bensnake skrev:DQ-20 skrev:bensnake skrev: Jag är övertygad om att hur man upplever en musikpresentation mycket är avhängigt vilken "skola" man tillhör.
Varför är du övertygad om det och vilka är dessa skolor du avser?
/DQ-20
Enligt min uppfattning tenderar öppna lyssningar att förstärka de förväntningar (ibland baserade på teknisk/fysisk kunskap, ibland på den lyssningserfarenhet man anser sig ha, ibland båda) man har om apparaten ifråga.
Om man t.ex. vet att SET-stärkare rent objektivt mäter sämre och man är fast i sin övertygelse om att lyssningsupplevelsen alltid speglas i dessa mätresultat, finns det en risk att man hör det man enligt mätresultaten borde höra, trots att det kanske inte alls skulle vara hörbart vid en kontrollerad blindtest (trodde aldrig jag skulle hänvisa till en sådan men det gör jag nu likväl...

). Läs nu att DET FINNS EN RISK för detta, inte att det alltid förhåller sig så. Observera också att jag beskriver ett möjligt scenario i en öppen lyssning och inte en F/E-lyssning.
Skolorna? Ja, det skulle väl i så fall kunna vara mätnisseskolan och inre referensskolan.
Edit; ändrade "förutfattade meningar" till förväntningar.
Det där är ett mycket intressant inlägg - tycker jag som omfamar både
mätnisse-skolan och inre-referens-skolan.
Inte bra omfamnar, jag påstår att det är två fundamentala och på alla
sätt förenliga infallsvinklar. Tar man bort den ena så blir man dum och
tar man bort den andra så blir man pucko. Det finns en tredje och lika
viktig skola också - den som säger att en mätning har ett värde först
när den ka relateras till något som man kan uppleva och värdera. Utan
den tredje skolan så är man aningslös. Och det kanske är värre än både
dum och pucko?
Jag vill rent av säga att alla dessa tre tillsammans (och lite till) faktiskt
är en och samma skola - den vetenskapliga skolan.
Men när jag ser folk som hänvisar till en del av dess innehåll och missar
andra viktiga delar, så vet jag inte riktigt hur jag skall bemöta det. Säger
man att något missat, så uppfattas det ofta som att allt är fel. Människor
gillar att polarisera.
När jag framlägger en synpunkt så ser jag ofta att jag blir beskylld för att
vara motståndare till en annan - bara för att så många uppfattar att den
andra står i motsatsförhållande till den första - för många. (Men absolut
inte för mig!)
Genom åren har jag därför ALLTID gjort stora ansträngningar för att säga
ALLA viktiga saker, så ingen skall kunna tro att jag är mot något för att jag
är för någit annat. Har alltså försökt få med alla sidor, kanske inte varje
gång jag säger eller skriver något (det går ju inte för då blir inläggen väldigt
långa (ja, ja! Jag vet vad många tänkte nu...

)) men om man läser
lite mera för att få en komplett bild, så har jag försökt skriva så att de som
anstränger sig skall KUNNA få en komplett bild, där allt skall finnas med, fri
från sådana där polarisations-ideer som många vill projicera på en. Men det
hjälper inte!
Vissa väljer att tro att man bara menar ena hälften men inte den andra, för
att få leva krav i sina polariserade världsbilder om människor som måste
vara för det ena och mot det andra...
En av de mera fascinerade upplevelserna jag haft är att ha blivit beskylld
för att ha ändrat mig, när jag började göra högtalare för SET-förstärkare.
Vissa försker lancera sådana kängor med jämna mellanrum.
