Spelar rummet ingen roll för perceived pitch ?

[sprudel]

Det är ju ibland lite svårt att applicera denna tråd (och andra) till sin egen förståelse eller utveckling av denna. Så därför lite grävande i Wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Pitch_(music)

Begreppet pitch kan defineras såsom upplevd tonhöjd. Alltså i grunder är percived pitch tårta på tårta. Men fungerar ändå att använda såsom lite extra tydlighet. Den fysiska motsvarigheten kan väl grovt vara begreppet frekvens. Men som IÖ säger så behöver inte upplevelsen av pitch ha någon grundton. Det finns ju exempelvis trummor som kan sägas sakna bestämd grundton men som ändå kan upplevas såsom lägre eller högre i pitch. För mig är det inte så lite överkurs att första förstå detta eftersom man kan sägas vara på grundkurs A. Men vet inte om detta är det som IÖ avser med sitt inlägg. MEn tar gärna emot bättre vetande.

Men Richard trådskaparen har helt tydligt och vill jag påstå lite oreflekterad transparant synsätt på apparatvärlden. Inget fel att vara transparant i sin attack på den audiofila verkligheten. Absolut inte. Men svårigheten blir när man i praktiken skall finna sammanhangen mellan det upplevda och apparatvärlden.

Ur Wikipedia (en):
"The pitch of complex tones can be ambiguous, meaning that two or more different pitches can be perceived, depending upon the observer.[5] When the actual fundamental frequency can be precisely determined through physical measurement, it may differ from the perceived pitch because of overtones, also known as upper partials, harmonic or otherwise. The human auditory perception system may also have trouble distinguishing frequency differences between notes under certain circumstances"
.
Frågan om hur vi upplever uppspelad musik påverkas av så många samanvävda faktorer.
Rumsakustiken tillhör definitvt enligt min egen upplevelse ett område som på många sätt påverkar hur vi perceptuerar ett spelande instrument och eller röst.

Aha! Alltså ett obestämbart fenomen utifrån en gemensam betraktelse. Sådana har använts i generationer som medel för att knyta individer med svajande verklighetsuppfattning till en kult-kultur vars enda syfte egentligen är något annat än den utger sig för att vara.
Du hittar det inom religion, myter, kommersiell verksamhet, tuti!
Kul att få ett tydligt exempel inom just HiFi.

[paa]

Hur får man fram objektiva fakta av upplevd melodi? Jag är inte personen att svara på det. Det kanske görs sådana mätningar på laboratorium någonstans, men jag ställer mig tveksam.

Dr. Daniel J. Levitin verkar jobba på saken:
http://daniellevitin.com/publicpage/

[petersteindl]

Det är ju ibland lite svårt att applicera denna tråd (och andra) till sin egen förståelse eller utveckling av denna. Så därför lite grävande i Wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Pitch_(music)

Begreppet pitch kan defineras såsom upplevd tonhöjd. Alltså i grunder är percived pitch tårta på tårta. Men fungerar ändå att använda såsom lite extra tydlighet. Den fysiska motsvarigheten kan väl grovt vara begreppet frekvens. Men som IÖ säger så behöver inte upplevelsen av pitch ha någon grundton. Det finns ju exempelvis trummor som kan sägas sakna bestämd grundton men som ändå kan upplevas såsom lägre eller högre i pitch. För mig är det inte så lite överkurs att första förstå detta eftersom man kan sägas vara på grundkurs A. Men vet inte om detta är det som IÖ avser med sitt inlägg. MEn tar gärna emot bättre vetande.

Men Richard trådskaparen har helt tydligt och vill jag påstå lite oreflekterad transparant synsätt på apparatvärlden. Inget fel att vara transparant i sin attack på den audiofila verkligheten. Absolut inte. Men svårigheten blir när man i praktiken skall finna sammanhangen mellan det upplevda och apparatvärlden.

Ur Wikipedia (en):
"The pitch of complex tones can be ambiguous, meaning that two or more different pitches can be perceived, depending upon the observer.[5] When the actual fundamental frequency can be precisely determined through physical measurement, it may differ from the perceived pitch because of overtones, also known as upper partials, harmonic or otherwise. The human auditory perception system may also have trouble distinguishing frequency differences between notes under certain circumstances"
.
Frågan om hur vi upplever uppspelad musik påverkas av så många samanvävda faktorer.
Rumsakustiken tillhör definitvt enligt min egen upplevelse ett område som på många sätt påverkar hur vi perceptuerar ett spelande instrument och eller röst.

Så här skrev jag tidigare i tråden angående perceived pitch.

