Badkarskurva...

[Bill50x]

Jag hade en kollega en gång som ansåg att den bästa diskanten får man med ratten i läge "klockan 2". Han till och med ritade ett streck med en repande kulspetspenna på min förstärkare för att vara säker på att kontrollen verkligen stod i detta läge.

Ja, han var ingenjör och ja, han ansåg att detta gällde oavsett vilken högtalare eller förstärkare som ingick i uppställningen

Hur argumenterar man mot sådan dumhhet?

/ B

[IngOehman]

Man argumenterar inte - man skrattar. Försöker i varje fall.

Vh, iö

[mapem]

För väldigt många tycks bra ljud vara samma sak som mycket bas. Vi hade en kille som kom och städade hos oss förut. Varje gång han gjort det var tonkontrollerna på dåvarande NADen uppvridna till max och loudnessen intryckt. Det lät för j-gt helt enkelt, fattar inte att nån kan gilla det.

Nu har vi gudskelov en förstärkare utan vare sig loudness eller tonkontroller. Och ingen saknar dem. Det finns både bas och diskant i lagom avvägd mängd ändå.

På landet har vi däremot en gammal Tandberg med tonkontroller, och där har vi faktiskt nytta av dem eftersom högtalarna, gamla Philips, är lite åt diskohållet. Vi drar ner basen ett par snäpp och höjer diskanten lite så låter det bättre, men det beror alltså på att högtalarna är dåliga.

Med bra grejer rakt igenom ska man inte behöva tonkontroller. Rumsresonanser hjälper de ändå knappast emot. Då behövs nog en mycket smalbandig EQ och då undrar jag om man inte drabbas av andra problem.

[Magnuz]

"Med bra grejer rakt igenom ska man inte behöva tonkontroller."

Fast ibland är det skivorna det är fel på. Jag vet att många tycker att tonkontrollerna oftast är för okänsliga och verkar vid fel frekvenser för att det ska gå att kompensera dåliga inspelningar, men jag har ett par inspelningar där tonkontrollerna avgjort gör nytta.

[i]

Sånt här beror väl mycket på hur mycket musik man fått lyssna på från anläggningar med någorlunda kapacitet.

Loudness m m kan ju ge en viss "wow"-effekt i början. Särskilt om man bara fått lyssnna till anläggningar som alltid måst drivas på klippningsgränsen och däröver. (Har märkt en del exempel från släktkretsen.)

Det är väl lite som när man var barn, man impades och njöt av intensiva röda och blå m fl färger och tyckte att lite matta blandade färger (t ex matt grågrönt etc.) var bläääääää ! (Jag njuter fortfarande av intensiva röda och blå färger men även av t ex en matt grågrön färg med rätt nyans i rätt sammanhang.)