Hur sätter vi hi-fi på dagordningen?

[Strmbrg]

Jag misstänker att "folk" inte "har tid" att sitta rakt upp och ner och bara lyssna.
De har musik på i bakgrunden, samtidigt som de sysslar med en eller flera aktiviteter.
Vill inte skriva en eller flera andra aktiviteter, eftersom jag gissar att musiklyssnade inte är en aktivitet numera.

"Dagens standardmännscha" är nog alltför disträ, för att kunna slå sig ner mellan två nogsamt positionerade högtalare av god kvalitet, och enbart fördjupa sig i musiken.

Jag tar inte för uteslutet, att även ljudteknikerna, som fixar till "dagens musik" saknar den djuplodande nördighet (dock kanske inte kunskap) som krävs, för att skruva till ett seriöst fonogram.

Att se en marknad i nogsamt framställda musikfonogram för "massorna" idag, är nog lika hopplöst som att skapa intresse för rätt längd på finbyxan, slipsknutens form, Monograms plastbyggsatser eller varför särskrivning är ett otyg.

[Objektivisten]

Handlar om allmänt kulturförfall i samhället, kvantitet före kvalitet.

[Flint]

Ja, jag tror snarare vi får vara glada för den lilla hifi vi får ha kvar istället för att tro att det går att skruva tillbaka tiden till 70-talet.

[Svante]

Flint, som jag tidigare skrev finns det andra än jag som lämpligen kan utreda R 128 och dess praktiska implementering.

Se exempelvis den omfattande dokumentation från EBU.

OK. Frågan om frivillighet eller tvång är alltså därmed konstaterat inte löst. Då ska jag inte tjata mer om den i särklass viktigaste frågan i det här sammanhanget.

Kan du bara förklara för mig varför det är den viktigaste frågan?

Anser du kanske att den inkräktar på artistisk frihet?

På grund av det kommersiella ekonomiska systemet. Det systemet sänker inte nivån frivilligt. Den som skriker högst antas sälja mest. Vore som att alla företag skulle frivilligt sluta göra reklam bara för att dom bes i ideellt syfte att göra det . Har inget med artisten och konstnärligt tjafs att göra. Artisten är bara ett nödvändigt ont i den här cirkusen. Handlar bara om den industri som tjänar pengar på artisten.

Jag tror att svaret på frågan är att -23dB LUFS kommar att vara tvingande i digitalradioutsändningarna inom EBU. I dokumentet står det att varje radiostation, sett över en dag, ska hålla sig inom 0,9 dB från målet. Annars regleras nivån i distributionsledet. På så sätt är standarden tvingande.

Sedan rekommenderar den ljudproducenter att ha koll på LUFS-nivån så att den inte överskrider -23 dB LUFS. Man kan bara hoppas att det innebär dels att radiostationerna reglerar de individuella låtarna till -23 dB LUFS och att det i förlängningen innebär att de kommer att efterlysa fonogram som är färdigLUFSade.

Som följdverkning kan man också hoppas på mjukvaruspelare som följer samma standard. EBU borde kontakta Spotify så att de implementerar samma algoritmer, men jag har inte hört talas om något sådant.

Det rör på sig, kan man väl säga, men jag förstår frågan, för så länge en standard inte är tvingande och brott mot standarden ger konkurrensfördelar så blir det nog svårt.

[Flint]

Svante.
Det var ett bra klarläggande.

[IngOehman]

Så här svarade jag dig tidigare:

Varför är det en viktig fråga för dig?

Jag har svårt att se att den ens behöver funderas på. Det är väl bara att
införa standarden och se hur det går. Jag vet inte vad det är som skulle
kräva att det utarbetas ett hot/straff-system runt det.

Det är ju ett system som är bra för precis alla.

Varför skulle någon behöva tvingas? Det räcker väl att de system som
inkluderas i konceptet helt enkelt bara släpper igenom signaler som
är enligt standarden.