Inom psykoakustiken använder man orden perceived pitch därför att en pitch d v s tonhöjd inte behöver vara perceived. Det finns många komplexa toner där man kan få fram att tonen har flera pitch än en. Pitch blir då ett tvetydigt begrepp. Då väljer hörseln en av dessa tonhöjder och den blir då perceived, de andra blir det inte. Dessutom är det så att ett subjekt kan höra en av dessa pitch medans ett annat subjekt kan höra en annan av dessa pitch. Sedan kan det även vara så att ett subjekt kan höra flera olika pitch men bara en i sänder. I de flesta böcker jag läst som handlar om pitch har man valt uttrycket perceived pitch just därför att pitch kan vara ambiguous d v s dubbeltydig eller tvetydig. Det är alltså ingen egentlig tautologi.

Sedan kanske skall nämnas att grundtonen inte ens behöver vara med i serien av toner. Man kan filtrera bort grundtonen helt och hållet men fortfarande höra den som pitch. Det är till och med så att man i en serie från 100 Hz + 200 Hz +300 Hz + 400 Hz osv. fram till + 1800 Hz + 1900 Hz + 2000 Hz helt och hållet kan filtrera bort samtliga frekvenser fram till de tre sista och fortfarande höra 100 Hz som pitch. Jag har för mig att det räckte med tre. Å andra sidan finns det instrument som har en tonuppbyggnad som är så annorlunda att det finns fler än en möjlig pitch, men en av dessa blir perceived.

MvH
Peter

Saken kan också vara den att även repetitionsfrekvensen kan vara tvetydig därför att det finns fler än en repetitionsfrekvens eller snarast så är repetitionsfrekvensen mångtydig därför att det inte finns någon dominant repetitionsfrekvens och då har hörseln ett fiffigt temporalt system för att låsa vid en pitch. Jag hade tänkt skriva angående detta vid senare tillfälle då jag får lite tid över.

Då man har förstått hur hörseln låser perceived pitch för en ton så skall ju detta sedan appliceras för hela tonföljder med förändrad pitch för nästkommande toner. Denna förändring av pitch skapar själva upplevda melodin. Dessutom kan man fråga sig hur lång tid det tar för hörseln att låsa. För en enskild ton är det inga problem men om man spelar en melodi så skall ju hörseln kontinuerligt låsa och hur blir det då?

Man skulle i sammanhanget ljudåtergivning kunna tänka sig att denna pitch blir lite suddigare vid någon typ av fel i återgivningen. Med suddigare menas att den inte har förändrats i sin frekvens och inte heller i perceived pitch har förändrats i sin frekvens. Men däremot så har densiteten blivit lägre medans tyngdpunkten ligger kvar. Det betyder att tyngdpunkten ligger kvar men ytan blir större. Det som då möjligtvis kan hända är att då man utsätts för en serie av toner med olika tonhöjd d v s melodi så har varje enskild ton kvar samma tyngdpunkt på tonhöjd d v s frekvens, men i och med att densiteten är lägre och ytan därmed större så blir klarheten eller upplösningen i melodin lidande eftersom det möjligtvis kan ta längre tid för låsning av perceived pitch och i samband med detta kan i så fall troligtvis även upplevt tempo bli lidande. Tonerna liksom glider in i varandra mer än de skall och då blir musiken lidande.

Själva pitchen på varje ton är som den är i frekvens men tydligheten vid uppfattbarhet blir lägre och melodin sitter inte som ett smäck såsom det kanske borde gjort.

Bara för att själva frekvensen i tonhöjden kanske inte ändras i återgivningen så behöver man inte kasta ut barnet med badvattnet.

MvH
Peter

[petersteindl]

Hur får man fram objektiva fakta av upplevd melodi? Jag är inte personen att svara på det. Det kanske görs sådana mätningar på laboratorium någonstans, men jag ställer mig tveksam.

Dr. Daniel J. Levitin verkar jobba på saken:
http://daniellevitin.com/publicpage/

Japp, jag har hans bok; This is your brain on music, men inte hunnit läsa den ännu. Men nu då du tar upp boken så kanske...

Då jag läser kritiken på Amazon så blir jag dock lite tveksam till hans slutsatser. Men det finns säkert andra matnyttiga saker i boken. Jag skall läsa den vid tillfälle eller åtminstone utvalda delar. Just nu håller jag på med att läsa 7-10 andra böcker parallellt samt några vetenskapliga undersökningar och doktorsavhandlingar och allt är parallellt med företaget.

