Laila skrev:IngOehman skrev: . . . .
Sen är det också så, att det är först under ungefär 20 Hz i ett vanligt
vardagsrum, som rummet börjar rummet bete sig på så vis att den ljud-
effekttäthet man kan åstadkomma är
Hela inlägget kom inte med av någon anledning, men jag la till det som
hade ramlat bort så fort jag upptäckte den konstiga trunkeringen.
------------------------------------------------------------------------
sprudel skrev:Har inte var och en skaffat sig en egen begreppsbild av ordet dynamik?
Så kan det vara.
Å andra sidan: Har inte var och en skaffat sig en egen begreppsbild av
ordet begreppsbild? Och har inte var och en skaffat sig en alldeles egen
begreppsbild av ordet ordet?
Fråga är om det fenomenet är någonting bra eller något dåligt? Det vill
säga om man bör applådera det eller försöka finns sätt att hantera det så
att det INTE drabbar möjligheterna att kommunicera?
Att fenomenet finns tror jag alla är överens om.
- - -
Så frågan är de: Skall man i en diskussion försöka etablera gemensamma
begrepp för att lättare kunna kommunicera, eller är det bättre att bara
utgå ifrån att det inte går att veta vad någon menar med något?
Jag kan se vissa, till och med stora, poänger med att prata om orden och
sålunda göra vad som går för att alla som deltar skall få en så gemensam
kunskapsbas som möjligt (man behöver inte dela definitioner, även om det
oftast är en fördel att göra det, men det är bra att veta hur andra använ-
der orden och att andra vet han man själv gör det).
Och i fallet dynamik tycker jag alltså det är bra både att veta att det kan
betyda i varje fall två, eller förresten, tre, olika saker! Och vad det beror
på att det är så. Etymologi är ofta en stor hjälp för dem som bättre vill
lära känna orden, för att kunna använda hela språket bättre.
Och de tre betydelserna för begreppet dynam...?
1 Man använder den betydelse det har i ordet dynamometer (direkt från
ordets ursprungsbetydelse dynamos = kraft), vilket är en kraftmätare.
2. Den betydelse det har i begreppet dynamiskt system (där det snarast
berör effekter av levandekrafter, alltså lagrad energi i reaktiva, alltså icke-
statiska system) och till sist,
3. Den betydelse det har i de flesta hifi-sammanhang, där dynamik väl i
överförd betydelse kommit att användas för att beskriva det som i bildvärl-
den heter kontrast (för luminansen), alltså skillnader mellan det som är
minst och det som är mest (om man talar om ett system) eller skillnaden
mellan valfria nivåer för all del (om man talar om ett programmaterial).
Skälet till att man inte säger "kontrast" för att beskriva samma sak inom
ljudvärlden tror jag är att ordet redan har används i musiksammanhang för
att beskriva särskiljning av klanger. Det som i bildvärlden heter krominans,
kanske man kan säga.
- - -
Men vart vill jag nu komma med detta? Jo, till att det är skillnad mellan att
lära sig ett ord genom att ta reda på vad det betyder, och att lära sig det
genom att försöka förstå hur det används (genom att lyssna på prat).
Den senare metoden fungerar väldigt bra på rimligt enkla entydiga saker,
såsom mjölk, glad, smutsig... men kanske lite mindre bra för svårare ord,
som emulgera, akustik, ehuru, dynamik och vällustig.
Människan har dock begåvats med förmågan att fråga, och för det mesta
går det bar att fråga den som säger ett ord, vad det betyder. För de allra
flesta använder i huvudsak ord som de vet vad de betyder tycks det. Men
ordet dynamik (i hifi-betydelsen) tycks vara ett undantag, och jag tror att
det beror på att den som får höra det, ofta INTE upplever ett behov av
att fråga vad det betyder, eftersom det när det sägs, sägs i samband med
ett hör-upplevelse, som den som hör ordet också hör.
Då är det lätt att tro att man vet VAD i hörupplevelsen som har åsyftats.
Och om så sker och man trott fel, blir felet vidareförmedlat om man själv
börjar missbruka det, ÄVEN om man får frågan om vad det betyder, för då
kommer man ju att förmedla det man felaktigt tror.
Jag menar då att detta är ett bra skäl att hjälpa ordet på traven, eller
rättare sagt hjälpa dem som vill veta vad det betyder, t ex här på faktiskt.
Så jag menar alltså att det faktum att olika människor använder ordet så
olika, och i väldigt många fall felaktigt (jag har träffat på flera fall där folk
beskrivit sin upplevese av att ett programmaterial har komprimerats och
distorderas av en förstärkare med kraftig kvadratisk komponent, som att
det låter mera dynamiskt), snarare än att bara acceptera att betydelsen
är oklar och att man skall försöka lista ut vad folk menar, istället är ett bra
incitament för att ta tag i det och reda ut den verkliga betydelsen, eller i
det här fallet de verkliga betydelserna. För de är ju som sagt flera.
Bara en tanke.
sprudel skrev:Jag försöker alltid av resonemanget som personen gör, och sammanhanget försöka luska ut vad han/hon avser. För min erfarenhet är att vi associerar ganska olika till ordet dynamik. Det ser man ju i tråden.
Så sant.
sprudel skrev:Jag är nog inte konsekvent i mitt användande av begreppet, tror jag.
När jag hör en röst, tex Jussi i sina forte, återges med timbre och kraft så att den framstår som ett ljudmässigt hologram i rummet av kött toch blod. Då kallar jag det dynamik.
Varför inte säga "must" eller något liknande istället? Vill inte klaga, utan
bara vårda ordet dynamik, just för att det skall bli lättare att kommunicera.
sprudel skrev:I andra fall när anläggningen kan förmedla snabba anslag utan att vara hårda, eller distorderade, så att man nästan hoppar till av överraskning över verklighetsupplevelsen, så kallar jag det också dynamik.
Det låter inte otroligt att det är ett tecken på god dynamik (stor hos pro-
grammaterialet, och förmåga att inte förstöra den hos anläggningen).
Men jag kan ibland tänka, att det är bättre att säga att man tycker det
låter dynamiskt, eller ännu hellre att säga något i stil med att man tycker
det är "tryck i anslagen". Bara för säkerhetsskull, liksom.
För jag har ju hört andra, som kanske har klart sämre omdöme än du, kalla
saker för dynamiska när de är hårdkomprimerade, på ungefär samma an-
förda grund.
Kan som parallell säga att det i musikvärlden (rockproduktions-värden
rättare sagt) förekommer att man kallar vissa instrumentljud för "molliga",
trots att de används för att skapa dur-klanger. Det tycker jag är olyckligt
på prexis samma grunder. Bättre att använda ett annat ord än ett som
har en väldefinierad harmonisk betydelse (moll). T ex kan man kalla ett
instruments klang för fett, mäktigt, maffigt, mörkt... eller vad det nu kan
vara som man finner vara passande. Men som alltså inte riskerar att för-
störa en i andra sammanhang användbar begreppsvärld.
Jag brukar säga att språk alltid utvecklar sig, men att "förändring" inte är
synonymt med utveckling. Vissa förändringar är avvecklingar snarare än
utvecklingar. Dessa kan man försöka styra rätt. Försöka, som sagt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