Menar du att något annat behövs?

Det är nog bättre att du helt enkelt sluter fråga om saker vars svar du ändå
kommer att strunta i. Men den dagen du undrar så kan du helt enkelt läsa det
jag redan skrivit.


Vh, iö

Jag som trodde att det här var ett diskussionsforum.

Just det. Så läs och betänk svaren du får på de frågor du ställer.

Dessutom var det Bill50x som frågade efter dokumentationen och inte jag.

Just det, och jag har ju redan svarat honom, och om han har ytterligare
frågor så är han välkommen att ställa dem.


Vh, iö

[IngOehman]

Det behövs en förändring i lyssnarkulturen - musikindustrin har fullt upp med att tillfredsställa behovet av musik, som är helt oproportionerligt stort jämfört med behovet av Hifi-ljud.

Jämför med guldåldern, 70talet - Hifi varett begrepp med betydelse för alla, tekniken hade en särskild plats i hemmet, lyssnandet kultiverades av tekniken.

Teknikutvecklingen har gjort att musiklyssnande inte längre med automatik förknippas med HiFi som då - t.o.m. skivköpandet är nätdistribuerat, vi kan lyssna via mängder av kanaler (tv, radio, telefon, stereo, hembio). Tekniken är anpassad för masskonsumtion - inte lyssnande.

Samtidigt är tekniken så pass utvecklad att den i praktiken har hifi-kapacitet (åtminstone vad gäller källan) - men lyssnandet är inte inriktat på hifi numera. Materialet blir anpassat efter konsumtionmönster, inte tekniken.

Tror verkligen att du är något på spåret där, samtidigt som det ju
inte hade varit något problem för dem som verkligen bryr sig om
ljudkvaliteten, om inte bedömningarna som göra så ofta hade varit
baserade på myter och dogmer.

Utan dem hade valen sett annorlunda ut och ljudkvaliiteten hade
inte förstörts med avsikt, för att de som gör det tror att det gör
signalen mera passande för en sämre uppspelning.


Vh, iö

[CODY]

Det har väl alltid funnits en uppdelning mellan singelmusik och "head" musik, d v s mellan musik som skall låta bra ögonblickligen och oavsett på vad den spelas, och musik som är intrikat och komplicerad och kräver ett visst mått av hifi för att komma till sin rätt. Ibland sammanfaller de, men ändå kunde det finnas en radio edit på sjutummare (som inte premierade dynamik, närvaro etc utan att låta bra på radion), och en Lp version; jämför t ex Brothers in Arms, som låter helt olika på de två formaten. Vad gäller radio och det påstådda behovet att höras bäst i ett tänkt FM flöde, tror jag att den idén kan föras åt sidan eftersom radion -som vi känner den - i dess egenskap av bärare av musik impulser som skall leda till ett "köp" antaglien får anses som räknade - om inte över. Det finns ingen konkurrens med podcasts och andra skräddarsydda former.

Emellertid innebär detta, med hänsyn till att förhållandevis enorm banbredd och lagringkapacitet är allmän, att några större hänsyn inte behöver tas till filstorlek, vilket i sin tur innebär att det borde vara möjligt att distribuera högsta möjliga ljudkvalitet och utan att göra skillnad såsom mellan forna tiders radio Edits och LP eller varför inte tolvor. Allt borde således kunna distribueras med bästa möjliga kvalitet och ev EQ göras i apparaten, som redan sker automatiskt i de flesta mobiltelefoner.

Mvh

[RogerGustavsson]

Jag tror att svaret på frågan är att -23dB LUFS kommar att vara tvingande i digitalradioutsändningarna inom EBU.

Nu är det lite svårt med digitalradio ute i landet. Hur blir det med digital-TV och FM-radio?

[Flint]

IngOehman
Jag lovar att jag ska försöka sluta ställa frågor om konsekvens i ditt handlande och i dina påståenden och de är ju de enda frågor jag ställer till dig så då blir det förhoppningsvis lugnt. OK.

