petersteindl skrev:Varför skulle man inte kunna prata om snabbhet då det gäller ljudåtergivning och speciellt basåtergivning?
Snabbhet kan mätas i tillryggalagd sträcka per tidsenhet eller att man skall uppnå en viss sak per tidsenhet.
Man kan t.ex lägga på en puls eller en likspänning på en högtalare och därefteråtergå till ursprungläget som är noll utstyrning. Då kan man mäta den tid det tar extra för högtalaren att återgå till noll-läget och förbli där. Är högtalaren överdämpad så tar det extra lång tid innan den står still i noll-läget. Är högtalaren underdämpad så tar det också extra lång tid innan noll uppnås och bibehålls. Det finns alltså en tidsperiod efter det att förstärkarsignalen återgått till noll som högtalarmembranen uppnår noll och förblir där. I basen finns rumsresonanser som spökar till basåtergivningen. Problemet blir då ett sammansatt problem. Det kan även vara olika sträckor som basen har till lyssnaren i jämförelse med mellanregistret.
Om det är någon eller några av dessa parametrar som ger upphov till lyssningsfenomenet snabb bas eller långsam bas vill jag låta vara osagt, men möjligheten finns.
MvH
Peter
Nej, det stämmer inte.
Oavsett om högtalaren är under-, över- eller kritiskt dämpad så tar det
oändlig lång tid innan konen står still i mitten (i en hypotetisk linjär värld,
vilket verkligheten inte är, men det blir överkurs, så det tar jag en annan
gång).
Dessutom är du ju inkonsekvent när du börjar med att definiera hastighet
som tillryggalagd sträcka per tid - för att sedan omedelbart börja tala om
"den tid det tar tills det inte rör sig", vilket ju INTE är en hastighet enligt din
egen definition.
- - -
Men hastigheten åsido - om man nu vill ha en tid att mäta så måste man
specificera en tillåten avvikelse som man skall "komma under". Och så snart
som man har gjort det så finner man att en underdämpad (inte en kritiskt
dämpad!) högtalare - är den som kommer att komma först "till vila" (enligt
nämnd definition).
- - -
Fast i verkligheten är det mycket mera komplicerat än så, eftersom även
tonkurvan kommer att förändras, och det är svårt att veta hur man skall
jämföra två olika tonkurvor med varandra. Vilka som bäst motsvarar var-
andra (två tonkurvor som är 2a ordningen HP-funktioner med olika Q-värde)
är ju en subjektiv fråga. Det är inte orimligt att anse att Fo behöver sänkas
på den med lägre Q för att de skall motsvara varandra så bra som möjligt.
- - -
Men viktigaste invändningen är att kopplingen till luften är dubbelderiver-
ande (sett från lägesdimensionen) så det intressanta är inte konens läge,
eller ens dess hastighet, utan dess acceleration.
I en dynamisk situation kan alltså ett ögonblicks tystnad representera både
en kon som står stilla i mitten, att den står stilla i ett annat läge än mitten,
och att den rör sig med konstant hastighet och passerar många olika lägen!
Så är det så länge det är dynamiska högtalare vi talar om! Med elektrostat-
högtalare är situationen en annan, men det handlade det ju inte om nu.
- - -
Slutligen vill jag försiktigt påminna om svårigheten när man diskuterar fysik
om man inte reservera ordet hastighet till förflyttning per tid, det vill säga
fysikalisk hastighet (speed).
"På kortare tid" är ju ingen fysikalisk synonym till "högre hastighet". Men i
vårt dagliga språk använder vi orden (både hastighet och snabb) ändå så,
Den brann snabbt.
Jag fick städa i en väldig hast.
Eller min favorit: Jag bromsade snabbt.
Den är ju extra roligt att
ju snabbare man bromsar desto fortare går det
långsamt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).