Lite nyfiken på kvaliteten är man ju ändå, så jag kopplade in den bredvid min 3 gånger så dyra (wow) DVD i stereon. Båda kopplades digitalt till min yamaha-receiver, den billiga med koax, den andra optiskt. Så lade jag i en skiva och en kopia som jag hade gjort med EAC eftersom skivan var kopieringsskyddad
Hm, tänkte ingenjören, det är förstås så att skivan är inspelad med preemfas och att den informationen inte har följt med till kopian. Ungefär så stor var skillnaden iaf. Att jag sen tänkte "åt fel håll" hör kanske hit, det borde ju ha blivit högre diskant på kopian om informatioen inte hade följt med. Nåja, jag bytte plats på skivorna, och skillnaden kvarstod, den billiga hade mycket lägre diskant.
En annan intressant sak var att spelaren som spelade den kopieringsskyddade skivan startade c:a 6 sekunder långsammare, ytterligare ett användarargument emot kopieringsskydd, alltså.
En jämförelse mot wavfilen som jag bränt på CDn, men spelad från laptoppens halvtaskiga ljudkort gav ungefär samma diskantnivå som den dyrare DVDn, med lite annan klangfärg men inte alls så stor skillnad som mellan de två DVDerna.
Det måste alltså vara så att man i den billiga DVDn har implementerat ett digitalt de-emfasfilter som alltid felaktigt sitter inkopplat. Åtminstone när jag spelar den här skivan. Är inte ingenjörena underliga? Edit: mycket bättre förklaring finns längre ner i tråden.
Eller har nån annan en vettig förklaring. Det är definitivt inte jitter det är frågan om, skillnaden är av en helt annan kaliber.
