Gällt ljud - mikarna för nära? (rubrikbytt)

[subjektivisten]

haha va dum jag är.

[sprudel]

Sen tycker jag man skall vara ärlig mot sig själv och räkna all historisk kostnad också.

OK. Då gör jag följande uppskattning. Jag har totalt kanske lagt ner 160 Kkr (netto, nuvärde) på stereoprylar under åren. En del är kasserat, en del är sålt och en del använder jag fortfarande. Och då startade min hifi-resa 1976. Det ger följande:

För 390 kr i månaden har jag alltså nu:
1. En anläggning som är bland det (ljudmässigt) bästa jag någonsin lyssnat på.
2. En anläggning som är mycket bra, men brister i djupbasen. Max output är litet begränsad också.
3. En anläggning som låter naturligt och trevligt, men saknar djupbas och bara klarar måttliga volymer.
4. En anläggning som låter, men funkar bra vid poolen.
5. En anläggning som låter, men funkar bra till mitt keyboard.

Jag tycker inte det är särskilt dyrt!

Hälsn. Michael

Nej. Det gör inte du, eller jag. Vi tycker det är värt det.
Men det är ju inte småpengar vi lagt heller: 160kkr.

Många tycker det är mycket, och inget budgetsystem heller, så ska man ha det riktigt bra så kostar det.

[Bill50x]

Vad som är dyrt eller billigt kan ju bara den som betalar svara på. Det finns dom som betalar 20ksek för en liten handväska, +30k för ett par skor, typ 200k för en klocka. Och det finns dom som betalar 75k för en 40" TV bara för att den är snygg och med ett B&O-märke på.

Men bara tanken på hur mycket pengar som plöjts ner i ljudanläggningar och fonogram sedan -69 (och som kunde använts till annat) ger mig huvudvärk

/ B

[prolinn]

Att det finns mycket som är dyrt och obra tycks vi vara överens om, men att man får topp-prestanda för en relativt billig peng är önsketänkande!

Du har rätt i att riktigt goda fullregisterhögtalare kostar mycket pengar.

Men detta är ingen naturlag med förstärkeri eller signalkälla.

Och jag håller med dig om att det finns mycket som är extremt dyrt som är obra.

Min erfarenhet är att man inte kommer långt om man inte också lägger en avesvärd slant på elektroniken (och då främst signalkällan - oberoende om det må gälla vinylavspelning eller digitalfilsavspelning). När man börjar komma riktigt långt med elektroniken så börjar också playback-delen (slutsteg och högtalare) kosta mer än elektroniken, men det är nog för att man når vägs ände vad det gäller ljudkvalitet hos signalkälla (påstående; Linn Klimax DS) och förförstärkare (förslagsvis; Linn Klimax Kontrol) innan man når vägs ände på playback-sidan. Att man når vägs ände kvalitetsmässigt med en Pioneer 668 finner jag lätt löjeväckande. Det är dock ingen våldsam kvalitets-poäng att öka antalet signalkällor (när man väl har det bästa som går att få tag på), men fler förstärkare (t.ex. aktiv delning) och högtalare (t.ex. flera subbar) kan med rätt insats ge någon form av förbättring.

...Men bara tanken på hur mycket pengar som plöjts ner i ljudanläggningar och fonogram sedan -69 (och som kunde använts till annat) ger mig huvudvärk

För egen del så ångrar jag inte för en sekund de utlägg jag haft. Ingen huvudvärk alls således.

[Richard]

Att det finns mycket som är dyrt och obra tycks vi vara överens om, men att man får topp-prestanda för en relativt billig peng är önsketänkande!

Du har rätt i att riktigt goda fullregisterhögtalare kostar mycket pengar.

Men detta är ingen naturlag med förstärkeri eller signalkälla.

Och jag håller med dig om att det finns mycket som är extremt dyrt som är obra.

Min erfarenhet är att man inte kommer långt om man inte också lägger en avesvärd slant på elektroniken (och då främst signalkällan - oberoende om det må gälla vinylavspelning eller digitalfilsavspelning). När man börjar komma riktigt långt med elektroniken så börjar också playback-delen (slutsteg och högtalare) kosta mer än elektroniken, men det är nog för att man når vägs ände vad det gäller ljudkvalitet hos signalkälla (påstående; Linn Klimax DS) och förförstärkare (förslagsvis; Linn Klimax Kontrol) innan man når vägs ände på playback-sidan. Att man når vägs ände kvalitetsmässigt med en Pioneer 668 finner jag lätt löjeväckande. Det är dock ingen våldsam kvalitets-poäng att öka antalet signalkällor (när man väl har det bästa som går att få tag på), men fler förstärkare (t.ex. aktiv delning) och högtalare (t.ex. flera subbar) kan med rätt insats ge någon form av förbättring.

