I praktiken är det tillräckligt svårt att få apparater att alls klara sig igenom en F/E-lyssning utan detektion.
Så kanske kan man för det mesta nöja sig med metoden?
Ur filosofisk synvinkel är diskussionerna därutöver dock givetvis intressanta.
Min uppfattning/erfarenhet (nu kommer jag väl få på skallen...) är dock, att om man har flera apparater som allihopa klarat sig utan att någon lyckats detektera deras inverkan i en seriöst genomförd F/E-lyssning, är det vettigaste sättet att skilja dem från varandra inte att AB-teta dem, utan att lyfta upp dem på labbänken och mäta på dem!
Mätinstrumenten kan ju med lätthet detektera skillnader i vissa dimensioner som är tusenfalt mindre än vår hörförmågas gränser. Att således i efterhand undersöka "marginaler" till hörbarhet med mätapparatur kan vara rätt vettigt. Om man orkar vill säga. Det är ju jättetråkigt att mäta.
Nu kanske någon menar att mitt resonemang antyder att man då borde kunna skippa F/E-lyssningen helt och gå på mätningarna direkt istället, men det menar jag absolut inte.
F/E-lyssningen har ju den fördelen att den genom att använda hörselsinnet och våra förhoppningsvis kapabla/brillianta hjärnor, kan upptäcka även fel som vi "inte letar efter".
Därför är lyssning som metod överlägset mätning. En lyckad F/E-lyssning ger inga objektiva data på apparaten, men den visar att data (ur ALLA relevanta aspekter) är hyggliga.
Mäter man ett rimligt litet antal saker emellertid, är det inte alls säkert att alla de hundratals saker vi
inte mätt är tillfyllest. Mätingar kan därför aldrig bli annat än "kompletterande analys" i ett seriöst testsammanhang.
Vh, Ing. Öhman
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).