Flint skrev:Jag tror inte jag kan bevisa något men jag har simmat fram något som kan likna en tänkbar förklaring.
"Göbber å kärringer! Huk er i bänkera, för nu ladder han um!"
Moderator: Redaktörer
Flint skrev:Jag tror inte jag kan bevisa något men jag har simmat fram något som kan likna en tänkbar förklaring.
Flint skrev:Jag får en känsla av att det nollstället är väldigt flyktigt. Framspänningsfallet ändrar sig ju en del med temperatur. Jag har inte kommit dit i kursen än att jag kan simulera temperaturpåverkan med någon som helt säkerhet. Däremot kan jag "steppa" simuleringen med olka emittermotsånd eller/och olika biasförsspänning och se vilka värden som ger minst ÖD. Men jag känner mig inte ikapp. Det här måste smälta in.
petersteindl skrev:Flint skrev:Jag får en känsla av att det nollstället är väldigt flyktigt. Framspänningsfallet ändrar sig ju en del med temperatur. Jag har inte kommit dit i kursen än att jag kan simulera temperaturpåverkan med någon som helt säkerhet. Däremot kan jag "steppa" simuleringen med olka emittermotsånd eller/och olika biasförsspänning och se vilka värden som ger minst ÖD. Men jag känner mig inte ikapp. Det här måste smälta in.
Precis, det är så bra simuleringar går till. Man låter programmet stega sig fram till ett optimalt resultat.
Det ger jättefina resultat där man kan skönja samband mellan stegen.
MvH
Peter
Flint skrev:Jag tror inte jag kan bevisa något men jag har simmat fram något som kan likna en tänkbar förklaring.
petersteindl skrev:Flint skrev:Jag tror inte jag kan bevisa något men jag har simmat fram något som kan likna en tänkbar förklaring.
Det har med drivimpedansen runt nollgenomgången på utgången att göra. Om utimpedansen skiljer sig mellan halvperioderna så blir det nollgenomgångsdist. Så minns jag förklaringen, men jag skall röja i mina gamla papper från början på 90-talet![]()
MvH
Peter
Flint skrev:petersteindl
Jag har lyckats fått fram en siffra 128.974mohm som utgimp. med emittermotstånden bortkompenserade och vid 117mA bias. Kan det verka rimligt? I så fall - vad blir nästa steg?
Flint skrev:petersteindl skrev:Flint skrev:Jag tror inte jag kan bevisa något men jag har simmat fram något som kan likna en tänkbar förklaring.
Det har med drivimpedansen runt nollgenomgången på utgången att göra. Om utimpedansen skiljer sig mellan halvperioderna så blir det nollgenomgångsdist. Så minns jag förklaringen, men jag skall röja i mina gamla papper från början på 90-talet![]()
MvH
Peter
Mitt inlägg gällde branthetens ev. påverkan på den upplevda dynamiken. Inte ditt ÖD-projekt.
Flint skrev:petersteindl skrev:Flint skrev:Jag får en känsla av att det nollstället är väldigt flyktigt. Framspänningsfallet ändrar sig ju en del med temperatur. Jag har inte kommit dit i kursen än att jag kan simulera temperaturpåverkan med någon som helt säkerhet. Däremot kan jag "steppa" simuleringen med olka emittermotsånd eller/och olika biasförsspänning och se vilka värden som ger minst ÖD. Men jag känner mig inte ikapp. Det här måste smälta in.
Precis, det är så bra simuleringar går till. Man låter programmet stega sig fram till ett optimalt resultat.
Det ger jättefina resultat där man kan skönja samband mellan stegen.
MvH
Peter
Hur fan vet du det?![]()
Flåt. Omöjligt att låta bli.
petersteindl skrev:Flint skrev:petersteindl
Jag har lyckats fått fram en siffra 128.974mohm som utgimp. med emittermotstånden bortkompenserade och vid 117mA bias. Kan det verka rimligt? I så fall - vad blir nästa steg?