[MagnusÖstberg]

Jag vill se mer av Claes i den här tråden.

Låt Claes driva den här viktiga frågan - andra från LTS kan gott låta bli att ta utrymme här också!

[Conan]

Jag skulle faktiskt vilja veta vilka det är som väljer yrket "ljudtekniker" och vad deras motivationer var för det valet. Är det personer med ett musikspelande i ungdomen vars talanger inte räckte till för en profession som musiker och som därför valde kontrollrummet som ett gott nog supplement, eller är det personer med ett genuint intresse för ljud och musikinspelning?

Anledningen till min fråga är att man ofta får intrycket att ljudtekniker slår ut med armarna och säger: "vi kan inget göra, det är artisterna, producenterna och skivbolagen som bestämmer!". Är det verkligen så att ljudteknikern bara är en "utförare" av saker som andra säger till dem att göra? Varför ses i så fall deras yrke inte på med större respekt av dessa "andra" och varför slår de själva inte näven i kontrollbordet och säger: "men låt mig förfan göra mitt jobb!!"?

Det verkar för en utomstående som att det är ett sammelsurium av "kockar i ljudsoppan" där alla har, och får respons för, sina åsikter för hur det bör låta om produktionen. Det stod nånstan på sidan ett i den här tråden nåt om att de som är ansvariga för ljudet inte är några "ljudnördar" men det kanske är precis vad de bör vara! Och dessa "ljudnördar" bör ha tillbörlig respekt för sina kunskaper och tillåtas utföra sitt yrke fullt ut.

Jag försöker ibland tänka på filmens värld och hur "filmkvalitet" betraktas inom det gebitet:

- Är filmfotografer fd skådisar som bara råkar halka in på filmandet pga otillräckliga talanger inom skådespelandet?

- Hur många filmskådisar lägger sig i bildkvalitet och efterprocessering?

- Finns det nån filmfotograf som inte är nån slags "bildnörd"

- Har inte filmfotografer en ganska stor integritet inom sitt yrke med stor påverkansgrad vad gäller deras ansvarsområde?

- Lägger sig filmbolagen i hur filmen "efterprocesseras" så att den funkar bra för en iPhone i tunnelbanan också?

- Lägger filmbolagen mycket intresse för att de som "slötittar" film på TV via en 24 tums gammal tjock-TV ska få en bättre upplevelse, eller låter man de med ingående kunskap i bildkvalitet göra sitt jobb?

OK, för att återknyta ihop säcken till grundfrågan om "hifi" blir intressant inom musikindustrin. Med min begränsade insikt i hur det faktiskt ser ut inom gebitet undrar jag om inte man borde höja både kraven och statusen på ljudteknikeryrket som sådant, och låta personer som har god insikt och stort intresse för välljud sköta spakarna i studion. Vad är det förresten för krav på de som sköter ljudet i landets inspelningsstudior?

Musik är konst och hifi är ingenjörskonst - och aldrig må de två förenas...

[Flint]

Anledningen till min fråga är att man ofta får intrycket att ljudtekniker slår ut med armarna och säger: "vi kan inget göra, det är artisterna, producenterna och skivbolagen som bestämmer!". Är det verkligen så att ljudteknikern bara är en "utförare" av saker som andra säger till dem att göra? Varför ses i så fall deras yrke inte på med större respekt av dessa "andra" och varför slår de själva inte näven i kontrollbordet och säger: "men låt mig förfan göra mitt jobb!!"?

Tekniker räknas nog oftast bara som en förlängning av prylarna/elektroniken/knapplådorna i den där branschen såvida dom inte lyckas att göra sig ett eget namn och en egen profil som säljer bra typ Michael B.Tretow under ABBA-tiden. De som bestämmer är förstås de som har pengarna och artisten är bra att skylla på när det framförs kritik av något slag mot det "skapade". För tekniker annars är det nog bara att följa beställarens/arbetsgivarens direktiv.

