Dekonstruerad musik dödar engagemang

[Laila]

När ni säger att musik är bäst live, menar ni då popmusik uppspelad i en pa-anläggning eller den andra sorten som utgör kanske 1%?

Kan vi inte säga 2% . . . snälla . . . *


* Eller den hårda varianten: Källa på det(1%) tack . . .

[MagnusÖstberg]

Magnus, jag skulle aldrig sitta i sweetspot och lyssna om jag inte hade lite feta prylar som uppmuntrar detta, lite draghjälp helt enkelt. Vissa musikproduktioner kräver sweetspotlyssnande och är ganska intetsägande som bakgrundsmusik så jag skulle aldrig ha lyssnat på dom utan min fina anläggning. Tyvärr har jag lyssnat på en del skräp också, just pga min påkostade anläggning.

Om jag inte ville ha bioljud skulle jag skaffa mig ett par typ Larsen eller Carlsson som jag tycker är snygga och aldrig någonsin mer sitta i sweetspot och leta efter brister.

Jag tillgodogör mig musik bäst genom ej aktiv lyssning, helst gör jag nåt annat samtidigt.


I slutändan tror jag iaf att jag upptäckt mer musik, än jag skulle gjort utan hifiintresset. Fast jag är inte säker på det heller.

Ok, då är jag med!

[phloam]

Alltså, den där frågan tycker jag är felvänd. Jag skulle vilja fråga:

När vill musiken bli distorderad, komprimerad och limiterad? När vill man att basljuden tas bort, när vill den bli diskanthöjd så att det skär i s-en?

Musik är som bäst live, när det finns någon som är duktig att spela, som har kul när han gör det. Vem skulle komma på idén att sätta upp en skärm mellan mig och honom för att mosa tonkurvan?

Viktig frågeställning, ska försöka svara så rakt på sak som möjligt:

Det handlar nog inte om att musiken vill bli "förstörd". Snarare om att viss musik lättare godkänner att bli "omtolkad" via ett färgande system.

Jag kan tänka mig att det handlar om musik som:
- är mera "här och nu" hos lyssnaren, snarare än att lyssnaren ska förflyttas till musikens tid/plats.
- är mer tillåtande för alternativa tolkningar/upplevelser av musiken.
- där närvarokänsla inte är en väsentlig del av upplevelse/budskap.

Kort sagt, där det intressanta hos musiken är vad som skapas hos lyssnaren - inte vad som skapades på annan plats, annan tid. Att man accepterar anläggningen som en "skapare av känslor" i lyssnarens kontext med unikt resultat, snarare än den gängse synen på anläggningen som "tidsmaskin/teleportör" till den referenspunkt då musiken skapades.

Jag tror vi behöver exempel, som zidanefromhell säger

a) musik som låter sig "omskapas" beroende på vilken anläggning som den spelas i: http://open.spotify.com/track/3hg4arPihLKKUaQu43a9Aa

b) musik som lägger vikt vid maximal närvarokänsla och återskapande:
http://open.spotify.com/track/4mfEjftvsNLXOohwIN1jGk

Sen är det hela naturligtvis inte svart/vitt, utan en glidande skala. Men jag tycker man inte behöver ha det där med "Tidsmaskin/teleportör" som ett axiom vad gäller allt hifi/musiklyssnande - i verkligheten kommer man inte ifrån att lyssnandet ändå alltid innebär ett visst mått av "omskapande" för varje unik lyssningssituation/miljö. Om än litet.

Kort sagt

[lennartj]

Jag menar att sådan här musik
http://mikaeli.collet.se/oralis/Mystic_Circles-demo.ogg
som vi framför i kören jag är med i gör sig bäst live, som dess kassör ser jag stor fullbetalande publik som ett extra plus både för ekonomins skull och för den egna inspirationens skull.
Filen ovan är ljudtekniskt sett inte någon milstolpe utan skall avlyssnas som musikexempel.
Ett huvudsakligen instrumentalt exempel som är mycket väl inspelat är http://www.youtube.com/watch?v=KRdJlYEjhm8

[Strmbrg]

Jag ställde ut en liten Tivoli Model One-radio i garaget härom veckan.
Den hade ändå bara stått oanvänd i sovrummet i flera år.

