Lyssnar du i sällskap?

[PerStromgren]

Jag är ofta förvånad när recencenter av högtalare ondgör sig över att en del högtalarae inte kan låta bra på mer än en punkt. Det är väl inget problem, man lyssnar väl inte tillsammans när man lyssnar noggrannt?

Eller gör man det?

Låt oss undersöka.

(Själv lyssnar jag nästan alltid ensam och trivs med det. Emellanåt lyssnar jag med min SO eller en vän, men det är inte så ofta.)

[Manga_X]

Ganska ofta sitter någon av mina döttrar med i.o.f.s. men då de är unga "förstör" de inte ljudbilden.
De klagar inte så ofta på att pappa tagit "sweetspoten" heller...


Mvh Magnus Eriksson

[JohanS]

Ensam och trivsam, men utan huvudbyglar. Så alltför smal tycker jag inte en sweetspot bör vara trots allt, man vill ju kunna röra sig i soffan.

[Slartibartfast]

Vaffan, är jag ensam om att vilja lyssna på musik med andra människor? Jag har två lyssningsmodes, slapp och koncentrerat. Koncentrerat orkar jag aldrig köra med ensam.. jag skulle få nippran av att sitta där i fåtöljen, skulle bara skratta ihjäl mig på någon idiotisk sak jag...

Men om jag måste lyssna seriöst, (koncentrerat) görs detta med andra, och det trivs jag med. Då kan de andra få säga vad de tycker och jag lyssna på musiken..

Mvh Jocke

[quixotic]

Nja, lyssna och verkligen njuta av musik, det gör jag helst ensam. Det är liksom en liten "privat" stund, ett par helgade timmar i veckan då man kan få vara ifred, utan anmärkningar på låtval, lyssningsvolym eller förslag på "andra skivor" som vi kan spela istället.

Mitt jobb ställer på mig med folk som tycker och tänker hela veckorna, så för mig är sololyssningen på musik en välkommen terapi och rekreationsstund där jag unnar mig att själv tycka, tänka och skita i vad andra säger om saken!

[rexq]

Jag lyssnar gärna själv, släcka ner och sitta där ensam i mörkret och digga, det känns privat, jag vill blotta mig med musiken, dock med kläderna på... Men kan vara riktigt najs att sitta med en polare som har samma musiksmak och dricka sig berusad tillsammans och vända platter in på småtimmarna.

[Ragnwald]

He he kanske man kunde tänka sig att så var fallet 70% vill lyssna ensamma.

Det innebär att ett par goda hörlurar till en bra hörlursförstärkare skulle räcka ganska långt.
Eller beror det på en allt för punktformig spridning av diskanten i era högtalare månne?

För egen del blir det ju rätt mycket ensamlyssning med musik som övriga i familjen dåligt står ut med.
I övrigt trivs jag bäst med att lyssna tillsammans med familj och vänner, gärna med medtagen för mig obekant musik.

[LarsR]

Kanske en del förklaring till att flickor inte håller på med hifi.

[IngOehman]

Både och, men tycker att det för det mesta är kuligast att vara flera och att liksom "spela musik för varandra". Speciellt när det gäller klassisk musik. Eller förresten, det gäller nog all bra i synnerhet i riktningen "spännande" musik. Delad glädje är dubbel glädje!

(Röstade som Slarti alltså - på alternativ två.)

Fast det kan definitivt bli en riktig plåga om man umgås med personer med usel musiksmak... Det gör jag understundom, så då får det bli annan verksamhet.


Vh, iö

- - - - -

PS. Enpersonshögtalare suger.

[viktor]

Men vad fan lyssnar ni på..? Mats & Morgan? Ha ha ha

[MichaelG]

Jag har få vänner som står ut med min musik (vanlig klassisk - inget speciellt konstigt (utom ibland )) så om jag lyssnar kontemplativt, så blir det ensam - vilket jag också trivs med. Däremot är det nog något fel på mina högtalare. De har ingen sweetspot! Jag tycker att det låter lika bra oavsett var man sitter i tresittssoffan på lyssningsplats.

Hälsn. Michael

[mapem]

Oj, jag hör tydligen till en minoritet. Bara 7% som lyssnar tillsammans med andra och trivs med det?

Min fru älskar musik precis som jag och vi brukar lyssna tillsammans. Och även sonen när han är här.

Men visst händer det ganska ofta att jag lyssnar själv också. Men det är tråkigt. Jag vill kunna prata med någon om vad vi hör.

[Margaux]

Jag föredrar att lyssna ensam.

Om någon annan sitter där bekymrar jag mig bara för att de skall tycka att det låter dåligt eller inte tycker om musken.

Undantaget är förstås om det är party. Men då är det inte alltid så koncentrerat...

[ptr]

Jag vägrar att avge svar, för frågan är alldeles för folkpartistisk för att kunna besvaras med ett enkelt ja eller kanske!

I rätt sällskap är det jättetrevligt att lyssna tilsammans med andra (och i förlängningen utbyta tankar om det man lyssnat till..), men i brist på "rätt" sällskap har jag inget emot att lyssna på egen hand..

Det vilktiga är ju inte hur man lyssnar utan ATT man lyssnar!

/ptr

[JohanL]

Jag har "turen" att ha hittat högtalare som inte är sä riktningsspecifika att de endast låter bra i en punkt, utan medger viss rörelse under noggran lyssning.

Att lyssna tillsamman med andra går därför alldeles utmärkt!

