Är det illusionen eller den faktiska vetskapen du söker?

[Strmbrg]

Dvs, är det illusionen/upplevelsen av ett realistiskt "event" du söker?

Eller, är det den tekniska bekräftelsen på den akurata signal-reproduktionen som är i fokus?

Kvittar det vilket kanske?

Eller är de två alternativen samma sak för dig?

Ja, jo, detta har tveklöst diskuterats ett antal gånger tidigare, men kanske inte med ovanstående "stringenta" frågeställningar.

PS
Frågeställningen förutsätter väl rimligen att vi utgår från reproduktion av en i original lufttransmitterad musiksignal. Åtminstone om den första meningen skall ifrågakomma.

[Nattlorden]

Svar ja.

[Strmbrg]

Svar ja.

Det var som fasen! Kan du utveckla det?
Om inte, så kanske du åtminstone kan veckla in det litegrann?

[Rydberg]

Jag strävar helt enkelt efter återgivning med allt vad det innebär. Att det kan betyda att visa tekniska saker måste vara på ena eller andra sättet är helt sekundärt.

En god återgivning tror jag även ger det absolut största musikaliska upplevelserna i långa loppet.

[lennartj]

Jag vill utan tvekan ta till mig illusionen av ett samtidigt farmförande av alla musiker som deltagit i en typisk nutida studioproduktion.
Jag vill inte veta att trummorna är inspelade i Chicago, gitarren i Memphis, basen i L.A. och sången i N.Y. vid olika tillfällen.
Jag har normalt ingen lust att sitta och analysera vilka trick och annat som används i en film.
Ser jag på trolleri, tycker jag att det är glädjedödande att bara sitta och klura på hur det går till.

[akny]

Jag vill utan tvekan ta till mig illusionen av ett samtidigt farmförande av alla musiker som deltagit i en typisk nutida studioproduktion.
Jag vill inte veta att trummorna är inspelade i Chicago, gitarren i Memphis, basen i L.A. och sången i N.Y. vid olika tillfällen.
Jag har normalt ingen lust att sitta och analysera vilka trick och annat som används i en film.
Ser jag på trolleri, tycker jag att det är glädjedödande att bara sitta och klura på hur det går till.

Tack, så utomordentligt väl formulerat.

[Stereotypen]

Illusionen av en verklig händelse är det jag eftersträvar.

[Objektivisten]

Verkligheten av illusionen är det jag eftersträvar.

[roggaro]

skulle kunna sträcka mig så långt att det är t.o.m hallucinationen jag är ute efter..
jag menar det är ett då och ett efter och just nu befinner vi oss här med all vår strävan i känslosfären om en mening med alltihop

hmm.. blev det för svårt

[phloam]

Dvs, är det illusionen/upplevelsen av ett realistiskt "event" du efterfrågar?

Eller, är det den tekniska bekräftelsen på den akurata signal-reproduktionen som är i fokus?

En exakt signalreproduktion försäkrar mig om att artistens arbete når fram till fullo. Vad det sen blir för upplevelse får man se.

Att använda upplevd "realism" som nån slags måttstock känns missriktat. Många konstnärer/musiker jobbar ju inte alls med realism som grund.

Eller hur menar du

[RogerGustavsson]

Tycker att de båda alternativen är nästan samma sak för mig. Jag behöver dock inte ha det absoluta ljudtrycket, det dynamiska eller tonala omfånget från den verkliga händelsen för att illusionen ska vara "godkänd". Vill ha ett hyfsat stort fönster in till händelsen.

[Strmbrg]

Eftersom detta ämne är skapat på basis av lite filosoferande, så kan det naturligtvis vara på sin plats att fråga sig:

Är det någon skillnad mellan de två "alternativen"?

Om så är fallet?
Sitter skillnaden i tillvägagångssätt?
Eller i resultat?
Eller i både och?

Nix, jag sitter inte och hukar i hörnet, med "svaret" bakom ryggen.

