Vad lägger du fokus på i din anläggning?

[Kronkan]

Tråden får mig att fundera på om det saknas ett ämne för vetenskapliga studier: hi-fi-psykologi .

Visserligen kan man ju säga att psykologi, placebo, nocebo, psykoakustiskt förankrad metodik med mera handlar om detta och möjligen inte skiljer sig så dramatiskt ifrån andra yttringar av mänsklig aktivitet.

Men på samma sätt som musikpsykologi försöker bringa klarhet i vilken typ av upplevelser vi kan få av musik och vad som kan förmodas vara grunden därtill, så kan förstås ett liknande perspektiv användas inom hi-fi.

Vi har nästan alltid den knepiga gränslinjen mellan subjektivt och objektivt. Och vi är alla präglade av förhandenvarande paradigm som grundreferens; vare sig vi omedvetet anammat dem, aktivt försöker motarbeta dem eller något däremellan.

Min tro är trots allt att ju mer man lär sig om hur tekniken fungerar och vilka fällor som finns vid utvärdering av utrustning, desto skickligare blir man på att fokusera de musikaliska och ljudmässiga aspekterna av hi-fi. Och då tror jag också att det ligger nära till hands att i hög grad fokusera och prioritera korrekt återgivning.

Samtidigt är jag som heminredningsintresserad inte främmande för att hi-fi-utrustning, liksom övrigt man kan ha i ett hem, kan ha en estetisk kvalitet eller brist på dylik.

Ytterligare komplicerande (men inspirerande enligt mig) faktorer som finns är våra associationer och minnen av det mesta från vårt tidigare liv; vilket förstås även innehåller en hel del inom hi-fi-området.

Det är lätt för mig att helt hålla med dig fast med en fråga. Vad menar vi med korrekt. Finns det ett objektivt och ett subjektivt korrekt återgivning. Eller om vi väljer istället för dessa begrepp väljer att försöka betrakta det som händer inom människan och det som händer i den del av verkligheten som finns utanför. Hur fungerar sammanhangen där vad gäller musikåtergivning över ett klassiskt stereosystem.

Hur skall man tolka Peters senaste inlägg. För röster har vi ju en speciell perception som gör att vi perceptuerar åtminstone talade röster på ett speciellt sätt. Jag får väl fråga Peter här om han menar att musik faktiskt perceptueras på ett annat sätt än ljud. Så tolkar jag hans inlägg. Eller så har jag inte förstått.

[Strmbrg]

Fokus för mig handlar nog mest om att undvika distraktion.

Jag vill kunna lyssna på musiken utan att "små flugor" far runt och avleder min uppmärksamhet.

HUR jag når det målet, är en svårare fråga att besvara.
Det beror ju helt och hållet på omständigheterna:

BLIR jag ofokuserad när jag lyssnar, eller upplever jag ingen distraktion?

Om det senare gäller:
Fajn! Då kan jag ju i princip puttra på som det är.
Åtminstone så länge det var just distraktionsfrihet jag hade som mål.
Det målet är ju uppnått.

OM jag distraheras och får svårt att koncentrera mig på musiken:
Vad / vilka saker beror det på?
Mig själv?
Apparaturen?
Rummet?
En dundrande tvättmaskin?

Därför upprepar jag det jag skrev inledningsvis:

Jag vill kunna lyssna på musiken utan att "små flugor" far runt och avleder min uppmärksamhet.
HUR jag når det målet, är en svårare fråga att besvara.
Det beror ju helt och hållet på omständigheterna.

Tekniken och metoderna är ju bara medel för att nå målet.
Innan jag definierat målet kan jag därför knappast börja ägna mig åt metod-tankarna.

Eller, ja, kan och kan...