MvH
Peter

[Kronkan]

Det är ju ibland lite svårt att applicera denna tråd (och andra) till sin egen förståelse eller utveckling av denna. Så därför lite grävande i Wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Pitch_(music)

Begreppet pitch kan defineras såsom upplevd tonhöjd. Alltså i grunder är percived pitch tårta på tårta. Men fungerar ändå att använda såsom lite extra tydlighet. Den fysiska motsvarigheten kan väl grovt vara begreppet frekvens. Men som IÖ säger så behöver inte upplevelsen av pitch ha någon grundton. Det finns ju exempelvis trummor som kan sägas sakna bestämd grundton men som ändå kan upplevas såsom lägre eller högre i pitch. För mig är det inte så lite överkurs att första förstå detta eftersom man kan sägas vara på grundkurs A. Men vet inte om detta är det som IÖ avser med sitt inlägg. MEn tar gärna emot bättre vetande.

Men Richard trådskaparen har helt tydligt och vill jag påstå lite oreflekterad transparant synsätt på apparatvärlden. Inget fel att vara transparant i sin attack på den audiofila verkligheten. Absolut inte. Men svårigheten blir när man i praktiken skall finna sammanhangen mellan det upplevda och apparatvärlden.

Ur Wikipedia (en):
"The pitch of complex tones can be ambiguous, meaning that two or more different pitches can be perceived, depending upon the observer.[5] When the actual fundamental frequency can be precisely determined through physical measurement, it may differ from the perceived pitch because of overtones, also known as upper partials, harmonic or otherwise. The human auditory perception system may also have trouble distinguishing frequency differences between notes under certain circumstances"
.
Frågan om hur vi upplever uppspelad musik påverkas av så många samanvävda faktorer.
Rumsakustiken tillhör definitvt enligt min egen upplevelse ett område som på många sätt påverkar hur vi perceptuerar ett spelande instrument och eller röst.

Så här skrev jag tidigare i tråden angående perceived pitch.

Inom psykoakustiken använder man orden perceived pitch därför att en pitch d v s tonhöjd inte behöver vara perceived. Det finns många komplexa toner där man kan få fram att tonen har flera pitch än en. Pitch blir då ett tvetydigt begrepp. Då väljer hörseln en av dessa tonhöjder och den blir då perceived, de andra blir det inte. Dessutom är det så att ett subjekt kan höra en av dessa pitch medans ett annat subjekt kan höra en annan av dessa pitch. Sedan kan det även vara så att ett subjekt kan höra flera olika pitch men bara en i sänder. I de flesta böcker jag läst som handlar om pitch har man valt uttrycket perceived pitch just därför att pitch kan vara ambiguous d v s dubbeltydig eller tvetydig. Det är alltså ingen egentlig tautologi.

Sedan kanske skall nämnas att grundtonen inte ens behöver vara med i serien av toner. Man kan filtrera bort grundtonen helt och hållet men fortfarande höra den som pitch. Det är till och med så att man i en serie från 100 Hz + 200 Hz +300 Hz + 400 Hz osv. fram till + 1800 Hz + 1900 Hz + 2000 Hz helt och hållet kan filtrera bort samtliga frekvenser fram till de tre sista och fortfarande höra 100 Hz som pitch. Jag har för mig att det räckte med tre. Å andra sidan finns det instrument som har en tonuppbyggnad som är så annorlunda att det finns fler än en möjlig pitch, men en av dessa blir perceived.

MvH
Peter

Saken kan också vara den att även repetitionsfrekvensen kan vara tvetydig därför att det finns fler än en repetitionsfrekvens eller snarast så är repetitionsfrekvensen mångtydig därför att det inte finns någon dominant repetitionsfrekvens och då har hörseln ett fiffigt temporalt system för att låsa vid en pitch. Jag hade tänkt skriva angående detta vid senare tillfälle då jag får lite tid över.

Då man har förstått hur hörseln låser perceived pitch för en ton så skall ju detta sedan appliceras för hela tonföljder med förändrad pitch för nästkommande toner. Denna förändring av pitch skapar själva upplevda melodin. Dessutom kan man fråga sig hur lång tid det tar för hörseln att låsa. För en enskild ton är det inga problem men om man spelar en melodi så skall ju hörseln kontinuerligt låsa och hur blir det då?

Man skulle i sammanhanget ljudåtergivning kunna tänka sig att denna pitch blir lite suddigare vid någon typ av fel i återgivningen. Med suddigare menas att den inte har förändrats i sin frekvens och inte heller i perceived pitch har förändrats i sin frekvens. Men däremot så har densiteten blivit lägre medans tyngdpunkten ligger kvar. Det betyder att tyngdpunkten ligger kvar men ytan blir större. Det som då möjligtvis kan hända är att då man utsätts för en serie av toner med olika tonhöjd d v s melodi så har varje enskild ton kvar samma tyngdpunkt på tonhöjd d v s frekvens, men i och med att densiteten är lägre och ytan därmed större så blir klarheten eller upplösningen i melodin lidande eftersom det möjligtvis kan ta längre tid för låsning av perceived pitch och i samband med detta kan i så fall troligtvis även upplevt tempo bli lidande. Tonerna liksom glider in i varandra mer än de skall och då blir musiken lidande.

