Om vi nu antar att en högtalare inte ska spruta ut likadant ljud i alla vertikala riktningar utan att de bör ha ett frekvensberoende spridningsmönster.
Hur ska detta se ut och
varför? Nu pratar jag specifikt om alla de riktningar som kan tänkas vara en direkt väg mot öronen, alltså vi kan bortse ifrån krav på direktivitet i rummet för att minska den reflekterade energin för högre frekvenser.
Jag är även lite nyfiken på kommentarer från Ingvar Öhman angående det han skriver i sin produktkatalog angående pi60:s avsaknad av
kända svagheter. Gäller det även oönskade (kanske inte avgörande för ljudkvaliteten?) ojämnheter i vertikalresponsen? Det jag tänker på är framför allt pi60:s faslinjära egenskaper som jag förmodar innebär ett stort överlapp i frekvens mellan elementen. Går detta att kombinera med en ideal vertikalrespons?

Självklart förstår jag att överlappet är en viktig del i att kunna utforma en specifik vertikalrespons (som är skild från horisontalresponsen), men vilka kompromisser har gjorts från det idéala?