Låta bra resp låta dåligt.

[Laila]

Jämför med konstnären som målar tavlor. Denne har full kontroll över processen ända tills tavlan är klar. Men är tavlan målad utomhus eller i ljuset av ett kallt lysrör? Redan här kommer tveksamheten in hur mästerverket ska avnjutas.

/ B

Detta brukar i alla fal de få konstnärer jag känner
ha en häpnadsväckande bra insikt i/om.

[Britt-Gunnar]

Smaken är som baken !

Brun och illaluktande?

nu vet jag inte om detta kan betrakatas som ot men jag tror man kan bleka röva med laser och sedan borde man väl kunna använda deo

[Bill50x]

Jämför med konstnären som målar tavlor. Denne har full kontroll över processen ända tills tavlan är klar. Men är tavlan målad utomhus eller i ljuset av ett kallt lysrör? Redan här kommer tveksamheten in hur mästerverket ska avnjutas.

/ B

Detta brukar i alla fal de få konstnärer jag känner
ha en häpnadsväckande bra insikt i/om.

Konstnären har insikt, ja. Men denne kan inte styra miljön där konstverket avnjuts. Är tavlan målad i konstljus kommer den se annorlunda ut i andra belysningar. I mörker kommer man inte se något alls

Så när vi ska titta på tavlan bör vi alltså helst veta under vilka förhållanden den är skapad. Alternativt bryr vi oss inte om att färgerna varierar utan bryr oss mer om vad som är budskapet och att detaljerna är så tydliga att man förstår vad som händer.

/ B

[Laila]

Så när vi ska titta på tavlan bör vi alltså helst veta under vilka förhållanden den är skapad.

/ B

Eller under vilka förhållanden konstnären vill/bestämt att den skall visas.

Alla konstnärer är ju inte likgiltiga inför vilken miljö deras alster beskådas.

[Britt-Gunnar]

eller kanske inte ljuset nödvändigtvis är den avgörande faktorn för att till fullo kunna avnjuta målningen, om det inte är Yves Clain (stavning?) eller liknande som kanske inte bör avnutas i dunkla lokaler

[phon]

Om man då tänker sig re-mastrade CD av Elvis, hur bra insikt har han i hur det skall låta om dom? Han dog ju 10 år före CD uppfanns. Är CD fortfarande referens då även när den förmodat godkända vinylen från samma inspelningstillfälle låter helt annorlunda?

[Laila]

Om man då tänker sig re-mastrade CD av Elvis, hur bra insikt har han i hur det skall låta om dom? Han dog ju 10 år före CD uppfanns. Är CD fortfarande referens då även när den förmodat godkända vinylen från samma inspelningstillfälle låter helt annorlunda?

Nu är du välan mer än nästan lovligt långsint ?

[Britt-Gunnar]

Om man då tänker sig re-mastrade CD av Elvis, hur bra insikt har han i hur det skall låta om dom? Han dog ju 10 år före CD uppfanns. Är CD fortfarande referens då även när den förmodat godkända vinylen från samma inspelningstillfälle låter helt annorlunda?

Elvis lever och är för övrigt medlem här på faktiskt

[phon]

Nu är du välan mer än nästan lovligt långsint ?

Är jag?
Jag tror att vi är vänner, han referensen och jag.


Det är var bara kort rockad mot Bills konstnär.

[dimitri]

Klein


Finns tavlan/bilden (originalet) även när det är kolmörkt? Ja.
Finns musiken/framträdandet (originalet) även när det är dödstyst? nej.

Ändå kan vi lyssna på musiken. Konstigt, va? Hur är detta möjligt?
Jo, mina kära barn, ni förstår, det är inspelning av musiken/koncerten vi lyssnar på. Inte själva koncerten. Förstår ni? Koncerten har redan varit.