Själva pitchen på varje ton är som den är i frekvens men tydligheten vid uppfattbarhet blir lägre och melodin sitter inte som ett smäck såsom det kanske borde gjort.

Bara för att själva frekvensen i tonhöjden kanske inte ändras i återgivningen så behöver man inte kasta ut barnet med badvattnet.

MvH
Peter

Underbar liten text,om man får uttrycka det så. Men vad är det som ger en god möjlighet till att uppfatta pitchen och dess förändirngar tydligt. Vad kan man exempelvis såsom "engagerad stereoägare" göra.

[phon]

Underbar liten text,om man får uttrycka det så. Men vad är det som ger en god möjlighet till att uppfatta pitchen och dess förändirngar tydligt. Vad kan man exempelvis såsom "engagerad stereoägare" göra.

Spikfötter och löst parkettgolv?

[Harryup]

Underbar liten text,om man får uttrycka det så. Men vad är det som ger en god möjlighet till att uppfatta pitchen och dess förändirngar tydligt. Vad kan man exempelvis såsom "engagerad stereoägare" göra.

Spikfötter och löst parkettgolv?

Förutsättningslöst testa alternativ istället för att tro på tumregelslösningar.

mvh/Harryup

[Richard]

Underbar liten text,om man får uttrycka det så. Men vad är det som ger en god möjlighet till att uppfatta pitchen och dess förändirngar tydligt. Vad kan man exempelvis såsom "engagerad stereoägare" göra.

Spikfötter och löst parkettgolv?

Kan vara så.... Eller spikfötter på betonggolv, båda exemplen blir bättre än filt eller annat mjukt material som fötter till högtalaren.

[Ljudligt]

Denna diskussion är mycket intressant och jag tror ni är inne på ett viktigt spår för att få fram närvarokänslan i musiken.
Rummets påverkan på ljudet är otroligt stor och samtidigt väldigt känsligt. Vad man än gör för omöbleringar eller omplaceringar i rummet påverkas ljudbild, timre och pitch. De två som jag upplever som viktigast är timbre (tonal balans på ett instrument), pitch (tonhöjden på timbre).
Jag är mycket nöjd för tillfället efter mycket exprimenterande fram och tillbaka i rummet med olika saker.
Jag har lyckats få fram ett fönster i ljudbilden där allt låter naturligt och närvarande (rätt timbre och pitch) med väldigt tydlig separation mellan instrumenten. Även på musik som det händer mycket samtidigt.
Provade igår att ändra lite på olika saker i rummet. Inget stort, bara prydnadssaker. Helt plötsligt lät inte instrumenten och ljudbilden lika lätt att följa, det lätt som timbre hamnade fel igen. Diskanten lät påträngande och syntetisk.
Det är mycket känsligt, därför mycket svårt att få till rätt klangbalans i rummet tillsammans med alla grejor samt de specifika högtalare och förstärkare , signalkablar, väggmaterial och andra saker man har i rummet.
En annan gång provade jag att dämpa basen mycket hårdare i rummet, samma sak där att instrumenten inte lät så naturliga längre och det blev grötigt och en skev diskantåtergivning.
Om man ska komma tillrätta enligt något system (om man gör så blir timre och pitch rätt) behöver man kalkylera vad man ska ha i rummet och var det ska vara. Högtalartyp, förstärkare, rumstyp , väggtyp, tapettyp (you name it, massa saker blir det) gör att det är mycket svårt med generella regler.
Däremot kan man dämpa och diffusera enligt konstens alla regler och provlyssna mellan varje förändring i rummet. Endast hörseln (man kan mäta till en viss gräns) kan avgöra vad som är det bästa för ditt eget rum. När timbre och pitch hamnat rätt hör man musiken otroligt tydligt och man blir sittande att lyssna på musik, filmer mm. Brukar sitta och lyssna på musiken till eftertexterna bara för att det låter så bra.
Betänk att ljudets hastighet är 340 m/s. Det rör sig bara om ms så hör man hela rummet. Är det rätt hör man det på en sekund.

[petersteindl]

Hej Ljudligt och välkommen till Faktiskt Vad har du för stereo?

MvH
Peter

[mx]

Underbar liten text,om man får uttrycka det så. Men vad är det som ger en god möjlighet till att uppfatta pitchen och dess förändirngar tydligt. Vad kan man exempelvis såsom "engagerad stereoägare" göra.

