Detta med inbillning och sånt..

[subjektivisten]

Vet inte hur många gånger kollegor på andra företag & institut har "skenat iväg" åt fel håll i sina analyser & slutsatser bara för att man inte i tillräcklig utsträckning har ifrågasatt analyserna och sina egna slutsatser. Något sin nästan undantagslöst kostar ofantligt mycket perngar och tid.

Det finns en känd fransk forskare som hade ganska mycket respekt. Han satt sin heder på spel och hävda att hans lab har bevisat att homeopati bevisligen funkar. Han försökte även få en artikel om detta i en forskningstidskript. De kollade resultatet vilket visade att dom hade funnit en skillnad. Men de ställde ett motkrav innan de publicera artikeln, att en oberoende grupp skulle vara med och se hur dom fick fram resultatet.

Sagt som gjort, en grupp med bland annat James randi och några till åkte och kollade när dom fick fram sina resultat. I början så var det svårt att se något fel men till slut så hitta dom vart felkällan var och när dom tog bort det så fick den franska teamet nollresultat.

Så vad säger då detta? Ja, att även utbildade forskare med kunskap lätt kan göra fel och dras med i karusell där logiken sitter i andrahand och kanske även skapar en viss prestige över det hela.

Ps. Hela detta programmet finns på youtube att titta på, mycket intressant.

[Flint]

I början så var det svårt att se något fel men till slut så hitta dom vart felkällan var och när dom tog bort det så fick den franska teamet nollresultat.

Vad var felkällan? Ganska viktigt i det här sammanhanget att det framkommer för ditt inläggs trovärdighets skull. Annars finns risk för att det bara uppfattas som tom retorik. Detta sagt i all välmening med tanke på de "debatter" som har varit.

[Mats]

Min reflexion i sammanhanget är att det ofta i tillvaron är produktivt att arbeta hypotesdrivet och ha ett dito förhållningssätt. D v s att baserat på egen och andras erfarenhet ställa upp arbetshypoteser som sen med tillräcklig systematik testas med en situationsanpassad ambitionsnivå och förhoppningsnivå succesivt kan verifieras eller förkastas varpå arbetshypotesen kan skrotas eller vidareutvecklas. Att hävda att man i en situation med ofullständigt faktaunderlag inte skulle kunna sätta upp erfarenhetsbaserade arbetshypoteser och basera t ex vissa icke livsavgörande beslut på dessa bara för att dom inte är fullt ut empiriskt verifierade gör tillvaron nästan ohanterlig i en värld med imperfekt information.

[Hulbar]

Teoretiska kunskaper gör att man förstår bättre vad som händer i praktiken. Vilket leder till att man snabbare blir erfaren. Omvänt leder stor efrarenhet till att det går lättare att lära och förstå det teoretiska.

Men sedan är det ju också så att en människa som tror att verkligheten fungerar på ett visst sätt kan vara blockerad och oförmögen att dra fördel av och bli klokare av erfarenhet. Och dessutom oförmögen att förstå teori. Man ser/hör/upplever inte de brister, fel och problem som finns. Det är en skyddsmekanism. Den trygga värld som personen lever i får inte rubbas.
Och omedvetet förträngs all information som upplevs som ett hot mot egna verklighetsuppfattningen. Och om någon försöker förklara blir personen ifråga defensiv och irriterad. En sån människa kan säkert hålla på med ett intresse eller en aktivitet i 10,20,30 år utan att någonsin förstå eller lära ett dugg....

Mvh

[meanmachine]

@conan

Håller helt med och ser faktiskt egentligen inte någon direkt motsats till var jag tycker dvs erfarenheten i detta sammanhang är kanske att inte lita på sin första impuls utan att vidare undersöka etc

Dock blir en del inte du men många andra nästan manisk och kan inte ens ta in nått eller om nån säget ett ens minsta uttalande så måste man vara på.. Det är sjukligt.

[Mats]

Håller med dig, det är sjukligt, snudd så man börjar bläddra i DSM-IV bara av allmänt intresse... Sen är det ju inte bara VAD man säger, utan HUR man väljer att säga det...

[Conan]

@conan

Håller helt med och ser faktiskt egentligen inte någon direkt motsats till var jag tycker dvs erfarenheten i detta sammanhang är kanske att inte lita på sin första impuls utan att vidare undersöka etc

Dock blir en del inte du men många andra nästan manisk och kan inte ens ta in nått eller om nån säget ett ens minsta uttalande så måste man vara på.. Det är sjukligt.

Överens! Det är viktigt att också se att ett uttalande kan vara korrekt även om det inte är fullt vetenskapligt bevisat (vad det nu är... ). Om inte annat än för diskussionsklimatet så är det bra att respektera en annan persons upplevelser.

[Flint]

Det borde vara tillåtet att diskutera olika hypotesers trovärdighet och förutsättningar utan att vara så otroligt fixerad vid rätt och fel. Detta avfärdande så fort något inte är exakt bevisat uppmanar inte till utveckling utan befäster snarare ett statiskt tänkande. Mitt tänkande bygger på spånande med hypoteser ibland dummare än lovligt men det ger en befriande avspändhet. Så tror jag i alla fall själv att jag funkar. Därför blir jag ibland irriterade på dom som har en mer auktoritetsskrämd hållning. "Jamenvafan tänk själv istället" blir då min reaktion och den är ju inte alltid så produktiv utan snarare konfliktskapande. Jag har ju ingen större rätt att bestämma andras tankesätt än vad dom har rätt att bestämma mitt. Lätt att man glömmer sånt. Målet med mitt spånande tänk är förstås att det till slut ska leda till sanning och insikt och dit vill vi väl alla nå men vägen att komma dit verkar kunna variera. Jag uppmuntrar t.ex. kaos som arbetsform. Det betyder inte avsaknad av metod och hållning. Bara att det i vissa lägen kan behövas "Donner und Sturm" för att det ska börja hända nåt.

[Hulbar]

@conan

Håller helt med och ser faktiskt egentligen inte någon direkt motsats till var jag tycker dvs erfarenheten i detta sammanhang är kanske att inte lita på sin första impuls utan att vidare undersöka etc

Dock blir en del inte du men många andra nästan manisk och kan inte ens ta in nått eller om nån säget ett ens minsta uttalande så måste man vara på.. Det är sjukligt.

Överens! Det är viktigt att också se att ett uttalande kan vara korrekt även om det inte är fullt vetenskapligt bevisat (vad det nu är... ). Om inte annat än för diskussionsklimatet så är det bra att respektera en annan persons upplevelser.

En upplevelse kan aldrig vara fel. Om personen är ärlig. Sedan kan det alltid diskuteras varför personen känner eller tycker som han/hon gör. För det är kanske inte säkert att andra upplever på samma sätt. Det är därför det vetenskapliga och objektiva har betydelse. För att andra skall kunna relatera och bilda sig en uppfattning. Det är svårt att ge råd, rekommendera utrustning eller diskutera för och nackdelar om alla har olika verklighetsuppfattningar och subjektiva preferenser. Då behövs en utgångspunkt och en bas som alla kan vara överens om.
Det är det som är det viktiga. Sedan kan alla föredra och tycka om vad dom vill...

Mvh