Men magistern, magistern! Hur är det med en tavla som Picasso har målat? Eller Yves Klein?
Ja du lille Per, du förstår, du kan titta på tavlan i en konstbok.
Men hur kan jag vara säker att bilden i boken ser ut som tavlan i verkligheten? Den är dessutom mycket mindre än själva tavlan.
Jo lille Per, då kan du och din mamma och kanske även pappa åka till till Marseilles och beskåda tavlorna i original. De finns där och kommer att finnas även om 50 år.
Men varför då, magistern, kan jag inte åka till Köln och vara med på Keith Jarret koncert i stället för att lyssna på pappas knastriga LP?
Vet du vad Per? Åk du till Köln och kolla själv.

[phon]

La Jaconde är mycket mindre i verkligheten också

Yves Klein gör väl kalsingar?

[Britt-Gunnar]

skulle du kunna utveckla det där grabben
edit D alltså

[phon]

Kalsingarna?

Ahh, du tänker på lasern här ovanför, bleka?

edit, inte P då .... pust!

[Britt-Gunnar]

Kalsingarna?

Ahh, du tänker på lasern här ovanför, bleka?

jag tänkte på Dimitris inlägg, fast du får gärna sväva ut vad det gäller kalsonger också

[Laila]

Så kan det mycket väl ha varit, ja ?

ps. tänkt som svar på dimitri:s inlägg o inget annat ds

[Britt-Gunnar]

Så kan det mycket väl ha varit, ja ?

ps. tänkt som svar på dimitri:s inlägg o inget annat ds

Tack fär det svaret
H. Britt-Gunnar

[phloam]

Problemet är att den typiske hifi-nörden har en sjuklig fixering vid återgivningen, inte innehållet eller budskapet. Ingen konstnär skulle fokusera till den grad på att återskapa exakt hur tavlan upplevdes i ateljen där den skapades, som hifi-nörden gör på att uppleva musiken exakt så som det lät när den spelades in.

Att en tavla hänger under olika förutsättningar på olika platser kan kanske jämföras med att ett musikstycke spelas upp på olika sätt, på olika platser. Men det är fortfarande samma låt, det är det mest väsentliga för musikern. Inte att det måste låta precis som i studion varje gång den spelas (snarare tvärtom; ju mer olika och unika framträdanden desto bättre).

Hifi-nördens förbannelse är att ständigt försöka höja upplevelsen genom ökad exakthet i fel saker; som om konstbetraktaren försöker hitta exakt rätt konsthall och exakt rätt plats att stå och titta i exakt rätt ljus, när det egentligen skulle vara så otroligt mycket mer givande att lära sig mer om innehållet, dess bakgrund/historik, olika stilar, konstnären själv osv även om tavlan hängde snett i nån skum bowlinghall.

Sen kan man ju t.ex. säga att det är bra att kunna se tavlan riktigt ordentligt, och vad är då "good enough"? Ja, det är ju bra om det inte står nån yucca-palm ivägen, men å andra sidan behöver man kanske inte stå och undersöka penseldrag med lupp för att ta till sig en impressionistmålning. Det är ju liksom inte ens meningen.

Kanske att hifi borde handla mer om helheten, än om detaljer...?

[Magnuz]

Problemet är att den typiske hifi-nörden har en sjuklig fixering vid återgivningen, inte innehållet eller budskapet.

Det beror väl på att hifi handlar om återgivning. Jag förstår inte riktigt heller varför det skulle vara någon sorts motsatsförhållande mellan återgivningen och "innehållet". F.ö. tror jag att många har lite väl höga tankar om det här med musikaliskt innehåll eller "budskap". Åtminstone tyder de här liknelserna med bildkonst och skriven text på det. Det är nog ganska sällan man kan säga att det finns ett påtagligt och rimligt lättidentifierat budskap eller innehåll i själva musiken, även om det kanske är en tilltalande tanke.

[IngOehman]

Problemet är att den typiske hifi-nörden har en sjuklig fixering vid återgivningen, inte innehållet eller budskapet.

