Moderator: Redaktörer
RogerGustavsson skrev:Studion och dess rattare borde haft bättre lyssning! Hade vi talat bild, skulle man alltså ha sämre utrustning så att skavanker inte syns?
RogerGustavsson skrev:Studion och dess rattare borde haft bättre lyssning! Hade vi talat bild, skulle man alltså ha sämre utrustning så att skavanker inte syns?
Possible worlds skrev:Problemet med analytiska högtalare har aldrig varit de inspelningar som lämpar sig för en dissekerande återgivning – ta till exempel Keith Jarretts tolkning av Sjostakovitjs 24 preludier och fugor, eller Count Basies 88 Basie Street. Här kan analytiska högtalare tvärtom briljera.
Men i mötet med större delen av den inspelade musiken, tycker jag de fäller en obönhörlig dom snarare än att ge en njutbar upplevelse.
Possible worlds skrev:Bland skivorna som spelades fanns Folk Singer av Muddy Waters och Brothers in Arms av Dire Straits.
AlbertHall skrev:I-or skrev:Oftast kan man spåra det alldeles för oprecisa begreppet "analytiskt ljud" till en klangbalans som betonar diskanten. Detta är en helt annan sak än låg distorsion och god återgivning i allmänhet.
Neutrala högtalare låter som kontrast bara naturligt (distinkt och avslappnat på samma gång) på goda inspelningar och dessutom mindre illa än typiskt distorderande och klangavvikande konstruktioner på sämre inspelningar.
Ja, ett bra exempel på det är de audiofilt hyllade inspelningarna som gjordes av Mercury Living Presence. Diskantlyftet är där anseligt.
Jag tror Harry Pearson hyllade de inspelningarna som en guldålder.
Fan vet.
RCA gjorde bättre från samma tid.
E skrev:PS. De här inspelningarna som blir olyssningsbara i så kallat analytiska
högtalare, är de lika olyssningsbara i typ alla hörlurar?
I-or skrev:Den europeiska originalutgåvan av Brothers in Arms är tydligt presad även om graden av presning varierar en del mellan låtarna. Folk Singer har jag inte hört i någon presad version.
Presning innebär ett diskantlyft, så det är inte konstigt om man beskriver det så.
E skrev:Man kan så till den grad träna sin hörsel att man till slut inte står ut
med några av sina fonogram. (Bertil Hellsten, va? Fritt ur minnet.)
Man behöver alltså träna sin tolerans också – kanske i synnerhet om
ens anläggning inte sminkar fonogrammen utan återger dem precis så
olika som de är?
Gott vin kan eventuellt hjälpa. Och låga förväntningar.
Mvh E*
Possible worlds skrev:Med analytiska högtalare avser jag de som strävar efter att återge ljudsignalen så oförfalskat som möjligt – och som i denna strävan lyckas så väl att flertalet inspelningar blir nästintill olyssningsbara, då högtalarna skoningslöst blottlägger varje ”fel” i den inspelade ljudsignalen.
Enligt min mening utövar sådana högtalare en destruktiv inverkan på musiklyssnandet.
Nattlorden skrev:I-or skrev:Den europeiska originalutgåvan av Brothers in Arms är tydligt presad även om graden av presning varierar en del mellan låtarna. Folk Singer har jag inte hört i någon presad version.
Presning innebär ett diskantlyft, så det är inte konstigt om man beskriver det så.
Bara för att kolla vad som avses här... det är inte den emphasis som användes förr som spelaren skulle göra de-emphasis på som menas? Vet där var indikatorlampor på (minst) tidiga spelare för när skivan var mastrad på sådant sätt. Om en senare spelare inte skulle sköta sig på den punkten blir det ju definitivt inte rätt.
Possible worlds skrev:E skrev:Man kan så till den grad träna sin hörsel att man till slut inte står ut
med några av sina fonogram. (Bertil Hellsten, va? Fritt ur minnet.)
Man behöver alltså träna sin tolerans också – kanske i synnerhet om
ens anläggning inte sminkar fonogrammen utan återger dem precis så
olika som de är?
Gott vin kan eventuellt hjälpa. Och låga förväntningar.
Mvh E*
Kul citat. Men vet inte om jag håller med.
Ta Yamaha NS10 som exempel. Tusen och åter tusen producenter har använt dessa högtalare i sina inspelningar, och därmed kan man säga att de lämnat ett outplånligt avtryck – inte bara på hur populärmusiken låter, utan också på utformningen av högtalare och hörlurar i stort.
Det är dock svårt att se detta som en lycklig utveckling. Frågan är vad man kan göra åt saken. Hifientusiasterna tycks mig ibland besläktade med filosofer som dryftar rättvisans natur i abstrakta termer, men som ryggar tillbaka inför möjligheten att den skulle ha en faktisk existens i världen.
Hur förhåller man sig då till det faktum att så mycket storartad musik har skapats med hjälp av NS10? På ett teoretiskt plan har jag inga invändningar mot påståendet att de är undermåliga högtalare och att deras inverkan på musikens klangbild har varit olycklig – den överdrivna diskanten, till exempel. Men jag ser inget egenvärde i att ha en lyssningsanläggning som så skoningslöst blottlägger dessa brister att musiken blir omöjlig att njuta av. Jag vill inte vänja mig vid NS10:s fel genom att tvingas betrakta dem i obarmhärtigt ljus, som om det vore en moralisk övning i tolerans.
Morello skrev:Förstoringsglas? NS10 lider av fullkomligt korrupt klangbalans, hög distorsion och obefintlig bas.
Användare som besöker denna kategori: Neuhausen och 20 gäster