Det enda tekniska krav jag egentligen ställer på dess uppförande där i garaget, är att det inte skall brusa. Eller skorra när jag rör mig i lokalen.

Det lite intressanta tycker jag är, att jag lyssnar på ett väldigt annorlunda sätt på denna lilla apparat, mot när jag lyssnar i den påkostade stereon i källaren.

Det är liksom, på sätt och vis, lättare att lyssna på garageradion än på stereon i källaren.

En av orsakerna till de vitt skilda sätten att lyssna är förmodligen inte av teknisk natur. (Apparatens egenskaper etc.)

Det kanske kan vara lätt att dra just den slutsatsen att skillnaden i upplevt ljud beror på tekniken - apparaternas tonkurvor, transientegenskaper, återgivande av detaljer, s-ljudshantering, baskapacitet etc mm.

Men, återigen vill jag åberopa (pröva tanken på) modellen om avsändare-transportör-mottagare.

Jag sysslar ju med annat då jag använder den enkla apparaten.
Jag kanske organiserar i en verktygslåda, skruvar i en skruv, eller sorterar bilvårdskem.
Parallellt med pulandet pågår Richard Strauss Alpsymfoni eller så är det någon mysko jazz som jag inte känner till.

Det är alltså inte givet att det enbart är skillnader i apparater och andra återgivningstekniska aspekter som orsakar upplevda skillnader.
Det kan lika gärna vara jag som mottagare som är förklaringen.

[Kronkan]

Sittter här vid odlingen och föröker hänga med och har som sagt vara inte spotify eller kunde inte heller lyssna på lennartj första länk. La Folia:s kvaliteer går rakt igenom popsnörets rosa dataleksak. Vet att la Folia dock skulle växa spelad hemma på vår gemensamma anläggning. Utan tvekan. Ramlar jag på skivan är detta ett tvärsäket innehav.

Men tycker ändå att det finns mycket i det trådskaperen skildrar och som också ploam försöker utveckla. Dock har jag inte Spotify så att jag kan inte ta del av hans exempel.

Alltså att all musik inte växer utan kan låta engagerande och njutbart även i exempelvis bilradion.

Personligen har jag inte numera målet den mest ofärjade återgivningen inte ens i "finanläggningen".

För att problematisera åtegivning visar jag en bild på en av mina båtmodeller. När du skall göra en modell kommer du till en mängd problem. Är det så att den mest skalenliga återgivningen är den som bäst återger eexempelvis en båt. Uppelvelsen av proportiener m m förändras med skalan. Denna modell är inte skalenlig. Detaljerna är betydligt grovare än om den hade varit skalenlig. För mig så lever modellen ett eget liv delvis frikopplat från ursprunget. Modellen har ett eget värde. Det blir närmast ett konstföremål helt likvärdigt statyn "Våren". Alltså modellen är inte ett museeföremål hemma hos mig. På liknande sätt ser jag på musikåtergivning hemma hos mig. Om resonemanget går att följa.

[petersteindl]

Jag ställde ut en liten Tivoli Model One-radio i garaget härom veckan.
Den hade ändå bara stått oanvänd i sovrummet i flera år.

Det enda tekniska krav jag egentligen ställer på dess uppförande där i garaget, är att det inte skall brusa. Eller skorra när jag rör mig i lokalen.

Det lite intressanta tycker jag är, att jag lyssnar på ett väldigt annorlunda sätt på denna lilla apparat, mot när jag lyssnar i den påkostade stereon i källaren.

Det är liksom, på sätt och vis, lättare att lyssna på garageradion än på stereon i källaren.

En av orsakerna till de vitt skilda sätten att lyssna är förmodligen inte av teknisk natur. (Apparatens egenskaper etc.)

