Richard skrev:Svante skrev:
Haakan_W skrev:
blev det mätbar skillnad på disten då?
Apselut!
Alltså, inte mellan Lilltroll och vikterna, men väl med/utan vikter. Det var nog 10-20 dB skillnad på tredjetonen, har jag för mig. Fråga mig inte varför det var just tredjetonen det blev så mycket skillnad på... Slutsats, en högtalare ska inte hoppa runt på golvet.
Kul, men var tar "hopp" enegin vägen om lådan står still? Går den, bättre kopplad till golvet vidare ut i huset? Om distortionen samtidigt minskar kommer enegin väl inte tillgodo som ljudenegi för då hade väl distortionen ökat någonstans!?
Den där hade jag helt glömt bort.
Frågan på slutet bygger dock på en missuppfattning tror jag; att en viss distorsionsenergi uppstår från början, men att den har tagit vägen nånstans?
Man ska komma ihåg att vid 10% distorsion (-20 dB) så är det bara 1% av effekten som är distorsion. Denna effekt kommer från grundtonens effekt och en olinjäritet. Olinjäriteten gör alltså att effekt spiller över från grundtonen till överton/-er. Minskar olinjäriteten så stannar effekten kvar i grundtonen. (Det där är lite förenklat, utstrålade effekten kan faktiskt ändras också eftersom den totala utstrålade effekten i sin tur är en så försvinnande liten del av den inmatade effekten till högtalaren. Med 10% dist och 1% verkningsgrad blir alltså 0,01% av den inmatade effekten dist. Då förstår man att det blir svårt att föra energiresonemang, man måste vara rätt noga.)
I Lillkubsfallet var det snarast så att distorsionseffekten uppstod i mycket mindre grad när man massbelastade den. Skälet till att den uppstod utan massbelastning var att den hoppade på golvet, och hoppimpedansen är väldigt olinjär, dvs olika uppåt och nedåt. Uppåt lättar ju lådan från golvet och nedåt håller golvet emot. Med massbelastning fick lådan aldrig större acceleration än 1 g i höjdled och lådan lättade därmed aldrig från golvet.
Ett annat sätt (än massbelastning) att fixa problemet hade varit att ställa lådan mjukt.
Eller jag kanske inte förstår frågan?