Spikfötter och löst parkettgolv?

Kan vara så.... Eller spikfötter på betonggolv, båda exemplen blir bättre än filt eller annat mjukt material som fötter till högtalaren.

SD kan inte jämföras med en filt. Eller är det så din verklighet ser ut? Att
du tror att det är samma sak?

[Kronkan]

Underbar liten text,om man får uttrycka det så. Men vad är det som ger en god möjlighet till att uppfatta pitchen och dess förändirngar tydligt. Vad kan man exempelvis såsom "engagerad stereoägare" göra.

Spikfötter och löst parkettgolv?

Kan vara så.... Eller spikfötter på betonggolv, båda exemplen blir bättre än filt eller annat mjukt material som fötter till högtalaren.

SD kan inte jämföras med en filt. Eller är det så din verklighet ser ut? Att
du tror att det är samma sak?

Seriöst tror jag inte på överdrivet rangliga parkettgolv. Men spikes är ju ett sätt att påverka högtalarnas performance i rummet.

Sedan till lite mera skämtsamma funderingar. Vad säger att filt är dåligt. Ett sådant material skulle ju kunna ha större grad av intern dämpning än SD-fötter. Det vet vi ju inte. Att ull på olika sätt använts i det audiofila området vet vi.

[Richard]

Denna diskussion är mycket intressant och jag tror ni är inne på ett viktigt spår för att få fram närvarokänslan i musiken.
Rummets påverkan på ljudet är otroligt stor och samtidigt väldigt känsligt. Vad man än gör för omöbleringar eller omplaceringar i rummet påverkas ljudbild, timre och pitch. De två som jag upplever som viktigast är timbre (tonal balans på ett instrument), pitch (tonhöjden på timbre).
Jag är mycket nöjd för tillfället efter mycket exprimenterande fram och tillbaka i rummet med olika saker.
Jag har lyckats få fram ett fönster i ljudbilden där allt låter naturligt och närvarande (rätt timbre och pitch) med väldigt tydlig separation mellan instrumenten. Även på musik som det händer mycket samtidigt.
Provade igår att ändra lite på olika saker i rummet. Inget stort, bara prydnadssaker. Helt plötsligt lät inte instrumenten och ljudbilden lika lätt att följa, det lätt som timbre hamnade fel igen. Diskanten lät påträngande och syntetisk.
Det är mycket känsligt, därför mycket svårt att få till rätt klangbalans i rummet tillsammans med alla grejor samt de specifika högtalare och förstärkare , signalkablar, väggmaterial och andra saker man har i rummet.
En annan gång provade jag att dämpa basen mycket hårdare i rummet, samma sak där att instrumenten inte lät så naturliga längre och det blev
grötigt och en skev diskantåtergivning.
Om man ska komma tillrätta enligt något system (om man gör så blir timre och pitch rätt) behöver man kalkylera vad man ska ha i rummet och var det ska vara. Högtalartyp, förstärkare, rumstyp , väggtyp, tapettyp (you name it, massa saker blir det) gör att det är mycket svårt med generella regler.
Däremot kan man dämpa och diffusera enligt konstens alla regler och provlyssna mellan varje förändring i rummet. Endast hörseln (man kan mäta till en viss gräns) kan avgöra vad som är det bästa för ditt eget rum. När timbre och pitch hamnat rätt hör man musiken otroligt tydligt och man blir
sittande att lyssna på musik, filmer mm. Brukar sitta och lyssna på musiken till eftertexterna bara för att det låter så bra.
Betänk att ljudets hastighet är 340 m/s. Det rör sig bara om ms så hör man hela rummet. Är det rätt hör man det på en sekund.

Intressant, håller med dig i väldigt mycket.

Basområdet påverkar diskantområdet, eftersom vi inte lyssnar specifikt på dessa uppdelade områden då vi lyssnar till musik- instrumenten har ju övertoner i hela registret. Därför påverkas perceived pitch och klangen vid en liten ändring i diskantregistrets delningsfilter- även om du lyssnar på en kontrabas.

[Objektivisten]

En grej som händer ibland när man styrt, ställt och trimmat med nån stereo, är att det kan låta skitbra (verkligen jättebra) så fort det spelas musik men sämre med TV och Film-ljud (tal, applåder, ljudeffekter etc).