...Men bara tanken på hur mycket pengar som plöjts ner i ljudanläggningar och fonogram sedan -69 (och som kunde använts till annat) ger mig huvudvärk

För egen del så ångrar jag inte för en sekund de utlägg jag haft. Ingen huvudvärk alls således.

Vi tycker litet olika här- men jag uppskattar den sakliga tonen och jag märker att du har en stor erfarenhet av installationer av kompletta system.

Jag tror personligen att en pioneer 668 kanske inte låter så bra i en komplett anläggning med de referens-förstärkare och högtalare som du själv förespråkar, men att anledningen till detta är annorlunda än det du beskriver som att "nå vägs ände".

Jag är heller inte helt säker att ett par pi 60 med dina referensförstärkare och dina rekommenderade signalkällor låter speciellt övertygande i ett system.

Jag skulle dessutom tro att försteget Holografic pre 25 med ett Nad 208 spelar betydligt mera övertygande i detta fall.

Jag kan ha fel- men jag tror inte det.

[torig]

Jag är heller inte helt säker att ett par pi 60 med dina referensförstärkare och dina rekommenderade signalkällor låter speciellt övertygande i ett system.

Här är jag helt säker på att du har fel, Richard

pi60s "låter" mycket övertygande i ett slikt system

/mvh

[prolinn]

Jag tror personligen att en pioneer 668 kanske inte låter så bra i en komplett anläggning med de referens-förstärkare och högtalare som du själv förespråkar, men att anledningen till detta är annorlunda än det du beskriver som att "nå vägs ände".

Jag är heller inte helt säker att ett par pi 60 med dina referensförstärkare och dina rekommenderade signalkällor låter speciellt övertygande i ett system.

Jag skulle dessutom tro att försteget Holografic pre 25 med ett Nad 208 spelar betydligt mera övertygande i detta fall.

Jag kan ha fel- men jag tror inte det.

Mycket tro här. Är vi i kyrkan...tro?

Min åsikt är att bra är bra och mindre bra är mindre bra. Visst, man kan tycka bra på vissa sätt och mindre bra på andra, men för mig är det enda som verkigen räknas, om det är bra på att förmedla hur musikerna spelar. En apparat som är mindre bra på det, men låter trevligt i övrigt är mindre bra, men låter trevligt. Varken mer eller mindre och den apparat som är intressant för mig är den som är bättre. Om den inte låter lika "trevligt" struntar jag i. Om 668:an vore bra så skulle det framgå ihop med vilka andra bra apparater som helst. Det kanske inte skulle vara lika tydligt med alla andra apparater, men att en sämre källa skulle ge ett bättre slutresultat har jag ännu inte stött på. Sämre förstärkare kan dölja brister hos dåliga källor, men det brukar sällan bli speciellt mycket bättre då, bara annorlunda. Felen brukar gå att höra ändå.

Jag har i.o.f.s. hört Ino några gånger, men inte labbat nog mycket med dom för att verkligen kunna uttala mig. Min uppfattning är ändå att de står sig bra jämfört med dedt mesta annat. Skulle nog kunna vinna en hel del (troligen skitmycket) på att fintrimmas (av någon riktigt duktig Tune-dem utövare) ihop med riktigt bra källor. Att de inte skulle passa med Linn-elektronik tror jag är total-fel. Det figurerar visst flera personer som kör med Ino+Linn med gott resultat (även här). På Naim-forumet tycks också Ino vara populära.

