Min poäng och det verkar som de flesta andras här kanske kan kokas ner till uttrycket: "Do not shot the messanger-(format)"?
På vilka grunder skribenten har kommit till sin slutsats får nog bara gissa oss till, tror de flesta här verkar angripa det hela från andra kanske mer relevanta håll...
När jag läser sådant här så är det lätt att bli lite upprörd först för man chockas faktiskt lite av att människor i någon sorts auktoritetsposition skulle veta bättre. Ja det är en naiv villfarelse men jag är mer filantrop än misantrop...
Det hade för mig varit mer ok om det inte samtidigt hade funnits de täta kopplingarna till vad jag anser vara oseriösa kommersiella intressen i denna typ av tidningar.
Nu är det kanske inte gamla damer som luras på dammsugare av påstridiga försäljare eller sjuka personer som greppandes efter halmstrån köper allehanda "mirakelkurer" utan vår ändå rätt demografiskt och kulturellt homogena grupp som pådyvlas sladdar och olika sorters renande behandlingar för svår ström...det kanske inte förtjänar helsidor i kvällspressen....
(Jag tänker mig en bild på en ledsen

medelålders hifinerd hållandes sin i esoteriska material plätterade och inlindade kabel under rubriken "Lurad på veckopengen av kabelskojare!")
Men det är ju inte ok för det tycker jag. Dags att rensa upp i den röran och det tycker jag är faktiskt.se's förtjänst.
Heder åt de personer som faktiskt försöker utveckla produkter baserade riktiga fysikaliska och psykologiska principer
(IÖ,Peter,O&E,Naqref,Larsen mfl)
Schmutzigers Feelgoodprojekt var lite som ormtjusaren i Kivik... "Du skulle hört det innan då lät det fantastiskt!"
(Sorry Johan det lät ju faktiskt jättebra hos dig dagen efter när jag hämtade mina högtalare... i 7 sekunder innan det blev glappkontakt.)