[Richard]

Med det sagt, så, jag totalignorerar allt som bara har liten inverkan på ljudet. Såsom, val av cd-spelare, försteg, slutsteg, kablar. Alla de där sakerna som inte identifieras av majoriteten bland lyssnarna i blindtester. Det kan man leka med när de stora problemen är lösta. För mig betyder det att högtalarna behöver vara nära nog felfria, bassystemet behöver vara nära perfekt, källan ska vara så bra som det går att få tag på och att rummet inte ska bidra med hyss. Att leka med myggorna innan det är klart är för mig meningslöst.

Det innebär att jag inte får vara med att leka i alla funderingar kring spikfötter, boaormskablage och slutsteg som faller en db vid 8hz. Det är helt enkelt irrelevant för mig.
Betyder det att jag är tråkig eller pragmatiskt? Ingen aning, men, jag vet att jag spenderar rätt mycket mer tid på att använda min anläggning än att fundera på vad som är fel med den...

Helt rätt, man ska använda sin anläggning till att lyssna på musik och inte fundera över vad som är fel med den! En mycket sund inställning.

Vad jag inte håller med dig om är (o)betydelsen av cd-spelare/försteg/slutsteg. Min synvinkel är att högtalare som inte ändrar
karaktär beroende på vad de matas med, de är i sig en dist-källa. Eller ger en sorts "sameness" (som var ett modeord här på Faktiskt för ett tag sedan). Sedan lång tid tillbaka (1978!) har jag använt samma högtalare och de är verkligen ett par kameolonter. Dvs, de låter verkligen annorlunda beroende på vilken drivning de har. Här är det då slutsteget som är viktigt, men även försteg och källa (tex cd-spelare) spelar roll. Trots detta har högtalarna absolut en egen signatur. Men genom åren har jag lärt mig vad som är vad.

Två CD-spelare låter ofta extremt lika om man enbart lyssnar på ljudet, dvs
frekvensgång, frihet från dist, typ. Men ändå skiljas åt när det gäller hur de förmedlar musikalitet, spelglädje, homogenitet osv. Detta är kontroversiellt här på Faktiskt och den som inte hört skillnaden mellan tex en Pioneer 668 och en Linn Ikemi vet inte vad jag pratar om.

Nu kommer vi då till det som är viktigt i musiken. Den som lyssnar på livemusik, eller på olika anläggningar i olika situationer, vet att ljudet kan skilja rätt stort. Lyssna på klassisk musik i Berwaldhallen (Sthlm) och jämför med hur det låter i Gbg´s konserthus. Låter det lika? Nä. Vem är bäst? Spelar roll! För det är ändå duktiga musiker som spelar, det är
spännande musik. Alltså, lite frekvensgångs- eller efterklangsskillnader verkar inte betyda så mycket för musikupplevelsen. Lyssna på en kass musiker i dessa miljöer och denne kommer vara kass i vilket fall som helst. Örat/hjärnan är utvecklade att kunna bedöma ljud i olika miljöer. Om en person pratar i ett badrum eller en konsertsal, du känner igen denne trots att det låter så totalt olika. Men den typ av dist som introduceras i elektroniken är väsensskild från detta och vår hjärna är inte så bra på att
hantera detta.

Dvs all distorsion är inte lika illa, den vi erhåller i högtalarens samspel med
rummet är mindre viktig - trots att den ger större skillnader när man kvantifierar den.

Tänk dig nu att du lyssnar på en apparat som skiljer sig åt i frekvensgång, eller någon annan variabel du tycker är viktig. Förändras ditt intryck av musikern - eller är det bara ljudet? Om du lyssnar på två cd-spelare (som låter exakt likadant), är det någon skillnad mellan hur musikern presenteras i de två apparaterna?

Personligen tycker jag man ska fokusera på hur musiken kommer fram i sin
helhet, inte hur enskilda detaljer framstår. Att jobba på rum och högtalare med något skräp som drivning känns för mig ganska meningslöst när man inte vet vad som kommer in i högtalarna.