Men den som vill VETA mera kan ju läsa alla gamla artklar jag skrivit i MoLt
där jag testar rörförstärkare och alltid försvarar deras existens, och iden till
just en högtalare optimera för SET-förstärkare presenterade jag i just MoLt
för en förfärlig massa år sedan. Just för att jag uppfattat att många har en
helt felaktig bild av SET-förtärkare på grund av att de hört dem med HELT
fel högtalare - som verkligen får dem att framstå i dålig dager. Det gäller
faktiskt både tungdrivna högtalare som kräver massor av effekt, och vissa
högtalare som påståtts passa SET-förstärare, men som egentligen bara har
haft hög känslighet att ståta med. De flesta av dem har haft svårt ojäma
tonkurvor orsakade av illa uppbrytande membran och horn med svåra reso-
nanser, och de har låtit helt förfärligt illa. Och varför skulle det passa med
sådan till SET-förstärkare?
Och som om inte det skulle räcka har jag ju sedan urminnes tider gjort, som
tillbehör till pi60 och pi60s, konjugatlänkar - för att de skall bli mer optimala
samarbetspartner till just rörförstärkare. Det vet du ju, Morello.
- - -
Men åter till grundfrågan!
Jag menar att den inre referensen ÄR en av de mäktigastte verktyg som vi
förfogar över, och i praktiken det enda som kan användas för att bedöma
om en anläggning (inklusive högtalare och rum) gör det vi vill att den skall
göra.
MEN - om någon hävdar att de behöver veta vad de lyssnar på för att
kunna avgöra om det är bra, så vill jag invända bestämt.
Och det gör jag INTE på grund av att jag är det minsta skeptisk till använd-
barheten av vår inre referens - utan på grund av att de som argumenterar
så, ju bara deklarare att de INTE tror på sina öron.
Jag har läst uttalanden i stil med "jag är helt emot blindtester och jag be-
höver inte blindtesta - för jag litar på mina öron!".
Men att behöva facit för att kunna tycka något, betyder ju inte att man
litar på sina öron - det betyder motsatsen - att man INTE liter på dem. Nu
menar de ju förstås "jag litar på att mina öron ger mig så solid information
att jag tror jag kan bortse ifrån facit och ändå yttra min ärliga mening", och
det kan de förstås ha rätt i. Men man kan inte veta.
Och om en elev i skolan säger sig lita så till den milda grad på sina kunskap-
er, att han eller hon vill ha facit tillgängligt när provet skrivs, så tror jag
nog att någon skulle vara lätt skeptisk.
- - -
Så vad jag vill komma till är helt enkelt att man kan ha den inre referensen
som utgångspunkt (som jag har) - men ändå inse att suggestionseffekter
finns! Och att det därför finns fall då man faktiskt behöver ta hänsyn till
risken att de leder en vilse.
Tror faktiskt att detta med att vissa EXKLUDERAR vissa skolor, är ett större
problem än att folk tillhör olika skolor. För mycket kunskap finns liksom inte,
bara för lite.
- - -
Och avslutningsvis vill jag (bara för protokollet!) klargöra att jag INTE tycker
att man behöver blindtesta allting, eller att allt som inte är blindtester saknar
värde.
Verkligen inte - öppna lyssnarna har ha enormt stort värde.
Snarast menar jag faktiskt att de flesta värdefulla och kunskapsgivande upp-
levelser jag haft i mitt liv har varit öppna, icke-blinda. För ofta så är det inte
så att det man behöver upptäcka är så litet att det behöver blindtestas för
att man skall vara säker på att man verkligen upplevde det.
Utan de flesta saker som man kan bli varse, är stora, men att man inte visste
om dem innan man fått uppleva dem, berodde bara på att de inte passade in
i ens föreställningsvärld!
Så testa öppet för allt vad tygen håller - det är mitt råd! Det är viktigare att
uppleva, för när man gör det skapas mäjligheter. Sen är det förstås så att
vissa sakern behöver testas blindt bara för att man skall kunna vara säker på
att de var på riktigt. Men det är inget man behöver ha panik över.
Det finns alltid tid att undersöka noggrannare.
Blindtester som på grund av att de är så komplicerade och jobbiga att genom-
föra att de inte blir av alls, har inget värde alls.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).