "Ingen" är ju ett rätt dramatiskt påstående, men det är förstås en gissning från din sida (det behövs bara en för att du skall ha fel...).
Men - frågan är vad det isåfall har med saken att göra?
Får inte publiken definiera sin egen nyfikenhet?

Vad spelar det för roll vad konstnären tyckte om vikten av verkets ursprungstrogna återgivning och betraktande?
Jag ser det som så, att all konst inte ens är medveten. Konst kan uppstå utan att det ens finns någon konstnär, så om skaparen bryr sig om åskådarens upplevelse är för mig helt ointressant. (Bortsett ifrån att det kan vara intressant som kuriös information om konstnären sjävklart! Alla saker kan vara kul och intressanta att känna till. Men det gör mig inte mindre nyfiken på verket och hur det såg ut för konstnären.)
phloam skrev:Att en tavla hänger under olika förutsättningar på olika platser kan kanske jämföras med att ett musikstycke spelas upp på olika sätt, på olika platser. Men det är fortfarande samma låt, det är det mest väsentliga för musikern. Inte att det måste låta precis som i studion varje gång den spelas (snarare tvärtom; ju mer olika och unika framträdanden desto bättre).
Så kan man tycka. Du gör det tydligen. Måste alla andra tycka likandant?
phloam skrev:Hifi-nördens förbannelse är att ständigt försöka höja upplevelsen genom ökad exakthet i fel saker; som om konstbetraktaren försöker hitta exakt rätt konsthall och exakt rätt plats att stå och titta i exakt rätt ljus, när det egentligen skulle vara så otroligt mycket mer givande att lära sig mer om innehållet, dess bakgrund/historik, olika stilar, konstnären själv osv även om tavlan hängde snett i nån skum bowlinghall.
Tycker din beskrivning brister illa tycker jag, av många skäl.
1. Det antyder att det skulle vara jobbigt att ha en god återgivning, vilket det väl inte behöver vara? Det är ju något man åstadkommer en gång för alla, och sedan slipper fundera mera på.
2. Du får det att verka som om "fel saker" är något entydigt. Är det inte upp till var och en att definiera vad de bryr sig om? Vem är du att säga att de bryr sig om fel saker?
3. Varför skulle det ena utesluta det andra? Är man mindre intresserad av bakgrund och historik, för att man är nyfiken på ursprunget? Jag tror det motsatta
Jag får faktiskt intrycket att dem du talar om är motsatsen till sökarna av den goda återgivningen! Alltså att du inte alls beskiver dem som är nyfikna på musiken och/eller inspelningen, utan om dem som söker en maximering av njutningen utan hänsyn till ursprunget. Det är ju dom som tycks ha så svårt att nå fram, utan fastnar i en byteskarusell utan stopp.
Men - om de är roade av det, vad finns det då för skäl att definiera deras predikament som en förbannelse? Det kanske är en frälsning för dem?
Det jag sett av hifi-världen har visat byteskarusellen huserar många olika människor - både de som trivs där
och det som inte gör det. De som trivs behöver vi inte bry oss om. De som inte trivs där kanske kan sägas vara drabbade av en förbannelse, men tvärt emot vad du skriver är det min erfarenhet att vägen ur den är just att sluta flumma, det vill säga söka den heliga upplevelsegraalen utan någonsomhelst struktur, utan att istället börja fokusera på just en ursprungstrogen musikåtergivning! En sådan önskan om exakthet är ALDRIG att fokusera på fel saker. Tvärtom hamnar då just musiken i fokus, och återgivningsapparater blir allt mindre märkbara ju bättre de är. Till slut glömmer man dem helt.

phloam skrev:Sen kan man ju t.ex. säga att det är bra att kunna se tavlan riktigt ordentligt, och vad är då "good enough"? Ja, det är ju bra om det inte står nån yucca-palm ivägen, men å andra sidan behöver man kanske inte stå och undersöka penseldrag med lupp för att ta till sig en impressionistmålning. Det är ju liksom inte ens meningen.
Tycker du ja.

phloam skrev:Kanske att hifi borde handla mer om helheten, än om detaljer...?
Visst!
Men vad är det som gör att du menar att det skulle vara på något annat sätt? Att du inte tror att ursprungstrohet handlar om just helheten? Det har ju aldrig handlat om något annat. F/E-lyssning är att lyssna på ALLT, inte att analysera någon liten detalj i taget.
Mer än något annat är en ursprungstrogen återgivning ett bra mål, eftersom det är just ett mål och inte en resa utan slut.
Fast visst återstår en resa utan slut, en underbar resa: Musiken.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).