[StefanL]

Denna diskussion är mycket intressant och jag tror ni är inne på ett viktigt spår för att få fram närvarokänslan i musiken.
Rummets påverkan på ljudet är otroligt stor och samtidigt väldigt känsligt. Vad man än gör för omöbleringar eller omplaceringar i rummet påverkas ljudbild, timre och pitch. De två som jag upplever som viktigast är timbre (tonal balans på ett instrument), pitch (tonhöjden på timbre).
Jag är mycket nöjd för tillfället efter mycket exprimenterande fram och tillbaka i rummet med olika saker.
Jag har lyckats få fram ett fönster i ljudbilden där allt låter naturligt och närvarande (rätt timbre och pitch) med väldigt tydlig separation mellan instrumenten. Även på musik som det händer mycket samtidigt.
Provade igår att ändra lite på olika saker i rummet. Inget stort, bara prydnadssaker. Helt plötsligt lät inte instrumenten och ljudbilden lika lätt att följa, det lätt som timbre hamnade fel igen. Diskanten lät påträngande och syntetisk.
Det är mycket känsligt, därför mycket svårt att få till rätt klangbalans i rummet tillsammans med alla grejor samt de specifika högtalare och förstärkare , signalkablar, väggmaterial och andra saker man har i rummet.
En annan gång provade jag att dämpa basen mycket hårdare i rummet, samma sak där att instrumenten inte lät så naturliga längre och det blev grötigt och en skev diskantåtergivning.
Om man ska komma tillrätta enligt något system (om man gör så blir timre och pitch rätt) behöver man kalkylera vad man ska ha i rummet och var det ska vara. Högtalartyp, förstärkare, rumstyp , väggtyp, tapettyp (you name it, massa saker blir det) gör att det är mycket svårt med generella regler.
Däremot kan man dämpa och diffusera enligt konstens alla regler och provlyssna mellan varje förändring i rummet. Endast hörseln (man kan mäta till en viss gräns) kan avgöra vad som är det bästa för ditt eget rum. När timbre och pitch hamnat rätt hör man musiken otroligt tydligt och man blir sittande att lyssna på musik, filmer mm. Brukar sitta och lyssna på musiken till eftertexterna bara för att det låter så bra.
Betänk att ljudets hastighet är 340 m/s. Det rör sig bara om ms så hör man hela rummet. Är det rätt hör man det på en sekund.

Prydnadssaker skall man inte flytta, då ser man hur dammigt det egentligen är.

[Richard]

En grej som händer ibland när man styrt, ställt och trimmat med nån stereo, är att det kan låta skitbra (verkligen jättebra) så fort det spelas musik men sämre med TV och Film-ljud (tal, applåder, ljudeffekter etc).

Det där känner jag igen, helt klart. Tal samt applåder vill man kanske ska låta naturligt klangligt, pitchen är inte lika viktig här.

Med musiklyssning så är pitchen ( och kanske ibland även klangen ) mera viktig, ivartfall för mig.

Den slutsats jag drar av det är att " neutralt återgivna ljud" genom en stereo inte alltid exellerar i upplevd pitch ( tonhöjdsriktighet ) samt rythm, pace and dynamics.

....Sådant som gör det roligt att lyssna på musik.

[petersteindl]

.....
Prydnadssaker skall man inte flytta, då ser man hur dammigt det egentligen är.

+1

[Objektivisten]

En grej som händer ibland när man styrt, ställt och trimmat med nån stereo, är att det kan låta skitbra (verkligen jättebra) så fort det spelas musik men sämre med TV och Film-ljud (tal, applåder, ljudeffekter etc).

Det där känner jag igen, helt klart. Tal samt applåder vill man kanske ska låta naturligt klangligt, pitchen är inte lika viktig här.

Med musiklyssning så är pitchen ( och kanske ibland även klangen ) mera viktig, ivartfall för mig.

Den slutsats jag drar av det är att " neutralt återgivna ljud" genom en stereo inte alltid exellerar i upplevd pitch ( tonhöjdsriktighet ) samt rythm, pace and dynamics.

....Sådant som gör det roligt att lyssna på musik.

Precis.

[phon]

Kan vara så.... Eller spikfötter på betonggolv, båda exemplen blir bättre än filt eller annat mjukt material som fötter till högtalaren.

Du menar att filtfötter inte är bra?

Jag som precis har köpt en hel karta med såna här till mina Sonab ... !
Det kommer att bli helt tyst, inte en bas-ton kommer att höras.
Eller, det gör det ju inte ändå, det är OA14, dom har ingen bas.

[Svante]

En grej som händer ibland när man styrt, ställt och trimmat med nån stereo, är att det kan låta skitbra (verkligen jättebra) så fort det spelas musik men sämre med TV och Film-ljud (tal, applåder, ljudeffekter etc).

Spekulation: Musiken man lyssnade på vid justeringen kanske är mixad med färgande högtalare, vilket har lett till att man bör avlyssna alstret i en färgande uppspelningsanläggning. Justeringen leder då rimligen till att uppspelningsanläggningen får just den färgningen, eller åtminstone något åt det hållet.