Man kan ju konstatera att det mesta som görs i hifi-branschen är förhållandevis uselt. Det mesta tycks vara framtaget för att tillfredsställa någon form av ljudideal vilket ofelbart leder till att man bygger in div. fel i apparaterna. Låter inte skivorna som man vill så kan man ju alltid tweaka anläggningen så att det låter som man vill. Snacka om dikeskörning. Ino tycks inte konstruerat på det viset och inte mot något sådant mål och herr I.Ö. ä vad jag förstått mycket kunnig och envis konstruktör och även om han inte vill kännas vid Tune-dem så har han ändå ett arbetssätt som främjar linjäritet och transparens. Kanske inte optimerat mot maximal musikförmedlingsförmåga, men ändå tillräckligt nära för att göra det mesta bra. Hur de står sig jämfört med Linn:s kreationer håller visst någon med nic:et sportbilsentusiasten på att utreda. Skall bli intressant att följa vad han kommer fram till.

[prolinn]

Jag är heller inte helt säker att ett par pi 60 med dina referensförstärkare och dina rekommenderade signalkällor låter speciellt övertygande i ett system.

Här är jag helt säker på att du har fel, Richard

pi60s "låter" mycket övertygande i ett slikt system

/mvh

Ja, här har vi i varje fall ett väl underbyggt inlägg. Har du jämfört med Linn-talare i likvärdig prisklass?

[torig]

Jag är heller inte helt säker att ett par pi 60 med dina referensförstärkare och dina rekommenderade signalkällor låter speciellt övertygande i ett system.

Här är jag helt säker på att du har fel, Richard

pi60s "låter" mycket övertygande i ett slikt system

/mvh

Ja, här har vi i varje fall ett väl underbyggt inlägg. Har du jämfört med Linn-talare i likvärdig prisklass?

Ja, men inte i samma rum men med likvärdiga system. Linn-talaren i ett system med bättre källa/sämre slutsteg. pi60s i ett system med sämre källa/bättre slutsteg. Försteget var av samma modell.

Akurate 242 (som är Linn-talaren) är dyrare. Jag tycker pi60s är bättre

Har också vid flertal tillfällen hört Klimax 350A och den mindre Majik140.

/mvh

[RogerGustavsson]

Den stackars orkestertrumman tycks inte få klinga obehindrat! Är det den ofta omskrivna inspelningen från 1978 med katalognummer CD80039?

Ser ut som att det är Zinman med Baltimore från 1991. Tror att RogerG har klippt ut Katcheis dans och det gör att det ser lite annorlunda ut.

Det är Zinman och Infernal Dans of King Katcheis. Robert Shaw har jag bara på vinyl.



Efter mina första körningar (http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 44#1088744 ) MasVis kändes det tvunget att köra de stora japanska trummorna....



Fast de gick tydligen inte lägre/djupare än de vanliga orkesterbastrummorna som används i symfoniorkestrarna.... Är en CD från Sheffield Lab.

[Richard]

Jag är heller inte helt säker att ett par pi 60 med dina referensförstärkare och dina rekommenderade signalkällor låter speciellt övertygande i ett system.

Här är jag helt säker på att du har fel, Richard

pi60s "låter" mycket övertygande i ett slikt system

/mvh

Ok, eftersom jag vet att du sitter med ett dylikt system så får jag väl ta dig på orden. Jag antar att du har jämfört med en massa andra system och provat olika signalkällor och förstärkare.

Som sagt- jag har ju själv inte hört just cd-12 med ino pi60 och det kan ju hända att det låter väldigt bra. Det är tom. väldigt troligt, eftersom cd-12 tillhör en av de bästa cd-spelare som någonsin gjorts- åtminstone mätmässigt och troligen även ljudmässigt som kan läsas i tex. stereophile.

Den mäter ju ungefär lika bra som pioneer 668.

Jag har däremot jämfört Ikemi med Squeezebox Duet och de spelar musiken istort helt likvärdigt, enligt min uppfattning.

Klangligt låter Ikemi en aning "fetare" men båda är lika tydliga i upplevd tonhöjd och artikulation.

[Nattlorden]

Som sagt- jag har ju själv inte hört just cd-12 med ino pi60 och det kan ju hända att det låter väldigt bra. Det är tom. väldigt troligt, eftersom cd-12 tillhör en av de bästa cd-spelare som någonsin gjorts- åtminstone mätmässigt och troligen även ljudmässigt som kan läsas i tex. stereophile.

Den mäter ju ungefär lika bra som pioneer 668.

Väldigt mycket snyggare än 668 däremot, så placebomatchen vinner den ju hands down. Kanske den är mer robust byggd och lever längre också?