[Svante]

Jag brukar ibland roa mig med att jämföra med andra branscher och se hur de har utvecklats. Om man tar några:

Först hifibranschen:
I början var det helt fantastiskt att man kunde höra en röst i tratten på Edisonfonografen. Det lät rätt illa och hifi blev tidigt ett begrepp, tex permanentat i skivmärket "his master's voice". Så såg vi en teknikutveckling ända fam till 80-talet när ljudkvaliteten var det säljande argumentet. Där hände något, kanske hade ljudet blivit så bra att man behövde nya argument i marknadsföringen. Det började kostnadsoptimeras och slimmas och man började göra produkter som var precis det som genomsnittskonsumenten ville ha. Företag som inte gjorde det försvann. Drivkraften blev inte längre att vara bäst på hifiåtergivning utan att lyckas sälja bäst till genomsnittskonsumenten.

Kvar blir produkter som just precis duger åt genomsnittskonsumenten. Vill man ha något mer kostar det skjortan, om det alls går att få tag på.

Ovanstående gäller både hifiapparater och fonogramproduktion.

Bilbranschen:
I början gjordes bilar som var ganska dåliga, men det var fantastiskt att man kunde åka från A till B utan häst. Motorerna var rätt svaga, men de blev bättre och bättre. Hästkrafter och väghållning sålde. framåt 70-talet började bilarna bli så bra att folk var nöjda och de tekniska argumenten blev mindre viktiga. Priset blev en avgörande faktor i takt med att fler skaffade bil. Det blev viktigast vad genomsnittskonsumenten ville ha, och de bolag som inte försåg genomsnittskonsumenten med vad han ville ha försvann. Idag är bilarna väldigt lika varandra, bilbolagen klistrar på olika loggor på samma produkt.

Produkterna som är kvar duger just precis åt genomsnittskonsumenten. Vill man ha något mer kostar det skjortan.

Matvaruaffärer:

För 100-ish år sedan gick man till lanthandeln och handlade socker och mjöl. Det var fantastiskt att man inte behövde odla grönsakerna själv eller mala sitt egen mjöl. Lanthandeln växte och fick ett bättre sortiment, butiker konkurrerade med varandra och den som hade bäst sortiment och priser vann. Expediten bakom disken som plockade ihop vad man skulle ha försvann, affärerna gick ihop och bildade kedjor, och till slut försvann butiken som var byns centrum och idag har vi kvar stora anonyma varuhus där man tom sköter betalningen helt själv i självutcheckningen.

Detta duger just precis åt genomsnittskonsumenten. Vill man ha hjälp med varorna får man leta efter personal länge, och inte vet de så mycket om varorna heller.

======================

Man kan göra listan lång, och det jag skrev är kanske inte några exakta beskrivningar, men jag tror att varje ny bransch genomgår en resa som konvergerar mot att ge genomsnittskonsumenten vad genomsnittskonsumenten efterfrågar (vilket inte nödvändigtvis är det han vill ha). Med hifi är vi idag i ett läge där teknikuppbyggnaden är rätt färdig och man konkurrerar med andra saker. I det skedet skalas allt som kostar bort om inte kunden efterfrågar det.

Där kommer Claes fråga in, och blir alldeles extra välmotiverad. Hur får man upp hifi på dagordningen? Jag tror det finns åtminstone tre sätt.

1. Genom standarder och eldsjälar som förstår marknadens drivkrafter och som kan ge hifi utan att det blir dyrare.

2. Genom ny teknik, som får genomgå en ny fas av utveckling där aktörerna konkurrerar med kvalité ett tag till.

3. Genom att nuvarande system havererar i en kostnadsoptimeringsspiral som till sist ger så dåligt ljud att folk börjar efterfråga hifi igen. Jag undrar om vi inte är där nu, ljudkvaliteten på fonogrammen är tillbaka på nivån som var på 40-talet. Det är visserligen andra fel, men de är i samma storleksordning på genomsnittskonsumentens fonogram. Tacka f*n för att skivförsäljningen sjunker.

