Jag tycker det är ballt med en tråd som överlevt 42 sidor (med min konfig) så jag måste givetvis bidra med ytterligare ett inlägg
Skämt åsido, jag tycker nog att man bör skilja på två saker - om så är möjligt. Det ena är
1) Är 668:an korrekt?
Är naturligtvis beroende på hur vi (objektivt) mäter eller lyssnar. Alla test-metoder (och jag inbegriper även lyssning så länge det är verifierbara och repeterbara resultat) har sina fördelar och begränsningar. Kan vi på något sätt verifiera att 668:an är helt neutral och inte påverkar fonogrammet på något sätt, är den naturligtvis korrekt.
Problemet är förstås, hur verifierar vi det? Jag tror inte vi har alla de mätmetoder som behövs, vi har inte de lyssningsmetoder som behövs heller. Men tillsammans kanske vi kan få en ungefärlig uppskattning av resultatet.
2) Låter den bättre?
Självklart är det så att OM denna spelare på något vis kan kompensera för tillkortakommanden i referensanläggningen (oavsett om det är köksradio eller Ino) så kommer den låta bra. Men givetvis olika bra beroende på vad det är vi vill kompensera. Här har ju "mätnissarna" en poäng, för en apparat som kompenserar för ett fel någon annanstans i kedjan låter ju "bara" bra i just den konstellationen!
Fortfarande, men en *vad-det-nu-kan-vara*´s tjurskallighet hävdar jag:
a) Vi kan fortfarande inte mäta allt som vi hör
Örat är känsligt. Dessutom påverkas hörseln av faktorer som inte har med det rent fysikaliska att göra. Jag tror, eller inbillar mig, att det finns en hel del mätningar som skulle behöva förbättras innan vi kan täcka in vad örat hör.
Därutöver har vi alla andra faktorer som avgör vad vi "hör" - miljö, synintryck, förväntningar, dagsform osv.
Troligen borde ett bra ljudåtergivningssystem kunna bana väg för även de emotionella sidorna i ljudåtergivningen. I alla fall för mig så blir kraven lägre på ljudet från en live-konsert om den åtföljs av bild. Musik-kommunikationen blir bättre utan att ljudet är bättre.
b) Vi kanske ska se lite annorlunda på ljudförsämringar
Det är så lätt att snöa in på brus, frekvensgångsskillnader och liknande. Självklart är det så att om allt annat är lika, så vinner en återgivning med rak frekvensgång, lågt brus osv.
Men är det alltid detta som ger "rätt" ljud? Inte som jag ser det. Rak frekvensgång (för att ta ett exempel) i förhållande till vad? Visst, vi kan mäta in/ut på ett slutsteg. Och bli bedrövade på någon db´s skillnad. Men hur ser det verkliga livet ut? Frekvensgång är verkligen inte det stora problemet. Det är dessutom lätt att korrigera.
Och till slut kommer vi till, VAD är musik? En massa toner som ska låta så korrekt som möjligt eller en musikalisk känsla som ska förmedlas?
Kom inte till mig och fråga vad som är rätt eller fel, jag har ingen aning. Jag har aldrig lyssnat på en 668. Men jag har lyssnat länge nog för att kunna höra när något låter korrekt men ändå inte musikaliskt. Och jag vägrar fortfarande tro att det "musikaliska" enbart är dist. Och i någon sorts motsatsförhållande till "korrekt"....
/ B