Tro mig, elektroniken är viktigare än vad du tror

/ B

Detta som du skriver är intressant. Då Pioneer 668 presenterar " ljud" på
ett oklanderlikt sätt, så spelar Ikemi musik istället. Pioneer 668 blir bara skrammel och en massa fristående ljud utan sammanhang i jämförelse.

Även vid jämförelse med tex rega apollo får pioneer 668 storsmisk vad det gäller musikförmedling. Skillnaden här är att regan mäter något sämre, men spelar musiken mycket bättre.

(Är källan eller förstärkaren dålig hjälper det nada med rumsåtgärder. Musiken låter inte bättre för det.)

Ännu intressantare är att båda apparaterna pioneer 668 och Ikemi mäter ungefär lika bra- men låter helt olika.*

* ikemi är en klon av cd- 12 .

[phloam]

Tekniken och metoderna är ju bara medel för att nå målet.

Tekniken har en förmåga att vara en positiv del av upplevelsen, samtidigt som den möjliggör och förmedlar upplevelsen. Om den är väl utformad på alla sätt.

Därför tror jag det är viktigt att skilja på hur vi använder hifi (konsumerar, brukar den i vardagen) och hur man konstruerar bra hifi. När man som brukare anlägger "konstruktörsperspektiv" så får man ju en annan upplevelse än den som bara använder och njuter av resultatet.

Användning av hifi kan alltså mycket väl rymma aspekter som inte hör hemma inom konstruktion - t.ex. att man låter egna upplevelsen vara avgörande osv.

Kan man hålla isär dessa saker är det nog inget problem, inte heller i diskussionen här då vissa saker/ämnen/åsikter kan ses i rätt sammanhang.

[petersteindl]

Tråden får mig att fundera på om det saknas ett ämne för vetenskapliga studier: hi-fi-psykologi .

Visserligen kan man ju säga att psykologi, placebo, nocebo, psykoakustiskt förankrad metodik med mera handlar om detta och möjligen inte skiljer sig så dramatiskt ifrån andra yttringar av mänsklig aktivitet.

Men på samma sätt som musikpsykologi försöker bringa klarhet i vilken typ av upplevelser vi kan få av musik och vad som kan förmodas vara grunden därtill, så kan förstås ett liknande perspektiv användas inom hi-fi.

Vi har nästan alltid den knepiga gränslinjen mellan subjektivt och objektivt. Och vi är alla präglade av förhandenvarande paradigm som grundreferens; vare sig vi omedvetet anammat dem, aktivt försöker motarbeta dem eller något däremellan.

Min tro är trots allt att ju mer man lär sig om hur tekniken fungerar och vilka fällor som finns vid utvärdering av utrustning, desto skickligare blir man på att fokusera de musikaliska och ljudmässiga aspekterna av hi-fi. Och då tror jag också att det ligger nära till hands att i hög grad fokusera och prioritera korrekt återgivning.

Samtidigt är jag som heminredningsintresserad inte främmande för att hi-fi-utrustning, liksom övrigt man kan ha i ett hem, kan ha en estetisk kvalitet eller brist på dylik.

Ytterligare komplicerande (men inspirerande enligt mig) faktorer som finns är våra associationer och minnen av det mesta från vårt tidigare liv; vilket förstås även innehåller en hel del inom hi-fi-området.

Det är lätt för mig att helt hålla med dig fast med en fråga. Vad menar vi med korrekt. Finns det ett objektivt och ett subjektivt korrekt återgivning. Eller om vi väljer istället för dessa begrepp väljer att försöka betrakta det som händer inom människan och det som händer i den del av verkligheten som finns utanför. Hur fungerar sammanhangen där vad gäller musikåtergivning över ett klassiskt stereosystem.

Hur skall man tolka Peters senaste inlägg. För röster har vi ju en speciell perception som gör att vi perceptuerar åtminstone talade röster på ett speciellt sätt. Jag får väl fråga Peter här om han menar att musik faktiskt perceptueras på ett annat sätt än ljud. Så tolkar jag hans inlägg. Eller så har jag inte förstått.

