Vanan att spela starkt.

[DVD-ai]

Jag har alltid varit den som spelat starkt, nästan jämt !
Har varit känd bland vänner och bekanta för att vilja och kunna kräma på riktigt ordentligt.
Dessutom själv varit så van vid att spela starkt att jag inte kunnat föreställa mig något annat.

Jag har under några år tänkt att jag aldrig skulle kunna klara mig med något så klent som piP i något rum, inte ens pi60s...
Nu sitter jag med ett par piP i ett hyffsat stort rum och jag spelar inte längre så starkt att jag normalt ens kan se konerna röra sig....

Och det märkliga är att jag inte ens verkar känna att jag saknar att spela starkt.
Jag verkar liksom ha nöjt mig med att jag inte kunna uppleva den där kännslan som jag vet finns (om man har rätt prylar och framförallt rätt rum)
Rätt prylar kräver för mycket jobb och pengar, och rätt rum krävs för att ändå kunna få uppleva det där, utan att ens hobby blir ett problem för andra och så att man kan slappna av.

Ja tror jag har givit upp helt enkelt, lagt ner att ens försöka återskapa någon typ av ljud som jag vill ha.
Och lagt ner att vilja ha den där speciella kännslan som man får när musiken liksom "griper tag" i en och man är ett med musiken, som kräver en hyffsad ljudstyrka i kombination med "rätt ljud".

Dessutom så är just bökandet med en massa prylar och inställningar m.m. något som jag aldrig mer vill behöva hålla på med...
Men vem vet, någon dag, när jag har ett hus...
Just nu så är jag märkligt nöjd med att inte få det jag verkligen vill ha
känns samtidigt ganska skönt...
Och saknar på något vis inte att spela sådär precis lagom starkt så att man fängslas i musiken.
Jag spelar nu mera så pass svagt att någon riktig inlevelse inte riktigt verkar kunna infinna sig... det är på ett vis tråkigt...
Men ändå så känner jag mig inte missnöjd ?!

Har jag bara glömt bort ?
Eller har jag accepterat ?
eller bara tryckt undan en del av mig själv ?

ja du, bra frågor med komplicerade svar...

Enda jag vet är att egentligen skulle vilja ha en betydligt med kapabel anläggning, och ett hus så att jag inte behövde tänka på någon annan.
Och så skulle t.ex. Ingvar få komma över och mäta/ställa in allting så att jag inte behövde fundera på något praktiskt och bara koppla av.
det ska bara fungera ! och allt ska starta med en knapp typ...

Men detta är inte min verklighet idag och kommer inte att vara på länge, detta då jag har helt andra saker som lockar mer i livet just nu och jag har inte pengarna som krävs.
Men en dag så kanske...

Som det är idag så accepterar jag ljudet som det är, trots att jag skulle vilja ha något annat.
Just för att jag vet att jag inte kan få det jag vill ha, då är det ingen ide att jaga det heller...
Man måste ibland välja saker här i livet och kan inte få allting på en gång hur gärna man än vill...
Och då gäller det att acceptera detta och göra sitt val.

Just ja !

Vad har ni för erfarenheter om detta med ljudnivå och vanan att spela starkt ?
Är detta något som man bara vänjer sig vid och kan vänja av sig med helt ?
eller en undantryckt lust som kommer att bryta ut när man minst anar det ?!

Ha det gött !

[Nattlorden]

Jag tycker nog att allt har sin plats... lyssnar lågt och stillsamt ofta och drar på rejält när det tilltalar mig. Humöret, sällskapet och musiken styr nog för mig.

[boom]

Har du växt upp

[DVD-ai]

Har du växt upp

Har väll inte något med frågeställnignen att göra i och för sig

Men jo äldre blir man ju för var dag som går så, jo på så vis så kanske du också växer upp en dag

[Conan]

Det handlar väl också om att kunna acceptera en begränsning. För mig handlar det om att jag omöjligen kan spela högt (lyhört flerbostadshus) och om att den begränsningen sätter upp en gräns också för hur mycket det är vettigt att investera i dyra högtalare och stora förstärkare.