Det kanske kan vara lätt att dra just den slutsatsen att skillnaden i upplevt ljud beror på tekniken - apparaternas tonkurvor, transientegenskaper, återgivande av detaljer, s-ljudshantering, baskapacitet etc mm.

Men, återigen vill jag åberopa (pröva tanken på) modellen om avsändare-transportör-mottagare.

Jag sysslar ju med annat då jag använder den enkla apparaten.
Jag kanske organiserar i en verktygslåda, skruvar i en skruv, eller sorterar bilvårdskem.
Parallellt med pulandet pågår Richard Strauss Alpsymfoni eller så är det någon mysko jazz som jag inte känner till.

Det är alltså inte givet att det enbart är skillnader i apparater och andra återgivningstekniska aspekter som orsakar upplevda skillnader.
Det kan lika gärna vara jag som mottagare som är förklaringen.

Det är faktiskt det tekniska hos apparaten som är skillnaden. Du är densamma, vare sig det kommer toner ur radiapparat eller ur hifianläggning.

Modellen är: avsändare-transportör-mottagare, skriver du.
Du byter ut avsändaren och behåller transportör-mottagare

Om du som mottagare väljer att göra andra saker medans du lyssnar på musik och därvidlag finner att din stereo inte är passande, så väljer du annan teknik för ditt ändamål, men du är fortfarande densamme. Du kan ha en vespa, en stadsbil och en jeep. Du väljer det fordon som är lämpligast för det du skall göra. Men du är fortfarande densamme. I det här fallet kan skillnaden vara i transportören d v s i vägunderlag och trafik, men även annan orsak kan också föreligga, såsom fint väder t.ex. (roligare att åka vespa) men du är fortfarande densamme. Man skulle kunna tänka sig att mottagaren lider av sjukdomen schizofreni och att de olika personerna föredrar olika apparater vid musiklyssning. Dock ställer jag inte detta alternativ som särskilt vanligt och som ett alternativ man kan utesluta ur denna diskussion.

Skillnaden att du lyssnar olika står således att finna i att ljudkällan låter dig lyssna olika. Det är lättare att lyssna på radion än på stereon, skriver du. Du kan vara lugn, du är inte ensam om att tycka så.

Frågan är, vad är det du hör? Är det så att musiken av någon outgrundlig anledning går fram lättare via radion än via stereon? Är det så att du har lättare att koncentrera dig på verktygslåda, att skruva i en skruv, eller att sortera bilvårdskem med någon form av musik än utan musik. Om man skippar stereon och istället låter dig ha hela Berlins symfoniorkester strax utanför garaget eller helst i garaget som spelar alpsymfonin, skulle du då samtidigt kunna koncentrera dig på verktygslådan, skruva i skruvar eller sortera bilvårdskem? Jag ställer mig tveksam. Människan vill helst göra en sak i sänder och skall flera saker göras samtidigt måste en av dessa vara dominant vid varje tillfälle, men det kan växla sekund för sekund. Simultankapacitet är något som uppskattas i det militära. Där gäller det liv eller död.

En annan frågeställning: Tror du att det skulle vara lättare att lyssna på radion än stereon om du skulle ha två radioapparater uppställda med ett avstånd från varandra på, säg, två till tre meter? Det kan komma stereo eller mono ur radion, det spelar ingen roll.

Ändamålet helgar medlen sägs det. Fyller musiken olika ändamål med olika utrustning och du väljer utrustning beroende på ändamål? Då är du fortfarande densamme men ändamålet skiljer sig.

Det kan också vara så att man kan få ett större musikaliskt utbyte från sin radio än från sin stereo, även då man ger båda sin fulla koncentration. Då kan man börja fråga sig, varför är det så? Det är fortfarande apparaten det skiljer på och det är där man får försöka finna felet. Dock måste man troligtvis börja analysera mottagaren för att kunna förstå vad det är som är fel hos stereon och vad som i så fall skulle kunna vara mer rätt i radion.

