Ja, jag tror inte att jag överdriver om jag säger att jag skulle köpa typ 10
gånger så mycket musik, om all musik var tillgänglig och om priset låg på
50 öre minuten + hårdvaran (CDr). 30 kronor för en 60 minuters CD.
Och jag tror inte att skivhandeln idag tjänar avsevärt mycket mer än 30
kronor på en CD idag. Så om fler tänker och skulle agera som jag så skulle
skivbolagen kunna tiodubbla sina vinster!
Och vi skulle då dessutom kanske kunna få tillbaka skivhandlarna!
Det skulle jag uppskatta jättemycket. De där gamla skivhandlarna, som
kunde en massa. Som man besökte lika mycket för att köpa som för att
få veta vad som var värt att köpa.
- - -
Flint skrev:IngOehman
Hur många fler typer av färgning ryms i det gamla begreppet transparens? Kanske "äkta thd" och "positivt brus"? Jag frågar förstås för att försöka förstå det jag tydligen inte har förstått.
Jag är inte säker på att jag förstår vad det är som du har svårt att förstå
av det jag redan skrivit, så jag ber redan från början om ursäkt om det jag
skriver inte svarar på dina frågor, men låt mig försöka så här:
Transparens är något som man kan sträva efter eller stunta i.
Om man stävar efter det så kan man lyckas nå det i olika hög grad av i en
anläggning beroende på budget, kunskap och inte minst förutsättningarna
med avseende på det som man inte kan kringgå, t ex det rum man avser
använda, eller den fru (eller make) man har, som kanske har åsikter på hur
sakerna "får se ut". Även helt själv så kan man ju känna ett behov av att
väga olika faktorer mot varandra som inte allihopa handlar om ljudkvalitet.
Mera transparens betyder att det man hör är en noggrannare och sålunda
oclkså en verklighetslikare prepresentation av den ursprungliga musikhän-
delsen. (Utgår för enkelhets skull ifrån att vi talar bara om akustisk musik.)
- - -
En transparent kedja kan byggas av ett antal var för sig transparenta län-
kar, eller av länkar vars påverkan kompenserar varandra. Eller det mera
normala fallet - en kombination av länkar som påverkar lite och andra som
påverkar mera, på så vis att de passar jobbet/alltså för de förutsättningar
som resten av kedjan bjuder.
(Exempel på det sistnämnda är graverkorrektion och avspelningskorrek-
tion enligt RIAA-standard. Andra exempel är Dolby brusreducering (in/ut)
eller högtalare som är anpassade för att fungera bra i ett normalt lyssnings-
rum och kanske även med stereosystemet. Men även en parametrisk eq
som används mot en rumsresonans eller en tonkontroll man vrider på för
att kompensera för t ex en diskanthöjd mikrofon eller när man vrider upp
basen för att kompensera för en distansanvänd mikrofon med njurkarak-
tär och det basfall som det genererar, är exempel på hur man strävar mot
att återge en ursprungshändelse så bra som möjligt genom att kombinera
länkar som i sig, som enskildheter gjors så transparenta som möjligt, med
andra länkar som givits egenskaper som gör att de passar ihop med påver-
kan som finns i andra led i kedjan.)
- - -
Att kompensera för musiksignalpåverkan som ligger på inspelningarna är
på vissa sätt likartat att kompensera påverkan från andra delar av kedjan,
men på många sätt skiljer det sig åt mycket.
De färgningar som ligger inom kedja är ofta lättare att balansera bort, då
de ju finns där hela tiden. Känner man felet väl, så är det även i många fall
möjligt att åstadkomma en kompensation. Det gäller linjära fel.
(Att kompensera för brus och distorsion är svårare, men i vissa fall kan
även sådant ske, i varje fall i någon grad.)
Att kompensera färgningar som ligger i inspelningen är också möjligt, men
då talar vi kanske inte längre om fasta kompensationer, utan om kompen-
sationer som behöver kunna anpassas, från fonogram till fonogram.
- - -
Dock är anpassbarhet ofta en fördel även när det gäller att hantera inom-
kedjiga färgningar* eftersom oddsen att man skall hitta en apparat som
kompenserar en annans färgningar, är så dåliga.
- - -
Så, som jag ser det (andra kan vara av en helt annan uppfattning) så kan
man tänka sig länkar som påverkar ljudet på så vis att de passar ihop och
att summan därför blir lågfärgande.
(Exempel på det är när en förstärkare har konstruerats för att användas
tillsammans med en specifik högtalare (eller sorts högtalare), eller när en
högtalare konstruerats för att användas tillsammans med en specifik för-
stärkare (eller en sorts förstärkare), eller när en högtalare konstruerats
med hänsyn till en viss placering i ett rum (det senare kan i och för sig med-
ge en viss varierbarhet då ju högtalarplaceringen kan fintrimmas).)
Men i de fall då INTE förutsättningarna är givna (genom en standard eller
genom att man gör en länk med specifik hänsyn till en annan) så är det min
erfarenhet att oddsen att man skall hitta rätt (talar nu hela tiden om dem
som har ett mål som inkluderar en strävan efter ursprngstrohet, glöm inte
det!) är rätt dåliga.
Därför tycker jag att anpassningar antingen bör bygga på:
1. En standard,
3. Att man kompenserar för en specifik apparats egenskaper, alltså att
man vet hur den andra länken gör, den man anpassar för, när grunkan
konstrueras,
3. Att man ger en länken man konstruerar en varierbarhet - som gör att
det går att hitta ett optimum inte bara tillsammans med en apparat, utan
med ett stort antal alternativa samarbetspartners.
Vh, iö
- - - - - -
*För de påverkanseffekter som beror på standarder kan man ju kompen-
sera för perfekt bara genom att följa standarden och då behövs ju inga
varierbara påverkanseffekter utan en fast påverkan, den som standarden
föreskriver, räcker. T ex RIAA.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
av Kronkan » 2011-10-17 13:00 