För att kunna ge ett vettigt svar så behöver jag veta vad du menar med perceptueras. Vad betyder perceptueras för dig?

För mig är perception en sak och sensation en annan sak. Sensation använder jag med engelskt uttal. Perception tillhör snarast det som finns i yttervärlden. Sensation är snarast det som finns i den inre världen som är en medveten upplevelse. Till sensation hör t.ex. smärta i stortån, eller upplevelsen av smaken av banan eller upplevelsen av Cdur eller upplevelsen av rött eller upplevelsen av doften från ett vin. Då handlar det om totalupplevelsen.

Perception handlar om vad som händer där ute.
Sensation handlar om vad som händer med den person som har sensations.

Ett exempel. Skär man av nervbanor från syncentra till cortex vilket är högst upp i hjärnan, men låter alla andra nerver vara intakta så är fortfarande perceptionen intakt medans sensation är bruten. Vad betyder det? Jo det betyder att den personen är blind och kan inte se. Personen kan inte få någon sensation från synen och ingen information från synens alla perceptuella delar från hjärnan kan upplevas som medvetet. Men om man talar om vad som finns i synfältet så har dessa personer det på känn. Om man t.ex. säger att det finns föremål på bordet så vet de inte vad som finns, men då de skall greppa föremålen som de inte har en aning om vad det är så använder de till övervägande del rätt grepp på fingrarna och kan greppa direkt. Det är som om de i sitt undermedvetna visste vad de skall greppa. De personer som inte har perceptionen intakt d v s direkt från synnerverna har ingen möjlighet till detta. De måste känna sig för. De är synmässigt helt frånkopplade från yttervärlden. Båda personerna är blinda, men de som har perceptionen intakt kan utveckla en så kallad blindsyn, men de blir aldrig själv medvetna om detta. Man har gjort undersökningar på delvis blindsyn och total blindsyn.

Det är alltså essentiellt för upplevelsen att sensation finns. Utan sensation finns inget medvetande om den input som receptorerna ger hur bra än perceptionen fungerar.

Perception ger info om det som händer därute, men för att det skall kunna exekveras och bli till ett medvetet reslutat så behövs sensation.

Använder jag denna terminologi på din frågeställning där jag använder dina ord fast med mina begrepp, så innefattar perception av ljud även musik om båda härstammar från akustiska ljudvågor. Spelar du Beethoven i stereon och samtidigt läser ett libretto med noter av Haydn och koncentrerar dig på Haydn så är sensation helt annorlunda än då du fokuserar på Beethoven medans du läser. I båda fallen får syn och hörsel samma input och perceptionen exekverar detta, men sensationen av det upplevda blir annorlunda. Nu är det inte så lätt att fokusera då distraktionen är för stor och det vet alla som pratar i mobil medans man kör. Ofta är det så att en slags autopilot är inkopplad då man kör. Man följer trafiken och behöver inte tänka på varje situation. Man är närvarande men ändå inte. Har man kört långfärd och tittar på klockan så kan man uppfatta som om de senaste tre timmarna har flugit iväg på rutin utan att man ens observerat händelser vad gäller körningen. Vilken sensation upplevs? Jo, att man på något sätt har vaknat just där och då och blivit medveten, från att ha varit vaken men ändå inte riktigt medveten.

Nu finns det två sätt att se på saken. Det ena är att sensation och perception är två parallella oberoende neurala system eller att perception och sensation är ett system i serie.

Man kan tänka sig att man luktar på en ros.

I parallellsystem så blir det så här:
Ros kemisk doft vid näsan sensation av dig själv som blir stimulerad av en söt doft
samtidigt som
Ros kemisk doft vid näsan perception av en ros som har en söt doft

I ett seriellt system ser det ut så här:
Ros kemisk doft vid näsan sensation av dig själv som blir stimulerad av en söt doft perception av en ros som har en söt doft

Men eftersom perception kan fungera utan sensation och vice versa så blir det svårt att vidmakthålla den seriella processen som hypotes.

