Det du tror om min uppfattning visar ganska väl hur illa beställt det är
med din verklighetsförankring.
Dina slutsatser därefter är om möjligt ännu absurdare.
Givet allt det jag tidigare skrivit, och att du ändå skriver sådant där,
ser jag ingen mening med att göra några ytterligare försök.
Du kommer ändå bara fortsätta att med avsikt misstolka och/eller miss-
förstå eller inte förstå alls (med eller utan avsikt, jag kan inte avgöra
vilket - men det påverkar ju inte problemet att du gör det meningslöst
att försöka nå fram till dig).
Svante skrev:Richard skrev:Det där är väldigt intressant.
En känd referens ? Vilken då ?
Det är som bekant helt omöjligt att veta hur konsertlokalen såg ut, vilka monitorer som användes i studion, hur de var placerade och vilka mikrofoner som användes vid inspelningen.
Det ENDA vi kan veta med säkerhet, är att musikerna som spelar på skivan TROLIGEN spelar med stämda instrument, samt att de troligen är kompetenta och spelar tillsammans ( om de inte spelar till metronomklick förstås ) .
Det är inte alls omöjligt att veta hur konsertlokalen såg ut, om man var där. Ska man testa återgivningsförmåga bör man tycker jag välja en inspelning som man känner till hur det lät på plats. Eller åtminstone en som är upptagen på ett ställe som man har varit på. Vidare bör inspelningen vara oprocessad, och allra helst bara vara upptagen med 2 mikar.
Så kan man testa återgivningsförmågan.
Det är nog ganska ovanligt med ovanstående typ av inspelning, men man kan ju leta reda på dem.
Håller i mångt och mycket med om det där, och alla mina
referens-fono-
gram är sådana som jag spelat in själv.
Nivån under det är som jag ser det att lyssna på fonogram som inte han
ges referensstatus, men som är inspelade i en lokal som man känner
själv, men man var inte med om ursprungshändelsen varken med avse-
ende på musiken eller exakt "hur den avlyssnades" av mikrofonerna.
Men - huruvida det då har användts 2 mikrofoner ser jag inte som en
deal-maker, ej heller att t ex 3 eller 4 mikrofoner skulle behöva vara en
av deal-breaker.
Av flera skäl. Dessa är två:
1. Resultatet blir väldigt olika beroende på hur mirofonerna placerats,
och inte minst beroende på vilka mikrofoner de var.
2. Man kan göra en mångdimensionell analys av stereosystemfelen och
hur de yttrar sig i olika skepnader som funktion av konfigurationen, och
då finner man att det inte går att leda i bevis att de fel som uppstår när
man använder 2 mikrofoner behöver bli större än om man användt 3, 4
eller 5. Även med två mikrofoner är de okompenserbara stereosystem-
felen (=en del av det totala) inte försumbara och delar av dem minskar
om man introducerar en tredje mikrofon, medan andra felkomponenter
ökar. Så det är en balansgång - och tumregler som "Vidare bör inspel-
ningen vara oprocessad, och allra helst bara vara upptagen med 2 mikar"
förslår helt enkelt inte, även om det ligger något andemeningen med det.
Det går helt enkelt inte att leda i bevis, ens om man korrelerar med vår
hörselns funktion, allt man vet om den, att den ena lösningen är "bättre"
än den andra. Inte när man håller sig till att tala om fåmikrofonupptag-
ningar och har subjektiv ursprungstrohet som mål i varje fall.
För hur många mikrofoner som ger störst ursprungstrohet, det beror på.
- - -
Men jag vill även påminna om att vi har en inre referens som är möjlig
att anlita, om man har byggt upp en. Det är inte en referens som alls
motsvarar ett facit, men den har fördelen att de flesta förstår dess till-
kortakommanden (de som lurar sig själv att tro att den kan betraktas
som absolut är skapligt få, men lurar sig tyvärr ofta illa) och den är vida
överlägsen att använda ett annat okänt alternativ B som referens för
bedömning av A.
A/B-jämförelser har lett oräkneliga människor bakom ljuset.
Man kan även skaffa sig en
något förbättrad bild av olika inspelningar
om man härleder deras egenskaper genom att korrelera dem mot den
första typens referensfonogram - alltså via en anläggning, vars fel "går
bort" i ett mentalt bråk.
Som man alltså behöver kunna göra för att kunna kvot-projicera.
Vissa kan göra det (så pass att det går att använda till något), andra kan
det inte (annat än mycket grovt). Därför manar jag till stor försiktighet
med att utgå ifrån att man vet något om hur de fonogram man äger och
tror sig "känna" verkligen "låter".
Alltså att tro att man vet vad för info som finns på dem. Man känner dem
i en kombination med en anläggning som man inte heller känner, annat
än i kombination med fonogram som man inte känner...
Det är lätt att gå snett och dra slutsatser som man kommer att märka
inte håller - eller som kommer att var till hinder för att inhämta nya
kunskaper. Båda är olyckliga utfall.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).