[Panelguy]

Illusionen av en verklig händelse är det jag eftersträvar.

Samma här.

[Strmbrg]

Illusionen av en verklig händelse är det jag eftersträvar.

Samma här.

Då kanske man kan säga att tekniken enbart handlar om metoder att nå detta mål?

Dvs, när väl illusionen väl infinner sig, så spelar det ingen roll HUR detta uppnåddes. Det väsentliga var ATT det uppnåddes.

Eller?

(Fettext-funktionen funkar'nte...)

[Stereotypen]

Illusionen av en verklig händelse är det jag eftersträvar.

Samma här.

Då kanske man kan säga att tekniken enbart handlar om metoder att nå detta mål?

Dvs, när väl illusionen väl infinner sig, så spelar det ingen roll HUR detta uppnåddes. Det väsentliga var ATT det uppnåddes.

Eller?

(Fettext-funktionen funkar'nte...)

Ja, precis.
Upplevelsen kommer alltid i första rummet.

[Strmbrg]

Illusionen av en verklig händelse är det jag eftersträvar.

Samma här.

Då kanske man kan säga att tekniken enbart handlar om metoder att nå detta mål?

Dvs, när väl illusionen väl infinner sig, så spelar det ingen roll HUR detta uppnåddes. Det väsentliga var ATT det uppnåddes.

Eller?

(Fettext-funktionen funkar'nte...)

Ja, precis.
Upplevelsen kommer alltid i första rummet.

Spelar det egentligen överhuvudtaget någon roll, huruvida illusionen bottnar i konstant, kontinuerlig inbillning eller i faktiskt, konstaterad vågformsakuratess?

[Stereotypen]

Illusionen av en verklig händelse är det jag eftersträvar.

Samma här.

Då kanske man kan säga att tekniken enbart handlar om metoder att nå detta mål?

Dvs, när väl illusionen väl infinner sig, så spelar det ingen roll HUR detta uppnåddes. Det väsentliga var ATT det uppnåddes.

Eller?

(Fettext-funktionen funkar'nte...)

Ja, precis.
Upplevelsen kommer alltid i första rummet.

Spelar det egentligen överhuvudtaget någon roll, huruvida illusionen bottnar i konstant, kontinuerlig inbillning eller i faktiskt, konstaterad vågformsakuratess?

En anläggning som grundlurar mig så duktigt att jag upplever en autentisk musikalisk händelse måste ju göra en hel del rätt, vad jag menar är att jag ej intresserar mig så mycket för vad den gör rent tekniskt, utan för hur den påverkar mig på det känslomässiga planet när jag lyssnar.
Allt detta hänger väl ihop men min utgångspunkt ligger i upplevelsen.

[Strmbrg]

...
En anläggning som grundlurar mig så duktigt att jag upplever en autentisk musikalisk händelse måste ju göra en hel del rätt, vad jag menar är att jag ej intresserar mig så mycket för vad den gör rent tekniskt, utan för hur den påverkar mig på det känslomässiga planet när jag lyssnar.
Allt detta hänger väl ihop men min utgångspunkt ligger i upplevelsen.

Ja, alltså jag funderar ju i dessa banor jag med.

En billiknelse:

"Jag vill ha en riktigt snabb bil med stark motor och häftig acceleration."

"Varför vill du att bilen skall ha dessa egenskaper?"

"Jag vill kunna åka riktigt snabbt."

"Vad är syftet med att åka snabbt?"

"Det ger mig en upplevelse-kick."

"Det lär ju bli en ganska dyr väg till upplevelse-kicken."

"Det är det värt."

"Om du skulle få samma slags upplevelse-kick av en motorsvagare bil, som ger den där kicken redan i betydligt lägre hastigheter då? Fast det beror på annat än motorstorleken. Skulle det vara ett vettigt alternativ?"

"Jag vill kunna åka riktigt snabbt."

"Vad är syftet med att åka snabbt?"