Detta fenomen att musiken går bättre fram i radion är inte ovanligt utan högst vanligt. Vilken typ av retningar mot trumhinnorna är nedsättande för att en fullvärdig musikalisk perception skall kunna infinna sig? Man kan även gå ett steg längre och fråga sig, Vilken typ av retningar överhuvudtaget är nedsättande för att en fullvärdig musikalisk perception skall kunna infinna sig? Allt som kan pocka på ens uppmärksamhet på ett eller annat sätt kommer att ge retningar i det centrala nervsystemet som minskar tillgodogörandet på andra fronter, såsom perception av musik t.ex. Tankar på hur man skall klara nästa amortering på huset kan vara en sådan nedsättande retning.

Men en typ av fråga återstår som tekniskt sett kan åtgärdas, nämligen, finns det en positiv egenskap i radion som överväger negativa retningar i stereon för perception av musik? Om så är fallet, hur minimerar man då dessa negativa retningar i stereon?

MvH
Peter

[MichaelG]

För mig så lever modellen ett eget liv delvis frikopplat från ursprunget. Modellen har ett eget värde. Det blir närmast ett konstföremål helt likvärdigt statyn "Våren". Alltså modellen är inte ett museeföremål hemma hos mig. På liknande sätt ser jag på musikåtergivning hemma hos mig. Om resonemanget går att följa.

Jodå, jag tror jag kan följa (och till viss del hålla med om) resonemanget. Och jag funderar på hur det är tillämpligt på musiklyssnande. Det ÄR inte samma sak att sitta hemma i lyssningsfåtöljen och lyssna på en symfoni som det är i konserthuset. I hemmet lyssnar man till en sorts förkrympt och paketerad modell av verkligheten. Och jag kan mycket väl tänka mig att en perfekt återgivning av konserthusljudet ger en sämre upplevelse än om vissa detaljer lyfts fram (eller bak) i inspelningen.

En duktig inspelningstekninger vet hur han/hon ska åstadkomma en så välljudande och intressant inspelningen som möjligt och kan med varsam hand modellera verkligheten att passa in i ett vardagsrum.

Men behöver jag då inte en (så) transparant återgivningsapparatur (som möjligt) för att fullt ut kunna tillgodogöra mig en riktigt god inspelning? En (på ett eller annat sätt) färgande anläggning kan visserligen kompensera för brister i inspelningar, men så dåliga tycker jag nog inte att (seriösa) inspelningar generellt är.

Däremot tillhör jag dem som tycker att man kan tweaka anläggningen för att kompensera för brister i exempelvis avspelningsrummet. I vardagsrummet hos oss är det mycket reflexer vilket bland annat bidrar till ett litet hårt ljud. Detta kompenserar jag genom att vrida ner diskantkontrollen en liten aning. Andra (och kanske bättre?) sätt hade varit att köpa färgande kablar, eller förstärkare för att kompensera för rummets tillkortakommande.

Hälsn. Michael

[sportbilsentusiasten]

Om man kan tillgodogöra sig musiken bättre med garagets radio än i "finrummet" anser jag att radion är bättre.

Min erfarenhet är att ju bättre anläggningen är på att återge musik, destå mindre behöver hjärnan processa alla ljud, och man får "mer tid" att njuta.

Dessutom är det lättare att göra andra saker och ha musiken på i bakgrunden.
För mig är det nämligen så att ju mindre saker som är störande med återgivningen, destå lättare kan jag fokusera på annat (laga mat, meka i garaget etc)

Annars (vid dålig återgivning) blir man ju störd av musiken...man kanske inte märker det direkt men hjärnan får lägga tid på att processa ljudet och skapa ordning bland ljuden. Tror jag...baserat på hur jag reagerar.

Lyssningströtthet tror jag är att hjärnan till slut inte orkar med att processa alla (störande) ljud för att sortera ut de "riktiga" ljuden" o skapa mening.

[subjektivisten]

Det känns som man har något fel i anläggningen om man anser att man tillgodogöra sig musiken bättre med en liten radio.

