Almen skrev:Fan, det var för länge sedan jag räknade, det är helt klart. Att derivera funktionen f(x)=0 innebär ju inte att f'(x)=0 har samma x-värde som f. Var litet för kåt på att lösa ut x, bara...
Kraniet: Ur människans synvinkel är väl en talserie på ett papper varken mer eller mindre "verklig" än snäckan? Jag skulle vilja parafrasera dig på följande sätt, som mer stämmer överens med min egen epistemologi: Människans hjärna är ett verktyg som ibland kan användas för att beskriva det vi kallar verkligheten, men den fångar ju inte in den. Das Ding an sich, vet du.
ja detta går nog utanför tråden så jag vet inte om vi borde fortsätta men iaf..
jo du har ju en poäng i det du säger men samtidigt så är snäckan nåt som finns (ja inte i egentlige mening så som det upplevs men som
tinget i sig som ger upphov till upplevelsen av snäckan finns ju) medan matematik är påhittat och därmed inte äger någon existens annat än i våra huven som en princip. Nu kan man ju kanske tänka sig en platons idévärld och på nåt vis hävda att även tankar skulle ha
ett ting i sig bakom sig som av upphov till våra idéer. Men jag har inte riktigt bestämt mig till hur man borde förhålla sig till idéer. Finns de före de tänkts eller är det först när de tänkts som de existerar.
Tingen i sig existerar ju oavsett om vi "tolkar" dom eller ej men hur är det med tankar?
Ja kniviga saker.. en sak är jag dock säker på. Vår idé om vad som är verkligt, äkta och riktigt idag är inte speciellt mer korrekt än medeltidens blinda tro i religion. Det var lika otänkbart då som nu att tala om nåt som inte ryms inom "systemet". Även om jag gärna vill tro att vi är närmare "sanningen" idag än på medeltiden. Dock är jag inte så säker på att vi har en bättre "sanning" än vad som förhistoriska mäniskan ägde.
(mer konkret kan man säga att vi på nåt vis rört oss från ytterligheterna. strikt andlig världsuppfattning som går över till strikt "vetenskaplig"/empirisk. kanske är sanningen närmare mitten. Tao tex är svår att motsäga även för en som läst vetenskap)
dessutom har jag svårt att se nyttan med vårt samhälle idag som bygger upp system för att förklara både det ena och det andra ovesäntligheterna. Varför förklarar ingen kärlek eller försöker lösa världssvält. Vid sidan av religionen så är nog matematiken och vetenskap de stora olycksbringarna och människodödarna vi hittat på. Är det inte dags att försöka hitta tillbaka till en balanserad tillvaro?
Aja.. ang matematikproblemet har jag ingen aning. Jag har gett upp matematik helt och det jag inte glömt försöker jag förtränga
edit: å andra sidan så är ju verkligheten det som vi tolkar med våra hjärnor och vi kan inte se nåt annat än vad vi redan har möjlighet att göra. och utifrån det så är verkligheten allt som vi kan förstå med vårt medvetande. Efter som matematik då är skapat med samma medvetande så kunde man ju hävda att det skulle räcka till att beskriva verkligheten så som vi upplever den.
Dock går det ju inte säga nåt annat än att matematik bara beskriver något. Man skulle ju kunna tänka sig en annorlunda matematik (som bygger på andra axiom) som var lika användbar. Det skulle dock te sig som grekiska i våra ögon eftersom det inte följde "äkta" matematik..
. Kanske beror det på värman.
)
