bomellberg skrev:petersteindl skrev:bomellberg skrev:Svante skrev:Och vad händer när de finns samtidigt?
Det där sista är ju spännande. Hur låter det?
Som brus kanske?
Så, nu har jag poppat klart. Har du en gitarr i närheten? I så fall kan du knäppa på strängarna. Då råder jag att knäppa på en av strängarna på den ungefärliga position som man brukar knäppa d v s i närheten av resonanshålet. Sedan kan du knäppa på samma sträng exakt på strängens mittpunkt. Då gäller det att vara noggrann så att det är på mittpunkten. Då kan du lyssna på skillnaden i klang. Vad tror du det blir för fysikalisk skillnad? Det rör sig inte om brus. Vad jag tror de flesta känner till att det rör sig om harmoniska övertoner och att de skiljer sig åt mellan båda fallen, men hur? Sedan tycker jag att det gamla amerikanska sättet att skriva frekvens på är bra d v s cps = cycles per second. Cykler per sekund. Cykler är intressant eftersom det ligger i ordets natur att vara cykliskt d v s repeterande eller återkommande med en viss periodicitet.
MvH
Peter
Tag samtliga frekvenser mellan (tex) 0 och 20000 Hz. Överlagra dessa på varandra till en gemensam signal. Då menar jag SAMTLIGA, inte några enstaka som du är inne på. Tex mellan 0 och 1 Hz finns det oändligt med frekvenser.
Vad blir det för slutsignal av denna integral?
Knäppa på gitarr får du göra själv...
Integrerar du samtliga frekvenser och de är slumpmässiga i fas så blir det brus.
Harryup skrev:Blir det verkligen vitt brus? Inte rosa?
mvh/Harryup
@ Harryup. Är frekvenserna med konstant amplitud och lika fördelade i frekvens på en
linjär skala fås det man kallar för vitt brus.
Anledningen är denna: Mellan 0-20 kHz är mittpunkten 10 kHz på en linjär skala. Har du 20 tusen kronor och ger bort hälften till mig så har du 10 tusen kronor kvar och jag har lika mycket d v s 10 tusen kronor. På en vågskål väger det lika tungt. Det betyder att energin mellan 10 kHz och 20 kHz är lika stor som energin mellan 0 och 10 kHz. Det blir alltså kraftigt betonat mot höga frekvenser då man lyssnar på vitt brus.
@ Bo Mellberg: Normalt sett så består musik av harmoniska toner som uppstår som harmoniska svängningar på grund av mekaniska vibrationer. Eftersom jag är mest intresserad av musik så är svängningar med harmoniska deltoner mest intressanta för min del.
Jag vet inte vad Svante är ute efter att illustrera, men om man gör en FFT på vitt brus så fås väl i princip en rak linje i ett diagram med amplitud på y-axeln och frekvens på x-axeln d v s konstant amplitud och oändligt många frekvenser vars fas är slumpmässiga.
Om frekvenserna istället börjar från noll i samma punkt d v s är låsta till varandra fasmässigt så fås en typ av puls.
Vad gäller gitarren så gav jag bara det som ett litet roligt exempel på att de harmoniska övertonerna som alstras av strängarnas vibration beror på var man sätter plektrumet på strängarna. Det är alltså inte enbart strängens längd som kommer in i bilden för halten av deltonerna.
Knäpper man på en gitarr mitt på strängen så alstras inga jämna deltoner utan endast udda deltoner. Knäpper man där man normalt knäpper så får man både jämna och udda deltoner hos svängningarna på strängen. Knäpper man på strängen där man normalt knäpper och samtidigt vidrör med fingret lätt och kort på mittpunkten av strängen så uppstår inga udda svängningsmoder d v s det återstår endast jämna deltoner och därmed har även strängens grundton d v s första delton effektivt hindrats från att svänga. Man upplever då att den återstående tonen ligger en oktav högre än om man inte hade satt fingret på strängens mitt. Med beröringen hindrar man alltså de deltoner som har en buk i denna punkt. Det kallas för flageolett. Man kan alternera vilka deltoner man vill hindra från att uppstå med sådan spelteknik.
Så, nu skall jag börja läsa alla andra inlägg
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.