Jag tror dock inte det är ovanligt. Många audiofiler drivs av dogmer och myter, som tvättar åsikterna hur saker ska låta över vad man verkligen gillar. Typ "en lådhögtalare låter låda". Bygger man upp en anläggning och ett rum efter myter så kan det väl sluta illa.

[sprudel]

För att problematisera åtegivning visar jag en bild på en av mina båtmodeller. När du skall göra en modell kommer du till en mängd problem. Är det så att den mest skalenliga återgivningen är den som bäst återger eexempelvis en båt. Uppelvelsen av proportiener m m förändras med skalan. Denna modell är inte skalenlig. Detaljerna är betydligt grovare än om den hade varit skalenlig. För mig så lever modellen ett eget liv delvis frikopplat från ursprunget. Modellen har ett eget värde. Det blir närmast ett konstföremål helt likvärdigt statyn "Våren". Alltså modellen är inte ett museeföremål hemma hos mig. På liknande sätt ser jag på musikåtergivning hemma hos mig. Om resonemanget går att följa.

Kronkan! Väldigt trevlig analogi, sannolikt klart tillämpbar när tex en symfoniorkester ska återges, men hur blir det med en gitarr och en röst som är intimt fångade ska återges? Då måste man kanske justera på något sätt.

[Flint]

Det känns som man har något fel i anläggningen om man anser att man tillgodogöra sig musiken bättre med en liten radio.

Jag tror dock inte det är ovanligt. Många audiofiler drivs av dogmer och myter, som tvättar åsikterna hur saker ska låta över vad man verkligen gillar. Typ "en lådhögtalare låter låda". Bygger man upp en anläggning och ett rum efter myter så kan det väl sluta illa.

Ja, du kan ju inte läsa det jag skriver men kanske andra kan det.
Jag tycker att det är lättare att lyssna på musik i en enklare anläggning. Med audiofil och framför allt baskraftiga monsteranläggningar blir det mest att höra imponatorverkan som får sinnet att byta fokus från musik till ljud.

[_Fredrik_]

Det här med lyssningströtthet, det inträffar väl bara när man sitter och toklyssnar? Skulle man inte bli lyssningtrött av en konsert i bästa tänkbara miljö och förutsättningar, om lyssnade hifi-kritiska öron, som iaf jag kan komma på mig själv att använda ibland? Jag tror att sättet man lyssnar på är fel, snarare än anläggningen/rummet.

[phloam]

@Kronkan: Är med på hur du menar med modellen, den är ju i princip ett exempel på det "omskapande" jag försökte beskriva..!

@Strmbrg: När man jobbar i garaget så vill man ju inte gärna transporteras bort mentalt till annan tid/plats Därför väljer man att inte släpa ut Hifi-anläggningen utan tar en apparat som genom sina begränsningar i högre grad skapar musik där du är, som lyssnare. Musiken finns där du är, som ett sällskap. en röst som inte kräver fullständig uppmärksamhet.

Tekniken formar upplevelsen och i detta fallet är det en bra anpassning till ditt aktuella sammanhang, helheten blir balanserad. Så ser jag det

[Harryup]

Jag skulle dra parallellen till hur en hembio kan bli med och utan färgkalibrering.
Utan färgkalibrering så vill ägaren ofta dra upp ljuset för mycket för att man skall kunna se mer detaljer i skuggorna t.ex.
Det som då också händer är att man sänker kontrasten men den är tydligen inte lika viktig.
Men det största felet är att man skall inte se detaljer i skuggorna enligt regissören/producenten. Man har högst medveten gjort senen mörk kanske för att dölja en mikrofonbom men förmodligen helt enkelt för att man skall inte koncentrera sig på den delen av bilden för dom vill att man skall koncentera sig på handligen i dom ljusare partierna.
Samma utrustning olika injusterad får en att uppleva filmen på högst olika sätt. Och många hifianläggningar har nog dragit ljuset för mycket och man har ljudbilden som mickarna har snarare än där man är van att stå och sitta.

mvh/Harryup

[sportbilsentusiasten]

Det känns som man har något fel i anläggningen om man anser att man tillgodogöra sig musiken bättre med en liten radio.