[Richard]

Prolinn skrev:

Jag har i.o.f.s. hört Ino några gånger, men inte labbat nog mycket med dom för att verkligen kunna uttala mig. Min uppfattning är ändå att de står sig bra jämfört med dedt mesta annat. Skulle nog kunna vinna en hel del (troligen skitmycket) på att fintrimmas (av någon riktigt duktig Tune-dem utövare) ihop med riktigt bra källor. Att de inte skulle passa med Linn-elektronik tror jag är total-fel. Det figurerar visst flera personer som kör med Ino+Linn med gott resultat (även här). På Naim-forumet tycks också Ino vara populära.

Som sagt- jag kan ha delvis fel. Du har rätt att naim-entusiaster världen över är lyriska över Guru qm 10 ( piP ).

Och naim och Linn har en del gemensamt vad det gäller lyssningsfilosofi.

Om det är så- så är det kanske inte konstigt att Linnfantaster också gillar Ino.

Toriq, tex.

Min erfarenhet av just piP är att en skillnad på några mm. i placering gör hörbar skillnad om man lyssnar med tune-method.

De flesta andra högtalare uppvisar inte samma skillnad ( alt. är lika kinkiga ) vid placering.

Vill minnas att både Kaber och Keltik är lika kinkiga.

Jag är därför helt säker på att många på detta forum skulle tjäna stort på en noggrannare placering av sina Ino-högtalare ( om man nu inte varit noggrann från början, förstås.)

[Strmbrg]

Jag kan på böjd arm bara komma på en inspelning jag har, som åtminstone kommer lite i närheten av den naturliga klangen.


Visst, det finns massor av fullt acceptabla inspelningar.
Dvs sådana som jag tycker om att lyssna på.
Men har de en verklighetsnära klang?

Mjä... inte direkt, va?

Alltså, det blir ju nästan lite smålöjligt alltsammans.
Här sitter vi och dribblar med apparater, grubblar på rummet, filosoferar kring metoder...

...och samtidigt finns det knappt en enda inspelning av en symfoniorkester som låter som en symfoniorkester.

Felet verkar alltså ligga redan i inspelningen (någonstans), och så sitter man hemma och krånglar med pryttlarna i andra änden.

[Harryup]

Min erfarenhet av just piP är att en skillnad på några mm. i placering gör hörbar skillnad om man lyssnar med tune-method.

De flesta andra högtalare uppvisar inte samma skillnad ( alt. är lika kinkiga ) vid placering.

Vill minnas att både Kaber och Keltik är lika kinkiga.

Jag är därför helt säker på att många på detta forum skulle tjäna stort på en noggrannare placering av sina Ino-högtalare ( om man nu inte varit noggrann från början, förstås.)

Är du ensam om att tycka så eller är det mångas erfarenhet? Jag tycker det verkar vara lite märkligt då det påpekas så ofta om hur viktigt det är att högtalarna sprider så jämt som Ino's gör och att många inte klarar av det.
Det känns ju klart elektrostatigt om det skulle vara så.

mvh/Harryup

[Strmbrg]

När jag flyttar mig bakåt i mitt lyssningsrum, så ändras klangen generellt mot ett mörkare ljud.

En spontan reflexion kring detta, blev en koppling till varför symfonisk musik låter gällare i inspelad form än i verkligheten.

Står mikrofonerna helt enkelt "fel"?
Står de för nära orkestern för att det skall bli samma klang som från lyssningsplatserna?

Naturligtvis skiljer sig ljudet även mellan olika lyssningsplatser i en stor konsertlokal.
Men, mikarna kanske står såpass galet att det inspelade ljudet inte liknar klangen på någon av de sittbara platserna i lokalen?

Har man - i sin strävan efter detaljering - missat den klangliga aspekten på upplevelsen?

"Information" har fått gå före känsla, kanske man kan säga.

[paa]

Det är tvärtom med mikrofoner, när dom kommer närmare blir det mer bas.

[Piotr]

Det är tvärtom med mikrofoner, när dom kommer närmare blir det mer bas.

Tryckkännande mikrofoner (pressure) har inte någon proximityeffekt. Riktade mikrofoner ("pressure gradient") har det däremot.

Så ja, vissa mikrofoner får en fetare klangbalans när man kommer närmare ljudkällan.


/Peter

[30Hzbone]

Saxat från en lokal (Malmö) tidning med anledning av byggandet av nytt konserthus i Malmö.
Artikeln tar upp något av det som diskuteras i tråden bl.a. direkt resp. reflekterat ljud.