Är det hela förstärkaren eller är det per transistor? Om det är hela förstärkarens utimpedans så har du två trisser att ta hänsyn till d v s en på varje sida i push-pull. Båda har ju drivförmåga så länge båda trissorna är öppna. Då den ena transistorn stänger så flyter det ingen ström i dess halva och den andra transistorn som är öppen blir ensam ansvarig för utimpedansen. I sådant fall bör emittermotstånden matchas till emittrarnas Rut. Det är ungefär så jag kommer ihåg förklaringen.
I ditt fall blir biasen 117 mA*2= 234 mA. I så fall blir den sammanlagda utimpedansen 107 mohm, men om det är så att 28,6 mA motsvarar 1 ohm istället för min tumregel på 25 mA så blir det ung. 122 mohm d v s i stort sett spot on. Det är i alla fall tillräckligt nära.
Jag återkommer med nästa steg. Det blir en rolig övning som kan ge ett förvånansvärt resultat. Jag har häcken full hela dagen och kvällen.
MvH
Peter
Flint skrev:Numera Cadence OrCAD, va?
Flint skrev:petersteindl skrev:Flint skrev:petersteindl
Jag har lyckats fått fram en siffra 128.974mohm som utgimp. med emittermotstånden bortkompenserade och vid 117mA bias. Kan det verka rimligt? I så fall - vad blir nästa steg?
Är det hela förstärkaren eller är det per transistor? Om det är hela förstärkarens utimpedans så har du två trisser att ta hänsyn till d v s en på varje sida i push-pull. Båda har ju drivförmåga så länge båda trissorna är öppna. Då den ena transistorn stänger så flyter det ingen ström i dess halva och den andra transistorn som är öppen blir ensam ansvarig för utimpedansen. I sådant fall bör emittermotstånden matchas till emittrarnas Rut. Det är ungefär så jag kommer ihåg förklaringen.
I ditt fall blir biasen 117 mA*2= 234 mA. I så fall blir den sammanlagda utimpedansen 107 mohm, men om det är så att 28,6 mA motsvarar 1 ohm istället för min tumregel på 25 mA så blir det ung. 122 mohm d v s i stort sett spot on. Det är i alla fall tillräckligt nära.
Jag återkommer med nästa steg. Det blir en rolig övning som kan ge ett förvånansvärt resultat. Jag har häcken full hela dagen och kvällen.
MvH
Peter
Det är för hela steget dvs. båda trissorna.
Nattlorden skrev:Morello - Skadar väl inte att bevisa det i så fall? Kan väl vara illustrativt/informativt även om det skulle visa sig slöseri med tid?
Morello skrev:Påståendet är nonsens - makes no sense. Går inte att bevisa/motbevisa sådant.

Jax skrev:Att basavskärningen ändrar sig är inte så konstigt då brytfrekvensen blir beroende av rörets förstärkningsfaktor.
Katodresistansen sedd in i katoden är (Ra+ri)/(µ+1) som då ligger parallellt med 330-ohmsmotståndet. Ra = 22k-motståndet och ri är inre resistansen hos trioden.
Nattlorden skrev:Morello skrev:Påståendet är nonsens - makes no sense. Går inte att bevisa/motbevisa sådant.
Om dynamiken inte ändras då man ändrar brantheten får man väl kunna betrakta det som praktiskt bevisat att det inte funkar.
Får man någonting att hända som Erik menar på är det han pratade om, så kanske vi kan sätta rätt namn på det.
Detta under förutsättning du har rätt, annars finns ju ett alternativ till. )
petersteindl skrev:Jag är inte säker på att upplevd dynamik sitter i frekvensgång i ytterändarna om det rör sig om 0,8 dB vid 10 Hz.
Däremot kan det kanske vara av intresse att se på 3e tonen och dess fasläge.
