"Det låter som en missriktad ambition att låta som tidigt 50-tal, dvs som "man" kanske tror att det lät då. Men visst låter det fördj-igt...."
Det är nog snarare någon gång på 20-talet som man försöker få det att låta som, men det verkar som om det ska föra tankarna till Sophie Tucker. Ljudmanipulationerna ska väl föreställa gammal stenkaka och den nasala sångstil som tillämpades på den tiden. Sedan kom elektrisk förstärkning i slutet av 20-talet och ändrade sättet att sjunga på.
Jag vet inte om vi ska analysera den amerikanska musikhistorien här men jag har lyssnat flera gånger på Youtubeklippet men jag kommer inte övererns med det. Det är säkert skickliga musiker men allt är för tillrättalagt. Det ska ju föreställa jazz... men jazz är mycket stökigare och brötigare än det där, speciellt i rytmiken. Klippet verkar något så när följa 1923 års version med Original Dixieland Jazz Band under den första halvminuten, sedan påminner det om en ragtimeversion som Sophie Tucker spelade in 1926 (Sophie Tucker var alltså snarast vaduevilleartist, och absolut inte jazz).
Om det kan intressera någon (Öhman kanske?) så är det här en riktigt bra version inspelad i Holland 1935.
http://www.youtube.com/watch?v=FFyQbjD-j58 Den innehåller brötig Conn? tenorsaxofon från mästaren själv.
Hela idén med att visa Masvis på inspelningen från 1911 var ungefär så här: Hur många skulle nöja sig med att åka omkring i en bil som på någon viktig parametrar är sämre än en T-Ford från 1911. Det är ju precis vad skivindustrin gör idag. Och de försöker inbilla människor att det ska vara så. Tänk om Volvo skulle säga: -Jo, bilen gör lätt 200, och så får du ju mekaniska bromsar på bakhjulen....Jodå de fungerar bra så länge du inte kör fortare än 25...Nä i regn tycker vi inte att du ska bromsa, det är ingen mening med det, de är inte byggda för det... Nå, ska vi slå till nu direkt för i morgon höjer vi priset...
/Arnold