Artikeln:

Är vi på bingo? Är Christian Halberg nummerutropare?

Nej, han är MSO:s orkesterchef. Detta är Danmarks Radios studio 2 och siffrorna gäller hur många musiker
det ska finnas i varje stråksektion, inför ett visst stycke.

Men nog är orkesterns mål bingo – bingo för ljudet och arbetsmiljön i Malmös blivande konserthus.

– Nu har vi möjlighet att skräddarsy vår nya scen för den konstnärliga kropp vi har,
säger MSO:s vd Dragan Buvac. Ett projekt som det här får man bara vara med om en gång i livet.

Därför gjorde MSO en utflykt till Danmark i förra veckan.

I Danmarks Radios konserthus, invigt 2009, sitter orkestermusikerna på speciella höj- och sänkbara podier,
som ger fem olika halvcirkelformade nivåer. Nu ska Malmöfolket testa podierna.

Och alla musikerna har lappar att skriva ned sina synpunkter på. Inget ska lämnas åt slumpen den här gången.
I bakgrunden finns förstås Malmös nuvarande konserthus, vars akustik har fått mycket kritik.

– Den konsertsalen är för bred. Det tar för lång tid för ljudreflexerna att vandra mellan sidoväggarna,
förklarar Jan-Inge Gustafsson, akustikexpert som anlitas inför konserthusbygget i Malmö.

Och reflexerna är centrala. I en bra konsertsal ska det mesta av ljudet reflekteras, studsa, innan det når publikens öron.
Direktljudet är i sig ganska tunt och ska bara stå för en mindre del av ljudmassan. (min fetning )

Inför konserthusbygget i Malmö har Dragan Buvac och de inkopplade akustikexperterna
Jan-Inge Gustafsson och Anders Christian Gade fått en unik möjlighet: att kliva in i det allra heligaste
hos Musikverein i Wien, stora konsertsalen där Wiensymfonikerna och Wienfilharmonikerna
huserar och vars akustik är vida berömd.

– Vi ska laserscanna, det säger mycket mer än bara ritningarna, förklarar Jan-Inge Gustafsson.
Jag tror detta är första gången någon får lov att mäta och laserscanna den salen.
Sedan kan vi göra tredimensionella modeller av den.

Det är mycket som ska vägas samman. Rätt mått på en konsertsal är bara en sida av saken.
Materialet i väggar, tak och golv är en annan, varje material har sin resonans och reagerar på sitt sätt på ljud.
Musikerna ska ha bästa möjliga placering och helst inte kunna ge varandra tinnitus,
inte ovanligt i symfoniorkestersammanhang.

Dessutom måste förstås konsertsalen vara tilltalande att vistas i och alla i publiken ska kunna se bra.

– Man måste förstå sammanhanget mellan den fysiska salen och det man hör, ler Anders Christian Gade

[Nagrania]

Det är tvärtom med mikrofoner, när dom kommer närmare blir det mer bas.

Tryckkännande mikrofoner (pressure) har inte någon proximityeffekt. Riktade mikrofoner ("pressure gradient") har det däremot.

Så ja, vissa mikrofoner får en fetare klangbalans när man kommer närmare ljudkällan.
/Peter

Hmm, ja så är det nog, men hur är det när micken är bidirectional? En annan grej är ju också att olika mikrofoner har olika form på polärdiagrammet vid olika frekvenser. Det är mycket med det där och olika mikrofoner. En favorit hos mig är Röde K2 och ett par andra från Röde. Tystare och nivåtåliga mickar får man verkligen leta efter.

[A_Lindberg]

Som peter skrev, tryckkännande (rundtagande) mikrofoner har samma klang oavsett avstånd från ljudkälla. En åtta (bidirectional), uppvisar avståndseffekt och man kan se den som den raka motsatsen mot en rundragande. Alltså ett membran med båda sidor fritt exponerade kontra ett där ena sidan är innesluten i en tät kammare.
Allt däremellan kan sägas vara kombinationer av de två, t.ex. bred njure (mer rundtagande), njure (balanserad), supernjure (mer åtta).

Alla typer förutom just rundtagande har mer eller mindre avståndseffekt, i sammanhanget kan nämnas att neutral klang från dessa brukar man uppnå på avstånd i storleksordningen dm. Använder man sådana vid tvåkanalsinspelning av större orkestrar (långa avstånd) får man således en tunn klang som senare kanske eller kanske inte kompenseras med hjälp av eq.