Problemet med att diskutera sådana här saker kanske är att inte alla inser att en perfekt återgiving faktiskt innebär just att respektera innehållet/budskapet...

Förvisso är just innehållet/budskapet rätt ofta häpnadsväckande robust, och tål en del återgivningsmisshandel utan att sargas alltför illa, men eftersom innehållet/budskapet inte är alldeles väldefinierat, och dessutom sträcker sig ut över olika dimensioner från fall till fall, är det möjligen bra att ta det säkra före det osäkra, och sträva efter en god återgivning.

Fast när man tar del av vissas debattinlägg får man ibland intrycket att de underförstår ett omvänt förhållande mellan återgivning och budskapets förmedlande!

De måste verkligen ogilla live-musik...

Ingen konstnär skulle fokusera till den grad på att återskapa exakt hur tavlan upplevdes i ateljen där den skapades, som hifi-nörden gör på att uppleva musiken exakt så som det lät när den spelades in.

Det kan vara så att du har rätt i det, även om jag faktiskt tror du har fel. "Ingen" är ju ett rätt dramatiskt påstående, men det är förstås en gissning från din sida (det behövs bara en för att du skall ha fel...).

Men - frågan är vad det isåfall har med saken att göra?

Får inte publiken definiera sin egen nyfikenhet? Vad spelar det för roll vad konstnären tyckte om vikten av verkets ursprungstrogna återgivning och betraktande?

Jag ser det som så, att all konst inte ens är medveten. Konst kan uppstå utan att det ens finns någon konstnär, så om skaparen bryr sig om åskådarens upplevelse är för mig helt ointressant. (Bortsett ifrån att det kan vara intressant som kuriös information om konstnären sjävklart! Alla saker kan vara kul och intressanta att känna till. Men det gör mig inte mindre nyfiken på verket och hur det såg ut för konstnären.)

Att en tavla hänger under olika förutsättningar på olika platser kan kanske jämföras med att ett musikstycke spelas upp på olika sätt, på olika platser. Men det är fortfarande samma låt, det är det mest väsentliga för musikern. Inte att det måste låta precis som i studion varje gång den spelas (snarare tvärtom; ju mer olika och unika framträdanden desto bättre).

Så kan man tycka. Du gör det tydligen. Måste alla andra tycka likandant?

Hifi-nördens förbannelse är att ständigt försöka höja upplevelsen genom ökad exakthet i fel saker; som om konstbetraktaren försöker hitta exakt rätt konsthall och exakt rätt plats att stå och titta i exakt rätt ljus, när det egentligen skulle vara så otroligt mycket mer givande att lära sig mer om innehållet, dess bakgrund/historik, olika stilar, konstnären själv osv även om tavlan hängde snett i nån skum bowlinghall.

Tycker din beskrivning brister illa tycker jag, av många skäl.

1. Det antyder att det skulle vara jobbigt att ha en god återgivning, vilket det väl inte behöver vara? Det är ju något man åstadkommer en gång för alla, och sedan slipper fundera mera på.

2. Du får det att verka som om "fel saker" är något entydigt. Är det inte upp till var och en att definiera vad de bryr sig om? Vem är du att säga att de bryr sig om fel saker?

3. Varför skulle det ena utesluta det andra? Är man mindre intresserad av bakgrund och historik, för att man är nyfiken på ursprunget? Jag tror det motsatta

Jag får faktiskt intrycket att dem du talar om är motsatsen till sökarna av den goda återgivningen! Alltså att du inte alls beskiver dem som är nyfikna på musiken och/eller inspelningen, utan om dem som söker en maximering av njutningen utan hänsyn till ursprunget. Det är ju dom som tycks ha så svårt att nå fram, utan fastnar i en byteskarusell utan stopp.

Men - om de är roade av det, vad finns det då för skäl att definiera deras predikament som en förbannelse? Det kanske är en frälsning för dem?