Men jag kan ju inte sitta och sura över det, utan har mycket stor behållning av att spela musik och filmer med den anläggningen jag har. Jag är väldigt intresserad av ljudåtergivning men jag tycker inte det är värt att sätta mig själv i en stuga i skogen eller göra mig ovän med hela bostadsrättsföreningen bara för att kunna spela riktigt högt.

Jag har hörlurar om jag vill blåsa rent hörselgången...

[bassman]

Har en period just nu då jag spelar starkt som fan, tycker är coolt att känna musiken fysiskt i kroppen.

Men det går säkert över när Stefanw skall ha igen sitt feta Emotivasteg

[RogerGustavsson]

Önskan att spela starkt eller ej hänger till viss del ihop med musiktypen. Hur brukar musiken låta i natura? Fast i många fall lyssnar man på PA... En akustisk gitarr med närplacerad mikrofon förstärkt via en fett PA är rätt annorlunda än Göran Söllscher live. En del typer av musik är ju inte direkt gynnsam för hörsel ens i natura och jag har inget behov av att efterlikna det hemma.

[2-ch]

Jag har nog i så fall vant mig vid att spela både starkt och svagt.
Normal slölyssning i goda vänners sällskap och ibland riktigt starkt (enligt mina mått).
För egen del handlar det nog mest om att anläggning och rum inte ska vara så där väldigt begränsade för hur jag för tillfället vill spela.
Några längre sessioner på hög volym blir mer och mer sällsynt däremot.

Viktigast är nog ändå att det låter "rätt" inte hur starkt jag kan spela.

[phloam]

Man ska inte spela starkt, man ska spela dynamiskt...... först spelar man jättetyst och sen spelar man PLÖTSLIGT JÄTTESTARKT och sen lite lagom OCH SEN MEGAHÖGT osv

[JM]

Jag har alltid varit den som spelat starkt, nästan jämt !
Har varit känd bland vänner och bekanta för att vilja och kunna kräma på riktigt ordentligt.
Dessutom själv varit så van vid att spela starkt att jag inte kunnat föreställa mig något annat.

Ha det gött !

Viss musik vid vissa tillfällen kräver hög volym!
Det ger stimulering inte bara av öronen utan även av kroppens övriga sensorer.
Tryck-, beröring-, syn-, lukt-, smärtsensorer mfl bidrar till god musik.

De ultimata upplevelsen är när musiken ger gåshud.

Hjärnan/örat filtrerar musiken vid högre volymer med bla maskering av ffa högre toner än ursprungs tonerna.
Dvs de lägre övertonerna försvinner. Lika så försvinner den lägre övertons distorsionen.
Så musik vid hög volym är mindre distorsionskänslig till priset av att du tappar delar musikinnehållet.
Vill du leta efter distorsion eller höra all musik måste du spela lågt!
Men jag håller med - spela högt.
JM

[boom]

kan spela så pass starkt att det känns som man har skruvtvingar runt skallen som är hårt åt dragna.

[30Hzbone]

Efter att vi spela klart med storbandet, på en bal, så satta discot i gång.
Det pumpades bas så till den grad att det var svårt att andas och om jag
eventuellt hade lite njurstenar på gång så lär dessa skramlat sönder.
Även om jag tidigare imponerats av ljudet från bastorn hos några faktisianer
så framstår dessa som en pust i öknen vid en jämförelse men dock mer än tillräckligt.

[Griff]

Jag har alltid varit den som spelat starkt, nästan jämt !


Jag har under några år tänkt att jag aldrig skulle kunna klara mig med något så klent som piP i något rum, inte ens pi60s...
Nu sitter jag med ett par piP i ett hyffsat stort rum och jag spelar inte längre så starkt att jag normalt ens kan se konerna röra sig....

Jag har själv varit i samma situation som du men har numera accepterat svagare ljud med piP, men jag undrar om jag inte njuter mer nu...

Jag kan fortfarande "dra på", men det känns numera inte nödvändigt. Om det har att göra med piParna eller något annat har jag dock ingen riktig uppfattning om, kanske åldern?

/Anders

[MagnusÖstberg]

Lyssnar sällan starkt, det räcker med att kunna det...typ

[Evil_Homer]

kan spela så pass starkt att det känns som man har skruvtvingar runt skallen som är hårt åt dragna.

