Jag har de sista åren inte kunnat lyssna så mycket på musik i stereon pga av att jag har fru och barn. Detta har lett till många tankar om vad jag ska göra åt saken men rent praktiskt har det mest blivit hörlurslyssnande. En trist kompromiss men bättre än inget.
Kvar står det stora delade systemet i vardagsrummet, slutsteg står huller om buller och sladdhärvorna vet ingen ände. En symbol för konsumptionssamhällets eviga jagande och den konstanta missnöjdheten med det man har.
Idag bestämde jag mig för att besöka en hifibutik för att utvärdera ett "andrasystem" till kontoret. Något som är bra nog för lite enklare lyssning i ett litet rum. Jag tänkte att nu får säljaren ge mig lite tips baserat på vad jag har för förutsättningar. För att göra en lång historia kort rådde han mig att testa Naim och Hegel tillsammans med Audiovector och Dynaudio. Naim Nait5+ audiovector k1 (?) var inte något för mig men när vi bytte till dynaudios enklaste dm 2/6 då började foten stampa och jag kunde inte hålla mig från ett stort leende. Musik! För första gången på länge. Och med så enkla förutsättningar. Instegsmodeller! Hurra!
(som en parantes kan nämnas att jag passade på att prova dyrare modeller inom respektive märke men det lät antigen inte tydligt bättre (nait xs) eller tom sämre (excite). Hegel lät för övrigt ung. som det jag har hemma i stora systemet: korrekt men själlöst).
Skönt att kasta det teknokratiska mätaroket från nacken och bara ge sig hän. Kände att jag varit förvirrad i många år och glömt bort att leva och lyssna. Bara läst mätrapporter och specifikationer istället för att använda öronen och hjärtat.
Ironiskt nog är jag snuddande nära att vara tillbaka på ruta ett. Karusellen började nämligen med ett enkelt system med dynaudio a42 och arcam a80 för 7 år sen...
Nu ska jag sova på saken men det bubblar en slags glädje inom mig för att jag blivit påmind om hur kul det kan vara att lyssna på musik.