En annan sak kanske kan vara att titta på insvängningsförlopp på de olika deltonerna. Jag vet inte vad man kan se hos förstärkare dock.
MvH
Peter
DS skrev:Ni är för jobbiga! Flint skrev t.o.m upplevda dynamik ökning o ni dråkar om fakta![]()
UPPLEVDA... UPPLEVDA skillnaden!!!!!
suck........
Nattlorden skrev:DS skrev:Ni är för jobbiga! Flint skrev t.o.m upplevda dynamik ökning o ni dråkar om fakta![]()
UPPLEVDA... UPPLEVDA skillnaden!!!!!
suck........
Jamen, UPPLEVDA skillnader behöver du ju inte ens ha ändrat något för att få, det räcker ju att berätta för dig att "nu var vi bytt till ett sprillans nytt sett Telefunken-rör vi hittat i ett restlager som varit orört sedan 50-talet".
Flint skrev:petersteindl skrev:Jag är inte säker på att upplevd dynamik sitter i frekvensgång i ytterändarna om det rör sig om 0,8 dB vid 10 Hz.
Däremot kan det kanske vara av intresse att se på 3e tonen och dess fasläge.
En annan sak kanske kan vara att titta på insvängningsförlopp på de olika deltonerna. Jag vet inte vad man kan se hos förstärkare dock.
MvH
Peter
Du behöver inte tro mig men jag påstår att det påverkar känslan av kraft och pondus i musiken. Jag ägnade de första 2-3 åren av 90-talet till området 0.1 till 5Hz och gjorde diverse rörbyggen och test.
Objektivisten skrev:Flint skrev:petersteindl skrev:Jag är inte säker på att upplevd dynamik sitter i frekvensgång i ytterändarna om det rör sig om 0,8 dB vid 10 Hz.
Däremot kan det kanske vara av intresse att se på 3e tonen och dess fasläge.
En annan sak kanske kan vara att titta på insvängningsförlopp på de olika deltonerna. Jag vet inte vad man kan se hos förstärkare dock.
MvH
Peter
Du behöver inte tro mig men jag påstår att det påverkar känslan av kraft och pondus i musiken. Jag ägnade de första 2-3 åren av 90-talet till området 0.1 till 5Hz och gjorde diverse rörbyggen och test.
Kan man tänka sig att bristande infrabas kan ge ett psykoakustiskt 'tillskott' högre upp i registret?
Objektivisten skrev:Kan man tänka sig att bristande infrabas kan ge ett psykoakustiskt 'tillskott' högre upp i registret?
Nattlorden skrev:Objektivisten skrev:Kan man tänka sig att bristande infrabas kan ge ett psykoakustiskt 'tillskott' högre upp i registret?
Det vore väl inte första gången som en brist räknats in som en bonus...
Du kan få fantastiskt detaljerad och fin återgivning ifrån en liten minimonitor som rullar av vid 80Hz...
Flint skrev:Objektivisten skrev:Flint skrev:petersteindl skrev:Jag är inte säker på att upplevd dynamik sitter i frekvensgång i ytterändarna om det rör sig om 0,8 dB vid 10 Hz.
Däremot kan det kanske vara av intresse att se på 3e tonen och dess fasläge.
En annan sak kanske kan vara att titta på insvängningsförlopp på de olika deltonerna. Jag vet inte vad man kan se hos förstärkare dock.
MvH
Peter
Du behöver inte tro mig men jag påstår att det påverkar känslan av kraft och pondus i musiken. Jag ägnade de första 2-3 åren av 90-talet till området 0.1 till 5Hz och gjorde diverse rörbyggen och test.
Kan man tänka sig att bristande infrabas kan ge ett psykoakustiskt 'tillskott' högre upp i registret?
Har aldrig tänkt på det så men varför inte. Jag tror att det kan få till följd att man vill öka volymen för att få ett gött tryck.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 22 gäster