När man sedan lyssnar på tal som oftare spelas in oprocessat så låter det färgat.

[hifikg]

Vad hände med pitchen och ljudkvaliteten överhuvudtaget hos Linn på Sweetspot idag? Någon som begriper sådant som var där? Det var ju inte sämsta sortens prylar de lirade på direkt, men om det finns ett pris till mässans sämsta ljud så ligger de "bra" till. Jag var där före lunch. Kanske fick de ordning på ljudet efter lunch. Kanske var det projektorn som satt i taket som störde (den innehåller en högtalare!). Killen som demade skyllde på att det var ett "very lively room".

[Ljudligt]

Richard skrev:
Objektivisten skrev:
En grej som händer ibland när man styrt, ställt och trimmat med nån stereo, är att det kan låta skitbra (verkligen jättebra) så fort det spelas musik men sämre med TV och Film-ljud (tal, applåder, ljudeffekter etc).


När du har hittat rätt timbre och pitch för ditt rum låter allt bra, både musik och film.

Saker som ska låta verkligt som vi alla känner igen är regn, havet (havsbrus och vågor, plaskljud ), röster (upp till s-ljud sen avrunda snabbt, dvs korta s-ljud inte avrullad diskant), applåder , åska mm
Får man dom ljuden rätt enligt som dom låter i verkligheten när man lyssnar på dom ute låter också instrumenten ganska rätt verkar det som. Förutsatt att man har någorlunda rak frekvensgång. Så sätt på naturfilmer eller andra filmer med naturljud blunda och var ute i naturen på ett ögonblick.

Musik är något svårare att hitta rätt på efter som man inte har den referensen från inspelningen hur det lät vid just det tillfället. Här kan det skilja otroligt mycket mellan skiva och skiva och ska man gå efter detta måste man ha skivor som verkligen är referenser och ingen skiva som någon studietekniker har mixat som han tycker att det ska låta. Naturens ljud vet vi alla hur de ska låta.

Jag har därför ställt in efter ljud som jag vet hur de ska låta som ljud ute i naturen.

Musiken låter också naturligt och bra vid den inställningen med ett mycket transparent ljud. Sedan kan man behöva finjustera tills fönstret (genomskinligheten) i ljudet ligger rätt. Detaljerna kommer helt naturligt då och det spelar ingen roll om jag tittar på film eller lyssnar på musik.

Vad gäller min anläggning kan du titta på min på:
http://www.minhembio.com/Ljudligt/324032#411107

Har funderat på att byta förstärkaren men när det låter så här bra kommer det nog att dröja. En ny förstärkare innebär en ändring i signalkedjan (inställningar behöver göras om) och för tillfället är jag så nöjd så jag inte vill ändra på något. Inte ens mina prydnads-saker.

[IngOehman]

hur mäter man pitchen? jag har mätt ett kapslat mellanregister stånde på olika underlag och mätgrafen visar inga skillnader

Tonhöjder lyssnar man på

Precis, omöjligt att mäta. Hoppas alla på detta forum har förstått det nu.

Det behövs bara lyssning, och användandet av det bästa mät- instrumentet som finns: örat och hjärnan.

Håller man sig till ett ackord kan jag nog svårligen förstå varför detta inte skulle kunna mätas rätt så enkelt med spektrumanalys.
.......ett ackord räcker.

Den upplevda pitchen ( tonhöjden ) är nog omöjlig att mäta.

Inte alls.

Man tager ett stycke människa, gärna med absolut gehör. Så stoppar man människan i en kartong och gör ett hål för hans öra. På en sida av kartongen gör man ett avlångt snitt som man kan stoppa ut ett papper igenom.

Människan förses med papper och penna och uppmanas skriva vilken ton det är på ett papper och stoppa ut det genom springan.

Vips har man byggt ett mätinstrument för tonhöjd.

Som alla mätinstrument har det brister, men det är ändå ett mätinstrument för tonhöjd.

Nej det är det verkligen inte.

Det är i bästa fallet en mätmetod för studium av upplevd tonhöjd,
men det är inte tonhöjden isolerad som studeras med metoden, utan
hur en specifik person upplever de specifika exempel som personen
exponeras för.

Men kan inte mäta saker med en ograderad måttstock.

Och skall man vara noga så kan man nog inte hävda att något är en
mätning ens om det gjorts med en graderad måttstock - om grader-
ingens noggrannhet är okänd.

Ett "mått" betyder ju ingenting utan att man vet något om hur fel det
maximalt kan vara.


