Sitter nöjd med min lilla anläggning och har inte för avsikt att byta ut den, men något slog mig hårt i skallen i höstas, är jag verkligen nöjd?
Jag skall ta några exempel!
Jag har alltid kört bensindrivna bilar, och har alltid varit nöjd me dom, dieseldrivna har jag aldrig gillat öht. MEN när vi skulle köpa ny firmabil så fanns där bara dieselbil att köpa. ( av det märket jag villa ha )
Jag fick acceptera läget och har nu kört denna bil i 4 månader och måste tillstå att jag vill inte köra annat.
En annan sak är att jag varit hundägare i nästan hela mitt (vuxna) liv, och det har då bara varit schäfer som har varit av intresse. Men för 5 år sedan så satte min hustru mig i klistret när hon fick bestämma nästa hund, och det blev då en golden retriver. Det har jag aldrig ångrat, för nu kan jag inte tänka mig en annan hund.
Är det så att man rättar sig i ledet även när det gäller hifi? Ska man kanske lyssna på och försöka gilla det som "mäter rätt" för att uppnå det närmaste "nirvana" som man kan?
Ska man mäta först å sedan "gilla" ( läs bli bekant med ljudet ) ljudet?
Som sagt! jag är nöjd med det jag har ( det var jag ju med bil å hund också ) men är det värt att pröva något nytt?
Jag har inte mycket att jämföra med, förutom en rätt stor hifi-träff vi hade här hemma hos mig för några år sedan.
Utgången av den blev att jag tyckte allt lät trevligare än min egen anläggning, medans andra tyckte den lät bra.
Mao är jag inne i en period där det skall bytas eller ändras, då jag inte finner "ljudets" stora härliget riktigt så njutbart längre.
Som sagt, jag är nöjd! MEN jag kanske är nöjd med "småsmulor" ???
Kan man även lära sig att tycka om hifi på ett annat vis än det man idag tycker låter bra?
Kanske en obegriplig frågeställning detta, men då får ni rätta till mig i så fall, och hoppas ni förstår någorlunda vad jag menar, ( Har svårt för att uttrycka mig rätt i det skrivna ordet ) men jag skulle gärna vilja ha några synpunkter på detta.
// "rullen"
