IngOehman skrev:bensnake skrev:Utan hållbara bevis blir intressanta teorier för att förklara ett visst musikrelaterat fenomen just... bara intressanta teorier. Hur mycket man än analogiserar om Monalisor och att köra bil med förbundna ögon för att göra teorierna mer begripliga för kreti och pleti.
Johan L lägger fram en möjlig förklaring till varför SET uppfattas positivt av så många och applåderas av Svante och Nattlorden (självklart, då Johans "tes" ger dessa båda herrar vatten på den berömda kvarnen). Peter, ehuru allt annat är SET-diggare, tror inte alls att folk gillar SET av den anledning Johan presenterar eftersom den inte håller vid närmare granskning.
I stället för att teoritisera in absurdum, är det inte fel att använda sin inre referens. Om man är byxad därtill.
Alla är inte begåvade med förmågan att utveckla absolut gehör. Ingen föds med det. Men det går att träna sig till hyfsad nivå, om man bara besitter viss musikalitet.
Tonerna ett viss instrument ger, genererar sina egna övertonsstrukturer. Om vi tar en flygel som exempel, är det således inte bara frekvensen som skiljer de olika tonerna åt. Tonerna "alstrar" övertoner. Desamma gäller då vi sätter samman toner till ackord; den klang som skapas då man t.ex. slår an C-dur, skiljer sig från t.ex. E-dur, trots att den inbördes intervallen mellan tonerna i ackordet är samma.
Därför går det, med lite träning, att lära sig att identifiera de olika enskilda tonerna och vilka ackord som slås an. Du kan alltså med minnets hjälp komma ihåg hur de olika tonerna/ackorden klingar. Om du transponerar ner tonarten i en låt från säg A-moll till G-moll, kommer klangen att påverkas. Långt ifrån alla märker dock detta över huvud taget.
Om man har en låt som referens och denna framförs i annan tonart, märks detta tydligt för ett tränat öra. Jag själv störs oerhört av det faktum att flera av 80-talets stora stjärnor som nu turnerar (trots att de kanske inte borde), i vissa låtar sänker tonarten en halv ton p.g.a. sångarens avtagande röstförmåga. De flesta åhörare reagerar inte alls. För er kan jag ge ett litet tips; om gitarristen och basisten inför en ny låt räcks nya instrument av respektive instrumenttekniker på scen och efter att låten rivits av ges tillbaka de ursprungliga, har ni anledning att förmoda att låten transponerats ner.
Minns att "IDOL-bandet" körde "Beat it" en och ett halv ton ner för att deltagaren skulle fixa de höga tonerna i låten. Den åhörare som inte reagerar på en sådan avsevärd sänkning jämfört med referensen, ska kanske inte syssla med att detektera de subtila skillnader som olika förstärkare ger upphov till...
Att utveckla absolut gehör när det kommer till sinustoner är lite svårare, då dessa saknar det övertonsspektrum t.ex. en flygel ger. Man får helt enkelt identifiera tonen enbart med hjälp av frekvensen tonen har. När sinustoner sätts samman till ackord, låter det helt annorlunda än när det görs på en flygel.
Även när man gör vanliga treklanger mer komplexa, genom att lägga till en eller flera toner till grundackordet, är det stor skillnad i hur klangen uppfattas. På en flygel kan en tilläggston, t.ex. D i ett C-durackord, klingar vackert. Att lägga till den tonen i motsvarande sinustreklang, låter inge' vidare.
Nästa steg i absolut gehör-skolan är att utan hjälpmedel direkt identifiera tonarten i en okänd låt man hör på radion och kunna redogöra för ackordföljden och till och med i förväg tala om vilket ackord som förmodligen kommer att följa på ett annat, även om man inte tidigare hört låten. Samt dessutom givetvis identifiera vilka toner melodislingan utgörs av.
Sista steget handlar om att själv kunna frambringa en given ton, i huvudet och omsatt till sin egen röst. Väck mig mitt i natten och jag ger dig 440 Hz-tonen. På svängningen. På fyllan om så vore...
Med ovanstående som grund, i kombination med min musikerbakgrund samt mångårig erfarenhet av hifi-lyssning, vill jag påstå att jag är jävligt trygg i min inre referens då det kommer till att avgöra när något låter "rätt" (i brist på bättre ord).
Jag valde bort 300 W-trisseburken mot en rörstärkare, för närvarande en SET, just på grund av det faktum att den gav mig precis den realism jag eftersträvat i musikpresentationen. Inte för att jag var påverkad av "rörmaffian" (vad det nu är, finns det någon internationell "boss"?), jag hade inga som helst tidigare erfarenheter av rörförstärkare och hade heller inte tagit del av någon "propaganda" från endera hållet. Däremot var jag snarare av uppfattningen att det bara var gubbjävlar med pipa och ett paket Greve Hamilton i bröstfickan som diggade rörhäckar. Jag trodde ju att många watt var grunden till välljud.
Jag säger som John Atkinson, som svar på Art Dudleys fråga gällande om single end-stärkare låter bra för att de är "sanna mot musiken" eller för att de "förfalskar och förvränger, ehuru njutbart": "I wish I had the answer to that question...".
Avslutningsvis dagens snake; musiker lyssnar med sin inre referens, ingenjörer lyssnar med konstlast.
Jag är ingenjör, och jag har skrivit rätt så mycket om just detta om att
det enda och bästa man kan göra när man lyssnar på en hel anläggning
är att använda sin inre referens.
Så därvidlag har du fel.
Om du inte väljer att ta fasta på att jag är gammal cellist vill säga.
Man kan vara bäda tandläkare och mamma, eller hur de nu var...
- - -
För övrigt är människor svåra att sortera som du gör det. Musiker är
inte "precis som varandra" och det är inte ingenjörer heller. Våra titlar
beror av vår livshistoria, medan "hur vi är" nog till stor del beror på vilka
gener vi fått. Och även om talang förstås kan ha betydelse för vilka
livsvägar vi går, så tror jag ändå att det är vem vi är som bestämmer
hur vi gör och tänker.
Att musiker skulle "lyssna med sin inre referens" (det du antyder är att
de därför skulle vara extra kristiska och direkt kunna avgöra vad som är
en god eller en dålig återgivning, eller har jag missförstått dig?) har jag
svårt att känna igen från verkligheten dessutom. Musiker är som sagt
som alla människor - inte en honogen grupp.
Men om jag skulle ta fram en "vanligare karaktär" hos musiker än hos
de flesta andra, så är det nog snarare nästan motsatsen till det som du
skriver - nämligen att musiker INTE jämför med sin inre referens, utan
att de snarare lyssnar PÅ sin inre referens! Och blir därför ofta mycket
mindre kritiska mot de förvrängningar som olika anläggningar har. De
liksom hör igenom alla apparatförvräningar, och lyssnar på det som de
vet hände. Inte förvånande har många musiker förfärligt dåliga anlägg-
ningar, och ställer till på köpet upp dem rätt illa.
Men igen - musiker är inte en mera honogen grupp än ingenjörer, och att
försöka tvinga in människor i påstådda "sätt att vara", baserat på deras
titlar, blir bara fel hur man än gör. Det enda man kan dra slutsatser om
baserat på studier av verkligheten, är statistiska avvikelser. Men individer
kan ändå vara på helt andra sätt, än de som är statistiskt typiska (eller
rättare sagt "något vanligare") för gruppen.
Vh, iö
Du har helt rätt. man kan t.o.m. vara musiker OCH ingenjör.
Jag syftade inte på person utan på perspektiv. Något tillspetsat, dessutom.