För att få en bredare perceptuell bild av rosen med dess doft så måste man skaffa fler sensationer och det kan man göra genom att förflytta rosen i olika avstånd från näsan och uppleva skillnaden. Därefter kan de perceptuella systemen ge en bild av rosen i sig och dess doftkvalitet.

Vid nästa tillfälle då man doftar på rosen så har man redan en minnesbild över ens sensation.

Det går att skriva mycket i ämnet och så småningom räknar jag med att få ihop all text som jag anser behövs för mitt ändamål.

MvH
Peter

[micromodular]

Fokuset i min anläggning?
Ljudet!
Resten är bara objektiva uppleverser av subjektiva fakta...eller så

[mx]

Detta som du skriver är intressant. Då Pioneer 668 presenterar " ljud" på
ett oklanderlikt sätt, så spelar Ikemi musik istället. Pioneer 668 blir bara skrammel och en massa fristående ljud utan sammanhang i jämförelse.

Även vid jämförelse med tex rega apollo får pioneer 668 storsmisk vad det gäller musikförmedling. Skillnaden här är att regan mäter något sämre, men spelar musiken mycket bättre.

(Är källan eller förstärkaren dålig hjälper det nada med rumsåtgärder. Musiken låter inte bättre för det.)

Ännu intressantare är att båda apparaterna pioneer 668 och Ikemi mäter ungefär lika bra- men låter helt olika.*

* ikemi är en klon av cd- 12 .

Välkommen in i stugvärmen. Är Linn samma sak som musik, och allting som
LTS går att koppla till skramlande ljud i jämförelse?

[phloam]

Detta som du skriver är intressant. Då Pioneer 668 presenterar " ljud" på
ett oklanderlikt sätt, så spelar Ikemi musik istället. Pioneer 668 blir bara skrammel och en massa fristående ljud utan sammanhang i jämförelse.

Även vid jämförelse med tex rega apollo får pioneer 668 storsmisk vad det gäller musikförmedling. Skillnaden här är att regan mäter något sämre, men spelar musiken mycket bättre.

(Är källan eller förstärkaren dålig hjälper det nada med rumsåtgärder. Musiken låter inte bättre för det.)

Ännu intressantare är att båda apparaterna pioneer 668 och Ikemi mäter ungefär lika bra- men låter helt olika.*

* ikemi är en klon av cd- 12 .

Välkommen in i stugvärmen. Är Linn samma sak som musik, och allting som
LTS går att koppla till skramlande ljud i jämförelse?

Jag tycker ovanstående är ett exempel på det jag replikerade ovan till Strmbrg

Edit:

För att utveckla:

Det jag upplever som lite lustigt med hifi jämfört med t.ex. bilsport är att ingen (tror jag iaf) skulle i lika hög grad hävda att t.ex. Lamborghini är det man faktiskt bör ha istf Ferrari eftersom den de facto är 3% snabbare, utan hänsyn till helhetsupplevelsen hos den individuelle föraren.

Spikes eller mjukfötter, Arcam eller 668, tja, jag tror faktiskt att om skillnaderna är så små (i.e. ej blindtestbara) är det kanske är viktigare för individen att ta det som man trivs bäst med utifrån alla andra faktorer - och är skillnaderna inte så små, ja då talar de nog för sig själva och individen har ett intryck att göra sitt val efter.

Sen kan man ju föra en strikt vetenskaplig debatt kring konstruktioner och deras för- och nackdelar, men det är en helt annan sak än att försöka få t.ex. Richard att börja föredra SD_kuddar. To each his own.

[MagnusÖstberg]

Äsch, det finns alltid saker man kan trigga igång saker och få lite uppmärksamhet kring

I skolan fanns alltid clownen eller bråkstaken, frågan är om de verkligen ville vara det eller använde det som ett medel för uppmärksamhet.