Vh, iö

[Svante]

[petersteindl]

hur mäter man pitchen? jag har mätt ett kapslat mellanregister stånde på olika underlag och mätgrafen visar inga skillnader

Tonhöjder lyssnar man på

Precis, omöjligt att mäta. Hoppas alla på detta forum har förstått det nu.

Det behövs bara lyssning, och användandet av det bästa mät- instrumentet som finns: örat och hjärnan.

Håller man sig till ett ackord kan jag nog svårligen förstå varför detta inte skulle kunna mätas rätt så enkelt med spektrumanalys.
.......ett ackord räcker.

Den upplevda pitchen ( tonhöjden ) är nog omöjlig att mäta.

Inte alls.

Man tager ett stycke människa, gärna med absolut gehör. Så stoppar man människan i en kartong och gör ett hål för hans öra. På en sida av kartongen gör man ett avlångt snitt som man kan stoppa ut ett papper igenom.

Människan förses med papper och penna och uppmanas skriva vilken ton det är på ett papper och stoppa ut det genom springan.

Vips har man byggt ett mätinstrument för tonhöjd.

Som alla mätinstrument har det brister, men det är ändå ett mätinstrument för tonhöjd.

Nej det är det verkligen inte.

Det är i bästa fallet en mätmetod för studium av upplevd tonhöjd,
men det är inte tonhöjden isolerad som studeras med metoden, utan
hur en specifik person upplever de specifika exempel som personen
exponeras för.

Men kan inte mäta saker med en ograderad måttstock.

Och skall man vara noga så kan man nog inte hävda att något är en
mätning ens om det gjorts med en graderad måttstock - om grader-
ingens noggrannhet är okänd.

Ett "mått" betyder ju ingenting utan att man vet något om hur fel det
maximalt kan vara.


Vh, iö

En människa med absolut gehör har eller är en måttståck och till och med en graderad måttståck och den går även att kalibrera och att mäta toleransen på. Antingen har man absolut gehör eller inte. Och har man det så kan toleransen mätas upp. Beroende på hur mätningen av upplevd tonhöjd utformas så kan man få ett resultat med en viss given tolerans.

Absolut gehör
De flesta människor har förmågan att uppfatta intervall mellan olika toner, vilket kallas relativt gehör, men kan inte känna igen en viss ton utan att ha något att relatera till. En person med absolut gehör kan däremot direkt identifiera en ton med tonnamn.

Absolute pitch (AP), widely referred to as perfect pitch, is the ability of a person to identify or re-create a given musical note without the benefit of an external reference.

Absolute pitch (AP), or perfect pitch, is the ability to name or reproduce a tone without reference to an external standard. The naming/labelling of notes need not be verbal. AP can also be demonstrated by other codes such as auditory imagery or sensorimotor responses, for example, reproducing a tone on an instrument. Therefore a musician from an aural tradition, with no musical notation, can still exhibit AP when asked to reproduce a sounded note.

Possessors of absolute pitch exhibit the ability in varying degrees. Generally, absolute pitch implies some or all of the following abilities when done without reference to an external standard:

Identify by name individual pitches (e.g. A, B, C♯) played on various instruments
Name the key of a given piece of tonal music just by listening (without reference to an external tone)
Identify and name all the tones of a given chord or other tonal mass
Accurately sing a given pitch without an external reference
Name the pitches of common everyday noises such as car horns and alarms

"it reflects a particular ability to analyze frequency information, presumably involving high-level cortical processing." Absolute pitch is an act of cognition, needing memory of the frequency, a label for the frequency (such as "B-flat"), and exposure to the range of sound encompassed by that categorical label.

MvH
Peter

[Kimpost]

"The return of vad är en mätning"

[hifikg]

Måste man kunna namnen på tonerna för att njuta av musik? I så fall är jag som humlan, känner inte igen många toner, men njuter ändå!

[petersteindl]

"The return of vad är en mätning"

Japp, nu skall det jä---ranamma definieras

[petersteindl]

Måste man kunna namnen på tonerna för att njuta av musik? I så fall är jag som humlan, känner inte igen många toner, men njuter ändå!

Hur definierar du "måste"? ...







...och vad är definitionen på musik?

MvH
Peter

[gnypp45]

Men kan inte mäta saker med en ograderad måttstock.

Och skall man vara noga så kan man nog inte hävda att något är en
mätning ens om det gjorts med en graderad måttstock - om grader-
ingens noggrannhet är okänd.

Ett "mått" betyder ju ingenting utan att man vet något om hur fel det
maximalt kan vara.

Felet måste vara mindre än ett halvtonsintervall, annars har ju inte testobjeketet absolut gehör, eller hur?

Där har du din övre gräns för noggrannheten i denna mätning, Ingvar.