"Det ger mig en upplevelse-kick."

...

[IngOehman]

Jag saknar en kategori.


1. Man kan vara driven av att vilja veta "hur det var".

Då är det verkligheten man vill nå fram till (sagt utan att gå in på hur det
går, till, eller om det ens är möjligt).


2. Man kan vara driven av att uppnå en "illusion", något som låter "som
en verklighet".

Då är det inte verkligheten man vill ha, utan man nöjer sig med vad som
helst som låter som en verklighet man kan föreställa sig (utan hänsyn till
hur likt det är den faktiska verklighet som föregick inspelningen).


3. Man kan vara driven av att uppnå "upplevelser", så starka som möjligt.
Som man berörs av.

Då är både "verkligheten" och "en illusion av en verklighet" nedflyttade från
primärfunktionens piedistal och själva upplevelsen har fått hamna i centrum
(utan hänsyn till vad som har hänt eller om det man hör låter realistiskt).

- - -

Men detta sagt kan jag berätta att den kategori som de flesta här i tråden
så här långt har berättat att de tillhör, är den minst begripliga för mig. Den
är, igen för mig, faktiskt totalt obegriplig.

Alltså att det skall låta illusoriskt.

Jag kan förstå hur man kan vara nyfiken på hur det var, och jag kan förstå
hur man kan ha sin anläggning till att njuta. Men att det skulle vara någon
sorts egenvärde i en illusorisk uppspelning - som inte varken visar hur något
var, eller ger en lika stor upplevelse som något annat som också avviker
från ursoprungshändelsen, det begriper jag inte.

Jag får en känsla av att det handlar om någon sorts "jamen det skall ju låta
verkligt"-inställning. Alltså en ide om att det måste vara bättre att det låter
verkligt. Något jag vill ifrågasätta å det bestämdaste. Skulle det vara finare
att det låter "illusorsikt" än något annat?


Jag tycker likheten med originalet har ett egenvärde, och jag tycker att alla
stora upplevelser som någon får framför anläggningen, är fantastiska. Men
jag ser verkligen intet egenvärde, något fördelakigt, med att en återgivning
som INTE är ursprungslik, låter "som om den vore verklig".

Varför är det bättre?

För mig är det lite som sci-fi. Om en film är påhittad och inte skildrar något
som har hänt på riktigt, så ser jag inte att det är bättre om den ser ut som
något som utspekar sig här på jorden. Om en planet med blåa rymdisar gör
en bättre film, så varför inte?

En film som är påhittad och utspelar sig i Polen på 40-talet är Inte sämre,
inte det minsta, men jag ser just inget egenvärde i det där med att något
är "verkligt" om det ändå inte är en skildring av verkligheten. Det låter bara
som en sorts irrationellt moraliserande.

Däremot kan jag gilla filmer som är baserade på verkligheten, eller till och
med är riktiga dokumentärer - just baserat på att de är det! Jag är nyfiken
på historien, och tycker då att det är bättre ju mera filmen skildrar verklig-
heten som den var. För det är ju den jag var nyfiken på.

Dokumentärer som gör stora ansträngningar för att se om som om de är
avfilmade från den pågående verkligheten, men som är iscensatta, tycker
jag gränsar till bedrägari.

- - -

Men egentligen kan jag ju gilla väldigt många olika saker, inklusive musik-
inspelningar som inte har bra ursprungstrohet men som ger ett illusoriskt
intyck. Vad jag säger är bara att jag inte bryr mig så mycket om just den
egenskapen. Gillar jag den så är det för upplevelsen, och det finns ju inget
motsatsförhållande mellan en stor upplevelse och ett illusoriskt intryck.

Knepiga saker att kommunicera det här. Kommer nog att bli missförstådd av
rätt så många. Nåja.


Sammanfattning: Jag kan gilla fonogram av flera olika skäl, t ex att de ger
mig en öppning till en svunnen verklighet (som jag tycker om). Och jag kan
gilla fonogram på grund av att de ger mig en stor upplevelse att höra på.