I övrigt trivs jag bäst med att lyssna tillsammans med familj och vänner, gärna med medtagen för mig obekant musik.

Fast det kan definitivt bli en riktig plåga om man umgås med personer med usel musiksmak...

Vilket kan skapa en situation där jag får lyssna på för mig obekant och dålig musik. Vilket naturligtvis är bättre än att lyssna på för mig bekant och dålig musik.

/Johan

[enJohn]

Röstade på lyssnar ensam, men kom på att grannarna nog känner in musiksmak vid det här laget. Jag har faktiskt rätt svårt att koppla bort den vetskapen och kan därför inte alltid vara helt avslappnad. Hm... Kan man ändra sin röst?

/en john m.fl.

[Nattlorden]

Helst ensam, för gå så djupt in i musiken - snudd på meditativt - går inte att göra med fler personer i rummet.

MEN, det är jäkligt kul att digga, tjöta och byta musiksmak med andra, så jag uppskattar verkligen både besök och att besöka andra.

[IngOehman]

När jag tänker på det så tycker jag nog att det finns stora likheter mellan att lyssna på musik och att resa.

I båda fallen finns poänger både med att göra det ensam och att göra det tilsammans.

Men tillsammans vinner nog trots allt för det mesta! Just det där att koppla ihop två (eller flera) medvetanden, och uppleva både upplevelsen i sig, och dessutom hur den (de) andra reagerar.

Saker man gjort tillsammans - delade erfarenheter, kan man ju prata om flera år efteråt.

Tänker på bio också. Om man går på bio och ser en komedi, och är ensam i salongen, eller den enda som skrattar - hur kul är det då? Det brukar inte ta så lång tid innan ingen skrattar i salongen...


Vh, iö

[rhenrics]

Tänker på bio också. Om man går på bio och ser en komedi, och är ensam i salongen, eller den enda som skrattar - hur kul är det då? Det brukar inte ta så lång tid innan ingen skrattar i salongen...

Det händer mig rätt ofta. Det behöver inte ens vara komedier. Ibland beror det helt enkelt på att jag läst undertexterna snabbare än de andra eller innan skådespelaren sagt sin replik. Vissa läser tydligen inte utan lyssnar bara. Men i bägge fallen så kommer övriga publikens reaktion i kapp. För det mesta beror det dock på att det bara var jag som tyckte det var kul. Minns speciellt när jag såg Polanskis Döden och flickan. Inte direkt en komedi om man säger så, men jag föredrar faktiskt den lite torrare humorn som finns i drama/thriller-filmer. Hursomhelst, vid scenen där Sigourney Weaver tvångsmatar Ben Kingsley med sina trosor, för att tysta honom, började jag skratta hejdlöst i en i övrigt knäpptyst salong. Till slut insåg jag att jag måste lägga band på mig själv och försökte kväva skrattet. Ja, ni vet kanske själva hur det går när man försöker hålla inne ett skrattanfall? Det var tyst i några minuter tills jag inte kunde hålla mig längre utan brast ut i gapskratt. Folk trodde väl att jag var tokig.

[Strmbrg]

Ensamlyssnandet är förstärkt av den enda sittplatsen i form av en snurr-och-vipp-stol av det svenska fabrikatet "Conform".
Ett par fikusar finns förvisso närvarande, men de räknas inte som regelrätta lyssnare och pladdrar inte oavbrutet under spisandet, som många andra gör...

[AndreasArvidsson]

Jag lyssnar ganska ofta ihop med min fru, men vi sitter så nära varandra att det inte spelar någon roll för ljudet

ps.
Men det låter bra hos mig även om man sitter på sidan om centrum. Högtalare som bara tillåter en fast position är inget som passar mig.

[DVD-ai]

Jag lyssnar ganska ofta ihop med min fru, men vi sitter så nära varandra att det inte spelar någon roll för ljudet

Men gosis då !

[AndreasArvidsson]

Men gosis då !

Ah

[music4ever]

Jag kan sitta på olika ställen eller t o m ligga i soffan när jag lyssnar. Så det är av yttersta vikt att det inte bara låter bra på en plats.

[PerStromgren]

En 11-årsbump, inte dåligt. Gräver du i arkiven, så du inte missar något, Strömmis?

[Svante]

En 11-årsbump, inte dåligt. Gräver du i arkiven, så du inte missar något, Strömmis?

Han kanske kände sig ensam?

[Strmbrg]

Tänkte att jag skulle se om det redan fanns nån tråd i ämnet. Och det gjorde det ju.

[NADifierad]

Sweetspot är min!
Om någon annan ska lyssna hos mig, då lämnar jag över lyssningsplatsen till dem, eller egentligen Hen.
Jag använder bara min anläggning för dedikerad lyssning, aldrig för bakgrunds-skval.
Sån är jag .

[hifikg]

Lyssnar, när jag verkligen lyssnar, så gott som alltid ensam, i sweetspot (som förstås är precis var som helst i rummet, men ändå beter jag mig som om högtalarna krävde att jag ska vara exakt centrerad) och oftast så mörkt som möjligt.

[Rydberg]

Lyssnar en hel del ensam men också mycket med min sambo. Hon älskar musik men har det liksom mer i bakgrunden och sitter inte lika ofta ner explicit "bara" för att lyssna på musik som jag gör.

Btw, man saknar fler forummedlemmar när man ser den här tråden, var är Margaux och mapem exempelvis?!

Ps För övrigt anser jag att Morello ska släppas in igen!