Det jag sett av hifi-världen har visat byteskarusellen huserar många olika människor - både de som trivs där och det som inte gör det. De som trivs behöver vi inte bry oss om. De som inte trivs där kanske kan sägas vara drabbade av en förbannelse, men tvärt emot vad du skriver är det min erfarenhet att vägen ur den är just att sluta flumma, det vill säga söka den heliga upplevelsegraalen utan någonsomhelst struktur, utan att istället börja fokusera på just en ursprungstrogen musikåtergivning! En sådan önskan om exakthet är ALDRIG att fokusera på fel saker. Tvärtom hamnar då just musiken i fokus, och återgivningsapparater blir allt mindre märkbara ju bättre de är. Till slut glömmer man dem helt.

Sen kan man ju t.ex. säga att det är bra att kunna se tavlan riktigt ordentligt, och vad är då "good enough"? Ja, det är ju bra om det inte står nån yucca-palm ivägen, men å andra sidan behöver man kanske inte stå och undersöka penseldrag med lupp för att ta till sig en impressionistmålning. Det är ju liksom inte ens meningen.

Tycker du ja.

Kanske att hifi borde handla mer om helheten, än om detaljer...?

Visst!

Men vad är det som gör att du menar att det skulle vara på något annat sätt? Att du inte tror att ursprungstrohet handlar om just helheten? Det har ju aldrig handlat om något annat. F/E-lyssning är att lyssna på ALLT, inte att analysera någon liten detalj i taget.

Mer än något annat är en ursprungstrogen återgivning ett bra mål, eftersom det är just ett mål och inte en resa utan slut.

Fast visst återstår en resa utan slut, en underbar resa: Musiken.


Vh, iö

[IngOehman]

Slutsats: En bra ljudåtergivning betyder att både bra och dåliga ljud kan återges ackurat, men dålig ljudåtergivning betyder att varken bra eller dåliga ljud kan återges ackurat.

En bra ljudåtergivning enligt Ingvar Öhman, menar du väl?

Nej, det menar jag inte.

ÅTERGIVNING betyder ge åter, för det mesta för de flesta hoppas jag. I varje fal om de funderar ett ögonblick på det, eller ser ordet i något annat sammanhang än i HiFi-sammanhang, där många av okänt skäl tycks ha extra svårt att tänka strigent.


Jag skrev inte "ett bra sound". Då hade det varit en personlig uppfattning. Det jag redovisade var bara en oundviklig konsekvens av vad en bra respektive dålig återgivning (liten/stor förvrängning) är för något.


Ett vittne kan vara;
1. en bra återgivare av ett händelseförlopp,
2. eller bra på att dramatisera,
3. eller bra på att ljuga ihop något som aldrig har hänt,
4. eller bra på att glömma vad som hände men ändå tycka sig minnas det,
5. eller på något annat sätt dålig på att återge, genom att vara bra på att förvränga...

Delar du min uppfattning av vad återgivning betyder tror du, eller är den ovanstånde punktuppdelade meningen svår att förstå vad den betyder, för dig?
Inser du att den första punkten står i motsatsförhållande till de kommande 2-5?


Vh, iö


Edit: Staving, ett "n" borttaget.

[subjektivisten]

Om man då tänker sig re-mastrade CD av Elvis, hur bra insikt har han i hur det skall låta om dom? Han dog ju 10 år före CD uppfanns. Är CD fortfarande referens då även när den förmodat godkända vinylen från samma inspelningstillfälle låter helt annorlunda?

Just därför CD/LPn är referensen i anläggningen. Samma "skiva" kan låta på ett 50-tal olika sätt beroende på remastering, källa, format, mm. Därfört är det ju rätt omöjligt, i normala fall, att försöka optimera avspelningen så "den" skivan låter mest korrekt när version 2 av den skivan låter mer fel då. Därför bör det optimala vara att avspela det som finns på skivan med så lite fel som möjligt.