Jag tror dock inte det är ovanligt. Många audiofiler drivs av dogmer och myter, som tvättar åsikterna hur saker ska låta över vad man verkligen gillar. Typ "en lådhögtalare låter låda". Bygger man upp en anläggning och ett rum efter myter så kan det väl sluta illa.

Ja, du kan ju inte läsa det jag skriver men kanske andra kan det.
Jag tycker att det är lättare att lyssna på musik i en enklare anläggning. Med audiofil och framför allt baskraftiga monsteranläggningar blir det mest att höra imponatorverkan som får sinnet att byta fokus från musik till ljud.

Varför påstår du att subben inte förstår?
Det du nyss skriver påvisar ju att han faktiskt förstod rätt.
Jag håller med subben - ett system som bara "låter" är sämre, är ju musik som ska förmedlas.

Något är alltså fel i huvudsystemet om det är lättare att lyssna på musik i en enklare anläggning

[Flint]

Varför påstår du att subben inte förstår?

Jag skrev ordet "läsa" och inte ordet "förstår". Han brukar ha mig på ignore.

[sportbilsentusiasten]

Varför påstår du att subben inte förstår?

Jag skrev ordet "läsa" och inte ordet "förstår". Han brukar ha mig på ignore.

ok så du menar att han inte kan läsa dina inlägg och sålunda inte kan kommentera på ett relevant sätt?

[Flint]

Varför påstår du att subben inte förstår?

Jag skrev ordet "läsa" och inte ordet "förstår". Han brukar ha mig på ignore.

ok så du menar att han inte kan läsa dina inlägg och sålunda inte kan kommentera på ett relevant sätt?

Har inte tänkt på det men jaäo... det stämmer nog.

[JTarnstrom]

Jag skulle dra parallellen till hur en hembio kan bli med och utan färgkalibrering.
Utan färgkalibrering så vill ägaren ofta dra upp ljuset för mycket för att man skall kunna se mer detaljer i skuggorna t.ex.
Det som då också händer är att man sänker kontrasten men den är tydligen inte lika viktig.
Men det största felet är att man skall inte se detaljer i skuggorna enligt regissören/producenten. Man har högst medveten gjort senen mörk kanske för att dölja en mikrofonbom men förmodligen helt enkelt för att man skall inte koncentrera sig på den delen av bilden för dom vill att man skall koncentera sig på handligen i dom ljusare partierna.
Samma utrustning olika injusterad får en att uppleva filmen på högst olika sätt. Och många hifianläggningar har nog dragit ljuset för mycket och man har ljudbilden som mickarna har snarare än där man är van att stå och sitta.

mvh/Harryup

Tror det ligger en hel del i det där men det handlar nog också om att man i mixning och mastring inte har utgått från att lyssnarna sitter med transparenta anläggningar. Sedan kan det förstås också handla om att man i inspelning, mixning och mastring faktiskt blir lite väl detaljkåta och beömdar sig om att faktiskt framhäva stols- och stråkknarr för att skapa en sorts närvarokänsla.

[celef]

jag tror jt behöver ett par rejäla linjekällor för att komma på spåret igen

[JTarnstrom]

jag tror jt behöver ett par rejäla linjekällor för att komma på spåret igen

Du, nu är jag faktiskt nere på 256kb och testar…

[phloam]

Det känns som man har något fel i anläggningen om man anser att man tillgodogöra sig musiken bättre med en liten radio.

Jag tror dock inte det är ovanligt. Många audiofiler drivs av dogmer och myter, som tvättar åsikterna hur saker ska låta över vad man verkligen gillar. Typ "en lådhögtalare låter låda". Bygger man upp en anläggning och ett rum efter myter så kan det väl sluta illa.