[mx]

Äsch, det finns alltid saker man kan trigga igång saker och få lite uppmärksamhet kring

I skolan fanns alltid clownen eller bråkstaken, frågan är om de verkligen ville vara det eller använde det som ett medel för uppmärksamhet.

Jag tror att du var klassens clown.

[mx]

Detta som du skriver är intressant. Då Pioneer 668 presenterar " ljud" på
ett oklanderlikt sätt, så spelar Ikemi musik istället. Pioneer 668 blir bara skrammel och en massa fristående ljud utan sammanhang i jämförelse.

Även vid jämförelse med tex rega apollo får pioneer 668 storsmisk vad det gäller musikförmedling. Skillnaden här är att regan mäter något sämre, men spelar musiken mycket bättre.

(Är källan eller förstärkaren dålig hjälper det nada med rumsåtgärder. Musiken låter inte bättre för det.)

Ännu intressantare är att båda apparaterna pioneer 668 och Ikemi mäter ungefär lika bra- men låter helt olika.*

* ikemi är en klon av cd- 12 .

Välkommen in i stugvärmen. Är Linn samma sak som musik, och allting som
LTS går att koppla till skramlande ljud i jämförelse?

Jag tycker ovanstående är ett exempel på det jag replikerade ovan till Strmbrg

Edit:

För att utveckla:

[...]

Jo, håller med.

[Kronkan]

Tråden får mig att fundera på om det saknas ett ämne för vetenskapliga studier: hi-fi-psykologi .

Visserligen kan man ju säga att psykologi, placebo, nocebo, psykoakustiskt förankrad metodik med mera handlar om detta och möjligen inte skiljer sig så dramatiskt ifrån andra yttringar av mänsklig aktivitet.

Men på samma sätt som musikpsykologi försöker bringa klarhet i vilken typ av upplevelser vi kan få av musik och vad som kan förmodas vara grunden därtill, så kan förstås ett liknande perspektiv användas inom hi-fi.

Vi har nästan alltid den knepiga gränslinjen mellan subjektivt och objektivt. Och vi är alla präglade av förhandenvarande paradigm som grundreferens; vare sig vi omedvetet anammat dem, aktivt försöker motarbeta dem eller något däremellan.

Min tro är trots allt att ju mer man lär sig om hur tekniken fungerar och vilka fällor som finns vid utvärdering av utrustning, desto skickligare blir man på att fokusera de musikaliska och ljudmässiga aspekterna av hi-fi. Och då tror jag också att det ligger nära till hands att i hög grad fokusera och prioritera korrekt återgivning.

Samtidigt är jag som heminredningsintresserad inte främmande för att hi-fi-utrustning, liksom övrigt man kan ha i ett hem, kan ha en estetisk kvalitet eller brist på dylik.

Ytterligare komplicerande (men inspirerande enligt mig) faktorer som finns är våra associationer och minnen av det mesta från vårt tidigare liv; vilket förstås även innehåller en hel del inom hi-fi-området.

Det är lätt för mig att helt hålla med dig fast med en fråga. Vad menar vi med korrekt. Finns det ett objektivt och ett subjektivt korrekt återgivning. Eller om vi väljer istället för dessa begrepp väljer att försöka betrakta det som händer inom människan och det som händer i den del av verkligheten som finns utanför. Hur fungerar sammanhangen där vad gäller musikåtergivning över ett klassiskt stereosystem.

Hur skall man tolka Peters senaste inlägg. För röster har vi ju en speciell perception som gör att vi perceptuerar åtminstone talade röster på ett speciellt sätt. Jag får väl fråga Peter här om han menar att musik faktiskt perceptueras på ett annat sätt än ljud. Så tolkar jag hans inlägg. Eller så har jag inte förstått.

För att kunna ge ett vettigt svar så behöver jag veta vad du menar med perceptueras. Vad betyder perceptueras för dig?