I båda fallen kan upplevelsen av att "lyssna på en verklighet" vara påtaglig,
men den isolerad, utan att varken representera en svunnen verklighet eller
att ge som stor upplevelse, ser jag inte ha något egenvärde alls.

Det jag primärt är intresserad av är händelser, musik och upplevelser.

Jag ser inget egenvärde i en artificiell illuson. Och inget problem heller. Det
är bara en så ointressant fråga, tycker jag. Värdet ligger inte i illusionen
utan i antingen upplevelsen - eller i att få en öppning med hög fidelitet
till något svunnet - en annan plats i tiden och rummet.

En illusion som ändå inte påminner om den faktiska verkligheten, vet jag
inte vad den har för poäng?


Någon som har lust att förklara vad poängen är, för dem?


Vh, iö

[Stereotypen]

...
En anläggning som grundlurar mig så duktigt att jag upplever en autentisk musikalisk händelse måste ju göra en hel del rätt, vad jag menar är att jag ej intresserar mig så mycket för vad den gör rent tekniskt, utan för hur den påverkar mig på det känslomässiga planet när jag lyssnar.
Allt detta hänger väl ihop men min utgångspunkt ligger i upplevelsen.

Ja, alltså jag funderar ju i dessa banor jag med.

En billiknelse:

"Jag vill ha en riktigt snabb bil med stark motor och häftig acceleration."

"Varför vill du att bilen skall ha dessa egenskaper?"

"Jag vill kunna åka riktigt snabbt."

"Vad är syftet med att åka snabbt?"

"Det ger mig en upplevelse-kick."

"Det lär ju bli en ganska dyr väg till upplevelse-kicken."

"Det är det värt."

"Om du skulle få samma slags upplevelse-kick av en motorsvagare bil, som ger den där kicken redan i betydligt lägre hastigheter då? Fast det beror på annat än motorstorleken. Skulle det vara ett vettigt alternativ?"

"Jag vill kunna åka riktigt snabbt."

"Vad är syftet med att åka snabbt?"

"Det ger mig en upplevelse-kick."

...

Ja, precis så är det ju ofta med oss människor.
Jag tror att det är svårt att utvärdera sig själv och identifiera sina egentliga mål. Vi är existerar alla i ett sammanhang som påverkar oss vare sig vi vill eller ej. Typen du beskriver härovan har nog en del andra behov att tillfredsställa med sin bil än de han anger. Jag tror att det är viktigt att rannsaka sig själv med jämna mellanrum för att försöka identifiera vad man verkligen värderar i sitt liv för att i möjligaste mån undvika de största fällorna.

[Nattlorden]

Svar ja.

Det var som fasen! Kan du utveckla det?
Om inte, så kanske du åtminstone kan veckla in det litegrann?

Okej då.

Dvs, är det illusionen/upplevelsen av ett realistiskt "event" du söker?

Ja.

Eller, är det den tekniska bekräftelsen på den akurata signal-reproduktionen som är i fokus?

Ja.

Kvittar det vilket kanske?

Ja.

Eller är de två alternativen samma sak för dig?

ja.

Ja, jo, detta har tveklöst diskuterats ett antal gånger tidigare, men kanske inte med ovanstående "stringenta" frågeställningar.

PS
Frågeställningen förutsätter väl rimligen att vi utgår från reproduktion av en i original lufttransmitterad musiksignal. Åtminstone om den första meningen skall ifrågakomma.

Ja.

Bättre?

[petersteindl]

Jag saknar en kategori.


1. Man kan vara driven av att vilja veta "hur det var".

Då är det verkligheten man vill nå fram till (sagt utan att gå in på hur det
går, till, eller om det ens är möjligt).


2. Man kan vara driven av att uppnå en "illusion", något som låter "som en
verklighet".

Då är det inte verkligheten man vill ha, utan man nöjer sig med vad som
helst som låter som en verklighet man kan föreställa sig (utan hänsyn till
hur likt det är den faktiska verklighet som föregick inspelningen).