[Conan]

Tekniker räknas nog oftast bara som en förlängning av prylarna/elektroniken/knapplådorna i den där branschen såvida dom inte lyckas att göra sig ett eget namn och en egen profil som säljer bra typ Michael B.Tretow under ABBA-tiden. De som bestämmer är förstås de som har pengarna och artisten är bra att skylla på när det framförs kritik av något slag mot det "skapade". För tekniker annars är det nog bara att följa beställarens/arbetsgivarens direktiv.

Men hur ser det ut inom ljudtekniker-skrået; är det övervägande avdankade C-musiker som rattar ljudet, eller finns det gott om folk med ett genuint intresse för ljudinspelning?

Med drivna och kompetenta ljudtekniker skulle skivbolagen inte behöva lägga sig i "designen" på produktionen utan låta de med utbildning till det sköta sitt jobb helt enkelt. För så här verkar det vara:

1. Skivförsäljningen vinner inte alls på dagens utveckling, utan ett mer "hifi-mässigt" ljud på skivorna skulle föredras av lyssnarna och det skulle om något öka på försäljningen.

2. Det skulle inte behöva kosta mer att ge produktionerna ett mer "hifi-mässigt" ljud. Om något skulle det minska kostnaden i.o.m. minskat behov av mastring. Det som behövs är medvetna och kompetenta ljudtekniker i studion (inte på skivbolagens kontor eller i mastringsfirman).

3. Summa summarum: dagens läge är dåligt för alla!

[IngOehman]

Fortsättning på Svantes lista:

4. Genom att tala om problemet, och lösningarna, som vi gör här t ex. Men
även genom att ALLA de som bryr sig om saken, drar sitt strå till stacken
genom att även utanför diskussionsforum, hjälpa dem som inte reflekterat
över saken att få höra exempel på hur bra det kunde ha varit. Jag tror en
stor del av det avsomnade hifi-intresset beror på att den senaste genera-
tionen i hög grad inte har fått den där aha-upplevelsen, som man behöver
få för att intresset skall vakna.

Att vilja ha något som man inte vet finns, är ju något som sällan drabbar
gemene man.


Vh, iö

[Harryup]

Så såg vi en [s]teknik[/s]utveckling ända fam till 80-talet när ljudkvaliteten var det säljande argumentet. Där hände något, kanske hade ljudet blivit så bra att man behövde nya argument i marknadsföringen. Det började kostnadsoptimeras och slimmas och man började göra produkter som var precis det som genomsnittskonsumenten ville ha. Företag som inte gjorde det försvann. Drivkraften blev inte längre att vara bäst på hifiåtergivning utan att lyckas sälja bäst till genomsnittskonsumenten.

Kvar blir produkter som just precis duger åt genomsnittskonsumenten. Vill man ha något mer kostar det skjortan, om det alls går att få tag på.

Jag strök över teknik i teknikutveckling om man tittar på HiFi-branschen. Tittar man på radio/tv-handlarbranschen kan jag hålla med.
Hifi butikers sortiment har i alla tider haft ganska hög ljudkvalité och i synnerhet i förhållande till radiobranschen japanska staplar.