H/A

[Strmbrg]

Saxat från en lokal (Malmö) tidning ...

...Och reflexerna är centrala. I en bra konsertsal ska det mesta av ljudet reflekteras, studsa, innan det når publikens öron.
Direktljudet är i sig ganska tunt och ska bara stå för en mindre del av ljudmassan. (min fetning )
...
– Man måste förstå sammanhanget mellan den fysiska salen och det man hör, ler Anders Christian Gade

Direktljudet är i sig ganska tunt, står det.

Om det verkligen förhåller sig så (och inte bara är ett påstående bland en massa andra (tex motsatta)...) så är det ju väldigt intressant!

Det borde ju - tycker jag - vara värt att lägga "hifi-aspekter" inte bara på avspelningsapparaturen, utan även på hur man placerar mikar och hanterar processen i övrigt i inspelningslokalen.

Det känns som att detta första steg är lite "borttappat".
Det påstår jag just därför att jag så extremt sällan upplever rätt tonbalans när jag lyssnar hemma. *)

Utan att veta så kastar jag härmed ut en potatis om att det inte spelar någon roll hur mycket man finlirar med detaljkonstruktionen av prylarna (oavsett om det gäller mikar eller hemmamanickerna), om man inte samtidigt funderar några varv till på hur man skall hantera mikrofonerna innan man spelar in.

Utseluter inte att det ofta är alltför mycket fokus på mikarnas konstruktion och alltför lite fokus på hur de skall användas.

*) Jodå! De flesta inspelningar är helt klart lyssningsbara och många riktigt bra. Men det är ytterst få som känns riktigt klangligt trovärdiga.

[Piotr]

Hmm, ja så är det nog, men hur är det när micken är bidirectional?

Som nämnts, proximityeffekt på bidirektionella mickar.

En annan grej är ju också att olika mikrofoner har olika form på polärdiagrammet vid olika frekvenser.

Precis, olika frekvensgång helt enkelt beroende på vinkel mot micken, precis som med högtalare.

Har hört mycket gott om Röde men har begränsad erfarenhet själv. Har testat en toppmodell (stormembranare med rör) för tio år sen sisådär och den var lite för färgad/onaturlig i det högre registret.

Dom har en som är rimlig i pris med riktigt lågt brus.. det uppskattar jag men har ingen aningen om hur den låter för övrigt.. NT2 eller nåt sånt va?

/Peter

[Strmbrg]

Det har snackats om hur olika mik-typer beter sig och att det finns frekvenskurvefel hos mikar.

Jag vill inte tro att förklaringen ligger där.
Varför skulle man i så fall inte ha gjort något åt det?

---

Det saknas ofta lite "fyllighet" eller resonansbotten i inspelade symfonier och orkesterverk.
Vore det brister i hemma-anläggningen som är orsaken, så skulle ju även kvartetter och liknande brista på samma sätt.
Men det gör de oftast inte.
Idén om att anläggningen inte går djupt nog (under 20 Hz eller så) tror jag inte på. Fylligheten hos instrument som inte spelar så djupa toner brister ju också.

Mitt huvudspår är att mikrofonerna hanteras "felaktigt" när en stor orkester skall spelas in.
Eller kanske inte felaktigt. Men det prioriteras för annat än klang-riktigheten.
Detaljinformationen kanske inte går att kombinera med en "fyllig klang"?

Detaljer - gissar jag - är viktigare än autentisk känsla, för många av oss hifi-intresserade.
Det kan ju möjligen bottna i att många saknar referenser till verkliga konsertupplevelser.
Eller inte tänker på felet.
Eller helt enkelt är apparat-prestanda-fokuserade. Och engagerar sig mer i detaljpresentationen som ett tecken på just denna prestanda.
Bara spekulationer, dock. Tycker hursomhelst att spekulationer kan vara bar att ta till, om man är medveten om att de är just spekulationer och använder dem försiktigt.

---

I en konsertsal hör man betydligt mindre av detaljer i instrumentljuden.
I hemma-anläggningen hör man betydligt mer av detaljerna.

I en konsertsal låter det oftast "varmare och fylligare".
Hemma låter det gärna lite gällt.