3. Man kan vara driven av att uppnå "upplevekser", så starka som möjligt.
Som man berörs av.

Då är både verkligheten och en illusion av en verklighet nedflyttade från
primärfunktionen, och upplevelsen får hamna i centrum (utan hänsyn till vad
som har hänt eller om det man hör låter realistiskt).

- - -

Men detta sagt kan jag berätta att den kategori som de flesta här i tråden
så här långt har berättat att de tillhör, är den minst begripliga för mig. Den
är, igen för mig, faktiskt totalt obegriplig.

Alltså att det skall låta illusoriskt.

Jag kan förstå hur man kan vara nyfiken på hur det var, och jag kan förstå
hur man kan ha sin anläggning till att njuta. Men att det skulle vara någon
sorts egenvärde i en illusorisk uppspelning - som inte varken visar hur något
var, eller ger en lika stor upplevelse som något annat som också avviker
från ursoprungshändelsen, det begriper jag inte.

Jag får en känsla av att det handlar om någon sorts "jamen det skall ju låta
verkligt"-inställning. Alltså en ide om att det måste vara bättre att det låter
verkligt. Något jag vill ifrågasätta å det bestämdaste. Skulle det vara finare
att det låter "illusorsikt" än något annat?


Jag tycker likheten med originalet har ett egenvärde, och jag tycker att alla
stora upplevelser som någon får framför anläggningen, är fantastiska. Men
jag ser verkligen intet egenvärde, något fördelakigt, med att en återgivning
som INTE är ursprungslik, låter "som om den vore verklig".

Varför är det bättre?

För mig är det lite som sci-fi. Om en film är påhittad och inte skildrar något
som har hänt på riktigt, så ser jag inte att det är bättre om den ser ut som
något som utspekar sig här på jorden. Om en planet med blåa rymdisar gör
en bättre film, så varför inte?

En film som är påhittad och utspelar sig i Polen på 40-talet är Inte sämre,
inte det minsta, men jag ser just inget egenvärde i det där med att något
är "verkligt" om det ändå inte är en skildring av verkligheten. Det låter bara
som en sorts irrationellt moraliserande.

Däremot kan jag gilla filmer som är baserade på verkligheten, eller till och
med är riktiga dokumentärer - just baserat på att de är det! Jag är nyfiken
på historien, och tycker då att det är bättre ju mera filmen skildrar verklig-
heten som den var. För det är ju den jag var nyfiken på.

Dokumentärer som gör stora ansträngningar för att se om som om de är
avfilmade från den pågående verkligheten, men som är iscensatta, tycker
jag gränsar till bedrägari.

- - -

Men egentligen kan jag ju gilla väldigt många olika saker, inklusive musik-
inspelningar som inte har bra ursprungstrohet men som ger ett illusoriskt
intyck. Vad jag säger är bara att jag inte bryr mig så mycket om just den
egenskapen. Gillar jag den så är det för upplevelsen, och det finns ju inget
motsatsförhållande mellan en stor upplevelse och ett illusoriskt intryck.

Knepiga saker att kommunicera det här. Kommer nog att bli missförstådd av
rätt så många. Nåja.


Sammanfattning: Jag kan gilla fonogram av flera olika skäl, t ex att de ger
mig en öppning till en svunnen verklighet (som jag tycker om). Och jag kan
gilla fonogram på grund av att de ger mig en stor upplevelse att höra på.

I båda fallen kan upplevelsen av att "lyssna på en verklighet" vara påtaglig,
men den isolerad, utan att varken representera en svunnen verklighet eller
att ge som stor upplevelse, ser jag inte ha något egenvärde alls.

Det jag primärt är intresserad av är händelser, musik och upplevelser.

