Bill50x skrev:Strmbrg skrev:Den här trå'n blev inte riktigt vad jag hade tänkt mej.
Men, det kanske mer beror på mej än på trå'n?
Möjligen finns de kommentarer jag väntat mig, nånstans i "härvan", men vem sjåen ids leta efter en nål som kanske inte ens
finns i höstacken?
Det kan bero på så mycket. Fel frågeställning tex.
Vad Peter S tycker om det hela kan bara han svara på. Vad jag tycker... jo, för mig är diffusion långt viktigare än dämpning. Mycket därför att
jag inte gillar rum utan egen karaktär. Det känns inte naturligt. Och örat/hjärnan har en utomordentlig förmåga att skilja musiken/klangen från rummet./ B
Om jag får exkludera din slutsats i början av ditt inlägg, så håller jag faktiskt
med dig. Skälet till att jag håller med om det du skriver som jag fetat, men
vill exkludera slutsatsen, är att dina argument är minst lika prima argument
för att man inte behöver diffusera.
Man tål ju även reflexer ifrån mera normala ytor, just av det skäl som du
anför.
Sedan kan jag tycka att det inte är självklart hur man jämför absorption
med diffusion. Vilken kvot mellan dem anser man att man har, och hur vet
man att någon som säger sig mena att diffusion* är viktigare har mera
diffusion än absorption? Det är lika svårt att veta som att veta att någon
som säger sig vara förespråkare för absorption, absorberar mer än de diffuserar.
Allt det där är ju bara bedömningar och få har kunspapen eller verktygen
att kunna göra dem.
Menar därför att det egentligen är bättre att tala om konsekvenser än om
metoder. Det är vilka resultat den ena eller andra vill ha som är intressant,
inte hur de tror att de bäst uppnås.
Kort sagt: Jag kan tycka att det på sätt och vis är mera intressant att ta
del av uppgifter om efterklangstider och riktningar och styrkor på tidiga
reflexer, än av bedömningar om huruvida diffusion dominerar (eller enligt
den som säger det, skall dominera) över absorption.
Kort sagt 2: Jag tycker att målet är intressantare än vilken väg som en
massa olika människor bedömer vara bäst.
Jag har en rätt så bra bild av vad jag själv tycker är ett bra mål, och jag
tror att rätt många skulle bli hyggligt förvånade om de visste ungefär hur
mycket av absorption, diffusion och obehandlade ytor som för det mesta
föreligger i rum som låter på olika sätt.
Men igen - jag skriver under på detta som du skrev: ...jag inte gillar rum
utan egen karaktär. Det känns inte naturligt. Och örat/hjärnan har en
utomordentlig förmåga att skilja musiken/klangen från rummet.
Vill dock påminna om att hela situationen att återge musik är gravt asym-
metrisk (reflexer från olika delar av rummet får helt olika påverkan) och
detsamma gäller därför vår förmåga att skilja musik från rum som funktion
av VAR något händer i rummet. Därför kan inte "ett bra rum" definieras av
en enkel tes, lika lite som samma krydda passar lika bra på allt på tallriken.
Vad som är bra på ett ställe är dåligt på ett annat.
Vh, iö
- - - - -
*Och hur vet man vad någon menar när de säger diffusion? Diffusion är ju
inte entydigt, utan det kan ske i många olika domäner/dimensioner, i syn-
nerhet tre. Vissa diffusorer diffuserar i alla tre, men rätt många, faktiskt de
flesta, gör det bara i två.
Det finns även de som gör det bara en en, och de är inte så dumma som
man kan tro... Men av olika skäl så används de rätt sällan av akustiker, men
trots det finns de i många lokaler, av arkitekters försorg.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
