Morello skrev:Lazyworm skrev:Max_Headroom skrev:Lazyworm skrev:patjoh skrev:En observation här bara, de skriver så här om Krell:
"It was a pleasure to measure such a well-engineered amplifier as Krell's FBI. Quiet, powerful, stable, and well-behaved even into low impedances, it is a paradigm of what an integrated amplifier needs to do. If only it weren't quite so heavy—carrying it down the steps of Fred's brownstone to my car, then down the stairs from my driveway to my test lab, I began to appreciate the virtues of amps with featherweight class-D output stages!"
Så jag förutsätter den mäter bra?. Så här ser en mätning ut på "HF intermodulation spectrum" som brukar vara "problematisk" för ClassD, då de haft inherenta svagehter via tekniken tidigare.

Här är samma mätning på Bel Canto (ICE Power 1000 baserad):
Jag tycker Krell uppvisar samma peakar i den högre frekvensen som Bel Canton? (18-20Khz) Eller hur?
10dB i skillnad är ju verkligen en milsvidd (om man pratar ingenjörsmässigt), 3ggr mer dist.. 0,03% Vs 0.1%
10dB mer på skräpet som ligger närmast, ja. Men kolla sopstationen runt ikring på BelCanto-burken. Max är måttligt imponerad.
Kanske inte så hörbart, men som tekniknisse så menar jag att det helt enkelt inte duger.
Jag håller med, gubbarna som sticker upp
vid några få kHz är helt oacceptabla.
I mina ögon är det "top notch" versus "djunk" pga alla högre ordningens termer i karaktäristikan, vilka renderar en hel skog av spektrala träd.
1-0 till Krell
Min avsikt med detta inlägg är inte att försvara någon av de nämnda förstärkarnas egenskaper
(jag har inga goda erfarenheter av Klass-D för något annat än LF-bruk typ under 2000 Hz), ej
heller att försvara dem (tycker att de båda två är rätt ok för bruk under 2000 Hz).
Men jag känner att jag måste påpeka för herrarna att störnivån på förstärkarna ifråga (eller
möjligen för hela mätuppställningen) skiljer sig rätt rejält, och tvärtom mot vad ni antyder, är
det Krellen som har starkast 1 kHz-interferenston. Det ligger faktiskt över 10 dB högre än från
Bell Canto.
Störnivån för Bel Canto grafen är ju faktiskt ~20 dB bättre!
Så jämför man lite noggrannare än att "bara titta på kurvorna men inte på axlarnas skalor", så
ser man att Bel Canto-förstärkaren ger ifrån sig mer skräp runt 19/20 kHz signalen, men
mindre
(än Krellen) vid de lägsta frekvenserna. Man kan också se något som kan vara lite nätdelssmuts
(är det månne 60/120 Hz sidband? Svårt att avgöra) från Bel Canto, men det är smuts som ligger
vid ungefär den nivå som grundstörnivån ligger från Krellen - genom hela registret (om mätupp-
ställningen nu är densamma, så det är skillnaderna mellan förstärkarna man ser).
Eller har jag missförstått era inlägg? (Ni har ju helt rätt i att blandprodukterna vid sidan av
19/20 kHz är cirka 10 dB sämre från Bel Canto, så det är inte det jag kommenterar).
- - -
Det är hur som helst viktigt när man gränsar mätningar, att inte bara titta på själva "intrycket
av bilderna", utan att även titta på axlarna - speciellt nuförtiden då datorer är inblandade i var
och varannan mätning och de så gärna vill köra skalningen med automatik (och ingen nästan
någonsin har varit vänlig nog att tygla detta autoskalningsotyg).
Personligen tycker jag att det är mer än ett ofog att inte välja skala i förväg och sedan visa
alla förstärkare med samma skala - det är att helt missa möjligheten att med visningen även
skapa en möjlighet att relatera felen som visas i mätningarna, till vår hörsel.
Jag skulle tycka att det vore väldigt bra om tonkurvor alltid visade med 50 dB på Y-axeln, och
om stör-/distorsionskurvor alltid visades med information svagare än -80 till -100 dB på ljus-
grå bakgrund, och det under -100 dB kunde få ha en mellangrå. Det skulle bli en sorts dubbel
ankarreferens för synen.
Så eftersom välden inte ännu ser ut så, bör man alltid titta nog på skalorna. Och även om en
mät-instans skulle bli bättre på presentation och alltid levererade mätningar av samma slag
på samma skala, så bleve man ju ändå tvungen att titta noga på axlarna när man jämför
mätningar som är gjorda på olika ställen. Så mitt råd är att aldrig ta lägga ifrån sig grund-
regeln att alltid börja med att titta vad som stör på axlarna.
Vh, iö
- - - - -
PS. patjoh: Peakarna vid 19 och 20 kHz är inte distorsion, det är ju själva mätsignalen!
Distorsionen är allt det andra.
PPS. Och helt oavsett vilken av de tu som är den bättre, så tycker jag mätningarna med
önskvärd tydlighet visar att det finns vissa rätt så ordentliga skillnader när det gäller att
hantera HF-signaler, mellan de två nämnda switch-förstärkarna och det förstärkare som
tråden handlar om, till den sistnämndas fördel.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).