[IngOehman]

Subjektivisten: Jag menar att fonogrammet själv är referensen för fonogrammet, men att det kan finnas flera referenser. Om något hänt live, t ex en piankonsertinspelning från 1945, så är referensen för hur det var - hur det var där!

Kort sagt: Jag tycker det är onödigt att sätta upp en tumregel för vad man skall vara intresserad av. Jag kan tycka att både frågan om hur fonogrammet låter och frågan om hur det lät live är av intresse, och därmed per automatik deras likhet med varandra (alltså inspelningens/fonogrammets ursprungstrohet).


JAG återger gärna fonogrammet så ackurat jag kan, men har inga dubier mot att sedan komplettera med att kompensera fel jag tror finns på fonogrammet - för att komma närmare ursprungshändelsen. Svårigheten att göra det rätt är en svårighet, men (såsom alla svårigheter) inget bara argument för att inte försöka.

(Det vill säga jag har inget emot det filosofiskt. I praktiken är jag för det mesta för lat dock. )

Många diskussioner utmynnar i, eller hamnar snett i, åsikten om vad som är referensen. Vissa menar att det är fonogrammet, andra det ursprungliga uppförandet. Den förra synpunkten är den enkla rent tekniskt, den senare svårare att konkretisera eftersom vi oftast inte vet hur uppförandet lät. Speciellt inte om detta är ett i dator skapat uppförande.

Vad skulle vara problematiskt med det?

Antingen finns bara den ena (om musiken skapats i studion, och hörts för första gången i monitorerna) eller också finns båda, och de kan båda vara intressanta.

Vad är problemet med det? Är det ett fonogram med akustiskt musik så finns det två saker man kan vara nyfiken på "hur det lät live" och "hur inspelningen blev".

Huruvida det går att backa och undersöka hur de lät eller inte, spelar väl ingen roll för definitionen av vad som är referens? Om du får se en bild på din gammelmormor som du kanske inte träffat i verkligheten, kan du väl vilja att den skall föreställa just henne och inte någon annan dam, även om du saknar möjlighet att ställa henne bredvid och jämföra?

I själva verket kan jag tänka mig att gå så långt som till att säga att det är när man inte kan undersöka hur bra en återgivning är som det är MEST trevligt att de är bra. När man kan jämföra behöver man ju inte den återgivna versionen alls.

Om man vill segla lite emellan, utan att binda sig så kan man hävda att det sista stadiet som upphovsmannen/kvinnan godkänt är referensen.

Varför förenkla? Varför inte bara konstatera att det finns olika referenser för olika saker? Det behövs ingen tumregel för vad som är "den enda referensen". Allt som man är nyfiken på kan man bry sig om. Varför begränsa det?

Å andra sidan är troligen många artister osäkra på hur det ska låta under processens gång och låter de sk experterna bestämma. Med välkänt resultat.

Det stämmer bra det.

Men även när så är fallet är fonogrammet referensen för hur fonogrammet blev. Att man kan beklaga det är en fråga för sig.

Jämför med konstnären som målar tavlor. Denne har full kontroll över processen ända tills tavlan är klar. Men är tavlan målad utomhus eller i ljuset av ett kallt lysrör? Redan här kommer tveksamheten in hur mästerverket ska avnjutas.

Det är ju inte riktigt jämförbart eftersom en tavla är en sak utan egen ljuskälla.

Men i övrigt säger jag mjae.... Vår syn är faktiskt förhållandevis* bra på att färgkorrigera. Vi ser hur ljuset ser ut i olika lokaler, och ser därför skapligt bra hur objektet ser ut, även i lokaler med kraftigt färgat ljus, eller om ljuset i lokalen varierar.

Tittar vi på en tavla via ett fotografi är vi inte längre på plats i lokalen och kan kompensera för ljusförhållandena, och DÅ är det svårare att bedöma hur konstverket ser ut.

(*Observera att jag skrev förhållandevis. Perfekt blir det inte, men det kan kanske jämföras med att lyssna på en musiker i olika lyssningsrum med olika mycket reflexioner från bakom lyssnarna. Vi hör ändå hur violinen klingar, trots att en mätning skulle ge helt olika spektral balans.

