Nya prylar och nya arrangemang i lyssningsrummet. Men ändå blir det aldrig bra...
Vore det inte skönt att liksom bara landa någon gång och bli färdig?
Handlar det inte om en inre oro? Åtminstone i någon grad?
Kanske rör det sig om en osäkerhet på sig själv? Vet jag vad jag vill egentligen?
Vet jag ens vad jag tycker?..
Säkert?
Sedan sitter jag där, och spelar om de gamla tjatiga "referenslåtarna" och funderar på vad det nya köpet eller det senaste "tweaket" gav.
---
Jag tror naturligtvis inte att alla är funtade på samma sätt och att ovanstående är en fullträff på var och en.
Men det kan ju vara intressant att reflektera över frågeställningarna likafullt.
Argumentet att "det ligger i människans natur att ständigt förbättra", hur står det sig? Egentligen?
