Piazzolla skrev:
Hej
Detta känns lite som att be Newton plocka äpplen, men ändå. När man nu har tillgång till kundskap skall man väl fråga!?
Jag har 2st monoblock på 50W, jag "skruvar" upp volymen som mest till 20% av max för att det skall låta högt, tjänar jag något på att skaffa mer effekt när jag köper nytt??
Tacksam för svar
Frågan är mycket bra, men inte alldeles entydig. För att kunna besvara den måste jag därför dela upp den i två möjliga betydelser (där alternativ två är det intressantare):
Alternativ 1 - när jag "skruvar" upp volymen som mest till 20% av max effekt (=10 W) för att det skall låta högt, tjänar jag något på att skaffa mer effekt när jag köper nytt??
Svaret på alternativ 1 är: Nej du tjänar ingenting på ett större slutsteg, i varje fall inte om det slutsteg du använder nu har låg distorsion. Låter det illa innan du når upp till klippning är situationen förstås en annan och det kan vara klokt att byta ut det, men isåfall beror det ju på att det låter illa vid 10 W, inte att det klipper vid 50W. Att byta till ett större slutsteg är då bara en poäng om det låter bättre vid 10 W än det ursprungliga.
Alternativ 2 - När jag "skruvar" upp volymen som mest till 20% av max (volymratten går från klockan 7 till 5, och jag drar upp till max klockan 10) för att det skall låta högt, tjänar jag något på att skaffa mer effekt när jag köper nytt??
Svaret på alternativ 2 är: Det kan man inte veta. Det finns ingen garanti för att fullt pådrag med volympotentiometern motsvarar full uteffekt. I själva verket är det inte ens troligt. Nästan alla apparater på marknaden är så konstruerade att de kan bringas till klippning långt innan volymkontrollen är dragen i botten.
Många saker spelar in, utnivå från CD-spelaren, maximal gain från förförstärkaren och förstärkning i slutsteget. Vanliga siffror är 2 V RMS från CD-spelaren, 6 - 20 dB (2 - 10 ggr) gain från försteget samt 30 dB (31,6 ggr) gain från slutsteget.
Multiplicerar man ihop dessa siffror ser man att man vid "max pådragen volym" (poten i botten) får någonting från 2 * 2 * 31,6 = 126,4 volt RMS till 2 * 10 * 31,6 = 632 volt RMS.
Effekten vid de båda fallen blir (givet att förstärkaren inte klipper) alltså hela 2000 W respektive 50 000 W.

Som alla förstår är inte "full volym" samma sak som full (maximal) uteffekt. Tvärtom når man normalt full uteffekt långt, långt innan volymen är dragen i botten. Vill man utveckla detta kommer man till en för många oväntad slutsats:
De alla flesta människor spelar med klippande förstärkare oftare än de tror.
I synnerhet gäller detta vid spelning av dynamisk musik. Klippning låter inte så illa på transienter som de flesta tror, men degradationen påverkar ändå musikupplevelsen illa. Dock hör de flesta hur mycket bättre det låter när man byter till en förstärkare som är så kraftig att den inte klipper när vi spelar så högt vi vill.
Således: Frågan är som synes svår att besvara. Spelar Piazzolla på eller över klippnivå? Skulle han ha glädje at en större förstärkare? Svaret på frågan beror på tre delfrågor (jag har ingen av de tre delarna), nämligen:
1. Hur pass dynamisk musik på skiva äger Piazzolla?
2. Hur högt vill Piazzolla spela?
3. Hur hög känslighet har Piazzollas högtalare?
Så var det med det!

Svårare än så är det inte. Fast jag inte har svaren, hoppas att problemet är utbenat i varje fall.
Vh, Ing. Öhman