När tavlan hängs på ett galleri kommer ljuset givetvis spela stor roll för hur vi uppfattar tavlan.

Visst påverkar det, men påverkar det så mycket som du tror?

Det påverkar defnitivt vår upplevelse mycket mindre, än om vi fotograferar tavlan (utan färgkorrektion) och jämför bilder tagna i olika lokaler med olika ljus.

Men här tillkommer ett par faktorer. Hur hängs tavlan? Hur ser miljön ut? Och tillsammans med vilka andra tavlor presenteras alstret?

I idealfallet är konstnären med i denna process, men det är inte säkert. Vissa konstnärer är duktiga på "hängningen" andra överlåter detta åt experten, dvs i detta fallet galleristen, museet eller vad det nu kan vara.

Om man nu som köpare av detta konstverk, eller av en avbild av denna, vill få ut maximal upplevelse... hur ska man göra då? Försöka återskapa förhållandena under skapandet? Ha galleriet där man köpte tavlan som referens? Eller helt enkelt hänga den där den passar bäst där hemma?

Vad är liknelsen?

Att man skall ha en anläggning för varje fonogram, nämligen den man tycker passar bäst för det?


Personligen hänger jag gärna tavlor som jag vet målats i starkt ljus, i starkt ljus. Och vice versa.

När det gäller belysningens färgton så kan jag uppskatta att den är varmare på kvällen med glödljus eller levande ljus, och kallare på dagen, speciellt med ljus från himlen (solen själv är varmare).

Få äldre tavlor är tillkomna så snabbt att det finns skäl att tro att konstnären inte har sett dem i olika ljus, så jag ser inte problemet, ens ur det perspektivet.


Vh, iö

[Falkis]

Ett vittne kan vara;
1. en bra återgivare av ett händelseförlopp,
2. eller bra på att dramatisera,
3. eller bra på att ljuga ihop något som aldrig har hänt,
4. eller bra på att glömma vad som hände men ändå tycka sig minnas det,
5. eller på något annat sätt dålig på att återge, genom att vara bra på att förvränga...

Tror du inte att jag förstår en sådan liten lista, va?

Men du verkar tycka att om man dramatiserar när man återger något så förvränger man det hela, och ger en skev bild av skeendet.

Detta vittnar om ett svagt konstnärligt intresse och om man använder detta på konstarter som musik, litteratur och måleri så behöver man bara sinustoner, enbladsromaner och sträckgubbar att roa sig med.

Inser du att den första punkten står i motsatsförhållande till den kommande 2-5?

Ja, läs ovan!

[subjektivisten]

Ingvar, då tänker vi nog lika.

[meanmachine]

Ingvar, då tänker vi nog lika.

Högoddsare

[Max_Headroom]

Problemet är att den typiske hifi-nörden har en sjuklig fixering vid återgivningen, inte innehållet eller budskapet. Ingen konstnär skulle fokusera till den grad på att återskapa exakt hur tavlan upplevdes i ateljen där den skapades, som hifi-nörden gör på att uppleva musiken exakt så som det lät när den spelades in.

...

Hifi-nördens förbannelse är att ständigt försöka höja upplevelsen genom ökad exakthet i fel saker; som om konstbetraktaren försöker hitta exakt rätt konsthall och exakt rätt plats att stå och titta i exakt rätt ljus, när det egentligen skulle vara så otroligt mycket mer givande att lära sig mer om innehållet, dess bakgrund/historik, olika stilar, konstnären själv osv även om tavlan hängde snett i nån skum bowlinghall.

Jävlar vad sant, jag skulle kunna ha skrivit det själv!
Musiktips: Falcos - The Sound of Music för att markera vikten av innehållet.

[phloam]

Problemet är att den typiske hifi-nörden har en sjuklig fixering vid återgivningen, inte innehållet eller budskapet.

