Frågan är, om inte den intressantaste frågan är, huruvida priset är en bra parameter att titta på när man skall välja ut standardelement man vill bygga med?
Vissa mycket dra element är förstås bra, och vissa billiga element är mindra bra.
Men kan det vara så att det finns en massa dyra element som inte alls är bra?
Och finns det en massa billiga element som är mycket bra?
Jag använder ju själv i princip inga standardelement alls, eftersom de aldrig passar perfekt i mina applikationer (jag konstruerar ju alltid "baklänges - går bakåt från målet till konstruktionslösningarna).
Men om man konstruerar mera normalt, i framriktningen (alltså utgår ifrån vilka delar som finns och sedan konstruerar något fint av dem) ja då är kvalitetsegenskaperna kanske intressantare än att de exakta parametrarna är på procenten när (eftersom dessa avvikelser går att absorbera med konstruktinen i övrigt). Då blir frågan om vilka element som är bra viktigt att ställa.
Då måste jag säga att, även om mycket färre element än jag skulle önska är tillräckligt felfria för att jag skulle vilja använda dem till något överhuvudtaget, är det häpnadsväckande svårt att hitta starka samband mellan just pris och prestanda.
Ofta tycks det mig som om det "
stora steget i pris" är något tillverkarna inte tar ut för "förnämligare utvecklingsarbete", utan oftast handlar det mera om en större andel hantverk i produktionen. Mindre steg i pris kan ofta handla om dyrare komponenter i elementen (större magneter, tjusigare schassie m m).
I förlängningen resulterar det ofta i att de billiga och halvbilliga elementen är maskingjorda - och har förnämligen konsistenthet, medan jättedyra element är mera handgjorda och varierar mera i kvalitet!
Ingen regel utan undantag, och tummen ned för alla tumregler dessutom!
Men, med dessa hänsyn tagna, kan man hur som helst konstatera att det inte lätt att välja element utan egen, avancerad och högeligen specialicerad mätutrustning.
De datablad som fabrikanterna släpper ifrån sig är till viss hjälp för att kontemplera linjära egenskaper, men de egenskaper i olinjära dimensioner som kanske är mest avgörande för slutgiltigt uppnådd subjektiv ljudkvalitet, saknas info om helt och hållet. Prislappen ger lika dåligt information.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
.
