MagnusÖstberg skrev:Nu är jag med på ditt tänk och det skilljer sig nog inte så mycket från hur de flesta (iallafall borde) resonerar. Iallafall överrensstämmer det med mitt sätt att se på det. Åtminstonde den delen det begav sig när jag var med.
Hur det var på 70-talet och tidigare vet jag ju väldigt lite om, så liten är jag fast jag är gammal
så där var det trevligt att få en utveckling av dina erfarenheter.
1. Ser du transistorns intåg som den huvudsakliga orsaken till inspelningarnas kvalitetsgrad,
2. eller finns det fler skäl till din skepsis mot 70- och 80-talets inspelningar?
2a. Har något annat skifte skett,
2b. tex hur man mickar upp eller efterbehandlar som kan haft avsevärd påverkan på fonogrammen, särskilt med avseende på 70- och 80-talet?
3. Hur är det med 90-talet och fram till idag kontra den forntid du beskriver?
Det är mycket bra och berättigade frågeställningar.
1. Transistorn är en byggsten. Den har annorlunda egenskaper än röret. Jag ser inte på transistorn i sig som boven utan det är anammandet av ny teknologi utan att riktigt förstå konsekvenserna av denna nya teknik som oftast leder till försämringar. De första transistorförstärkarna som jag sett använde sig av snarlika kopplingar som rörets. Med införandet av bipolära transistorer kan man koppla på betydligt annorlunda sätt än med rör. Jag har ofta en känsla av att då man har kommit till en slags slutfas inom teknologin där man genom en utveckling får ett slags "paradigmskifte" så händer det olika saker. Den gamla tekniken förfinas och förädlas och i sina värsta orgier får en elefantiasis som avart, men i sina bästa stunder bygger slutfasen mer på synergistiska effekter för att konkurrera med det nya.
Den nya teknikens förespråkare ser ofta för lätt på den nya teknikens svagheter. Man vill bara se fördelarna med detta nya revolutionerande och man framhäver gärna nackdelarna med det gamla. Sanningen brukar vara betydligt mer nyanserad.
Jag bygger ju själv med transistorer och har tidigare även byggt med rör. Det är t o m så att jag har vissa rörkopplingar jag skulle vilja prova av ren nyfikenhet. Jag har även vissa transistorkopplingar jag vill prova av ren nyfikenhet.
Många mikrofoner har gått tillbaks till rörkopplingar vilket vittnar om att transistor eller FET inte var det allena saliggörande.
Eftersom det blev billigare och inte drog så mycket ström så kunde man med fördel ha många parallella transistorförstärkare och bandspelarna utvecklades mot flerkanals.
2 + 2b. Många kanaler blev inne. Ju fler desto bättre. Då kom multimikrofontekniken som ett brev på posten. Helt plötsligt var det möjligt. Flera skivbolag införde detta och DG var tidigt ute med att dämpa kyrkor och konsertlokaler för att fixa ljudet efteråt i studion istället.
Man bör också i sammanhanget nämna att 4-kanalsljud var på tapeten på 70-talet. Stereo skulle ut och 4-kanal in. Varje skivbolag hade sin egen standard och det gick som det gick. Allt lades ner i brist på köpare av det nya ljudet som egentligen bara lät sämre.
I den här vevan skrotades Deccas gamla teknik med 3 mikrofoner och EMIs teknik med Blumlein.
De nya graververken d v s 70-talets med transistorer var inga höjdare ljudmässigt sett men de utvecklades mot nya generationer med högre precision och bättre prestanda.
2a. Tja, man har ju fått digitaltekniken som inneburit ett totalt paradigmskifte inom inspelningsteknik. Helt plötsligt kan man leka rätt så mycket. Man kan shoppa musiken så att säga i analogi med photoshop och bilder. Man kan redigera och snygga till. Sångare som sjunger falskt kan rättas till. Helt plötsligt kan man jobba med inspelningen som en skulptör jobbar med stenbumlingen. Ibland kan det nog bli lyckat och vara bra men det har tagit ungefär 5-10 års lärdom för att få ett snyggt resultat.
Ta t.ex. studio Blue, Jag tror inte de har anammat alla leksaker som finns inom inspelningsteknik. Däremot har de valt mikrofoner med omsorg och även uppställning av dessa så att efterbearbetningen kan hållas till ett minimum. Det finns även andra som spelar in enligt mer gammaldags metoder.
3. 90-talet var som jag ser det en downperiod inom klassisk musik och jazz, men det fanns en del lysande undantag. ECM t.ex. Digitaltekniken gick mot digitala mixerbord som tidigare inte användes i så stor utsträckning. Många mixade analogt fortfarande på 80-talet, trots att det stod DDD på skivorna. Jag vet inte när loudnessracet tog över, men det var ingen höjdare inom jazz och klassiskt.
