Har varit känd bland vänner och bekanta för att vilja och kunna kräma på riktigt ordentligt.
Dessutom själv varit så van vid att spela starkt att jag inte kunnat föreställa mig något annat.
Jag har under några år tänkt att jag aldrig skulle kunna klara mig med något så klent som piP i något rum, inte ens pi60s...
Nu sitter jag med ett par piP i ett hyffsat stort rum och jag spelar inte längre så starkt att jag normalt ens kan se konerna röra sig....
Och det märkliga är att jag inte ens verkar känna att jag saknar att spela starkt.
Jag verkar liksom ha nöjt mig med att jag inte kunna uppleva den där kännslan som jag vet finns (om man har rätt prylar och framförallt rätt rum)
Rätt prylar kräver för mycket jobb och pengar, och rätt rum krävs för att ändå kunna få uppleva det där, utan att ens hobby blir ett problem för andra och så att man kan slappna av.
Ja tror jag har givit upp helt enkelt, lagt ner att ens försöka återskapa någon typ av ljud som jag vill ha.
Och lagt ner att vilja ha den där speciella kännslan som man får när musiken liksom "griper tag" i en och man är ett med musiken, som kräver en hyffsad ljudstyrka i kombination med "rätt ljud".
Dessutom så är just bökandet med en massa prylar och inställningar m.m. något som jag aldrig mer vill behöva hålla på med...
Men vem vet, någon dag, när jag har ett hus...
Just nu så är jag märkligt nöjd med att inte få det jag verkligen vill ha
känns samtidigt ganska skönt...
Och saknar på något vis inte att spela sådär precis lagom starkt så att man fängslas i musiken.
Jag spelar nu mera så pass svagt att någon riktig inlevelse inte riktigt verkar kunna infinna sig... det är på ett vis tråkigt...
Men ändå så känner jag mig inte missnöjd ?!
Har jag bara glömt bort ?
Eller har jag accepterat ?
eller bara tryckt undan en del av mig själv ?
ja du, bra frågor med komplicerade svar...
Enda jag vet är att egentligen skulle vilja ha en betydligt med kapabel anläggning, och ett hus så att jag inte behövde tänka på någon annan.
Och så skulle t.ex. Ingvar få komma över och mäta/ställa in allting så att jag inte behövde fundera på något praktiskt och bara koppla av.
det ska bara fungera ! och allt ska starta med en knapp typ...
Men detta är inte min verklighet idag och kommer inte att vara på länge, detta då jag har helt andra saker som lockar mer i livet just nu och jag har inte pengarna som krävs.
Men en dag så kanske...
Som det är idag så accepterar jag ljudet som det är, trots att jag skulle vilja ha något annat.
Just för att jag vet att jag inte kan få det jag vill ha, då är det ingen ide att jaga det heller...
Man måste ibland välja saker här i livet och kan inte få allting på en gång hur gärna man än vill...
Och då gäller det att acceptera detta och göra sitt val.
Just ja !
Vad har ni för erfarenheter om detta med ljudnivå och vanan att spela starkt ?
Är detta något som man bara vänjer sig vid och kan vänja av sig med helt ?
eller en undantryckt lust som kommer att bryta ut när man minst anar det ?!
Ha det gött !