Problemet med att diskutera sådana här saker kanske är att inte alla inser att en perfekt återgiving faktiskt innebär just att respektera innehållet/budskapet...

Självklart att innehållet respekteras, det jag syftade på var att förstå innehållet. Att vinna en djupare förståelse och bredare erfarenhet, få ut mer av det i slutändan ser/hör.

Förvisso är just innehållet/budskapet rätt ofta häpnadsväckande robust, och tål en del återgivningsmisshandel utan att sargas alltför illa, men eftersom innehållet/budskapet inte är alldeles väldefinierat, och dessutom sträcker sig ut över olika dimensioner från fall till fall, är det möjligen bra att ta det säkra före det osäkra, och sträva efter en god återgivning.

Nej precis, det var det som var min poäng i stort - att det är relativt "robust". Och att det är en personlig avvägning alla måste göra mellan att lägga pengarna på skivor och konserter, eller på ännu bättre återgivning.

Med "hifi-nördens förbannelse" menade jag då att det kan bli så att man känner att man måste ha så perfekt återgivning som möjligt, för att kunna njuta av musiken. (En bidragande orsak till byteskarusellen? Eller uppgraderingssjuka?) Och jag använder ordet "nörd" för att beskriva att det lätt kan bli en mani (gissa vem jag tänker på, heh). Som tur är så har de flesta en vettig balans. (eller...?)

Och då kommer frågan som tråden egentligen handlar om - vad är "tillräckligt bra" återgivning för att man ska kunna fokusera på musiken utan problem? Ett system för 5000? 10 000? 50 000? 300 000? 1 mille?


Vad gäller "helheten" så menar jag bara att man som lyssnare kan försöka höja musikupplevelsen som helhet på flera sätt, förutom bra återgivning - mysigare lyssningsmiljö, skaffa sig mer kunskaper om musik och artister, whatnot.


Magnuz; hoppas detta förklarade bättre

[Max_Headroom]

Och då kommer frågan som tråden egentligen handlar om - vad är "tillräckligt bra" återgivning för att man ska kunna fokusera på musiken utan problem? Ett system för 5000? 10 000? 50 000? 300 000? 1 mille?

Det beror på hur bra musiken är. Ju bättre musik, desto enklare grejjor klarar man sig med.

En sak då: Det finns ju folk som skaffar onödigt dyra och "bra" grejjor av rent ljud-och apparatintresse. Behöver jag egentligen ha den stereo jag har nu, eller skulle jag klara mig lika bra med en enklare? Självklart är den jag har nu löjligt överdimensionerad. Varför har jag den då? För att det är kul!

[Piotr]

Och då kommer frågan som tråden egentligen handlar om - vad är "tillräckligt bra" återgivning för att man ska kunna fokusera på musiken utan problem? Ett system för 5000? 10 000? 50 000? 300 000? 1 mille?

Bengt - Jävlar vilken djup bas.. hur djupt går den?

Åke - Tja den går ner till ung. 27000kr!

Bengt - Oh, jag förstår, fantastiskt!

Åke - Ja och distortionen ligger på ung. 50öre!

Bengt- Imponerande!

Bengt- Men jag tycker diskanten är lite sisådär.. kanske bara 15000kr..?

Åke- Ja pengarna tog slut. Uppgraderar vid nästa skatteåterbäring.



/Peter

[KarlXII]

Bengt - Jävlar vilken djup bas.. hur djupt går den?

Åke - Tja den går ner till ung. 27000kr!

Bengt - Oh, jag förstår, fantastiskt!

Åke - Ja och distortionen ligger på ung. 50öre!

Bengt- Imponerande!

Bengt- Men jag tycker diskanten är lite sisådär.. kanske bara 15000kr..?

Åke- Ja pengarna tog slut. Uppgraderar vid nästa skatteåterbäring.



/Peter

-Psst. Haru...eh...nån dist att sälja?