För mig är perception en sak och sensation en annan sak. Sensation använder jag med engelskt uttal. Perception tillhör snarast det som finns i yttervärlden. Sensation är snarast det som finns i den inre världen som är en medveten upplevelse. Till sensation hör t.ex. smärta i stortån, eller upplevelsen av smaken av banan eller upplevelsen av Cdur eller upplevelsen av rött eller upplevelsen av doften från ett vin. Då handlar det om totalupplevelsen.

Perception handlar om vad som händer där ute.
Sensation handlar om vad som händer med den person som har sensations.

Ett exempel. Skär man av nervbanor från syncentra till cortex vilket är högst upp i hjärnan, men låter alla andra nerver vara intakta så är fortfarande perceptionen intakt medans sensation är bruten. Vad betyder det? Jo det betyder att den personen är blind och kan inte se. Personen kan inte få någon sensation från synen och ingen information från synens alla perceptuella delar från hjärnan kan upplevas som medvetet. Men om man talar om vad som finns i synfältet så har dessa personer det på känn. Om man t.ex. säger att det finns föremål på bordet så vet de inte vad som finns, men då de skall greppa föremålen som de inte har en aning om vad det är så använder de till övervägande del rätt grepp på fingrarna och kan greppa direkt. Det är som om de i sitt undermedvetna visste vad de skall greppa. De personer som inte har perceptionen intakt d v s direkt från synnerverna har ingen möjlighet till detta. De måste känna sig för. De är synmässigt helt frånkopplade från yttervärlden. Båda personerna är blinda, men de som har perceptionen intakt kan utveckla en så kallad blindsyn, men de blir aldrig själv medvetna om detta. Man har gjort undersökningar på delvis blindsyn och total blindsyn.

Det är alltså essentiellt för upplevelsen att sensation finns. Utan sensation finns inget medvetande om den input som receptorerna ger hur bra än perceptionen fungerar.

Perception ger info om det som händer därute, men för att det skall kunna exekveras och bli till ett medvetet reslutat så behövs sensation.

Använder jag denna terminologi på din frågeställning där jag använder dina ord fast med mina begrepp, så innefattar perception av ljud även musik om båda härstammar från akustiska ljudvågor. Spelar du Beethoven i stereon och samtidigt läser ett libretto med noter av Haydn och koncentrerar dig på Haydn så är sensation helt annorlunda än då du fokuserar på Beethoven medans du läser. I båda fallen får syn och hörsel samma input och perceptionen exekverar detta, men sensationen av det upplevda blir annorlunda. Nu är det inte så lätt att fokusera då distraktionen är för stor och det vet alla som pratar i mobil medans man kör. Ofta är det så att en slags autopilot är inkopplad då man kör. Man följer trafiken och behöver inte tänka på varje situation. Man är närvarande men ändå inte. Har man kört långfärd och tittar på klockan så kan man uppfatta som om de senaste tre timmarna har flugit iväg på rutin utan att man ens observerat händelser vad gäller körningen. Vilken sensation upplevs? Jo, att man på något sätt har vaknat just där och då och blivit medveten, från att ha varit vaken men ändå inte riktigt medveten.

Nu finns det två sätt att se på saken. Det ena är att sensation och perception är två parallella oberoende neurala system eller att perception och sensation är ett system i serie.

Man kan tänka sig att man luktar på en ros.

I parallellsystem så blir det så här:
Ros kemisk doft vid näsan sensation av dig själv som blir stimulerad av en söt doft
samtidigt som
Ros kemisk doft vid näsan perception av en ros som har en söt doft

I ett seriellt system ser det ut så här:
Ros kemisk doft vid näsan sensation av dig själv som blir stimulerad av en söt doft perception av en ros som har en söt doft

Men eftersom perception kan fungera utan sensation och vice versa så blir det svårt att vidmakthålla den seriella processen som hypotes.