Men mycket av konsumtionsmönstren ändrades i och med Walkman och kassetbandspelare i bilen. Plötsligt inte bara kunde man utan man skulle ta med sig sin musik ifrån hemmet. Tar jag mina ungar (19,21) så skulle dom aldrig komma på idén att sätta sig tysta ensamma i sweetspot och lyssna på hur musik framförs. Dom ser musik som en komplement till andra händelser. Prata med kompisar, åka bil, lyssna i iPhone med eller utan lösa småhögtalare etc. Däremot film, då släcks det ner och alla sitter ganska tysta och man gör inget annat. Om man skulle fråga dom om dom vill ha högre dynamik i musik så skulle dom bara fråga varför. Dom ser inte hög eller låg dynamik som ens ett problem eftersom det spelar ingen roll. Finns ingen koppling till hur levande akustisk musik låter då det inte är deras intresse.

mvh/Harryup

[Flint]

Tekniker räknas nog oftast bara som en förlängning av prylarna/elektroniken/knapplådorna i den där branschen såvida dom inte lyckas att göra sig ett eget namn och en egen profil som säljer bra typ Michael B.Tretow under ABBA-tiden. De som bestämmer är förstås de som har pengarna och artisten är bra att skylla på när det framförs kritik av något slag mot det "skapade". För tekniker annars är det nog bara att följa beställarens/arbetsgivarens direktiv.

Men hur ser det ut inom ljudtekniker-skrået; är det övervägande avdankade C-musiker som rattar ljudet, eller finns det gott om folk med ett genuint intresse för ljudinspelning?

Med drivna och kompetenta ljudtekniker skulle skivbolagen inte behöva lägga sig i "designen" på produktionen utan låta de med utbildning till det sköta sitt jobb helt enkelt. För så här verkar det vara:

1. Skivförsäljningen vinner inte alls på dagens utveckling, utan ett mer "hifi-mässigt" ljud på skivorna skulle föredras av lyssnarna och det skulle om något öka på försäljningen.

2. Det skulle inte behöva kosta mer att ge produktionerna ett mer "hifi-mässigt" ljud. Om något skulle det minska kostnaden i.o.m. minskat behov av mastring. Det som behövs är medvetna och kompetenta ljudtekniker i studion (inte på skivbolagens kontor eller i mastringsfirman).

3. Summa summarum: dagens läge är dåligt för alla!

Ja, det är vad vi tror/tycker. Kanske det stämmer - kanske inte. Branschen väljer uppenbarligen att satsa på den målgrupp de tror ger mest avkastning - slit&släng-folket utan etiskt hifikultur. Det är troligen ett desperat försök till överlevnad och bantning av kostnader. Det måste t.ex. vara en bra mjölkkossa att gräva fram gamla fina 60-talsinspelningar och låta någon remasteringstudio vässa och platta till kulturskatterna till oigenkännlighet för att få oss som var med men glömde köpa just den skivan att nu få en chans att komplettera lagret, typ. Ett cynisk och vidrigt beteende men troligen lönande för den horande/pimpande skivbranschen. Att ge ut skivan igen är förstås ok men inte att förstöra ljudet.

[IngOehman]

På vilket sätt menar du att vässning och tillplattning tillför något värde?
Varför lönar det sig, tror du?

Jag tror snarare att det sker av ren okunskap.


Vh, iö

[Claes]

Bra och viktiga synpunkter, Conan, Flint och Svante.

Conan, de som väljer ljudteknikeryrket är enligt mina erfarenheter en mycket varierad samling individer. Många har börjat med ljudteknik för att kunna skapa musikaliskt själva i en eller annan form, som låtskrivare eller musiker exempelvis. De som har det rent ljudtekniska intresset och välljudsambitioner som huvudskäl är i minoritet.

Här skulle jag vilja ha tips på hur exempelvis vi på Studio Blue kan intressera redan från början välljudsinriktade musikälskare att välja ljudteknik/musikproduktion som yrkesområde.

Detta att ljudtekniker, men även andra yrkesgrupper i branschen, skyller ifrån sig på andra för att de deltar i loudness war och även på andra sätt levererar alster de menar att de egentligen inte står för, är vanligt men många gånger ett slags hyckleri. Var och en som gör något sämre än den vill i sin egen smak har själv prioriterat vad, hur och varför den gör som den gör.

Jag saknar människor i branschen med större ödmjukhet inför fakta, högre konstnärliga och ljudtekniska ambitioner samt starkare integritet att stå upp för sin strävan.

