Resultat efter blindtestandet:
Musiken var:
Nils Lövgren, " Man in the moon".
Yusuf Islam, " Dont let me be misunderstood"
Peter Framton, " Flying without wings"
Chris Jones, " No sanctuary here "
Blandat musik alltså, inte bara audiofil- hiss musik utan riktig rockmusik också.
Fyra lyssningar per låt, två per spelare, alltså fyra gånger vardera där det enda signifikanta för mig var att jag skulle pricka ut EN enda spelare som låtandes bättre än den andra, vid varje À/B test.
Både SB duet samt SB touch uppvisar exakt identisk utnivå via den optiska spdif överföringen.
Ingen av spelarna överstyr en 1001 hz sinuston vid maxvolym.
Samma optiska kabel användes: jag lyssnade blint, och min bror bytte låtar , bytte spelare och förde protokollet.
Resultatet blev att följande spelare föredrogs av mig:
Duet: 5
Touch: 3
Jag tyckte nog att SB duet lät mera " analogt" , en aning svängigare än touchen. Speciellt tydligt blev detta på Peter Framton- låten, där det räckte med ett enda ackord för mig för att avgöra att jag tyckte gitarren nog lät en aning mera stämt .
Enligt våra tester så är alltså SB duet en bättre transport än touch, åtminstone om man testar blint.
Sedan så är förstås ett resultat 5-3 inte tillräckligt signifikant för ett klockrent objektivt resultat.
En sak är säker: resultatet , där det verkligen hördes skillnad mellan de båda transporterna, ivartfall för mig, innebär att jag behåller SB Duet.
Sedan är det en helt annan sak att jag också upplever en ytterligare förbättring med min iPad som spelare.....