För att få en bredare perceptuell bild av rosen med dess doft så måste man skaffa fler sensationer och det kan man göra genom att förflytta rosen i olika avstånd från näsan och uppleva skillnaden. Därefter kan de perceptuella systemen ge en bild av rosen i sig och dess doftkvalitet.

Vid nästa tillfälle då man doftar på rosen så har man redan en minnesbild över ens sensation.

Det går att skriva mycket i ämnet och så småningom räknar jag med att få ihop all text som jag anser behövs för mitt ändamål.

MvH
Peter

Vad jag menar som perception. Jag tror att jag använder begreppet såsom jag en gång lärde mig det på psykologiska institutionen i Göteborg. Men de eventuella kunskaperna i "perception" är alldeles för gamla och inte på någon högre svindlande akademisk nivå. Men tror att det svenska ordet för varseblivning kan användas för de lägre nivåerna. Enligt min fostran så ingriper perception även de högre kognitiva processerna. Så vill jag minnas det.

Rent spontant och oreflekterat så uppfattar jag perception såsom en seriell process men vi har en förmåga att kunna reagera på en lägre nivå. Alltså en blind kan eventuellt reagera utan att så att säga reagera på en medveten perceptuerad bild. Detta sker då genom att systemet ändå fångar upp någon form av signal men tidigt i någon omkopplingsstation.

Tal uppfattar vi på ett speciellt sätt. Säkert är det så att musik åtminstone har ett eget perceptuellt system där olika delar i hjärnan samverkar på ett unikt sätt.

[Richard]

Äsch, det finns alltid saker man kan trigga igång saker och få lite uppmärksamhet kring

I skolan fanns alltid clownen eller bråkstaken, frågan är om de verkligen ville vara det eller använde det som ett medel för uppmärksamhet.

Jag tror att du var klassens clown.

Medhåll.

[MagnusÖstberg]

Äsch, det finns alltid saker man kan trigga igång saker och få lite uppmärksamhet kring

I skolan fanns alltid clownen eller bråkstaken, frågan är om de verkligen ville vara det eller använde det som ett medel för uppmärksamhet.

Jag tror att du var klassens clown.

Inte tillräckligt rolig och alldeles för seriös. Sportfånen.

[Richard]

Detta som du skriver är intressant. Då Pioneer 668 presenterar " ljud" på
ett oklanderlikt sätt, så spelar Ikemi musik istället. Pioneer 668 blir bara skrammel och en massa fristående ljud utan sammanhang i jämförelse.

Även vid jämförelse med tex rega apollo får pioneer 668 storsmisk vad det gäller musikförmedling. Skillnaden här är att regan mäter något sämre, men spelar musiken mycket bättre.

(Är källan eller förstärkaren dålig hjälper det nada med rumsåtgärder. Musiken låter inte bättre för det.)

Ännu intressantare är att båda apparaterna pioneer 668 och Ikemi mäter ungefär lika bra- men låter helt olika.*

* ikemi är en klon av cd- 12 .

Välkommen in i stugvärmen. Är Linn samma sak som musik, och allting som
LTS går att koppla till skramlande ljud i jämförelse?

Men nej.... Det vet du ju.

...men detta med upplevd känsla framför stereon ( perceived pitch ) tycker jag inte ska underskattas.

Det finns många verkligt bra signalkällor, regas cd- spelare och naims och creeks grejor, arcam, div nätverkspelare av olika fabrikat, marantz mfl.

Sedan är hemmabioreceivers ibland bra grejor, men inte alltid. Tex så spelar min HK 980 2- kanalare bättre än min denonreceiver 1507- då jag spelar högt.

Denna billiga denon-receiver spelar i sin tur bättre än det mesta annat jag provat mot, senast en cambridgeförstärkare som lät sämre.

Det verkar som att marantz hemmabioreceivrar 5005/6005 låter väldigt bra så det finns ju bra grejor litet överallt.