Jag ser inget egenvärde i en artificiell illuson. Och inget problem heller. Det
är bara en så ointressant fråga, tycker jag. Värdet ligger inte i illusionen
utan i antingen upplevelsen - eller i att få en öppning till något svunnet -
en annan plats i tiden och rummet.


Vh, iö

Frågan är vad som är verkligheten? Är det den fysikaliska verkligheten utanför receptorerna och utanför nervsystemet eller utgörs verkligheten eller del av verkligheten av de nervimpulser som finns i nervsystemet och i alla neuroner i hjärnan. Om verkligheten definieras som den upplevda verkligheten så finns ju alla nervimpulser från alla sinnen med. Kommer samma nervimpulser infinna sig vid uppspelning d v s vid återgivning. Blir verkligheten bättre återgiven med bild också? Eller skall de nervimpulser från synen inte ingå i verklighetsuppfattningen?

Är det kanske tom så att ingen levande organism uppfattar den fysikaliska verkligheten sådan den är och att alla organismer upplever sin del av verkligheten som blir var och ens egen illusion och denna illusion kallas hos människan för perception. Jag har ju mina svar givna, men det pratas om verkligheter och illusioner såsom det existerade en verklighet och en illusion. Är den fysikaliska verkligheten och den upplevda verkligheten samma sak? Om den inte är det så kanske man får tänka annorlunda på frågeställningen.

MvH
Peter

[Strmbrg]

...

Ja.

Bättre?

Lite tydligare ja.

[Max_Headroom]

Rock 'n' roll!

[Strmbrg]

Rock 'n' roll!

Nä, det kan jag inte hålla med om.

[petersteindl]

Verkligheten av illusionen är det jag eftersträvar.

Titta, det såg jag nu då jag scrollade i tråden. Inte så dumt

MvH
Peter

[phloam]

Rock 'n' roll!

Nä, det kan jag inte hålla med om.

Det kan faktiskt jag, eftersom jag håller stenhårt vid att om det är rock n' roll som är huvudsyftet så går [upplevelse av rock n roll] före [upplevelse av verklighet] Uppnående av "verklighet" är bara en bra strategi för att uppnå huvudsyftet.

Det finns som jag ser det två sätt att avnjuta en hifi-anläggning; ett är att lyssna på musiken och ett är att njuta av återgivningen. Sen kanske man blandar och/eller växlar mellan dessa lite hur som helst - hur det egentligen går till är en fråga jag tycker vore intressant attfå veta mer om. Jag tror att många nästan sätter likhetstecken mellan verklighet och musik, men om den ultimata "verkligheten" är en flyktig tanke i musikskaparens hjärna - hur ska man förhålla sig till inspelningsverkligheten då? Osv osv.

I praktiken är det inte så krångligt men här skulle det filosoferas

[petersteindl]

Rock 'n' roll!

Rock 'n' roll är faktiskt inte så dumt

[gnypp45]

(Fettext-funktionen funkar'nte...)

Moahahahaha!

(KAN det vara så att admin har stängt av din fetningsfunktion efter långvarigt missbruk?


OnT: Jag skulle eftersträva upplevelse av realism om jag hade möjlighet till det. Målet är att bli uppslukad och indragen i musikupplevelsen varje gång man är sugen att lyssna på musik. Gärna genom ett akustikreglerat hemmabiorum/lyssningsrum à la Hassesolo.

[Nattlorden]

Är det kanske tom så att ingen levande organism uppfattar den fysikaliska verkligheten sådan den är och att alla organismer upplever sin del av verkligheten som blir var och ens egen illusion och denna illusion kallas hos människan för perception. Jag har ju mina svar givna, men det pratas om verkligheter och illusioner såsom det existerade en verklighet och en illusion. Är den fysikaliska verkligheten och den upplevda verkligheten samma sak?

Självklart är den tolkade verkligheten och den verkliga verkligheten olika och skiljer från individ till individ.

Den ännu mer intressanta frågan är om den verkliga verkligheten också skiljer, vilket är den stora frågan som jag jobbat med de sista åren.