Moderator: Redaktörer
Strmbrg skrev:Man kan kanske konstatera att vare sig saxofonen på scenen eller Bengt, ÄR en saxofon på en scen eller Bengt, i stereorummet respektive på bilden.
Däremot väcker både ljudet i stereorummet och de svartvita nyanserna på bilden ASSOCIATIONER till en saxofon på en scen respektive till Bengt.
(Naturligtvis förutsatt att man är "bekant" med dessa sedan tidigare.)
Jag tänker mig därför att vi ALLTID måste ha en tolkningsprocess med när vi upplever saker med våra sinnen.
Säger inte att det ÄR så, men jag tycker att det verkar rimligt.
Strmbrg skrev:Jag tänker mig även att det finns en - mer eller mindre - skarp gräns, där tolkningsarbetet blir såpass stort, att det tar överhanden och distraherar själva upplevelsen, eller budskapet.
Den gränsen kanske har lite olika läge person för person?.
denim44demon skrev:En klassiker är väl att släcka. Tanken är väl att genom att göra detta så slipper vår gärna sortera bort de visuella sinnesintrycken och då bättre kunna fokusera på just ljudet.
Eftersom att vi under nästan hela vår vakna tid lyssnar så gör vi nog oftast detta helt automatiskt och omedvetet, ungefär som när vi andas. Jag tänker i alla fall jag väldigt sällan på hur jag lyssnar, eller om det kan göras bättre. Men det är intressant och vi borde kunna träna vårt lyssnande och även hitta ytterligare metoder likt "släck-metoden" för att förbättra lyssningsupplevelsen.
denim44demon skrev:Jag själv har en relativt mild tinnitus, men som ändå ständigt finns där. Min coping strategi, dvs min metod för att hantera besväret är just att försöka ignorera det, då det är svårt att byta ut den interna apparaturen i dagsläget!Men jag tror också att detta har ökat min strävan efter att hitta en bra anläggning. Vissa högtalare tycker jag "passar" mindre bra med min tinnitus än andra och jag är till exempel väldigt känslig för en allt för vass diskant.
Strmbrg skrev:Jag tror att det mentala, dvs attityden hos mottagaren, är en viktig parameter i lyssning på musik via apparater i hemmet.
Den parametern kanske inte får den uppmärksamhet den borde?
Förmodligen därför att det är mycket roligare med sakerna och tekniken på avsändarsidan.

Nattlorden skrev:Ett klockrent exempel är när man svarar i telefon och till en början inte vet vem man pratar med, men när poletten ramlat ned vem det är, så är det inte längre något problem att höra vem det är.
Strmbrg skrev:Blundar alltså inte, eftersom blundandet minskar realism-känslan. Av någon anledning.
Objektivisten skrev:Nattlorden skrev:Ett klockrent exempel är när man svarar i telefon och till en början inte vet vem man pratar med, men när poletten ramlat ned vem det är, så är det inte längre något problem att höra vem det är.
Ja, det där är märkligt.

Nattlorden skrev:Objektivisten skrev:Nattlorden skrev:Ett klockrent exempel är när man svarar i telefon och till en början inte vet vem man pratar med, men när poletten ramlat ned vem det är, så är det inte längre något problem att höra vem det är.
Ja, det där är märkligt.
Ja, fast bara fram tills man förstått varför, sen är det ju självklart att det blir så. Än mer märklig är vår illusion av att vi ser allt vi tror vi ser, emedan nästan allt är en 3d-modell vi håller aktiv. Det lär vara en fläck stor som tumnageln med utsträckt arm som är vår aktiva synvinkel (!!!). Detta förklarar dock ett annat vardagsmyserium, varför vi inte hittat något som legat framme trots vi letat där ett par ggr redan - föremålet saknades i vår modell och vår aktiva syn hade inte ännu uppdaterat den delen av modellen.
Strmbrg skrev:Jag har jiddrat en del om detta i andra trådar, men det känns mest som att stå och lifta i vägrenen till en hårt trafikerad landsväg, utan att resultatet blir så mycket mer än att man blir lite nerstänkt av de som forsar förbi, tutandes och omkörandes...
Borde inte detta betyda att även hörselfunktionen i oss hjälper till med diverse kodningar för att vi skall begripa vad det är vi hör från stereon?
........................
Och, i förlängningen:
Kan i så fall denna "dekodning" / förlåtande och tilläggande funktion inom oss variera lite mellan olika personer?
Och, kan i så fall denna variation påverka vår observans / känslighet för fel i återgivningen i så måtto att vissa upplever en mycket trovärdig återgivning samtidigt som andra upplever en betydligt mindre trovärdig återgivning när de lyssnar under samma förhållanden?
denim44demon skrev:Kan det vara så att det är en lärprocess innan man kan tycka om någon form av musik. Jag själv har svårt för riktigt stökig jazz, men detta kanske är något jag skulle kunna åtgärda genom att lyssna mycket på denna typ av musik och lära min hjärna dess struktur och därmed uppskatta den mer?
phloam skrev:Ibland kan jag tycka att fokuset på realism, närvaro, detaljer och oväsentligheter blir lite överdriven inom hifi.
...
phloam skrev:...
Om man måste släcka ljuset för att uppleva mer realism - vad är det då man fokuserar på? Realismen i sig, eller budskapet som musikern vill delge?
phloam skrev:Om man måste släcka ljuset för att uppleva mer realism - vad är det då man fokuserar på?
Användare som besöker denna kategori: eljulio och 48 gäster