Varför har man testat att ha skruvtvingar dragna hårt runt skallen

Ni Gotlänningar är inte helt som vanligt folk...

[Komorok]

Jag är van att spela starkt. Det kan vara hur skoj som helst ibland, men för det mesta så begränsar inspelningarna hur starkt jag kan spela ändå så det brukar oftast bli ganska sansade nivåer vare sig jag vill eller ej.

[boom]

kan spela så pass starkt att det känns som man har skruvtvingar runt skallen som är hårt åt dragna.

Varför har man testat att ha skruvtvingar dragna hårt runt skallen

Ni Gotlänningar är inte helt som vanligt folk...

Det är därför vi bor på en Ö.

[aisopos]

Jag har ovanan att hålla på med annat då jag lyssnar på musik.

Så därför vill jag helst spela starkt för att inte tappa fokus på musiken.
Helst überstarkt, så jag istället tappar fokus på det andra jag håller på med.

[Vinylcalle]

Kanske skulle TS prova en kombination av rörförstärkare och elektrostater båda dessa brukar anses ge en upplevelse av att man spelar högre än man egentligen gör enligt min erfarenhet.

Även t.ex. bredbandshögtalare har den egenskapen.

MvH Carl

[bakerman22]

Jag spelar aldrig starkt.

[Nattlorden]

Man ska inte spela starkt, man ska spela dynamiskt...... först spelar man jättetyst och sen spelar man PLÖTSLIGT JÄTTESTARKT och sen lite lagom OCH SEN MEGAHÖGT osv

Eller så sprutar man kontaktspray på volymkontrollen istället för att försöka motionera bort oxiden...

[boom]

Jag spelar aldrig starkt.

Nä du blåser ju bara säkringarna hela tiden .

[Strmbrg]

Alltså, jag "skruvade alltid upp, liite till..." förr i tiden.

Men, oavsett vad det nu berodde på, så blev det aldrig bra.
Eller snarare, jag blev aldrig tillfreds.

Jag tror - men är inte säker - att frestelsen att "hela tiden höja liite till", för min del bottnade i ren frustration.

Jag kunde helt enkelt inte koppla bort mitt fokus från anläggningen.

Musik som inte "satte anläggningen på prov" (åtminstone i någon mån) var - så som jag tyckte då - skittrist och gjorde mig rastlös.

Sedan har jag en annan reflexion, som kanske kan vara värd att nämna:
Förr lät det ganska mycket som en gröt. Åtminstone då jag spelade komplex musik med riktigt många instrument i samklang (sym-klang, sym-foni).
Jag drog på för att jag ville höra de små nyanserna bättre i gröten. Resultatet blev ju tyvärr inte det önskade, utan enbart samma gröt, fast högre.
Vilket ju såklart var etter värre - eftersom jag inte gillade det grötiga ljudet.

Min lilla slutsats är, att med tillräckligt god upplösning, så kan jag - med stor behållning - lyssna på i stort sett all musik, och på rätt så låga nivåer dessutom.

Så har det åtminstone fungerat för min del, men se det inte som en universalsanning som gäller alla personer.

[roggaro]

slår ett slag för dynamiskt riktig och förfasas av grannens 'ylande' som tycks stå på repeat för jämnan

[DVD-ai]

Alltså, jag "skruvade alltid upp, liite till..." förr i tiden.

Men, oavsett vad det nu berodde på, så blev det aldrig bra.
Eller snarare, jag blev aldrig tillfreds.

Jag tror - men är inte säker - att frestelsen att "hela tiden höja liite till", för min del bottnade i ren frustration.

Jag kunde helt enkelt inte koppla bort mitt fokus från anläggningen.

Musik som inte "satte anläggningen på prov" (åtminstone i någon mån) var - så som jag tyckte då - skittrist och gjorde mig rastlös.