Som jag ser det har inspelningsteknikerna lärt sig oerhört mycket under multikanalperioden i början på 2000-talet. Det är då som man på alvar började fundera på tidiga reflexer och sena reflexer. Det uppstod ju ett helt nytt scenario inom ljudåtergivning. Man hade tidigare spelat in med direktljud och reflexer och efterklang. Det nya var att man nu skulle särskilja de olika ljuden och återge dem med olika högtalare. Vad är det då som gäller? Då är man tvungen att analysera problematiken för att kunna förstå vad som skall åstadkommas i avspelningsled i folks hem. Då startade en forskning inom inspelning där man var tvungen att tänka i andra banor. Inom film har man sedan länge haft riktlinjerna klara, men inte inom musikåtergivning. I stort sett all psykoakustik som behandlat in/avspelning hade gällt avspelning med 2 högtalare. Nu var det multikanal. Hur påverkar det? Det finns massvis med forskningsrapporter och mycket intressanta sådana. Multikanal skapade mycket eftertanke inom inspelningsled. Vad man än tycker om de format som lades ner, så har de med största sannolikhet inneburit en långt gående utveckling inom inspelning och ljudåtergivning. All utrustning på proffssidan går framåt vad jag har förstått. Högre upplösning. Bättre förutsättningar vid mixning. Man är egentligen redan nu ikapp det gamla levande ljudet som jag ser det. Jag har hört moderna inspelningar som är bättre än allt gammalt och det ser jag som en befrielse och jag ser med tillförsikt på framtiden. Det gäller bara att bevara dynamiken och den levande karaktären med autentisk ambiens.
Det som Stig Carlsson en gång i tiden eftersträvade börjar åter vinna mark. Dock vet jag inte hur det i nuläget är med de stora skivbolagen som Decca, EMI, Sony, Philips och RCA. De sysslar ju mycket med återutgivningar av det gamla och det är just dessa som stod som milstolpar på den tiden det begav sig. Personligen ser jag även eller kanske mestadels fram emot nya artister och inspelningar.
Vad fäller transformatorer så är min inställning ambivalent. Jag har t.ex. hittills aldrig hört en MC-förstärkare som ens varit i närheten av en bra transformator, typ de Audio Note MC-trafos som jag en gång importerade och detta gäller till MC med låg känslighet. Till MC-pickuper med hög känslighet var trafon ett sämre alternativ.
Jag har dock provat moderna transformatorer typ vissa av Lundahls. Med moderna transformatorer menar jag med material med högt Q-värde på kärnmaterialet. Den transformator för digital signal som han utvecklade åt min gamla D/A enligt mina önskemål var överlägset bäst på marknaden. Jag satte två huvudkrav. Mindre läckkapacitans än 1 piff samtidigt som minst 25 ggr bättre data på att klara mättnad på fyrkantvåg. Det betyder att taket på fyrkantvågen kunde bibehållas längre än på någon annan transformator för digital signal. Jag tror den gamle farbrorn jobbade i ett år och kom med flera prototyper. Till slut fixade han det. Hans linjetransformatorer för analog signal provade jag också i min D/A, men det blev inte med lyckat resultat. Direkt ut var betydligt bättre. Det var annars det enklaste sättet att få en balanserad utsignal och på den tiden ville t.ex. Forsells kunder även ha balanserade utgångar. Man kan också vända på steken och säga så här, om det fanns analoga transformatorer, linjetransformatorer eller utgångstransformatorer som var helt transparenta, så skulle nog jag tro att man med fördel kunde gödsla med transformatorer inom proffssammanhang mellan olika apparater. Då minskar man alla möjliga konstiga problem då man kopplar ihop apparater.
Jag vet inte om det är svar på dina frågor, men man kan summera att det finns och har funnits stora flaskhalsar inom inspelningstekniken som begränsat ljudet högst avsevärt och ofta har man antagit att det borde vara bra eftersom det är modern utrustning. Så är inte alltid fallet. Jag tror dock att de gamla uvarna kanske får nytt blod och tycker saker blir roligt igen om konsumenterna visar uppskattning av ljud som låter levande och riktigt och inte så syntetiskt som det länge har gjort.
Jag hoppas mycket på blue ray. Om det slår igenom, så ser jag ingen orsak till nya standarder. Allt man vill får plats, men det kräver säkert mycket muskler i datorer om bearbetning av det inspelade materialet inte skall ta för lång tid.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
.