Här har vi då ett typexempel på en dogm, nämligen den att maximal Hifi alltid gör att man kan tillgodogöras sig musiken maximalt. I själva verket är det minst lika viktigt att se till lyssnaren och sammanhanget, inte bara anläggningens prestanda. Då förutsätter jag iofs att man som lyssnare vill bestämma vilken upplevelse man vill ha, medan andra kanske är mer tillfreds med att låta anläggningen bestämma hur man lyssnar

[JTarnstrom]

Det känns som man har något fel i anläggningen om man anser att man tillgodogöra sig musiken bättre med en liten radio.

Jag tror dock inte det är ovanligt. Många audiofiler drivs av dogmer och myter, som tvättar åsikterna hur saker ska låta över vad man verkligen gillar. Typ "en lådhögtalare låter låda". Bygger man upp en anläggning och ett rum efter myter så kan det väl sluta illa.

Här har vi då ett typexempel på en dogm, nämligen den att maximal Hifi alltid gör att man kan tillgodogöras sig musiken maximalt. I själva verket är det minst lika viktigt att se till lyssnaren och sammanhanget, inte bara anläggningens prestanda. Då förutsätter jag iofs att man som lyssnare vill bestämma vilken upplevelse man vill ha, medan andra kanske är mer tillfreds med att låta anläggningen bestämma hur man lyssnar

Håller med. Man ska nog ha en jäkligt dålig anläggning om den objektivt och mätmässigt spelar sämre än en radio. Upplevelsen, av den musikaliska helheten, kan dock vara bättre med den mätmässigt sämre anläggningen.

[Flint]

Sinnet och upplevelsen verkar lite enkelspårigt och har svårt att hålla samma järnkoll på allt samtidigt. En musikupplevelse är inte detsamma som en ljudupplevelse. Den första är mer känsomässig och den andra mer fysisk. Stor risk alltså att dom inte sammanfaller i triggnivå. Öh...

[JTarnstrom]

Sinnet och upplevelsen verkar lite enkelspårigt och har svårt att hålla samma järnkoll på allt samtidigt. En musikupplevelse är inte detsamma som en ljudupplevelse. Den första är mer känsomässig och den andra mer fysisk. Stor risk alltså att dom inte sammanfaller i triggnivå. Öh...

Nåt sånt…

[Strmbrg]

Alltså,

Jag föredrar att lyssna på musik i min källaranläggning framför att göra det i min garage-mono.

Jag noterade bara att jag inte funderar så mycket på hur det låter, då jag lyssnar på en enklare apparatur. Jag får naturligtvis inte en lika god upplevelse i garaget, men samtidigt är den upplevelse jag får väldigt kravlös.

Kanske behöver passa på att betona att jag med min nuvarande finstereo inte funderar speciellt mycket heller.
Alltså, jämfört med alla distraktioner jag störts av förr.

Jag är nog betydligt mer inne på mottagar-delen av systemet än många av er andra.
Jag saknar prestige (inbillar jag mig) och har inget behov av att vare sig försvara apparatur eller mig själv.
Vill bara förmedla några upplevelser och lite resonemang.

[celef]

betyder allt detta att ju bättre anläggning man har ju högre krav ställer man? om det låter dåligt i stereon så har man för högt ställda krav eller på tok för enkel anläggning, sänk kraven eller skaffa bättre prylar är då medicinen, att det låter bra i köksradion beror helt å hållet på att kraven är lägre ställda än faktisk ljudkvaliten i radion? ja det låter helrätt i mina öron

[Flint]

betyder allt detta att ju bättre anläggning man har ju högre krav ställer man? om det låter dåligt i stereon så har man för högt ställda krav eller på tok för enkel anläggning, sänk kraven eller skaffa bättre prylar är då medicinen, att det låter bra i köksradion beror helt å hållet på att kraven är lägre ställda än faktisk ljudkvaliten i radion? ja det låter helrätt i mina öron

Låter helt rätt i mina öron med.

[Strmbrg]

För egen del, så vore det toppen om jag finge*) en höjdarupplevelse via en enkel plastgrammofon med högtalare i locket.

Nu lär det ju inte inträffa, men tänk så behändigt det vore*)!

*) Konjuktiv, heter det väl?