I-or skrev:goat76 skrev:Vad är det som är obalanserat med albumet, är det ett problem att den består av låtar med varierande karaktär och att dessa inte har likartad mängd bas?
Nej, problemet är huvudsakligen att några av låtarna har massivt överdriven bas i ett smalt frekvensband. Hela mixen blir ett "entonsdrön". Se ovan.
Problemet?
Det enda problemet för dig är att du helt enkelt inte gillar detta rent subjektivt. Jag är inte heller någon större konsument av disco-dans-musik, men det här tycker jag för genren låter riktigt skapligt.
Vad är det med basen som enligt dig gör den så överdriven? Jag tycker den låter välbalanserad för denna typ av dansmusik där basen kan vara ett viktigt och drivande inslag. Den här typen av musik "målas" ju upp med stora breda penslar med tydliga "block-ljud", och det passar dessa låtar alldeles utmärkt.
Jag hör varken de felen du hör eller att något skulle skett av misstag i dessa mixar, för mig verkar allt vara fullt medvetet gjort och skaparna har nog lyckats väl med det de velat skapa.
Lose Yourself to Dance: Basgången låter inte speciellt bumlig, den må vara hyfsat kontrollerad i frekvensomfånget men den har ändå en relativt tydlig textur och går ganska djupt. Jag har inte några problem att höra basens olika toner i basslingan och eftersom den nästan ligger i sitt eget ljudfrekvensfält så översvallar den inte mixens övriga ljudinslag, allt låter tydligt och välkontrollerat vilket är förväntat med denna typ av musik som är uppbyggd av stora tydliga ljudinslag.
Doin' it Right:Basen består av två ljudinslag, det ena basljudet är en syntslinga som inte går speciellt djupt och följer robotröstens toner. Den basgången överlappas sedan av några betydligt mer djupgående bastoner med begränsat frekvensspann och dessa ser jag som ytterst fundamentala inslag för låten i sin helhet, för utan dem hade den varit ganska slätstruken.
Inte heller i denna låt kommer basinslagen ivägen för mixens övriga ljudinslag utan skapar istället en ganska skön "hängmatta" för dem. De olika ljuden opererar lite i sina egna frekvensspann, typiskt för genren.
Contact:I denna låt har de gått för många utdragna ljudinslag som blir allt mer täta, intensiva och distade till en tjock ljudmatta. Man kan nästan höra hur något närmar sig "contact" vilket låten också heter.
Den huvudsakliga melodin består av endast fyra toner, ett syntljud med utdragna orgel-liknande ljud som går lite halvdjupt, en tjock baskagge från ett ganska dovt klingande trumset (troligtvis medvetet icke realistiskt låtande) bidrar till ljudmattan och de som skapat musiken leker väldigt mycket med uppbyggnaden av tempot där allt slutar i sprakande distorsion. END.
Egentligen en ganska häftig låt att avsluta albumet med.
Allt verkar genomtänkt och fullt medvetet gjort.