Faktum är, att om man tar bort HP-filtret så blir högtalaren av sig själv ett,
ehuru inte välbetett men trots allt, system som naturligt faller av i basen.
Och den extremt låga impedansen upphör dessutom. Även om högtalaren
inte är en barnlek vid högre frekvenser heller...
Alltså ett system som passar rätt bra att komplettera med enektroniskt
HP-filter och basmoduler. Men skall saker vara i rimlig proportion så är det
kanske mera än 2 tolvtummare man skulle vilja använda då. Basystem med
två tolvtummare till sidosystem med samma bestyckning tycker jag är lite
skevt.
Fast å andra sidan är ju inte bandelementen överdrivet effekttåliga heller.
Det vill säga som de flesta bandelemen så tål de en förhållandevis hög
medeleffekt (mer än ett normalt elements talspole) men toppeffekten är
bara lite mera än så, det vill säga kommer det lite för mycket effekt in i
dem så brinner du upp fort.
Vanliga högtalarelement med den betydligt större termiska massan i tal-
spolen, klarar ofta en dynamisk effekt som är många, många gånger större
än den statiska. Så 1000 W in i ett sådan som tål 60 W är inget större
problem, medan ett bandelement som tål 100 W kan brinna av omedelbart
om man matar det, om så bara för en kort stund, med 150 W.
Goldfinger skrev:Det låter som att det är den akustiska fasen som är värst om man ser på din beskrivning.
Problem på den elektriska sidan brukar ju arta sig mer så att ljudbilden "flyter" omkring och ljudbilden kan variera från bra till katastrof från samma lyssningsplats, problemet följer variationerna i fonogrammen.
Det finns inga principiella skillnader mellan den fasvridning som är osakad
av den del av överföringsfunktionen som är elektrisk, och den del som är
akustisk.
Fasvridning är fasvridning, och de flesta system, både filterlänkar och hög-
talarelement, approximerar minimumfassystem som enskildheter, medan den
komplexa summan av flera länkar som regel uppvisar allpassegenskaper. Och
vad som är vad spelar ingen roll. Det är summan som betyder något. I varje
fall om man förenklar det en liten smula.
Vad jag säger är att man inte kan titta på delningsfiltret ensamt och avgöra
om det är en högtalare med goda fasegenskaper. Många envägssystem, som
alltså använder bredbandselement, har förfärliga fasegenskaper.
- - -
Men vad jag undrar över är om ingen ägare av Kappa 9 har lust att nappa
på iden med att ge sig på konstruktionen mekaniskt och skapa en hög-
talare som kan prestera på riktigt, utan att uppvisa den kolossala termiska
kopression i basområdet som en original-Kappa 9 gör, till följd av den usla
verkningsgraden och jättelika ineffekten som behövs för att få någon fart
i basregistret (om förstärkaren inte brinner upp av det).
Om någon eller några är intresserade, och då talar jag om en eller flera
människor som tillsammans kan uppbåda både ett par Kappa 9 och vissa
snickarresurser, så ställer jag gärna upp, alldeles gratis, med analys, rit-
ningar, mätrum och filterdimensionering. Det vore kul att höra vad ett par
sålunda justerade Kappa 9 skulle kunna prestera.
Alltså med lådor i den här stilen:
Fast formen bakåt behöver självklart inte vara rund utan kan göras på
många olika sätt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
.