Det stämmer att det är många kockar vid tillagningen av musikproduktionssoppan. Dessvärre är det dessutom många gånger en oklar ansvarsfördelning emellan dem samt beslutsmandat för mindre kunniga.

Enligt mig bör en ljudtekniker liksom en musikproducent bry sig om hur musiken låter; dels av rent ljudtekniska välljudsskäl men också därför att inspelningar med hög ljudkvalitet är en utmärkt hjälp för att utveckla musiken, interpretationen och övrigt som i sig sorterar under musiken som konstart. Jag menar alltså att musik och ljudteknik hänger ihop och det mer än branschen med nuvarande sätt att fungera beaktar.

Flint, jag tror som du att teknikern ofta ses som en förlängning av prylarna. Men ett problem i dag är att det krävs mer kunskap än någonsin tidigare för att ens förstå vilka prylar som kan göra vad, hur de fungerar och vilken metodik som krävs för att man ska kunna ta ställning till ifall de gör nytta eller inte. Här kommer vi in på utbildningen av ljudtekniker och musikproducenter.

Visst talar jag i egen sak som grundare av och rektor och huvudllärare vid en av Sveriges äldsta ljudteknikerskolor, men inte desto mindre så tycker jag att hela Västvärlden har svikit musiken som konstart genom att ha missat att integrera områdena musik och ljudteknik med varandra. Detta är ett potentiellt mycket omfattande sidospår som jag lär återkomma till.

Svante, en relevant branschjämförelse som jag tror stämmer i princip. När det gäller hi-fi på dagordningen tror jag också att dina tre punkter är rimliga. Därför tycker jag att vi som är hi-fi-fokuserade på ett eller annat sätt bör hjälpas åt att sätta hi-fi på dagordningen snarare än att hitta argument för nuläget.

1.
Standarder är bra och EBU R 128 något unikt bra ur ljudkvalitetssynvinkel.

2.
Ny teknik som implementerar psykoakustiskt grundad lyssningsnivå (R 128) såväl för programmaterialproduktion som i avspelningsutrustningen är den önskvärda rimliga vägen, enligt mig.

3.
Jag tror inte det är någon överdrift att skriva att folk redan har börjat efterfråga högre ljudkvalitet de senaste åren. Detta har vi ju skrivit mycket om i Musik & Ljudteknik och alla kollegor jag pratat med om saken är inne på att det är så.

Jag tror att det finns en komplicerande sampåverkan mellan faktorerna loudness war, nya medier och fonogrambranschens konservatism i fråga om ny teknik och rädsla att "förlora" upphovsrättslig ersättning.

[Flint]

På vilket sätt menar du att vässning och tillplattning tillför något värde?

Jag menar inte det. Tvärs om. Det är skivbolagen som verkar tro det. Hur har du det med tolkningsförmågan?

[Harryup]

Ni på Studio Blue har aldrig funderat på att en dag bjuda in redaktionsfolk ifrån Studio/Musikertidningarna för att visa upp för dom hur skillnaden i produktion låter och varför loudness war inte är gynsamt i längden?

Hifitidningar kan man glömma för det finns väl inga ljudtekniker som läser dom. Skall man påverka ordentligt så får man kanske bjuda in "samtliga auktoriteter" till en dag med öl och macka.

mvh/Harryup

[MagnusÖstberg]

Ni på Studio Blue har aldrig funderat på att en dag bjuda in redaktionsfolk ifrån Studio/Musikertidningarna för att visa upp för dom hur skillnaden i produktion låter och varför loudness war inte är gynsamt i längden?

Hifitidningar kan man glömma för det finns väl inga ljudtekniker som läser dom. Skall man påverka ordentligt så får man kanske bjuda in "samtliga auktoriteter" till en dag med öl och macka.

mvh/Harryup

Det här är ideér jag hade som ordförande i LTS, men som tyvärr aldrig realiserades.