---

Mikrofonerna sitter förmodligen inte speciellt ofta på de platser där konsertbesökarna brukar sitta.

Ibland är det massor av mikrofoner, emellanåt bara ett x/y-par.
Men, inte ens då det bara är två mikar är de placerade på en lyssningsplats.
Såvitt jag förstått.

Det borde väl finnas hifi-ambitioner redan vid inspelningen?
Annars är det väl (lite) meningslöst alltsammans?

Eller handlar hifi bara om att optimera sina egna apparater?

[RogerJoensson]

Min erfarenhet är att man inte kommer långt om man inte också lägger en avesvärd slant på elektroniken (och då främst signalkällan - oberoende om det må gälla vinylavspelning eller digitalfilsavspelning).

Signalkällan på det du återger hemma kan du inte påverka såvida du inte är med eller har makt över hur inspelningarna görs.
Signalkällan är, beroende på hur man ser det, t ex en orkester i samspel med rummet. Hur detta låter ger förutsättningarna var som kan upptas vid inspelning.
Därefter kommer ett viktigt omvandlingsteg, det första i den elektriska signalkedjan, nämligen mikrofonerna som omvandlar det akustiska ljudet till en elektrisk signal. Här finns det enorma möjligheter till att få till olika varianter och olika bra och dåligt ljud. Slutligen slutbehandlas signalen och hamnar på t ex en skiva.
Efter detta är det idag ganska enkelt att bibehålla signalen som togs upp av mikrofonerna och som ev bearbetats efter tycke och smak intakt hela vägen till högtalaren, vilket är nästa kritiska omvandlingsprocess, där signalen åter ska gå ifrån att vara elektrisk till akustisk.

Det du kallar signalkälla är bara ett av mellanstegen i en lång räcka och där de förstas påverkan redan ligger lagrade på den inspelning du spelar upp.
Det är idag inte längre varken svårt eller dyrt att få detta steg oändligt mycket mindre påverkande än första och sista omvandligstegen i den signalkedjan (mikrofonerna och högtalarna). Elektronik är i dag är väldigt billigt och enkelt att massproducera.
Jag är övertygad om att anledningen till att vissa tillverkare lägger så stor tyngdpunkt på just mellanstegen är att det finns stora pengar att göra där, eftersom det lätt går att få till smaskiga marginaler för en liten tillverkningsinsats.
Köpa billigt, sälja dyrt. -Det är marknadskrämmarnans favoritmelodi!

Mycket tro här. Är vi i kyrkan...tro?

Linns filosofi bygger väl till stor del på åsiktspåverkan/omstöpning och påhittade förhållningssätt, precis som religiösa sammanslutningar, så sambandet känns ju inte helt främmande.
-Någon talar om för dig vad du ska tycka och vad du kommer att finna (med tunedem) och för att få hjälp med att hitta den rätta vägen och se ljuset, uppmanas du boka tid hos en redan frälst och invigd läromästare (handlaren). Denne utbildar dig efter bestämda riktlinjer, som den store ledaren dikterar. -Du välkomnas in, får tankarna stöpta och strax ska det håvas in stålar...

Edit: Aj då. Jag ser först nu att detta var en gammal tråd som väckts till liv.

[Isaac]

Ofta missas delar av resonansytan för objekt som närmickas, vad gäller den syntetiska efterklangen så torde denna vara mer beroende av inställningarna och därmed relativ.

[Kronkan]

Jag kan på böjd arm bara komma på en inspelning jag har, som åtminstone kommer lite i närheten av den naturliga klangen.


Visst, det finns massor av fullt acceptabla inspelningar.
Dvs sådana som jag tycker om att lyssna på.
Men har de en verklighetsnära klang?

Mjä... inte direkt, va?

Alltså, det blir ju nästan lite smålöjligt alltsammans.
Här sitter vi och dribblar med apparater, grubblar på rummet, filosoferar kring metoder...

...och samtidigt finns det knappt en enda inspelning av en symfoniorkester som låter som en symfoniorkester.

Felet verkar alltså ligga redan i inspelningen (någonstans), och så sitter man hemma och krånglar med pryttlarna i andra änden.

Vet inte om Baschforskningen kan hjälpa oss att förstå hrr Strmbrgsv problem avseende vad är det som går fel i akustik och i inspelning.

Här en länk om hur det låter och varför.

http://www.klingfors.com/bach_avh/_5/a.htm