Sedan har jag en annan reflexion, som kanske kan vara värd att nämna:
Förr lät det ganska mycket som en gröt. Åtminstone då jag spelade komplex musik med riktigt många instrument i samklang (sym-klang, sym-foni).
Jag drog på för att jag ville höra de små nyanserna bättre i gröten. Resultatet blev ju tyvärr inte det önskade, utan enbart samma gröt, fast högre.
Vilket ju såklart var etter värre - eftersom jag inte gillade det grötiga ljudet.

Min lilla slutsats är, att med tillräckligt god upplösning, så kan jag - med stor behållning - lyssna på i stort sett all musik, och på rätt så låga nivåer dessutom.

Så har det åtminstone fungerat för min del, men se det inte som en universalsanning som gäller alla personer.

Precis det du beskrivet, det sysslade jag med för 5-6år sedan, men tröttade dock med inresset kvar att kunna spela starkt med viss musik

[DVD-ai]

Jag har alltid varit den som spelat starkt, nästan jämt !


Jag har under några år tänkt att jag aldrig skulle kunna klara mig med något så klent som piP i något rum, inte ens pi60s...
Nu sitter jag med ett par piP i ett hyffsat stort rum och jag spelar inte längre så starkt att jag normalt ens kan se konerna röra sig....

Jag har själv varit i samma situation som du men har numera accepterat svagare ljud med piP, men jag undrar om jag inte njuter mer nu...

Jag kan fortfarande "dra på", men det känns numera inte nödvändigt. Om det har att göra med piParna eller något annat har jag dock ingen riktig uppfattning om, kanske åldern?

/Anders

Nvist har det delvis med åldern att göra, är 24 nu har hållig på med ljud sedan jag var ca 8år
Så har liksom tröttnat på att hålla på med ljud... nu ska det bara låta så att jag kan lyssna på musik !
Just kännslan att kunna kräma på med rätt musik, så att man får en helt ny dimension.
Den kännslan gillar jag ju fortfarande, men jag verkar ha accepterat att jag inte har den hemma längre och inte kan ha den hemma.
Och sedan i vinter så lyssnar jag aldrig starkt längre, inte ens i hörlurar där det annars är vanligt och lätt att råka göra det.
Så något har hänt, spännande !

Enda jag vet är att jag INTE njuter lika mycket av musiken nu som förr heller.
Frågan är om det beror på förändrad inställning till musiken från min sida ?
Eller om jag helt enkelt kräver högre ljudnivåer än vad jag på något vis vant mig vid nu... ?!
så trotts att jag vill spela högre så har jag vant mig vid att inte göra det och på så vis gör jag det inte, trots att jag egentligen vill... ?!

[Komorok]

I lördags spelade vi ju rätt starkt väldigt länge. Hur upplevde du musiken då, Dvd?

[DVD-ai]

Som mycket gripande och närvarande
Fysisk kontakt när det "brakar loss" och allting känns helt enkelt som det ska.
Rätt upplevelse helt enkelt, det lät mycket trevligt och vi spelade lagom starkt till alla olika sorters musik tycker jag
Förutom någon låt där det var ett jäkla irriterande komprimerat ljud som jag gärna haft på lägre ljudnivåer...

I övrigt så var det bästa med den kvällen sällskapet, grymt kul att ses igen Findus!
Och massor med härligt folk på plats, pallar och grannar, krisare, 2kanalare och O'are m.m.

Tack för det, och den grymma lasangen

[Triggerhappy]

I lördags spelade vi ju rätt starkt väldigt länge. Hur upplevde du musiken då, Dvd?

Det där smittade kan jag säga
i Söndags var jag "home alone" å poppade högre än vanligt för mig å det saknades ju något som jag hörde kvällen innan...

Kör ju endast pi60s till musik å subbarna till multichanel (film) men testade nu att dela in subbarna till musiken också....å visst blir det ett annat maktspelande även om de inte integrerar så vackert.

Har nu på allvar funderingar på I16s och några pX eller pY moduler, jäkla skit f-n.

[AndreasArvidsson]

Att spela högt kan vara skoj att göra ibland om det är välinspelad dynamisk musik. En hög medelnivå en längre stund är dock inget som mina öron uppskattar.

Trots att jag tämligen sällan spelar starkt så skulle jag ha svårt att gå från ett kapablare system till ett mindre på det sättet som David gjort. Starkt av honom imo.