Jag hade iof tanken att bjuda in hifitidningarna i syfte att öka bredden för intresset.

Iom det här nytillkomna så skulle jag påstå att en sådan aktivitet kanske mer än någonsin borde upp på agendan.

[Claes]

Tack för tipset Harryup. Vi har dock redan gjort det och dessutom många gånger. Inte bara branschtidningar utan representanter för alla områden vi har kommit på kan ha att göra med saken; såsom högskolor, syokonsulenter, musiker, producenter, lärare i ljudteknik, dagspress, företagare, forskare med flera.

Det har alltid utfalltit mycket positivt i fråga om hur det vi visar och demonstrerar uppfattas. Dock har de större effekterna i fråga om branschpåverkan varit mindre än önskvärt, tycker vi.

Jag fick faktiskt precis en idé om att som en variant på detta tema bjuda in Faktisktfolk till en specialvisning av Studio Blue med fokus på den professionella aspekten av området. Kanske startar jag en tråd med förfrågan om saken. Kommentera gärna redan nu den som vill.

[Claes]

Magnus, jag instämmer i att det kan vara rimligt att ta med hi-fi-tidningarna. Min tro är att de faktiskt har ett visst intresse.

[Flint]

Jo, det kokar nog lite även i de yngre leden. Yngste grabben runt 30år anser att efter ca. år 2000 har ljudkvaliten försämrats märkbart. Då är han ändå präglad av den första vågen digitalkvarn under 80-90-talet. Han är i övrigt inte hifinörd och präglad av mig i det hänseendet. Så visst finns det hopp. Frågan är bara när vi har nått botten för att sen kunna vända uppåt igen. Kanske måste skivranschen helt bombas bort i sin nuvarande form innan det kan ske en förbättring.

[MagnusÖstberg]

Magnus, jag instämmer i att det kan vara rimligt att ta med hi-fi-tidningarna. Min tro är att de faktiskt har ett visst intresse.

Jag är glad över att det med dig i rodret börjar hända praktiska saker!

Bra jobbat - på alla fronter!

Keep up the good work

[Flint]

Vilken status har Studio Blue i skiv/musik-branschen som dels ren inspelningsstudio och dels som utbildningsenhet för tekniker. Anses eleverna vara idealister som först måste omprogrammeras när dom kommer därifrån till den kommersiella världen? Frågan är seriöst menad.

[Claes]

Bra Flint, då räknar jag med att din son kanske vill gå in i musikbranschen och hjälpa till att höja ljudkvaliteten.

När botten är nådd och vändningen påbörjad är knepigt att bedöma, men jag lutar nog åt att det trots allt redan har inträffat.

Tack för vänliga ord Magnus. Det är inspirerande att mina insatser uppskattas samtidigt som jag i mina mer resultatlängtande stunder känner att en påtagligare branschutveckling hägrar. Men hjälps vi åt och samarbetar för musikens och välljudets skull så ska det nog hända både det ena och andra inom överskådlig tid, tror jag.

[Harryup]

Claes;
Era tidigare initiativtycker jag kanske riktat sig lite för långt ner i närings/beslutskedjan. Ingen av dessa är väl den högsta uppdragsgivaren/beställaren av en musikproduktionen?
Så jag tror för att öka verkningsgraden så måste man nå dom som sitter med pengarna och beslutar så att nästa beställning inte blir ytterligare en som skall mastras platt.

En faktisktafton skulle absolut vara intressant, men förvänta er absolut ingen mätbar skillnad efter en sådan träff. Ingen här är väl i behov att övertygas om att man inte skall mastra sönder. Däremot så finns det säkert en gråzon (inklusive mig själv) som inte vet när det finns behov av måttlig mastring.

Har era egna missionärer/ljudtekniker förmått att göra någon skillnad när dom kommit ut i riktig produktion? I så fall hur?

mvh/Harryup