mx skrev:En annan intressant sak är följande.
När jag sitter vid datorn och läser om hifi, diskuterar på forum etc. så kan jag
bara ha på musik i bakgrunden om det kommer från datorhögtalarna. I det här
fallet ett par Logitech Z-2300 eller från min MacBooks egna högtalare.
Om jag gör som många andra, dvs. lyssnar på min huvudanläggning medan
jag gör något annat kan jag inte koncentrera mig på något. Varken musiken
blir bra eller forum:andet(!).
Vad beror det på? Jag har personligen dragit slutsatsen att om jag lyssnar vid
datorn vet min hjärna redan om att det är dåligt och bara bakgrundsljud,
medan om jag sitter vid huvudanläggning så... eh, nä jag vet inte. Fler än jag
som har detta "problem"?
Lyssnar jag på musik på en bra anläggning kan jag fasiken inte göra mer än
lyssna och njuta.
Jag ser det snarast som motsatsen till ett problem.
Min erfarenhet är precis densamma (principiellt) - och jag har till och med
dragit det hela till sin spets - således att min "fina anläggning" har två alter-
nativa lyssningsuppställningar - en så optimal som möjligt (som gör mig
närmast oförmögen att göra andra saker än att lyssna på musik) och en
lite enklare lyssning, som gör att det går utmärkt väl att ha musik på men
ändå arbeta samtidigt.
Och jag vill dra in en faktor ytterligare utöver distraktionen, för att förklara
vad jag menar med det, och det är distraktiones-vektorn, alltså riktningen
eller dimensionen i vilken distraktionen jobbar - om den drar uppmärksam-
heten från mindre spännande göranden och mot musiken eller om den drar
från musiken och mot återgivningsfelen.
I båda de nämnda lyssningarna så är distraktionen från återgivningens fel
mycket liten, så liten att det går perfekt att lyssna på musik med superstor
behållning i dem båda - men de skiljer sig på så vis att den bästa lyssningen
låter musiken ta över sinnena så till den milda grad att MUSIKEN i sig blir en
distraktion - för eventuella andra saker som man... borde ha gjort.
Men - jag är mycket tolerant mot mig själv, och jag klandrar mig inte för
ogjorda saker, när orsaken är att för bra musik har spelats på ett alldeles
för uppfyllande sätt.
- - -
Så för att sammanfatta:
BÅDE felen i återgivningen å ena sidan, och själva musiken å den andra, kan
påverka lyssnaren distraherande på olika sätt,
Felen kan vara inte bara ha olika mätmässig storlek, utan de kan även röra
sig i dimensionen som sträcker sig från "harmlösa" till "distraherande".
För musiken gäller faktiskt (nästan) detsamma - men även om musik som
man kommer för nära kan anses vara distraherande (på samma sätt som
en vacker kvinna) så tycker jag att bara den harmlösa änden av skalan går
att "återanvända". Så jag föreslår att denna axel när den berör musik och
dess återgivning, får sträcka sig från "harmlös" till "fullkomligt uppfyllande".
Uppfyllande musik - återgiven så väl att den betagande kraften är mer eller
mindre oförminskad, kan verkligen inkapacitera en människa, och därmed
betraktas som ett "distraherande" moment, om man borde ha gjort något
annat, t ex dammsugit eller nå't.
(T ex det här:
http://open.spotify.com/track/3w0JVpARDrwQET3gWa4hSq )
- - -
Men som vanligt gäller det att veta vilken fråga det är som man söker svar
på, innan det är rimligt att säga om något är bra eller dåligt.
Att väl återgiven stark musik kan vara distraherande och lura en människa
på villovägar, bort från både tråkiga och viktiga göranden, är ju någonting
HELT annat än att ett återgivningsfel kan distrahera en människa bort från
musiken.
Man kan till och med säga att de är varandras absoluta motsatser.
En bättre distraktion än musik kan jag knappt komma på.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Men så är det ju inte i praktiken. Man kan uppnå distraktionsfri musiklyssning mha långt enklare anläggningar, även under genomsnittlig hifi-nivå (Denver-nivån 
