strmbrg och flertalet övriga, med glädje noterar jag att tonen i tråden blivit sakligare och att förståelsen för mitt uppsåt verkar ha ökat
.
Med risk för att uppfattas som mer branschkritisk än avsett tar jag tillfället att nämna att mitt huvudsakliga trådsyfte (även om jag räknade med att tråden skulle komma in på många sidofrågor, vilket i sig inte behöver vara något problem) var att fokusera det jag tar upp i mitt första inlägg; det märkliga i att så förhållandevis många branschmänniskor saknar hi-fi-fokus/välljudsfokus (även om de knappast på en direkt fråga om välljudsintressse skulle svara att de är ointresseade av att det låter bra). Vidare önskade jag en dialog om hur vi kan föra upp hi-fi-perspektivet på dagordningen.
Vidare menar jag (vilket några som skrivit i tråden perifert berört, om jag minns rätt) att de enskilda ljudteknikerna, producenterna och artisterna faktiskt också har ett
personligt ansvar för vad de gör och hur de gör det.
I vidare mening skulle man kunna uttrycka saken som att såväl en vakt i ett koncentrationsläger, en polis med laglig rätt att under vissa omständigheter använda våld mot vissa av landets medborgare, eller en läkare som behandlar sjuka människor, alla har ett ansvar för vad de gör och hur de agerar i varje enskilt fall.
Jag menar att även yrkesmän och yrkeskvinnor inom andra områden kan ha ett likartat ansvar och kan välja att försöka stå för sina ideal genom att visa integritet. Vad jag däremot fortfarande inte förstår, och inte har fått några nya förslag till svar på, är hur det kommer sig att så många som älskar att skriva musik, spela musik, spela in och producera musik, tillgängliggöra musik för allmänheten genom olika medier, kan vara så ointresserade av ljudkvalitet. Hela mitt livs samlade erfarenheter tyder på att musiken som konstart och alla vi som lyssnar på den i någon form har massor att vinna på att den låter så bra som möjligt enligt förutsättningarna.
En joker i sammanhanget är givetvis hur vi utbildar våra barn, ungdomar och blivande branschfolk inom musik och ljudteknik. Här har både Sverige och Västvärlden i stort misslyckats med att integrera ett kritsikt vetenskapligt förhållningssätt med ödmjukhet inför musiken som konstart, tycker jag. Det innebär bland annat att det på skrämmande många håll (inte minst inom kommersiell så kallad fackpress) sprids myter, grundlösa spekulationer och ibland även rena missuppfattningar.
Det positiva i sammanhanget - och det är väldigt positivt det
- är att "skutan är på väg att vända". Branschen har efter tjugo års påverkan från oss "välljudsfanatiker" kommit till insikt om att loudness war är dåligt och dåligt för alla samt att en generell nivåstandard är den enda möjligheten till lösning.
Jag är ordförande i Ljudtekniska Sällskapet samt forskare, lärare och rektor vid Studio Blue.
